Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


We are all loved...

Hej på er!

Mår fortfarande inte bra, har en dålig period nu som har varat länge. Det är så ibland. Mina dåliga, eller bra, perioder följer inget schema, dom bara är....tills det förändras. Ingen fast tid, inga fasta datum. De bara är tills....

Orkar inte skriva så ofta i bloggen när jag har en dålig period. Orkar inte särskilt mycket överhuvudtaget. Jag sover, går ut med hunden, sover, ser på tv, sover, går ut med hunden, läser, sover, ser på tv, går ut med hunden, sover... Och så ser det ut i stort sett hela tiden. Förutom när jag går ut med hunden, eller är tvungen att åka och handla, gå på läkarbesök eller liknande, så är jag alltid hemma 24-7. Jag är alltid hemma.

Det är inte så att jag har social fobi, jag har lätt för att prata med folk och umgås, det har jag alltid haft. Det är det att orken finns inte. Den finns inte. Jag har mer eller mindre alltid ont i huvudet, ofta migrän, och då existerar ingen ork. Energin finns inte, inte heller lusten. Inget av det finns i mig längre. Det var mycket längesen det fanns i mig. Kommer inte ens ihåg längre hur det kändes, kan inte relatera. Trötthet är allt som finns, en trötthet som egentligen är en slags utmattning. Men som är svår att sätta ord på.

Utmattningen som är i mig är som en levande varelse. Som ett slags "alien-monster" som har bosatt sig i mig, inuti mig. Den har sin massa i mina lungor, i mitt hjärta, i mina vener, inuti mina celler, och dess tentakler sträcker sig ända nere ifrån mina fötter och ben, upp i hjärnan och slingar sig in i hjärngångarna och invaderar mitt sinne. Det är en utmattning som inte kan botas av "en rask promenad och lite frisk luft", "mycket vatten och bra hälsokost", "en aktiv sysselsättning eller hobby", "träning eller fritidsaktiviteter". 

Ty detta är en levande varelse inuti mig, som inget utifrån kan bota eller göra bättre. Den göder sig på mina trauman, mina minnen, min sorg och min ångest, min smärta och mina sår i själen. Det är bara jag som kan förändra varelsens grepp om mig, med arbete inifrån, men det tar oerhört lång tid och är ett mycket svårt arbete att göra. Ibland känner jag att jag kommit långt med mig själv, ibland känner jag det som att jag aldrig kommer kunna läka mina sår. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan, och känner det ofta som att jag snurrar runt i en evighetskarusell från helvetet, där det inte finns något stopp. Som att jag är fast där, resten av mitt liv på denna karusell. Och hur mycket jag än sover, ibland 16-17 timmar om dygnet, är jag ända alltid utmattad. Eftersom utmattningen inte har med sömn att göra.

Ibland lättar det och jag känner hopp och lättnad, och tacksamhet. Det är när jag ibland lyckas fokusera på allt jag har och det jag kan, istället för allt jag inte har, och allt jag inte kan. Jag har mycket att vara tacksam för. Jag har en stor, underbar familj, som alltid finns där för mig i alla lägen, som älskar mig gränslöst och som jag älskar gränslöst. Jag har många, fina och underbara vänner, som verkligen älskar mig och bryr sig om mig, som alltid finns där. Jag har min älskade hund, min Tindra, som gör att jag har sällskap och orkar ta mig igenom dagarna, och gör så att jag kommer ut lite. Jag har en bostad, jag har pengar så jag klarar mig (även om det är väldigt lite), jag har allt i hemmet jag behöver, och jag har kläder och skor till förbannelse, som jag samlat på mig under åren. Jag har min dator, min mobil, mina tv:s, mina böcker, mina filmer, och jag har ett stort och rikt socialt liv på nätet. Jag har fått möjligheten att bli sjukpensionerad på grund av min väldigt dåliga hälsa, så jag kan leva i lugn och ro, utan stress och press och återhämta och läka mig själv i min egen takt, på mitt eget sätt. Med andra ord...jag har mer än många har, och är oerhört, oerhört tacksam för det. Så på många sätt har jag det bra. Men det är under mina svåra depressioner det kan kännas som mörkast och mest hopplöst, och dom perioderna är långa och svåra. Ibland glimtar det till i mig och jag har en bra period, för en stund, en liten stund. Sedan kommer det mörka över mig igen. And so it goes...

Men något som verkligen håller mig uppe i svåra tider, och gör så att jag har lusten, hoppet och motivationen att leva, så är det min andlighet, min spiritualitet, min tro på Gud och andevärlden. Den har hållit mig från att gå under. I alla år.

Och det är så olika för alla, för alla är olika. Vissa är troende, vissa är agnostiker (att man inte riktigt har bestämt sig för vad man tror), och vissa är ateister (icke-troende). Och folk får vara det dom vill. Vill folk vara ateister, varsågod och var det. Jag kommer inte på något sätt hindra dig eller försöka få dig att tro nåt annat. Vad andra tror eller inte tror bekommer mig inte, för det är inte min sak att lägga mig i. Precis som att jag är nykterist och aldrig har druckit alkohol, för att det har varit mitt val att leva så. Men för den sakens skull går inte jag omkring och begär att alla ska bli nykterister, och predikar om avhållsamhet och att "alkohol är djävulens nektar". Nej, för jag lägger mig inte i andras val att dricka alkohol, det är inte min sak att lägga mig i. Vill folk dricka, varsågoda och drick så ni storknar, mig spelar det ingen som helst roll. Det är andras val att göra, jag gör mitt och respekterar och accepterar att andra väljer annorlunda. Det enda jag kan tycka är synd och sorgligt är när människor dricker tills dom utvecklar ett alkoholmissbruk, för inget missbruk är bra. Missbruk förstör både en själv, och dom omkring en. Men dricker man utan att hamna i ett missbruk, jättebra, fortsätt och lev livet och drick det ni vill. Men mitt val är att hålla mig ifrån det, av mina egna skäl. Punkt.

Så jag är spirituell, och tror på andlighet och på Gud, oavsett vad alla andra tror på, eller tycker om min tro. Tycker folk att jag är "konstig", "korkad", eller rent av dum i huvudet för att jag tror på Gud, så tyck det för all del, det rör mig inte i ryggen. Alla är vi olika och tycker olika. Om jag ska respektera andras val, så får andra också respektera mina val.

Så, så som jag ser det, så är jag andlig, spirituell - inte religiös. Det är två olika saker. Lägger in en länk här till en intressant artikel som bland annat beskriver lite skillnaden mellan andlighet och religion.

https://utforskasinnet.se/andligheten-hjalper-hantera-stress/

Detta är mina åsikter, tankar och tro när det gäller Gud och det andliga. Jag tillhör eller tillber ingen specifik religion, jag tror heller inte på det som står i Bibeln, Adam-Eva, och allt det där. Men jag tror på att Jesus har levt, men inte allt det "övernaturliga" som hände runt Jesus som står i Bibeln. Jag tror att Jesus bara var en enkel man som hade en särskild förbindelse med Gud, och som hjälpte till att sprida Guds budskap och kärlek. Det var allt han gjorde, och blev dödad för det. Tvärtom mot vad vi gärna vill tro, så har inte människan kommit mycket längre sen dess, tyvärr. Så jag tror på Gud, och på Jesus. Men jag tror också på vetenskapen, på Big-Bang och Evolutionen från amöba till människa. Jag tror både på Gud och på vetenskapen.

"Men kan man verkligen göra det?!"

Jodå, det kan man. Om man är en människa som är öppensinnad, har ett öppet hjärta, och har ett "out-of-the-box-tänkande". Och att vilja veta, alltid vilja veta, lyssna, leta, upptäcka och utforska. Ha ett existentiellt tänkande, vilja veta och förstå var vi kommer ifrån, varför vi är här, vad vårt syfte är, och hur allt hänger ihop. Jag är sådan, har varit sådan sedan jag var barn. Alltid vilja veta, alltid vilja förstå. Se det som inte finns, lyssna på det som inte hörs, läsa det som inte skrivs. Jag ser det som att Gud lika gärna kan ha skapat Big-Bang, för att sedan bara låta universums utvecklande och evolutionen ha sin gång. Det ena utesluter inte det andra, i min mening.

Sedan tycker jag inte att alla "regler och förbud" som finns inom religioner är vettiga någonstans. Visst finns det vissa riktlinjer där, som har med moral och etik, uppförande och beteenden att göra. Vilket kan vara bra, för det lär vi ju ut utanför religionen också. Man ska följa samhällets lagar och regler, vara snäll mot andra, inte bruka våld mot andra eller bete sig illa mot andra, behandla varandra med respekt och omsorg. Dessa vanliga, vettiga sociala regler har vi i samhället, med eller utan religion.

Men inom de flesta religioner, utnyttjas dessa regler till att utöva makt mot andra, eller hotar med att man inte kan komma "till himlen" utan kommer till "helvetet" och ska däri brinna för evigt om man inte följer dessa regler eller bryter mot dessa förbud, och det är fel. Oerhört fel. För det spelar på människors rädslor och osäkerheter, och skrämmer dem till att "lyda kyrkan", eller religionens ledare. Det är ren manipulation, bara för att följa en egen agenda...och det i min mening är fel. Att hota och skrämma med att "Gud älskar bara dom som följer dessa regler", "gör du inte som vi säger, som Gud säger enligt Bibeln, så är du oälskad av Gud och ovärdig hans kärlek"...det är fruktansvärt fel!

Är man spirituell, eller andlig, så är tron på Gud fri. Man har en frihet att tänka, känna, tycka och göra det man vill och behöver. Den innehåller inga hot, stränga regler, eller förbud. Den tron innefattar också en Gud som älskar alla, och utesluter ingen - oavsett kön, ras, eller sexuell läggning eller identitet. En ovillkorlig kärlek helt enkelt. Gud älskar alla och har inga förbud man kan bryta mot. För det är inte Gud som skapat reglerna och förbuden, det är människan. Och om människan satt regler för andra människor att följa, då har det inget med Gud att göra. Gud ser oss som fria varelser, värda att bli älskade och vara lyckliga. Gud skapade oss för att vi skulle kunna ha frihet, och göra egna fria val i livet. Det vore ganska kontraproduktivt, och rent absurt, om Gud skapade oss att ha en fri vilja i allt vi gör, men ändå satte upp en väldigt massa regler och förbud, och ve oss om vi bryter mot dessa. Det går inte ihop. 

Så då betyder detta att människan, hör och häpna, är ansvariga för sina egna val hon gör i livet. Om människan ställer till det, så är det människans handlingar, och upp till människorna själva att fixa det. Och genom det lär vi oss det vi behöver i livet. För så har Gud skapat oss. Om man tror som jag gör, och många andra spirituella.

Människan är egentligen är jäkla paradox. Hon ställer till ett helvete på denna planeten, vägrar sen ta ansvar för sina handlingar, kräver å ena sidan att någon annan ska ta ansvar (många gånger Gud), men förnekar ändå Guds existens genom att mena på att "om Gud fanns så skulle det inte se ut så jävligt som det gör i världen". Om en människa ställt till det, så är det upp till människan själv att fixa problemet och ta ansvar för vad den gjort, det är inte upp till Gud. Vi har alla ett egetansvar som människor, men vi vill gärna avsäga oss det när det passar oss, när vi inte vill stå för det vi har gjort.

Är det krig i världen, så är det människans fel, dom som fortsätter att kriga. Är det svält i världen, så är det människans fel för att vi ännu inte lärt oss att dela på världens tillgångar, utan nöjer oss med att vissa får inget medan andra får allt. Är det våld och brott i världen, så är det människan som orsakar detta, gör dessa handlingar, och det är människans ansvar att sluta med det. Dessa saker är inte upp till Gud, vare sig han finns eller inte finns, det är upp till oss. Oss människor. Men är det något människor är bra på, så är det att avsäga sig ansvar och peka finger åt annat håll. Åt vilket jäkla håll som helst, bara vi själva slipper ta ansvar.

Så det är alltså så här många ser det: Gud kan ju inte finnas, för annars skulle ju världen inte se ut som den gör, med alla hemskheter och lidande. Men om Gud verkligen finns så skulle ju han bara kunna göra nåt åt alla hemskt, svepa med ett magiskt trollspö eller vad han nu använder, och radera ut allt hemskt och dåligt i världen, så att vi alla får leva i ett lyckligt paradis...och varför gör han inte det i så fall???

Återigen, ett undvikande av ansvar från människan. Ett urdumt sådant. För visst hade det varit skönt och bekvämt om Gud bara kunde få allt hemskt i världen att försvinna puts väck, så att vi människor slipper anstränga oss och göra nåt åt det? Vore det inte det? För vi vill ju gärna inte ta ansvar, vi vill ju gärna inte städa undan vår egen oreda. Vi vill att någon eller något annat ska göra det åt oss. Och om Gud fanns så skulle han väl göra det? Och om han inte gör det, vad är han för en jävla Gud då??? En jäkla elak Gud måste han ju vara, som inte bara vill svepa med trollspöt och få alla våra problem att försvinna. Nä, utan då krävs det att vi människor ska fixa våra egna problem! Alltså va faaan! Jobbigt alltså....orkar inte....

Så vare sig man tror på Gud, eller inte tror, vare sig man är religiös eller bara andlig, så är det ändå upp till oss människor att fixa dom problem vi själva ställer till i världen. Ta ansvar, steppa upp, vilja göra nåt åt problemen, vilja lösa saker. Det är vårt ansvar här.

Så tänker jag, så tror jag, så tycker jag. Jag säger inte att alla måste hålla med mig, tycka som jag, tro som jag. Tyck vad ni vill, tro vad ni vill. Jag delar bara med mig av mina tankar, känslor och åsikter. Men förstå, att vi människor är ytterst ansvariga för världen och alla i den.

Min tro på Gud och på livet efter döden, är i alla fall det som har fått mig att hålla mig kvar i livet. Hade det inte varit för min tro, så hade jag inte levt idag. Då hade jag tagit mitt liv för länge sedan, med tanke på hur skadad och trasig jag är, och hur dåligt jag alltid har mått, och allt helvete jag gått igenom i livet. Men jag är övertygat om att allt händer av en anledning, och att Gud har en plan för mig, att mitt liv har en särskild mening, och att det är meningen att jag ska leva mitt liv här, så länge det nu går. Kanske jag dör om en månad, kanske jag lever tills jag blir 100 år...who knows? Men stanna kvar här och kämpa, det kan ni ge er på att jag kommer fortsätta göra. Men den dagen jag får återvända hem igen, till Gud, den dagen kommer jag äntligen bli lycklig och fri. 

Jag älskar musik om Gud, både andlig musik, gospel, och det som kallas för Kristen Rock. Det lyssnar jag på mycket i mina dåliga perioder, och det håller mig ovanför vattenytan och stärker mig och skänker mig tröst, och får mig att känna mig tacksam, lättad och hoppfull. Så jag lägger in här nedan några av mina favoritlåtar inom genren Kristen Rock/Pop.

Gud har varit min livlina (och även Jesus, som jag ser som samma "väsen" som Gud), och att veta att de vi älskar som dör före oss, väntar på oss i "himlen", och möter oss när det är vår tur att lämna jordelivet, det har verkligen varit en livlina för mig. "Himlen" för mig är andevärlden, och det är där min mamma finns. Min älskade mamma. Och min pappa, och mormor och morfar. Och min vän Hasse. Och mina hundar jag förlorat. Och min hund jag har nu när jag förlorar henne. Och dom man kommer förlora i framtiden. Dom är alla där, kommer alla vara där, och Gud är där, och hälsar oss välkomna hem. Vi är alla välkomna dit. Vi är alla värdiga Guds kärlek. heart

 

"Well Done" - The Afters 

 

"Rescue Story" - Zach Williams (live)

 

"Heart Wide Open" - Mack Brock (live)

 

 

 

 

 


       
26 September 2019  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida