Mitt 2007 var händelserikt och hade sina lycklig stunder också - men också de inte alls så lyckliga.
Vårterminen kändes bra, för det var snart sommar och jag hade mött nya männsikor som alla till en början verkade väldigt sjysta men det var bara första intrycket. så mycket falskhet! fattar inte hur man orkar vara så? den enda som verkligen höll i sig och är väldigt snäll är Sabina :) men hon tröttnade på våran klass så i tvåan började hon i Eskilstuna. jag borde ha följt henne, för gud vad jag hatar min klass nu! alla är så falska, de klagar, tror att de är nåt och ja, inte mkt positivt där. så till i trean börjar jag med i Eskilstuna. kommer sakna några i min klass, men kan ju inte stanna kvar för deras skull=P har hälsat på den nya klassen och den verkar ju inte heller ha så bra sammahållning, men bara jag får vara med Sabina och träffa lite annat folk, så är det bättre än min nuvarande klass! det var vad som hände i skolan.
på den privata fronten: våren var väl helt okej, jag har mina underbara vänner att tacka. min desperation efter en kille var väl ganska mild men hade väl även sina stunder. på valborg var vi ute och träffade lite folk, en av dom var Oskar. Eftersom han och Sofia går i samma klass pratade hon ganska mycket med dom och jag stod väl mest bredvid. men jag tyckte Oskar betedde sig lite konstigt, stog och kollade på mig hela tiden. så jag trodde han var full eller nåt, kände inte honom så visste inte hur han var. men svart fick jag reda på två månader senare - han tyckte jag var snygg! så vi började prata på msn och bdb och på midsommar hade ingen av oss så mkt för oss så han cyklade in till stan för att träffa mig, så det blev först en liten promenad sen kollade vi på film sent in på natten. det var trevligt och jag tänkte inte så mkt mer på det. under följande vecka så träffades vi några gånger, tittade på film och lärde känna varandra. sen en fredagskväll kom han in till mig, vi spela lite kort, sen satt vi mest och lyssna på musik och spelade lite gitarr. sen när vi hade närmat oss varandra lite (jag satt mer eller mindra i hans knä =P) och då böjer han sig fram och kysser mig :) (så fort jag tänker på den kvällen kommer jag ihåg precis allt i detalj) så då var vi tillsammans iaf och jag var väl lyckligare än någongsin - äntligen hade min tid kommit för att han en pojkvän! det var så bra så länge det var sommarlov, livet lekte som han själv sa. men när skolan drog igång igen och han började träna hockey blev det mindre tid för oss. jag hade nästan all tid att offra, men han tänkte bara på sin hockey! jag blev på allt sämre humör när jag inte träffade honom och tänkte mycket på hur allt skulle bli, så tillslut den 28 oktober kom vi överens om att det inte funkade längre, så då var jag singel igen :( nästan fyra månader höll det, så det ska jag väl vara glad för. även fast han var som han var så saknar jag honom jättemycket! så är det med allt, man saknar alla bra stunder! men jag tyckte jag tog det bra och inga sura miner för det.
så hösten rullade på som vanligt igen, sen blev det jul (utan snö igen) sen blev det nyår och jag träffade Olle, som jag inte hade träffat sen i somras. jag blev ju inte själv förvånad över att kvällen slutade i att vi sitter hemma hos simon och strular. sen träffades vi några gånger på jullovet och mös lite och så. det var nog något jag behövde tyckte jag just då, men jag ångrar lite att jag inte tänkte framåt, jag ångrar faktiskt att vi hade sex - vad var meningen med det liksom? jag gillar inte honom mer än kompis och det borde jag säga till honom, men han kanske fick en liten hint när jag gången efter sa nej! nu har jag knappt pratat med honom på två veckor, så jag vet inte hur det blir.
så det här jag haft i huvet sen nyår, sen när skolan började igen så fick vi en massa saker att göra så jag blev väldigt stressad inför allt. och jag ställer krav på mig själv, för jag vill prestera bra få bra betyg, spec i MaC eftersom jag vet att min lärare tror på mig. så det är matteplugg hela tiden men ändå så känner jag att jag inte kommer klara det. och min klass är som den är, blir bara så trött på allt!
plus detta så har man en kompis som har varit sjuk i över fem månader och hon orkar knappt gå upp på stan, får träningvärk av att skriva prov så jag tycker så synd om henne =/
sen har man en syster som nog inte har mått riktigt bra på några år. hon byter kille hela tiden och de gör henne bara deprimerad tror jag, för hon är nog väldigt osäker i sig själv och vet nog inte vad hon själv vill. hon har ett humör som svänger upp och ner men en hastighet av 200 km/h. det hon inte ser själv är att hon är på så mkt bättre humör när hon är singel! vilket har varit kanske en månad sammanlagt det senaste året. men jag ställer upp för henne, men vill egentligen inte inse hur dåligt hon mår, för det får mig att må ännu sämre.
jag har nog kommit in i en liten depression igen (det insåg jag på riktigt när Sabina frågade hur jag egentligen mådde), jag är inte alls bekväm i min kropp, har gått upp i vikt så nu måste jag verkligen hålla mig undan från sötsakerna och ta tag i konditions/fettförbränningsträningen! men hur lätt är det att avstå från massa godsaker när ens självdisciplin har gått ner på noll och ens föräldrar inte kan tänka på att det inte är hälsosamt att äta choklad varje dag.
men lite har jag insett att jag börjar bli på sämre humör, för när jag umgås med Sofia har jag märkt att jag låter arg så fort hon frågar eller säger något. kan bero på att vi umgås i princip varje dag, så inte konstigt om man skulle börja bråka tillslut!
en annan sak som "kom på tapeten" 2007 var att mamma ville flytta och frågade vad jag tyckte om det. först var jag väldigt positiv till det, men sen när jag började tänka efter ville jag itne flytta ifrån mitt fina rum och det område vi bor i - eftersom jag bor så nära min bästa kompis. men sen när det var jag mot resten av familjen så hade jag inte mycket till val. så nu är det bestämt sen länge och om två veckor får vi nyckeln till nya huset! :)
det här får räcka så länge, men jag har nog fått med det mesta i mitt liv under den senaste tiden!
