Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
12
13
14
15
16
17
18
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2020)
>>


Down the Rabbit Hole....

Så...nu har jag kommit in i en dålig period. I have fallen down the rabbit hole again...

Så är det ofta med psykisk ohälsa. Man kan ta sig uppåt, ha en bra period, då saker och ting funkar, och bra saker händer. Trots det, kan det gå snabbt att slira tillbaka ner igen.

Det svåraste för andra människor att förstå, är att man kan må både bra och dåligt samtidigt, man kan vara på både bra och dåligt humör samtidigt, man kan gå både framåt och bakåt samtidigt. Does it make sense? No, but that´s the truth of it.

På många plan, på många sätt, har jag tagit mig framåt, gjort väldiga framsteg, och gjort många positiva förändringar i mitt liv. Samtidigt som jag blivit mycket sämre på andra plan, på andra sätt. Det är det som är paradoxen i det hela. Som andra inte förstår, och om jag ska vara ärlig inte jag själv förstår helt och hållet heller. But...

Men människan i sig är komplex. Vi har många lager, många djup, och varje lager i oss kan ha olika känslor och minnen, inbyggda mekanismer, och inlärda beteenden. Varje trauma vi har varit med om lägger sig i de olika lagren vi har inom oss själva, och ibland blandas de ihop med varandra och vi kan inte längre skilja på vad som är vad, när, hur eller varför. Så några lager kan läka bra, medans andra lager blir sämre, fast de hör ändå ihop i en helhet.

Många gånger när jag själv känner att jag läkt bra inombords, och börjar ta mig uppåt, triggas någonting inom mig igång i något utav de andra lagren där det inte är läkt, och jag kraschar. Jag går in i en depression, får extrem panikångest, och det triggar i sin tur igång min migrän. Jag känner en konstant gnagande oro, enorm inre utmattning, kan inte sova på nätterna (trots att jag tar sömntabletter) och drömmer jämt mardrömmar. Har sömnstörningen Sömnparalys dessutom, och det är inte lätt att ha nästan varje gång man sover. Men jag förstår inte alls varför ibland, varför jag ofta kraschar så hårt och går ner mig så djupt. För även om saker och ting går hyfsat bra ibland, och jag borde kunna känna glädje och lättnad över det, så triggas annat i mig igång och det blir plötsligt kaos inombords...och jag vet inte varför. Jag kan inte känna den glädje och lättnad över vissa saker som jag tycker att jag borde kunna känna. Och det både retar mig, och gör mig ledsen.

Jag har ju diagnosen Komplex Posttraumatisk stress, (Complex PTSD), och det får man om man varit med om många trauman under längre tid, till exempel under barndomen. Det ligger inombords och gror och förgiftar en, och genomsyrar alla lagren man har inom sig. Så om till exempel såren i ett lager börjar läkas, så är det genast något av de andra såren i andra lager som triggas igång. Och läker man sen dem så är det andra som triggas, när som helst, hur som helst, var som helst. Och man har väldigt lite kontroll över dem. Finns det miljoner lager, så förstår man hur svårt det är att ha få kontroll över dem och läka dem alla. Och såren i ett lager som redan läkt, kan dessutom rivas upp igen om man går igenom eller upplever andra svårigheter, det krävs inte mycket för att det ska hända. Så måste man börja om igen.

Länk om Komplex PTSD: http://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/komplex-ptsd

Så när jag haft en bra period, eller vad jag definierar som bra (vilket egentligen bara är "mindre jäkligt"), så anstränger jag mig så hårt, så mycket, för att det ska hålla i sig så länge som möjligt, och att jag ska få gjort så mycket som jag kan under den relativt korta tid som det brukar vara - så jag bränner snabbt ut mig istället. Jag försöker hålla ihop mig själv så hårt jag kan, men klarar ofta inte det så länge. Så efter ett kort tag så tar jag helt enkelt slut, som ett ljus man blåser ut, för jag orkar inte upprätthålla energin och det positiva. Det tar all min kraft att vara i en bra period, men jag klarar inte av att hålla ihop mig själv längre tider, utan jag kraschar.

Så om jag kommer in i en dålig period igen, så måste jag få stanna där ett tag, och bara vara i det. Jag kan inte tvinga mig själv ur det, det har jag lärt mig för länge sedan, för då blir det sju resor värre. Så nu tänker jag stanna i detta ett tag, tills gränsen suddas ut och jag känner mig själv börja glida in i en bättre period igen. Förr eller senare sker det.

Jag försöker sätta ord på det som brukar vara väldigt svårt att sätta ord på. Vet inte om andra förstår eller kan relatera till det jag beskriver, men det är så jag upplever det, och det sätt jag bäst kan beskriva det på.

Jag är tacksam för att jag har möjligheten att skriva i min blogg. Jag tjänar inga pengar eller något annat på den, utan det är enbart en "hobby" för mig. En mycket nödvändig och viktig hobby, jag behöver få skriva av mig och få ur mig saker. Bra typ av terapi, att skriva, och jag brukar alltid känna en väldig lättnad efteråt. Och jag är tacksam för er som är intresserade av det jag skriver om, och besöker min blogg, vilka ni än är. Det tackar jag för. Hoppas ni får ut något av det jag delar med mig av.

Kram på er så länge! heart

 

 

"Hi Ho, Nobody´s Home" David Baerwald & LP

 

 

 

 

 


       
8 December 2019  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida