Hade skrivit en del om liv å kärlek här innan.. Men sen kom jag på att det inte var värt det. Orkade inte...
Jag har haft mina försök att komma ur detta.. Men nu e jag glad att jag inte gjorde det. Vänner som alltid finns där, och så jävla way out e jag inte. Bara att köra vidare ju.
Längtar fan ner nu... Ska man ta tag i sakerna här hemma snabbt också. Jag e ju bara så jääävla bra på att spara pengar. Fan ..
men vem har sagt att det skulle vara lätt?
When you were young
and your heart was an open book
You used to say live and let live
(you know you did, you know you did, you know you did)
But if this ever changin world
in which we live in
Makes you give in and cry
Say live and let die
Live and let die
So much shait goin on here right now..
Maybe, Maybe Not... Maybe Fuck Yourself!
*****upp2D8*****
Jag trodde ett tag att jag var på väg tillbaka igen. Upp till ytan, iallafall för luft.. Men skit fick jag. Har inte ens lyckats med att få reda på vad som drar mig ner. Läskit. Något slingrar sina mörka tentakler runt min fot, längs mitt ben och till sist efter att ha dragit ner mig, täcka för mitt mun och visa detta löjliga leende utåt.
Vad jag kan göra? Kämpa vidare förståss. Finna en plats där ljuset faktiskt når ner till även mig. Jag har fått lite glimtar av det, och jag trivs i det! Men som sagt.. Det e långt kvar... Början att ta mig ner kan vara vägen upp??
Ställ inga frågor, så slipper du mitt svar,
men om du kollar under brillorna så ser du att jag har..
Långt kvar till formtoppen,
om du fattar vad jag menar.
Lång väg till sol igen.
Det regnar i mitt hôve,
och det regnar på min öl.