Det har varit en tuff vinter för Janis (och mig). I november var vi hos veterinären för första gången då Janis haltade efter vila på ett framben. Röntgades från topp till tå utan att något visades och vi ordinerades vila.
Jul och nyår var konstig. Janis sov mycket och var stel i kroppen. Hon var otroligt känslig mot ljud på ett sätt som hon tidigare inte alls varit i närheten av. Hon som alltid är glad mot alla hundar ville helst var i fred. Något var fel.
I början av januari var jag åter hos veterinären och denna gång reagerade Janis kraftigt i flera tåleder, armbågar och även i ländryggen. Jag visade film på hur hon var efter vila (eftersom hon alltid gick ur det) och tillsammans med veterinären bestämde vi oss för att ta blodprov för fästingprov innan vi gick vidare.
Dagarna i väntan på besked var jobbiga och när min telefon hade flera samtal missade när jag kom ut från ett möte på jobbet hade jag en stor klump i magen. Veterinären hade dock ett "glädjande" besked, Janis hade en kraftig borreliainfektion (1280 i titervärde) och visade negativt på anaplasma.
Antibiotika sattes in och redan efter ett par dagar märkte jag skillnad. Ögonen tindrade trots att kroppen fortfarande var stelare än normalt. I takt med att jag upplevde Janis piggare och gladare fick jag börja gå promenader i den takt hon ville och orkade. Så skönt!
Vid återbesöket i månadskiftet reagerade hon inget i lederna och trots att hon fortfarande kan vara lite stel ibland (kan vara både efter en vilodag likväl som efter ett träningspass) fick jag okej att börja sätta igång.
Så idag. Idag sprang vi in tillsammans på ett fullsatt Scandinavium. Glad matte och glad hund. Vi njöt av varje sekund vi fick visa upp det vi älskar allra mest - agility!
Och... bäst av allt är att Janis inte ser stel eller konstig ut efter att ha varit ensam hemma några timmar. Vi är back on track. Vi har besegrat den där jävla fästingen! Nog den största segern för oss detta år.
Imorgon kör jag dock Iza på Scandinavium. Janis får åka med mormor och morfar till paradiset på jorden och ha det gott. Jag längtar också dit...
Och... idag fick vi motta vandringspridet Lydnadsraketen på GMBK. Kul att förra årets sjukdomsprojekt (Janis hade en stukad tå) kunde bidra till mer än ett dyrt LP1-diplom från SKK. ;o)
Nedanstående foton från dagens uppvisning har tagits av Johanna Kempe.
Hopp!
Klockren gunga!
Full fokus!
Largelaget i gröna snygga tajts!
Slalom, slalom, slalom!
Det finns bara en av mig och det är jag
Det finns bara en av dig och det är du
Det finns bara två av oss och det är vi.
