Guess whos gonna get some tonight?
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


oh, what a day

2007 - 30

- Axlarna börjar lätta, men det är en lång bit kvar.

Oh, finaly! Efter 4-timmars-prov har man idag lagt Matte B kursen bakom sig. Jag säger som jag alltid brukar säga nu för tiden: Jag har inga förväntningar. Eftersom att jag satt och råpluggade fram tills klockan 00.22 inatt vill jag inte heller påstå att jag är på topp. Men aja, provet funkade, även fast man såg ut som en zoombie och missbrukade kaffe. Allt för att hålla sig någorlund vaken när minuterna tickade på (med väldig fart faktiskt).

För att inte bryta traditioner hade Fille och jag bak-onsdag. Mini-muffins blev det idag igen (för er som inte har förstått innebörden av mini-muffins kan jag säga att det är något oerhört krävande, eftersom att man fyller knäckformar med mindre än en tesked av den gudomliga (?) smeten. Och eftersom att det tar sådan fruktansvärt lång tid att fylla dessa helvetes formar blir det bara en halv sats, som faktiskt överfyller en hel plåt. Konstigt). För att tagga ner lite extra kände jag att jag behövde unna mig något. Shoppingsuget är äckligt stort (vilket påminner mig om att jag ska kolla skolavslutningskläder på ASOS) drog jag för någon timma sen till IKANO för att se om jag kunde finna lyckan i någon kreation. Och oh ja, det gjorde jag! Dock, till min lycka (faktiskt, jag måste spara pengar) så var bankomaten trasig och jag kunde inte fynda. Ris och ros, så att säga. Det får bli att springa ner till stan efter skolan imorgon. Åhléns har nämligen erbjudande för er som är intresserade: Handla för 300 kronor och få 50 kronor i kupong till nästa köptillfälle. Ungefär så.

Ska straxt gå och lägga mig. En dusch, telefonpratande med Arvid och sen så tackar jag för mig / Er Hanna

30 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
torn

2007 - 28

- I need some fine wine, eller så nöjer jag mig med en kopp kaffe.

Klarvaken fast ändå så utmattat trött. Det är inte klokt vad lite en människa tål egentligen. Utan kontroll är man ingenting. Utan kontroll är jag ingenting. Fan. Ge mig ett långt och välförtjänt lov. Det behöver jag på alla sätt och vis.

Jag känner inte för att skriva mer nu / Er Hanna

28 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
take a deep breath

2007 - 26

- Nu har jag äntligen lite fritid.

Nej, jag har inte slutat bloggat. Jag har bara inte haft tid att skriva något.

Jag skulle vilja påstå att jag knappt varit levande under veckan som har gått. Dagarna har spenderats insjunken i diverse kemiböcker, annteckningar och stenciler. Knappandes på miniräknaren har jag försökt nöta in formler och allt som har med baser, bindningar och butaner. Det samma gäller nätterna. Jag har inte sovit mycket alls, knaprat ipren och missbrukat tea. Kemi A - slutprov. Kemi B - fan. Trots min negativa inställning måste jag väl ändå säga att det gick hyfsat bra. Vrak. Det är väl så man skulle kunna sammanfatta mig timmen innan provet. Jag var kallsvett, skakig och trött. Med inga som helst förhoppningar genomled jag helvetet och nu kan jag inte göra annat än att pusta ut.

Som ni kanske förstår har jag inte kunnat göra mycket annat i veckan. Brestationsångest. Dock så har jag försökt att koppla av någorlunda nu i helgen. Igår blev det en tervlig kväll i replokal ägandes av Oh Yoko. Mycket trevligt.

Nu är det konstaterat också. Vi har fått bekräftelse och det känns faktiskt riktigt skönt. På något vis så känns det som att vi alla har vetat hela tiden. Djup in under skinnet har medvetenheten hela tiden lurat. Det har inte varit enkelt och på något sätt har vi nog alla varit inställda till att inte vilja acceptera. Faktiskt. Trots det så har det inte blivit så. Alla har vi dragit en lättande suck och allt börjar gå mot sina ljusare tider, igen. Faktiskt / Er Hanna

26 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
grab hold

2007 - 16

- Som Lasse Lindh en gång sa : Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge

Oh. Tänk att man kan bli så bundis med skolan bara efter några ynka dagar. Det är sinnessjukt. Jag älskar skolan (skratta inte!). Tack vare denna korta, men allt för intensiva veckan, har mina brinnande (host) kännslor bara vuxit och vuxit. Och det beror nog troligen inte på de korta och få dagarna. Oh nej. Så kan ju fallet inte vara. Hur som helst har vi alla fötjänat ledighet. And I just love it!

NPen i spanska genomfördes. Men nöd och näppe. Nu pratar vi inte mer om det. Det som är gjort är gjort och även om jag vill ta tillbaka/göra om det så är det bara att inse. Det går inte. Efter de svettiga tre timmarna begav sig Hanna ner till de centrala delarna av den solstänkta staden Linköping, jag var nämligen tvungen att inhandla en present. Ni förstår, min syster har gått och blivit lite smått troende och imorgon tar hon steget närmare ett liv som Knutbypastorn. Hon ska konfirmeras. Själv är jag inte konfirmerad. Jag behöver inte säga mer. Punkt. Efter många om och men hittade jag den perfekta silverkedjan samt ett ypperligt vackert silverkors. Oerhört roligt när jag varsamt frågade en av butiksbeträdena om hjälp. Det första intrycket var oerhört positivt. Skarpa, breda, illgröna bågar, en grå kostym. En rätt tanig man i 30 - 50 års åldern (jag har inte en aning om vad han kan ha varit) med en stor silverbrosch fäst vid kavajens vänstra bröstficka. Bög, helt klart. Det måste han ha varit. Ni vet Synsam reklamen? "Rätt glas, "swisch", och rätt bågar." Tänk er "och rätt bågar"-killens röst. Precis så lät han! Ah gud, jag höll på att tappa kontrollen. Handrörelserna, gångstil och ett "tack så mycket" efter allt jag sa fick mig att bryta ihop inombords.

Dagens solstråle: "Och rätt bågar" - bögen.

Minimuffins hos bästaste bästa vännen idag också. Bakonsdag. Och nej, jag tycker inte om när du dödar judar Fille. Punkt. Vi gjorde en lista också och konstaterade att det är 31 band som kommer till Peace And Love som vi verkligen brinner för att se. Tack, det tackar vi för! /Er Hanna

16 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
pushing reality out of sight

2007- 15

- Ett sätt att leva i skuggan av det underbara

Solen har äntligen tittat fram. Jag har konstaterast att det är först efter det att vår/försommarregnets störtskurar har fallit som sommaren kommer igång på riktigt. Härligt.

Nästan lika härligt är det att försöka sjunga på Serbiska. Jo, jag måste erkänna att jag nästan gått och blivit lite smått besatt av Molitva. Gud, den är verkligen berörande på alla sätt och vis.

Dagen i övrigt började väl inget vidare. Gårdagens kväll blev alldeles för sen och som kompensation strejkade kroppen och tog sig därför en välförtjänt (?) sovmorgon. Jag försov mig alltså. 45 minuter. Men det gick ihop sig i vilket fall. I alla hast hoppade jag upp på Hofvets nypumpade cykel och spurtatde iväg. Väl framme så upptäckte jag att jag var sjukt tidig. Skadan var redan skedd. Efter en misslyckad välgörenhetskonsert gav vi oss idag på att försöka göra allt bättre. Vi håller nämligen på att spela in en skiva på musiken. Getthot gick vägen, men Affirmation vetifan. Vi får se hur resultatet blir. Inställd svenskalektion och gympakläderna glömdes i all hast under morgnonen. Därför blev det en mycket kort dag för mig.

Jag har egentligen inte så mycket att skriva idag, därför blir det lite dösnack. Om man kan kalla det det. Imorgon är det äckelprov i spanska. Nationellt. Vidrigt måste jag säga. Inget jag ser fram emot. Tvärtom. Kanske grilla imorogn också? Eller? Vi får se. Under de lediga dagarna blir det att gå på konfirmation (vad satan ska man ha på sig?!), spendera lite tid med Arvid om det blir som planerat, extra jobba på Storsjö, plugga, "Que pasa gordo" och fiesta! Underbart. Jag längtar verkligen.

Tråkigt inlägg / Er Hanna

 

15 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
such a long time ago

2007 - 13

- En matsked kanel om dagen håller doktorn borta från magen

Så jag har längtat! Nogg - ärade blogg! En hel veckas häckande hemma i en halvfärdig lägenhet ha verkligen satt sina spår. Panik och hallelujah. Eller nåt. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det finns nog en himla massa att skriva är jag rädd för. Lika rädd är jag för att det kommer att bli osammanhängande och knappt läsbart.

Lägenheten börjar komma till sin rätt. Timmarna i veckan har spenderats på att montera IKEA- möbler (dömt att misslyckas. Lite skruv och "pang". Done. Nej, så lätt var det inte visade det sig), målande (jag fullkommligt spyr över grundfärg och gräddvita väggar) och tapetserande (dock så är jag sjukt nöjd med den. Riktigt läcker svartmönstrat väggpapper, som på något konstigt vis skiftar färg från olika vinklar i rummet). Mamma säger att allt, allt, kommer att vara färdigt tills jul. Jag tippar på midsommar. Nästa år.

Ett samtal från en väldigt närbesläktad kabrat, min moster, fyllde en av veckodagarna med glädjerus. "Du ska med på Winnerbäck den 7 December". Din önskan är min lag, och helhjärtat, jag skulle aldrig tacka nej. Inte ens överväga. Något att se framemot och varför inte börja ladda på en gång? Winnerbäck spelas numera på högvarv i alla rum där någon form av musikanläggning finns tillgänglig.

Något annat att se fram emot är det kära återbesöket, som det faktiskt ser ut att bli, i Borlänge. Peace and Love ligger inte långt från att gå från kontanter till biljett. Det vore så sjukt roligt. "Ge mig en planering sen är det grönt". Och nu sitter jag här, med min planering, och längtan i högsta hugg.

Spontana idiotgrejer har varit lite av mitt specialområden under de gångna veckorna. Det som har toppat i veckan måste vara min ansökan till Elevrådet. Vad har jag gett mig in på. Jag kan inte påstå att jag är en person som kan ta ställning eller uttrycka en egen åsikt. Om du säger rött eller gult skulle du troligen kunna förvänta dig ett svar i stil med oranget. Trots det så har jag kommit fram till att jag aldrig skulle ha ansökt om jag helhjärtat inte trodde på mig själv.

ESC. Vilken flopp. Jag är faktiskt riktigt besviken. Att länder kan ha så låg standard på sina låtar är för fan helt jävla ofattbart. Vem skickar en dansande plåtsputnik, med en söndersplittrad discokula, påklistrade kring något som i självaverket skulle kunna användas som en av grannarnas paraboler? Vem skickar flygvärdinnor, som inte hör hemma någon annanstans än på Arlanda. Vem skickar kopiorna av Charlies Änglar, som egentligen inte har någon annan funktion än att hjälpa gammla gubbar på traven, för att uppnå maximal njutning, under kvalitetstiden med sig själva. Vem fan skickar, eller ens tänker tanken. Europa har tappat sitt sinne för musik (om vi någonsin har haft något). Missnöjd. Dock så gjorde Salo och grabbarna ett alldeles fullkommligt underbart framförande. Inte lika bra som i Globen, men absolut värt mer än de ynka poäng de fick. (Kan ju bara säga att jag faktiskt avgudar serbiens vinnande bidrag. Sverige och Serbien. Yes, båda var mina favoriter. Grattis! Gay-fasoner och Lesbisk kampsång. What a lovely combination).

Det är nog lite som mamma säger. Det är när jag inte har kontroll som jag bryter ihop. Det ligger mycket, alldeles för mycket sanning i det. När otippade saker händer, något oplanerat, får jag panik och ver inte riktigt hur jag ska agera. Förlåt. Men det är bara jävligt svårt att acceptera. Kanske för att jag är så van att själv vara där och nu helt plötsligt ska bli undanknuffad. Det är så svårt att förklara/ Er Hanna

13 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
little dysfunk you

2007 - 3

- Uppenbarligen, ja

Till en början hade jag tänkt att försöka skirva av mig lite ilska som byggts upp av skavallertanterna på Hårmagasinet. Igår begav jag mig ner (fort som fan efter inspelning av Gettho och Du gamla fria nord, som nu finns att beskåda på youtube.com/katedralswing) till stan för att klippa av mig det vedervärigt långa håret (jag har nog inte haft så långt hår sen någon gång på dagis). Flåsig och stressig slår jag mig ner i en av de många frisörstolarna och ska bli servad av en för mig obekant frisör (jag har aldrig sett henne där förrut, och det tackar jag för egentligen). Visst tänkte jag, alla frisörer brukar ha ett ganska speciellt utseende, med för mig alldeles obegripliga hårärger och friyrer (oh thats just so 2000). Jag brukar också vara rätt van vid att de är alldeles för närgångna, jag menar, de vill alltid höra way too much om ditt privat liv och blabla, men hon som klippte mig igår var ta mig fan riktigt tafatt. Under halvtimmen jag satt där, i ivrig väntan på att bli klippt, tror jag att hon sa , vad kan det vara, sex meningar? (Utan respons!). Det var förjävligt. Och det värsta var när hon drar till med :"Nej men oj, här var det mycket bebishår. Kan det vara så att du kanske tappade jätte mycket hår för ett halv år sen?". Då var jag nära på att resa mig ocg gå ut. Jag fick verkligen en sådan äcklig lust att slänga ur mig något som : "Nej men jag har haft cancer" eller varför inte "Jo men visst. Det stämmer. Jag har inte kunnat äta kolhydrater, rasat i vikt. Kalla det att ha ätstörningar. Om du vill. Kärring". Nöjd med håret gick jag till slut ut där ifrån, med delade åsikter om jag verkligen vill gå tillbaka dit igen.

Idag har jag inte gjort något annat än att varit i skolan. Eller är det ens tillåtet att kalla det det? Vi har haft äckligt lång håltimme och inget vettigt har i princip blivit gjort. Men vad gör det om hundra år? Nada. Nu ska jag snart dra till Hofvet, ska bara slänga i mig lite mat (och missbruka Ingen Soldat ett x-antal gånger. Fy fan säger jag bara). Ska sova där också p.ga. en extremt lång sovmorgon imorgon, fredag, som i övrigt kommer att fyllas med makalösa stunder. Det är jag säker på. Jag tvivlar inte /Er Hanna

3 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar
hurt me baby, if you like

2007 - 1

- Valborg! Första maj, välkommen!

Från och med nu så inviger jag sommaren. Skål! Och punkt. Första maj är här och livet går ju bara uppåt (i guess?). Sitter här med bakisbyttan (även fast jag inte är bakis har jag en kännsla av att detta kommer att bli en "dagen-efter-rutin". Turkiskyoghurt, majs och chilisås. Tjockt Hanna!), iklädd mjukiskläderna och med Prayer For The Weekend snurrandes i stereon. Uriel är ju makalös. Wonderbar. Och det samma gäller gårdagen/natten. En härlig valborg, på alla sett och vis:

Vaknade skapligt tidigt för att dra mig ner till stan tillsammans med Fille och Arvid. Eftersom att bästaste bästa är skapligt seg/morgontrött (? det gällde för övrigt inte igår egentligen) vandrade Arvid och jag omrking ett tag och sökte skor, som till min förskräckelse inte fanns på något annat ställe än Din Sko/Nilsons, och där bara i ypperligt små storlekar. Att försöka trycka i mina bandyblan i en av de små pippinettiga 38:orna, som de hade att erbjuda, var dömt att misslyckas. Fan, jag som var så inställd på att köpa dom. I sinom tid lyckades Fille att pallra sig ner till stan. 1, 2, 3 (ska sägas på franska) - gangsta Ogge, med New Era och Ray Ban (som jag i övrigt verkligen vill ha), och Sexy Kissen fick kvällens darlings levererade (en bag-in-box, ett par öl och en flaska vodka). Jag inhandlade en T-shirt, två ögonskuggor, hårspray och efter många om och men, ett halsband med ett päron, som Arvid och Fille noggrant valt ut (ja vi säger väl så). Latte, hem till Fille och så vidare till oändligheten! Typ. Efter att ha piffat i ordning sig, packat ner alla behövligheter (två flaskor vodka, en bag-in-box, äckligt smarrig citronlikör, 4st Hannas cider, bikini samt en sovsäck) cyklade jag på lånat fordon fort som fan (oh, där fick jag omedvetet in lite alliteration) ner till resecentrum för möte Hofvet, som kom som många andra gånger, med Kustpilen. Vaggandes och såsandes knallade vi hem till Wenner för en utmärkt middag. Det var verkligen makalöst gott(nästan i stil med Ghingis-Tsatziki). De la Motte kommer och piff poff, dags att dra. Hofvet och jag springer lite i förväg för att hinna med buss, något vi ett fåtal minuter efteråt ångrar eftersom att vi precis gick miste om ett otippat, men extremt roligt sällskap. Bättre lycka nästa gång. Med rätt inställning hoppade H. och jag på 210, som tog oss hela vägen ut till Ullstämma. Jontes hus hade fyllts med parttglada människor.

Kvällen i sig var händelserik måste jag säga. H. och jag korkade upp så fort vi kom dit. Nej, inte gick det att vänta. Alla var i olika stadier. Vissa fångade karpar med bara händerna ("Ska vi grilla den?") medans andra käkade korv eller blandade drinkar. Kort knäpptes (det kommer fler, men för stunden finns det ett par stycken att beskåda i fotoalbumet), kyssar utbyttes, stämmor brast ut i sång, poolintrång och tanketömmande. Folk kom och gick, Wenner och De la Motte tex. Tjiho, det finns mycket att skriva. Partybrillsen. Från och med igår ska dom alltid, alltid vara med. Underbar kväll/natt/morgon! Otippade samtal från Gotland och Linghem. Allt var otippat, men slutade till slut så himla bra. Punkt / Er Hanna

1 Maj 2007  | Länk | - daily news | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Hanna Wessman                                             Skaffa en gratis hemsida