Live your life while you are still livin
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Växlande molnighet med slumpmässiga solglimtar

En vecka kvar nu!

Det här är alltså sista måndagskvällen i Sverige på länge. Åh hjälp! Insåg det alldeles nyss när jag skrev det! Resfebern och nervositeten börjar komma nu. Har lite svårt att inse att jag ska vara borta så länge oxå. Ena stunden känns det lite ledsamt och gruvsamt och sådär, och andra stunden känns det upplyftande, roligt och spännande.  Och ibland svävar jag på små moln.. Jaja, det löser sig, som Timbuktu skulle sagt! ;) 

Mamsen har det nog lite värre tror jag. I vilket fall som helst skulle hon i lördags promt ha en "avskedsmiddag" för mig, med familjen och några släktingar/vänner. Nån kläckte tydligen idén att hon borde göra en julmiddag av det hela, eftersom jag ju inte kommer vara här i jul. Sagt och gjort, det blev julmat för hela slanten! Skinka, gröt, köttbullar, prinskorv, sill och leverpastej och grejer. Hon dukade t o m med juldukar! Och jag är egentligen inte ett så stort fan av julmat, förutom sillen, köttbullarna, gröten och möjligen skinkan.. Men tanken var ju god. Som grädde på moset knackade pappa på altandörren utklädd till tomte! Allihop höll på å smälla av! Han hade nämligen bara gått ut med hunden.. Sedan delade han med viss svårighet ut klappar till allihop (glasögonen innanför masken immade igen!). Jag kan ju nämna att den yngsta i sällskapet faktiskt var 12 1/2 år(!) så man kan knappast säga att det var för barnens skull!

Så då har man julen avklarad då! ;)

19 November 2007  | Länk | Blogg | 0 kommentar
Laughter is the cure, my friends

Fredagen var riktigt sorglig, trodde inte begravningen skulle bli så jobbig. Jag som inte annars brukar gråta bland folk. Och värre blev det under psalmerna och de fina låtarna. Tycker fortfarande att det känns ofattbart.

Jag och Maria hälsade sen på i Marens fina lägenhet. Kändes behövligt efter en sån dag. Vi fastslog bestämt att "att skratta är att bearbeta". Blev en trevlig, pratig kväll trots allt.

 

 

"Vad du äter försiktigt och fint, jag är mer.."

"-Glufsig!"

"..öh, okej, tack!"

;)

18 November 2007  | Länk | Blogg | 0 kommentar
Nedräkningen har börjat!

Japp, så har man gjort sista dagen på jobbet då. Det var ju i för sig bara ett vik, men ändå.. Kommer iaf sakna dom små vildarna. 

En ledig vecka känns hursomhelst välbehövlig, eftersom nedräkningen verkligen har börjat. - Drygt 10 dagar kvar! 

Och jag som är fullkomligt fenomenal på att planera saker känner ju självklart ingen stress inför det faktum att jag inte har packat en enda pinal än. Nej, absolut inte. Inte alls.

 

Men de senaste dagarna har jag faktiskt försökt fixa med allt som ska ordnas inför resan. (Dock inte packningen). T ex internationellt körkort och en massa andra saker som ska ansökas om eller intygas osv.

I måndags t ex var jag på hälsoundersökning på sjukhuset, (ett måste för att få åka). Jag som aldrig ens har fått pencillin har ju knappt satt mitt fot på nåt sjukhus överhuvudtaget, (åtminstone inte för min egen skull) och jag upptäckte att jag knappt existerar i datasystemet. Förutom en anteckning om ett tillfälle för 10 år sen då. Till min stora förvåning fick jag iaf en mycket trevlig dansk läkare som gladeligen intygade att min hälsa var "exellent". Så nu kan jag väl inte skylla på min dåliga hälsa längre heller;) 

 

Det har varit en del flängande oxå. Förra veckan var jag på Amerikanska ambassaden i Sthlm för att söka visum. Enligt tydliga instruktioner skulle man infinna sig i tid och ha alla papper i ordning till punkt och pricka. Min tid var kl 9 på morgonen, så jag tog tåget in till stan vid gryningen (eller ja, halv åtta, iaf). Tog sen bussen vidare mot ambassaderna. Blindast i kommun som jag är såg jag först inte den enorma byggnaden med den amerikanska flaggan vajande vid entrén, så jag började med att gå åt fel håll. Jaja, väl på rätt plats fick jag ställa mig i en fånig liten kö utanför grindarna, därifrån ropades man sen fram för att gå igenom säkerhetskontrollen. Självklart började det tjuta i metalldetektorn när jag gick igenom, men när de försäkrat sig om att det bara var min kortficka och inte en bomb eller nåt så släpptes jag igenom. Och mobilen gick det inte alls för sig att ta in. Inne på ambassaden fick jag vänta ännu mer, för att tillsist gå fram till luckan, där jag hade ett mycket kort samtal med en amerikan. Sen var det bara goodbye & good luck! Jag som hade väntat mig en intervju på iaf 10 min - inte bara 2. Visst är det bra att det gick snabbt, men det kändes liksom onödigt att vara tvungen att åka ner hela vägen bara för det. Alldeles som att de inte redan vet allt om mig. Dessutom kollade de säkert upp mig medan jag satt och väntade. Man fick trots allt ändå lite känslan av att "storebror ser dig".

 

På hemvägen ångrade jag bittert att jag inte tog stand-by-flyget hem. Det började nämligen med att tåget var 35 min försenat i Uppsala p g a lokfel. Senare, utanför Gävle, havererade tåget och vi blev stående. Turligt nog satt jag då brevid en rätt kul snubbe som jobbade med teater och som nyss hade varit i Berlin och gått på en massa föreställningar. Det slutade med att jag fick höra ingående förklaringar om handlingen i alla föreställningar han sett där. Plus några till. Han nämnde oxå att han på 80-talet sett Al Pacino i en enligt honom "fantastisk roll" på Broadway i New York. Ögonen formligen lyste på honom. Jag bara nickade och log.

 

Jag kom fram till Ljusdal 2 tim senare än beräknat och fick åka taxi hem, eftersom bussen hade gått för längesen. Det var rätt gött ändå,  faktiskt! 

 

 

15 November 2007  | Länk | Blogg | 1 kommentar
Fattar ingenting...

Det här har varit en mycket konstig, chockartad vecka. Det är svårt att sätta ord på det. Man gör sitt jobb utan att tänka, eller rättare sagt, tänker på allt annat än det man håller på med.. Blir ledsen och frustrerad på samma gång. Det är så svårt att fatta att man aldrig kommer se en person igen. Att någon är borta för alltid. Jag förstår helt enkelt ingenting och jag kommer nog inte göra det heller.. Det är så ofattbart, så hemskt. 

Vill att du ska veta vi tänker på dig, Martin, och att du är och alltid kommer att vara saknad. Vi kommer att minnas dig som den genomsjyssta, coola personen som alltid hade ett skämt på lut.

3 November 2007  | Länk | Blogg | 0 kommentar
Sveg idag - Sthlm imorgon bitti?

Jaha, den 26 nov bär det av över atlanten till Simsbury, Connecticut. Bara drygt en månad kvar! *gulp* Känns både nervöst och väldigt kul. Familjen verkar bra, med två barn på 10 och 11 år. Pappan är dessutom svensk, så man kan ju göra sig förstådd iaf.

Det som är mindre kul är att jag idag fick mina papper om mitt avtalade möte på amerikanska ambassaden. Det i sig är väl inte fel, men där stod det att mitt möte skulle äga rum kl. 9 den 25 oktober. Imorgon med andra ord! Jag kallsvettades där ett tag, men ringde sen upp dom och fixade ny tid. Dessutom hade jag fått fel papper med personuppgifter också, - min födelsestad är ju inte precis Babol i Iran! Att det är så svårt att lägga rätt papper i rätt kuvert?

Den 5 nov blir det iaf till att ta sig ner till huvudstaden på det där mötet. Lite tröttsamt att man ska behöva ansöka om visum genom att vara där personligen och bli intervjuad. Amerikanerna är kanske lite kinkiga när det gäller vilka som ska få komma in i landet.. Bäst jag lägger terroristplanerna på hyllan för säkerhets skull då;)

I måndags var jag (tro det eller ej) på volleyboll, för fjärde gången. Har ju aldrig varit nån stjärna i den sporten direkt, så vem hade trott att volleyboll skulle vara så kul? Finns säkert nån anledning till det.. :)

24 Oktober 2007  | Länk | Blogg | 1 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Malin Stenberg                                             Skaffa en gratis hemsida