Guess whos gonna get some tonight?
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


tonight i have to leave it

2007 - 28

- Sthlm:aren spelar dödlig musik 24:7, men jag måste medge att jag fastnat för en av dom. Fan.

Det är lördag va? Det måste det väl ändå vara? Det är det. Punkt. Natta, jag och bästaste bästa drog ner till stan för att spendera pengar på allt som rörde sig och så vidare. Ni kanske själva är medvetna om hur det brukar vara när man fått extra pengar och fingrarna börjar klia? Om ni inte känner igen er så säger jag bara: "Fan vilken lycka!". Jag har ett enormt behov av att spendera upp lön och barnbidraqg så fort som möjligt. Inte en speciellt bra egenskap om jag ska vara ärlig. Dock så kom jag hem, tomhänt, deppig och utan den ynkaste påse. Fan. Jag som hade en lång lista på saker som jag är i desperat behov av att köpa: De vita ballerina-Vansen, kläder till valborg, specialaren från Make up store, torkade bananer från Netto och massor med andra saker. Fan vad misslyckad du har blivit Hanna. Du har glömt hur man shoppar.

Tidigt imorgonbitti kommer flytthjälpen och lägenheten på Skolgatan kommer att tömmas på möbler, kartonger och minnen. Allt ska flyttas med till den nya lägenheten (som fortfarande inte är klar). Det kommer att bli en kämpig dag, det känner jag på mig, Och jag ser verkligen inte fram emot det överhuvudtaget. Visst, det kommer bli äckligt roligt med nytt rum och allt sånt som hör till, men det är så otaggande att veta att man kommer att bära kartonger och sängar upp och ned för helvetes trappor hela dagen imorgon. Men aja, man ställer upp. Annars så vore man en bortskämd snorunge. Ingen höjdare. Men som sagt, ryggskott, here i come!

Ikväll så blir det troligen att hänga med lite folk, i alla fall om man ska lyssna på vad Fille har att säga. Idén är mycket passande. Inget jäkt utan bara snack och skratt.

Grattis Wenner och de la Motte! En fågel viskade i mitt öra att ni kom 2:a. Grattis, och återigen gratulationer.

Jag tror att vi alla har beslutsångest för valborg. Vad kommer att hända egentligen? Vi har ett x-antal allternativ, men oh, man vill ju inte missa något av dom. I vilket fall inte jag. Aja, jag (vi) får se vart det slutar. Förhoppningsvis med alldelles för mycket sprit i kroppen och i en sovsäck under ett partytält / Er Hanna

28 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
ever since

2007 - 25

- Kris på nå vis ? ( & Grattis de la Motte )

Kära blogg (för att inte vara så orginell). Trots det att lägenheten står tom, trots det rösterna i rummen studsar mot väggarna och trots det att flttlådorna står tätt packade runt omkring och ovanför varandra tog jag intiativet (för min egen skull) och rotade fram en av mammas Tracy Chapman skivor. Lugnet sprider sig lite, ytterst lite i kroppen.

Ibland så vill man bara inte acceptera. Faktiskt. Världen är sjuk, och jag lovar att den alltid kommer att vara det. Igår, idag och imorgon. Jag vet inte riktigt varför det lyckas bli såhär, men alla kommer någon gång känna sig rätt värdelösa, slitna och odugliga. Det bara slår en. Helt plötsligt snurrar allt på samma gång och man frågar sig "Varför?", ett ord som borde bannlysas. Faktum är, och det stretar emot att säga det, att man egentligen inte kan lite på någon annan än sig själv. Och det svider. Det är när man kommer underfull med detta som man börjar inse att situationen i sig utvecklar värdelösa känslor, slitna drömmar och oduglighet som får den alldra självsäkraste och egotrippade människan att inse att "Fan, det finns ingen annan än du som kan göra det till vad det egentligen är. Det är bara du som kan få det till det bättre. Det är bara du som måste lära dig glädjas". Kris på nå vis? Gråt ut och allt kommer kännas så äckligt mycket bättre. Nej, nu får det vara nog / Er Hanna

Grattis på 17-årsdagen de la Motte ! Kärlek till den som förtjänar, vilket du gör (och alla andra bönor). Jag avgudar er, på alla sett och vis, och jag hoppas att ni vet det.

Vad händer på Valborg förresten?

25 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
wouldnt it be nice

2007 - 23

- Change the world! Ehh, eller bara försök skaffa bättre skolmat.

Måndagmorgon och jag var inte ens trött. Eller inte till det yttre i vilket fall. Inombords var det lite slitet. Trevlig skoldag (hur fan kan man ens säga det egentligen?) i övrigt. Inte mycket nytt (inget), utom möjligen att vi fick skriva personliga brev till Kenneth och att matteprovet gick uselt. Härligt. Och visst ja, vi skrev ut 150 skolmats-enkäter. Sjukt värt, och äckligt pinsamt när tjejen bakom undrar varför hennes dokumment aldrig kommer utskjutsat ur skrivaren.

Eftermiddagen har spenderats hemma hos Hofvet. Vi (Wenner, Claudia, de la Motte och jag) plundrade hennes kylskåp och skafferi totalt. Och jo, vi ska köpa en ny ost och russin (vi åt upp samtliga och samvetet är inte på topp efter att man gjort det, för jo, det är inte första gången är jag rädd för). Musik pluggandet gick fint, det är bara pentaskalan som spökar (och jag antar att jag inte kommer lära mig den/de i vilket fall). Inget mer att tillägga. Badet väntar och en lång natts sömn / Er Hanna

23 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
disney vs. wild kids

2007 - 22

- I doubt that, Harry

Egntligen är jag alldelles för trött för att ens anstränga mig att skriva något sammahängande. Men jag ska göra mitt yttersta för att få inlägget förståeligt.

Billie the vision fyllde upp våran fredagskväll som sagt. Mycket, mycket bra. Lördagsmiddagen ( efter 14.00 tiden ) tillbringades hemma hos bästaste bästa. Bakade kokostoppar och you name it, snoddas/mockarutor/kärleksmums. Kärt barn har många namn. Snabb dusch hemma. Packning av Disneymonopol och filmer. Hem till Fille igen, och vidare ut, hela vägen, till Hjulsbro - Arvid. Och visst, för att hålla modet uppe någorlund får ni helt enkelt acceptera att Maria och jag hjälpte varandra på traven. Dock så var det inte fusk. Herkules gick fint, hela filmen igenom, men när vi kom fram till Alladin så strejkade sinnena, framförallt synen. När vi plöjt oss egenom halva filmen var det verkligen dags för 20 minuters powernap. Värt på alla sätt och vis. Vi återgick till filmen, avslutade den och påbörjade Luftens hjältar, samt "Office, post" något. Vi den tidpunkten låg jag rätt död och envisades med "Men vad är det för låt då, frågetecken, utropstecken". "Hur många sekunder?", yttligare en fawo. Djupa saker (som ex. samma shit, men kanske framförallt, sista ansnittet av wild kids). G (ni får hålla det för er själva, ja lovar). 06.00 dog vi alla i varsitt hörn och steg upp fyra timmar senare (jag vet, vi är dumma i huvudet). Brakfrukost, (och när vi ändå snackar om mat, fy fan vilka överfyllda skafferi! Mat för armén i över ett års tid!) och som om det inte var nog så knaprade vi i oss efterrätt i form av Janne Långben The Movie. Och på tal om efterrätt. Vem fan hade levererat fyra bullar från Waynes ? Sjukt mysko. Sjukt roligt. Vi filosfera på det hela vägen hem.

Och Cillan, jag har verkligen uselt samvete. Jag hade lovat att komma på trendmässan, men fan. Tiden fullkommligt sprang ifrån mig och innan jag visste ordet av det så var klockan 16.30 och jag visste att jag inte skulle hinna. Sry, och inte fick man tag på dig heller.

Föresten, vad ska alla göra på valborg? Vi vill planera något  storslaget. Keep in touch! / Er Hanna

22 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
many days have past, while there should have been a time for us

2007 - 21

-Det finns så oerhört myket att säga

Inte för att jag har något emot lantbruk och tamdjur, tvärtom, men när man kommer hem efter en hel eftermiddag på Vreta, med håret och kläder fyllda med aromer från diverse avföring och dylikt, har man svårt att inte tappa kontrollen. "Hej, jag luktar ko!". Mys, det är det enda jag kan förmå mig att säga.

Morgonen, i övrigt, fylldes med intensivt squashspelande. Hofvet och jag hade bestämmt att jag skulle komma förbi henne vid halv. Eftersom att jag håller mina löften (juste) så var jag där någon enstaka minut över halv sju. Dock så ligger nissen och snoozear vid det tillfället. Vilken stil! I full fart och fläng (hon fick lägga på ett kol, medans jag bäddade den fortfarande varma sängen) fick hon som straff skjutsa mig, och resterande 100 kilo packning, på den inte allt för stabila Cresent som hon är ägare till.

NP-provet i engelska gick fint. En artikel skrevs, dock så vet jag inte om jag fick ut riktigt allt. Men det går säkerligen fint, I guess.

Efter att, rent (humor) ut sagt, skrubbat mig själv ut och in bikeade jag i alla hast ner till Steves för att möta brudar. En snabb fika sen bar det av ner mot Skylten - Billie the vision. På vägen dit möter man ingen minder än Micke (du var odräglig och var glad för att din vän, Veronicas syster?, inte lyssnade på my piece of advice och drog dig hem till fader). Hoppas att natten blev lite längre än förväntat. Mycket grubblande över bubblande, men det löste sig till slut. Och lord, ska vi införa detta som någon form av tradition? Skylten, minst en gång i månaden? Åström nästa, tack! Med lite hjälp (och frisk vilja) stod vi där, mitt i gröten och popade omkrig likt kornen gör när de är instängda i en påse, i centrala mikron, då hettan är outhärdlig.

Nu sitter jag här hemma och tänker över mina synder och allt annat somfullkommligen gnager. Jag är nog en aning anpråksfull är jag rädd förr, men ett stort steg från att vara pretentiös. Att idiot förklara är inte min grej. Däremot inbillar jag mig att jag har höga krav. Vad får man egentligen kräva, och till vilken del har man gått för långt? Jag kräver inte mycket egentligen, inte medvetet, men undermedvete är jag rädd för. Minsta lilla fel och det är stekt. Men nu kan jag fan inte hitta några fel, inte överhuvudtaget. Även solen har sina fläckar, och jovisst, jag håller med, men nja. Nej. Nog snackat om alla som rör mig. Nu vill jag bara få vakna upp till en ny dag. Disneymöte? Det hoppas jag innerligt på! /Er Hanna

- Dra

 

21 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
the sunrise of April

2007 - 19

- Godnatt, och välkommen mörker

Nu var det ett tag sen jag använde mig av terapi. Bloggskrivande vill säga. På något märkligt sätt blir jag alltid så oerhört lättad efter att extremt kort eller överdrivet långt inlägg. Det spelar ingen roll om ingen förstår mitt osammanhängande gaggande eller överdrivet konstiga filosofier. Så länge jag får ur mig det som gnager så är jag nöjd.

Denna blåsiga och regniga (!) dag har blivit väl uppfyllt med allt från dårshopping och mys hemma hos allas våran Hovet. Skoldagen har varit bajs och päron (som Micke och jag skulle ha sammanfattat det. När ska vi va btw?). Inte för att jag skulle vilja skilja denna torsdag från någon annan (samma rutiner följs alltid), dock så har vi alla varit fyllda med en sliten känsla. Och jo, urtvättad har man kännt sig (mest för att jag har slarvat med mina sömnvanor) men framför allt för att jag blir så jävla besviken. Eller jag kan inte säga att jag blir det heller. Men när man har byggt upp en, låt oss kalla det fantasivärld, blir man bara så oerhört less när allt bara brakar ihop. Att lita på andras ord är något man verkligen vill kunna, men när det blir såhär, dubbelt upp, känner man sig lika jävla förvirrad som när man innerligt försöker komma ihåg vart man gömde sin halvdruckna vodkaflaska den där sena lördagsnatten förra helgen. Fy fan säger jag bara.

Och så tänker du säkert (eller jag tänker åt dig): Har det inte kommit något gott ur denna dag? Som svar på det skulle jag vilja säga: Jo! Vid fyra tiden mötte jag upp farmor utanför Gränden. Den tanten är för underbar, men pratar som ett gammalt kassettband som hakat upp sig. Det är hon. Efter förra veckans misslyckade jacksökning begav vi oss, utan stress och förhoppningar, runt till stadens alla hörn och kanter på jakt efter den ultimata vårjackan. Och jovisst hittade vi den alla gånger! Där inne på Lin & Co. strålade den illröda, men ack så underbara, tröjan (den är extra tjock). Det var kärlek vid första ögonkastet, och mycket riktigt, så var jag säker på att jag inte skulle kunna finna någon annan än den. Trots det tycke kruttanten att det var värt att gå och strosa lite till (troligen bara för att hon inte vill dra sig hemmåt, utan istället ville ha lite dyrbar tid med barnbarnet). Efter som jag var inställd på att inte kärra ner mig i någon annan jacka blev det tillslut ett inhandlande och vi spattserade med glada miner (jag med äckligaste leednet på läpparna eftersom ett giftemål mellan mig och tröjan hade ägt rum, och farmor för att det var hon som vigit oss) ner till Waynes för lite confession med brudar och boggelito.

Nu orkar jag knappt skriva mer om dagen, dock så känner jag mig äckligt tvingad till att göra det. Hem till Hofvet, missbruka Overdosing With You totalt (och ladda upp inför Billie the vision imorgon). Tappra försök att skapa en sommarplåga gjordes också, och visst, en bit på vägen kom vi.

Imorgonbitt blir det squash och gud vad jag har längtat! Tråkigt avslut, men fingrarna har slutat hänga med. Och jävla David att vara sjuk! Vi har ju inte spelat trummor på veckor och år!/ Er Hanna

 

19 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
oh my permanent hangover

2007 - 15

- Odräglig och okontaktbar ("Oh fy fan")

Utan vidare förväntningar begav sig tjejerna och jag ut till Klefvsta Gård (långt ut på landet) för att köra våran "traditionella" (det har vi väl ändå rätt att kalla det nu?) spelning för de gaggiga, men ack så söta, Katedralarna. De var nöjd, inte vi. Det dög, med tanke på de fåtal timmar som vi har övat. Men vad gör det? 250 kronor rikare och lättad över att ekonomin börjar ta sig riktigt fint nu igen. Efter ett samtal med flickorna fick jag dra den slutsatsen att jag skulle få bege mig själv ner till Stångebro. Eh, inte hängde jag läpp för det (förrens jag kom dit vill säga, när jag kände mig ytterst ensam). Minglade lite, sjöng och dansade. Kära återseenden (flera stycken), klunk-klunk, wow. Utsnackande (dålig svenska). Grinande. Lord, bakläxa! Och kvinnan på trottoarkanten var en kategori i sig. Tack och förlåt! Nu går jag vidare. En gång för alla. Om jag inte minns fel så "tappade" jag mobilen när jag skulle göra kullerbyttor ner för kullen(?). SPONTAN IDIOTGREJ(!). Men om jag ska lita på skvallerkajornas kvittrande så är fyllekajans mobil i säkra händer. Right?

Dagen idag har inte varit speciellt levande, om ni förstår vad jag menar? Magen har fått leva på A-fil, (det var det enda som raringen klarade av).

Nu, först nu vet jag precis hur jag känner mig. Jag vet precis vad jag vill och precis vad som måste göras. Det känns verkligen oerhört bra att bara kunna släppa taget om allt och låta gravitationen sköta resten. Jag behöver inte inbilla mig något, försöka övertala mig själv att "Jo, det är såhär". Nej, det är inte alls såhär. Det har inte varit det på länge och det kommer aldrig, aldrig att vara så igen heller för den delen. Önsketänkande utan själva önskan - för det är just den som alltid har fattats mig. Jag är fortfarande ung, och mänsklig för den delen. Detta var ytterligare bara ett av många lästa, och kommande kapitel (fy vad jag hatar det där ordet egentligen). Det är dags att vända blad, börja om på nytt. De sist lästa sidorna var så oerhört lättande, medans den sista och inledande paragrafen sätter fart på ett nytt äventyr, utan en egentligen så lyckad början. Men vem har sagt att allt ska börja lyckligt? Fan, det där var önsketänkande / Er (fyllekaja) Hanna    

15 April 2007  | Länk | - daily news | 1 kommentar
my behavior

2007 - 11

- Imorogn smäller det, rent ut sagt

Jag kommer att dö i förtid. Om jag fortsätter i den här takten, missbrukar kanel som jag gör, så finns risken för att mina år kommer att kapas av. Men vad gör det , + / - ett år eller så. Vi ska ju alla dö så småningom.

Dagen i övrigt har varit helt okej. Efter en inte allt för lång dag i skolan drog jag hem illa kvickt för att träffa turkärringen, farmor. När vi inväntat syster åkte vi till IKANO för att inhandla vårskorna och jackan. På grund av tidsbrist blev det bara ett par skor denna gång. Jackan tar vi nästa vecka. Som sagt var det ont om tid eftersom att vi hade blivit "tilldelade" en reptid vid 16.45, men nehe. På grund av dålig planering blev det inget rep och alla blev äckligt irriterade och nedstämmda. Lord, men det kommer nog att gå fint imorgon. I believe. I believe.

NU RAGGAR JAG FOLK:

 - Imorgon, 19.00 - Katedralskolans aula. Välgörenhetskonsert. Be there!

 - På lördag är det hockeyyra, grillning och en och annan bira ute på Stångebro. Be there!

Adios fuckers / Er Hanna

11 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
go on , keep on going

2007 - 08

- Mina beroenden och behov

Efter ytterligare en avklarad påsk, med alldeles för mycket ägg, dötimmar och ishockey, börjar lovet dra sig mot sitt slut. Kanske har det inte varit det mest händelserika lovet i världshisorien (snarare det minst händelseriska?) känns det ändå som jag har åstakommit och utfört de kraftansträngningarna som har behövts för att klara mig igenom dagarna. Ett x-antal cykelturer, mat lagande, promenader, shoppande, ishockeytittande (både tv och live), påskäggsletande (jag hatar fortfarande godis lika mycket), några sms och telefonsamtal, squash och way too many hours bläddrande i ELLE och VOUGE. Och herregud, något som jag nu konstaterat är också att jag fått ett alldeles nytt beroende. Filmmusik kan man sammanfatta det hela.

Jag har rent ut sagt missbrukat "My heart will go on" hela veckan (volymen på max och jag får fortfarande panik för att jag inte kan höja mera). Det är sjuk. Behovet av att få se Titanic har blivit något så äckligt stort. Jag vet, kanske att man vid sjuttonårs ålder borde ha kommit över detta amerikanska drama, där Rose och Jack blir ett kärlekspar, men som i slutet skilljs åt av ett isberg och ett iskallt hav. Men nej, jag kan inte släppa den. Alla de kännslor som bubblar upp i en och av alla de minnen som växs till liv så går det bara inte. Kommer ni inte själva ihåg när man gick på mellanstadie och verkligen tjatade på morsan om att hon skulle byta kanal för att man ville se klart på Titanic. Efter många om och men fick man till slut sin vilja igenom, men som "straff" var man tvungen att se heeela filmen. Lite mer än tre timmar var ju en baggis. Man var ju som fastklistrad. Lite tuffare, och dessto mer pinsamt blev det dock när Leonardo diCaprio (som aaalla tjejer någon gång mer eller mindre har haft brinnande, unga känslor för) och Kate Winslet ligger slingrade om varandra i baksätet på en bil och har sex. Fy, det var pinsamt men ack, vilken vacker film. Nej, nog slutpratat om mina minnen. Titanic står i vilket fall högst (högt) upp på "Behov/Beroende-listan".

Behovet av att komma tillbaka till skolan är också rätt stort. Jag vet inte varför, det är sjukt, men jag får alltid en sådan "längta-tillbaka-till-plugget-efter-lov-känsla" när det böjar dra ihop sig. Kanske är det rätt tur, så man inte kommer tillbaka helt sunkig och depprimerad? Aja, nu ska jag göra något vettigt - lyssna vidare på Sliski Dion (Celine, jo, jag har något emot henne egentligen, men inte denna låt). Hade det bäst, och hörs av dig! / Er Hanna

8 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
keep in touch

2007 - 06

- Trött på påskmat och allt annat

Jag fattar inte att jag envisas med att sitta uppe när jag är så fruktansvärt trött. Det finns ju ingen som helst mening med det hela. Jag blir bara grinig och förbannad. Tjurig och okontakt bar. Godnatt! / Er Hanna

I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun 
Please dont hold me down
Please dont hold me down

I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me

I am the rain thats coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I have the fire burning desperately but youre controlling me
Release me
Release me
 
 
Fan vad jag hatar godis
6 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
release me

2007 - 05

- Skärtorsdag

Det är sagt att Linköping har Sveriges bästa elitseriehejarklack, och jag tror banne mig att det stämmer. Och jag tro inte bara att vi har Sveriges bästa hejarklack, utan att vi också kan skryta med- innom en snar framtid- om Sveriges bäst hockeylag. LHC. För mig var det hockeydebbut igårkväll. Jag var exalterad, men rätt tveksam till det i början, det har jag konstaterat. Antingen skulle jag tycka att det var skit tråkigt, eller helt tvärtom, bli fullkomligt såld. Och nog blev det det sistnämnda allternativet alla gånger. Att hockey kan väcka så intensiva och djupa känslor hos folk är fan rätt så magiskt. Det spelar ingen roll om du är aldelles för ung, medelålders eller 70+, under de timmarna man sitter i en kylig arena finns det inget som är så mycket på helspän som känslorna. Frustration. Glädjerus. Vrede. Frihet. Skyldighet. Kärlek och hat. När farmor i slutet av matchen utbrister "Hanna, om det blir final här, i Cloetta Center, då bjuder jag attans med dig. Det kan vi ju bara inte missa". Och jag håller med. Det kan vi ju inte missa.

Efter en intensiv match slutade det hemma hos Hofvet, som planerat.  En härligt natt på hennes luftbadrass (uppblåst med det som fanns att pumpa ur stackars Karin) tillbringades fram tills klockan 06.20. "Godmorgon godmorgon" och jag vaknar upp ur mitt snozeande. Vi begav oss ner till squascentret, för att efter det, dra oss mot skolan (det där tog emot). Ett halvtasikigt rep med tjejerna. Ingen var väl speciellt sugen på att spela egentligen. Klocken var ju trots allt baar 08.00. Efter många om och mede tog vi oss igenom Getthot. Affirmation las på hyllan, för ögonblicket.

En sväng (lååång) med Hofvet på stan med välförtjänt lunch på Steves. Adios adios, träffa Micke -äää. Det var länge sen. Sry för mitt humör, men jag var äckligt trött, och just idag. Idétorka och lite så, men vad gör det? Trevligt. Haha, och snacka om att jag fick lite panik när vi beger oss hemmåt. Jag hade nämligen lämnat min väska på bibblan. Fullpoppad med träningskläder, blöt handduk och hygienartiklar (för att beskriva alla mina dagliga, nödvändiga saker) hade jag låst in väskan i ett av alla de skåp som man har tillgång till. Grejen var bara den att jag var säkerpå att de hade öppet tills klockan 19.00, men nej nej. Självklart inte. Vid 18.30 bröt paniken ut. Stängt, of course. Det enda som träffade min skalle var tanken av mögliga, illaluktande ägodelar. Herrigud, för ett tag trode jag inte att jag skulle kunna få tag på de förrens på tisdag (de har stängt fram tills dess). Som tur var träffade vi på en snäll Securitas vakt, med tillräckligt bra humör för att låta mig springa in och hämta den där eländiga väskan. Tack, du räddade min dag. Typ.

Nej, nu ska jag hem till familjen Sköld för att överlämna lite påskgåvor. Ett kilo godis förtjänar de. Och ägg med kycklingar och påskfjädrar självklart! Det förtjänar de / Er Hanna

(btw, "Release me" är the song of the day (week, month) ).

 

5 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
farewell now , and goodbye

2007 - 03

- Vincent , the new drug of my choice

Oh lord, vi har skaffat ett nytt tangentbord och jag är totalt överlycklig. Om man jämför med det förra - ett skrämmande läte likt skottlossning när fingrarna hoppar upp och ned, fram och tillbaka mellan de svarta, kvadratiska fenomenen - skulle jag vilja kalla detta för en dans över lätta dominobrickor. Fan vilken jämförelse. Men det är det bästa sättet jag kan beskriva det på.

Jobbar i veckan. Att sortera fakturor och arbetsorder, brygga kaffe och städa bilar kan tyckas vara extremt uttråkande och tragiskt, och ja, det är just vad det är. Men jag klagar inte, det har jag ingen anledning till. Är man i behov av pengar gör man ju i princip vad som helst (om man bortser från att städa toaletter och servera inplastade ostburgare på någon överreklamerad matkedja, möjligen). Money, money, money - show me what it takes to be a real rich bitch. Skämt o sido.

Imorgon smäller det som bara den! Jag, Hanna Ebba Charlotta Wessman, ska på - tro det eller ej - hockey. Jag vet, det klingar inte speciellt fint, men jag har kännslan av att jag kommer passa in rätt fint där bland de tusentals salongsberusade LHCfantaster. Jo man tackar. Efter det tror jag att jag beger mig hem till Hofvet för en skön natts sömn på den utnötta (välanvända kanske passar bättre i detta sammanhang) , självuppblåsbara TV-shop madrassen (inte för att jag vet att den kommer från TV-shop, men det är i vilket fall därifrån man fått drass med eländes reklamen). Så nu tror jag att jag har bjudit in mig själv. Tack, du är välkommen!

/Er Hanna

3 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
fellow, youre the best of my bestest

2007 - 01

- April april

Att inleda lovet med en tur på Steves -iaktagande ett nyförälskat par, med tungorna långt nerkörda i halsen på varandra, i hopp om att den ena utbrister "snälla, kan vi inte gå till toan så ska jag visa dig snuskigheter du bara kunnat drömma om" - var härligt och lugnande(?). Det behövdes efter fysikprovet. Efter squashen. Efter en hård veckas arbete. En hård termin. Under aftonen uträttade Linn och jag ärenden på Prisoparkering. Tre liter klart vatten, och ett fynd - 30 kronorsflaskan - "jävligt fin, finfin". Dock så har den kommit i fel händer, "så att säga". Men vad gör det? Vi är lyckliga. Kvällen spenderades uppe vid garnisonen. Nattinnebanndy och hela baletten. Lördagen och söndagen har inte varit fartfyllda överhuvudtaget. Har mest legat ute i solen, skummat igenom diverse gammla och nya nummer av ELLE och Glamour. Tagit det lungt helt enkelt, precis som man ska under lovdagar. 

Nu orkar jag och hinner jag inte skriva mer, måste hinna duscha och allt innan jag lägger mig, för ja, jag ska gå och lägga mig. Skönt! Upp tidigt imorgon för att jobba och blabla. Adios fuckers ! Puss och Knull / Er Hanna

( and btw, sry om jag har varit så äckligt bitchig på siståne )

1 April 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Hanna Wessman                                             Skaffa en gratis hemsida