Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2020)
>>


"Svordomsvisan" av Galenskaparna

(Tillägnad min fastighetsskötare.)


"Din satan...
satan...
du din satans helvetes jävla skit!
Din jävla skit;
Bondlurk, läbbiga skurk,
ynkliga parasit!
Pottsork, snuskiga stork,
din ruttna rot, din fulla kork!
Avskum, spattig och krum,
du är så jävla dum!
Din usla gam,
din slemmige torsk,
förnicklade pappskalle,
skunk, förbanne mig,
lägg ägg, slibbiga drägg
skitstövel och bandit!
Slashas, ditt vidriga as,
piss och pest och senapsgas!!
Sopprot, helidiot, fan vad du bär dig åt!
Din sabla bock, ditt feta arsel,
våga dig aldrig mer hit!
Attans skitstropp, hörru din
saaaa, saaaatan,
helvete,helvete, helvete, helvete,
helvete,
helvetes jävla skit!"

30 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Luis Royo

En konstnär som jag beundrar som heter Luis Royo, målar dom mest fantastiska tavlor. Han målar mest fantasybilder av kvinnor, vilket jag gillar. *ler*
Har lagt in en massa av hans målningar i mitt fotoalbum, i kategorin "Vackra bilder på kvinnor av konstnären Luis Royo".
Kolla gärna in dom. =)

Här är en av bilderna.
25 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Favorit i repris!

(En galen låt som passar mitt müde humör just nu. Låten finns att lyssna på i mina videoklipp.).


"Vävare-Lasse" av Hoola Bandoola Band (Mikael Wiehe, Björn Afzelius, m.fl.)

"Bond-Lasse sitter och väver en väv i sin vävstol.
Bond-Lasse tackar i tankarna Gud för sin vävstol.
Bond-Lasse tackar Jungfru Maria för
vävstolen gav honom pengar att fria.
Pengar att fira
pengar att svira.
Ja vävstolen gav honom frihet.

Det bankar och bultar på dörren och vem kan det vara.
Han släpper sin skyttel och skyndar sej upp för att svara.
Men innan han hinner har dörren slåtts opp
och in stormar fogden med hela sin tropp.
Slår honom ner, fastän han ber
slår honom tills han blir stilla

Tiggare-Lasse har inte längre nåt hem.
Stuga och hustru och barn såg han aldrig igen.
Marken är hård att sova på,
vägarna långa och tunga att gå.
Många som han gör vad dom kan
för att fylla sin skrikande mage.

Hunger och törst och kyla och trötthet är svårt.
Men landets och konungens lagar är värre ändå
"Den äge bara ett knyte och stav,
gripes och dömes till tiggare-slav.
Brännes med järn, smides i järn
och sättes i träl hos sin fogde"

Ett arbete måste man ha för att få nåt och äta.
Det ända han kan, utom plöja jorden är väva.
Fogden har byggt sej ett väveri,
Lasse, som andra, söker sej dit.
För den som är van, tre spänn om dan
När arton timmar är gjorda.

Vävare-Lasse väver en väv i sin vävstol.
Vävare-Lasse förbannar och hatar sin vävstol.
Han svär över gud och Jungfru Maria
och dom som har pengar och makt dom är fria.
Att röva och slå, fängsla dom små.
Och kedja dom fast vid en vävstol."
19 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Tankar om livet och döden.

Finns det något mer fascinerande än livet....och döden?
Båda är så svåra, så obegripliga, så mystiska, så fascinerande.
Båda väcker så mycket känslor; Kärlek, glädje, lycka, sorg, smärta, hat, tro, hopp, trötthet, ilska, längtan, livfullhet, livlöshet, hoppfullhet, hopplöshet, och mycket, mycket mer....

Vi människor är så mycket mer än bara våra kroppar; vi är våra känslor, vårt sinne, vår själ. Det som är själva essensen av oss.
Det är ju det vi älskar hos andra människor, eller hatar, inte deras kroppar.

Livet är något underbart, något fantastiskt.
Något nästan alla tar för givet, till det händer något som får en att tänka till lite.
Som får en att uppskatta livet på ett annat sätt, och vårda det och varandra mer.
Livet kan också vara grymt, hårt, hemskt och med mycket lidande.
Det vet vi alla.
Men vi borde tro på att livet kan ge oss mer än det. Att vi kan stå över det och se vårt lidande som en lärdom, något vi måste uppleva för att det är helt enkelt livets cirkel.
Vi borde älska livet oavsett vad det ger oss.

Döden är för oss något frukansvärt.
När någon vi älskar eller håller av dör, blir vi helt förkrossade, helt förtvivlade, helt uppslukade av sorg. Det vet alla som har förlorat någon. Också jag.
Man förlorar allt hopp, all glädje, all livslust....allt inom sig.
Man är så fokuserad på smärtan och sorgen att man inte ser, hör eller känner något annat.
Den första tiden är fruktansvärd. Man vill dö. Man vill inte leva längre.
Allt är bara svart av smärta och sorg. Man faller ner i en stort, mörkt hål, som aldrig tar slut, som inte har nå botten. Man bara faller och faller....
Man vill hamna i koma och sova sig igenom resten av sitt liv.

Men....så småningom lättar det, konstigt nog. Det tror man aldrig att det ska göra. Hur lång tid det tar är olika för alla.
Smärtan lägger sig och man kan börja tänka på och fokusera mer på de fina minnena och stunderna med personen. Livet börjar långsamt, långsamt bli uthärdligt igen. Man tror att kanske kommer man överleva detta trots allt.
Man får hoppet tillbaka....

Det är fascinerande, och fullständigt obegripligt, att en människa kan vara där ena stunden, bredvid en, skrattandes, andandes, full av liv, och i nästa stund vara död, borta, för alltid, aldrig mer där. Liggandes i kistan, kall, blek, stel och hård som sten, aldrig mer varm och livfull. Aldrig mer. Aldrig mer.
Det går bara inte att förstå. Det är ett mysterium. Ett galet, vansinnigt mysterium som för alltid förblir olöst för oss.
Ena stunden där....borta nästa.

För alltid borta.

Om man inte tror på livet efter döden, som jag och många andra gör.
Då tror man ju att själen aldrig dör, att den finns en "andevärld" dit man kommer när ens liv är slut. Någonstans där man träffar alla man älskar och har förlorat igen.
Är inte det en underbart vacker tanke? Att vi aldrig riktigt dör, utan att vi bara "träder in" i en annan värld, ett annat sätt att leva?
Att det faktiskt finns en Gud som för alltid älskar oss och tar hand om oss?
Vad är det egentligen som är så konstigt och "knäppt" med det?
Att man inte är "realistisk" som tror på det?
Att det skadar en själv att inte vara "realistisk"?
Det är vad många tycker.
Jag tycker tvärtom.
Jag tycker att det kan vara skadligt för en att vara för realistisk.
Vad är det för hemskt som kan hända om man öppnar sina sinnen lite och vågar släppa in tanken på att döden kanske inte är det totala slutet?
Att man ska göra bort sig inför andra? Fuck that!
Att man får "orealistiska" förväntningar och riskerar att bli besviken? So what? Det gör man med allting här i livet.
Man lever inte sitt liv ordentligt förren man kan slänga åt sidan rädslan att bli besviken, sårad, avvisad, och istället öppna sig för nya möjligheter hela tiden.
Man kan bli otroligt positivt överraskad av hur givande och glädjande det kan vara.

Det jag har så otroligt svårt att förstå, är att om man kan välja mellan att tro på något underbart och fantastiskt, och att tro på ingenting....hur kan man då välja att tro på ingenting? Hur kan man välja att tro på det negativa framför det positiva? Intighet framför under? Definitiv död framför att själen aldrig dör utan lever vidare?
För att det är "orealistiskt"?
För att det är "knäppt"?
För att man inte vill bli "besviken" om det visar sig att det inte är så?
Det kan jag verkligen inte förstå?

Människor vänder sig ofta till det negativa framför det positiva?
Fullständigt obegripligt!
Många människor ger hellre kritik än beröm. Hellre negativa kommentarer än komplimanger. Hellre trycker ner andra än lyfter upp dem.
Hellre tro på definitiv död och intighet framför själens eviga liv.
Varför?!
Det borde vara tvärtom. Det säger ju sig själv.
Enligt min uppfattning är det därför världen ser ut som den gör idag. För att människor hellre vänder sig till det negativa.
Har jag rätt eller fel?

Tro kan göra under. Tro kan rädda liv, rädda kärlek, läka sår inom en, låta en våga leva, våga satsa, göra det omöjliga, göra det hjärtat verkligen vill.
Att tro kan göra en lycklig.
Men man måste vilja och våga tro.
Skit i att det inte är "realistiskt"!
Skit i att man kan bli "besviken"!
Skit i att man kan bli förlöjligad!
Fuck all that!
Bara kasta dig ut från klippan av tvivel och tro på att du kan flyga!
(Jag vet, det låter som en klyscha, men det är ju så det är.*L*)

Min tro på Gud och livet efter döden har hjälp mig otroligt mycket igenom mina förluster. När min pappa dog, när min mamma dog och när min mormor dog, och mycket annat traumatiskt jag har varit med om.
Dom jag förlorat, älskade jag mer än livet själv.
Jag hade allvarligt talat inte kunnat ta mig igenom dom förlusterna utan min tro.
Utan min tro hade jag inte orkat leva längre.
Tro kan rädda liv....

Naturligtvis behöver inte alla tro på det jag och många andra tror på....men jag tycker det är synd att inte fler gör det.
Att tro ger en så mycket glädje i livet....och en känsla av frid och ro.
Den lindrar sorg och smärta. Det ger en uppvaknande, energi, och en känsla så underbar att det är svårt att beskriva den.

Björn Afzelius, min största idol, har gjort en låt som handlar just om livet och döden. Att livet är en gåva vi måste vara rädd om, och att det är smärtsamt när livet tar slut, men att livet fortsätter och att man måste vara stark.
Låten heter "Ljuset" och är en av mina favoritlåtar.
Jag avslutar mitt långa "föredrag" med den. *L* Lägger även in låten på mina videoklipp, där man kan lyssna på den om man vill.


"LJUSET"

"Jag ser hur ljusen brinner ut.
Jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss,
som lyste för oss,
tar slut,
dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort.
Hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig,
som skulle bli mitt liv,
tar slut,
skall också nå sitt slut.

Jag stod vi det rytande havet inatt,
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd;
jag såg att nya stjärnor föds.
Så fast det var natt,
var det ändå inte svart.
Där ute,
tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till,
och skymmingstimmen tiger still,
vill jag vara ett bloss,
för dom som följer oss.
En tid;
ett ljus på deras stig.
En tid;
ett ljus i deras liv."
14 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Lite bättre...

Har varit förkyld ett tag, men nu mår jag bättre.
Många jag känner har varit sjuka under jul och nyår, och även jag.
Men nu börjar det äntligen gå över.

Så idag har jag faktiskt tagit tillfället i akt att städa min lägenhet, som inte har blivit städad på ett bra tag eftersom jag varit sjuk.
Jag har diskat, dammsugit och tvättat golvet, så nu känns det fräscht igen. =)
Men fan vad slut jag är nu...
Även om min förkylning är bättre, så har jag ändå huvudvärk, som jag har jämt.
Trött...

I övrigt är det som vanligt.
Jag är bara väldigt trött på allting.
Det är en galen värld vi lever i. Hela mitt liv har varit galenskap, och min tillvaro nu är galen. Se bara på Salvador Dalis målningar, hur han såg världen. Galen...!
Ofta går jag omkring och känner det som jag lever inuti hans målningar, en galen värld, där allt är upp-och ner, ut-och in, bak-och fram, och sinnessjuk.
Ta en titt på hans målningar, så förstår ni vad jag menar.
Lägger in en bild på en av dom här.

Men jag tar en dag i taget. Kan inte göra på nåt annat sätt.
Det är så jag måste leva just nu.
Men jag känner pressen och stressen från alla håll och kanter. Det driver mig till vansinne. Många kräver saker av mig jag inte kan ge.
Större delen av tiden går jag omkring och är "avstängd", har varit tvungen att "stänga av" mig själv och mina känslor för att inte förlora förståndet helt.
Det betyder inte att jag inte kan bry mig om och älska, men jag kan inte göra det på djupet just nu. Förutom min familj och vänner, som jag älskar mer än livet själv.

Jag vet inte hur min framtid ser ut. Kan inte tänka så långt. Måste vara koncentrerad i nuet. Det går inte annars.
Men än har jag lite hopp kvar.
Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan...
11 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
.....


"En plågsam börda bär vi
på vägen som vi går
och vad den bördan är
vi ej någonsin förstår.
En sådd vi måste skörda
i rikedom och nöd.
Vi är vår egen börda
från födelse till död."

Ur "De räknade sorgernas bok" av Dean R. Koontz
8 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Fucking hell...!

HELVETE vad trött jag är på att må dåligt jämt!
Can someone please put me out of my fucking misery....!
Shoot me in the head, stab me in the chest, slit my throat...anything to make the fucking pain in my head and soul go away!

Det är så jag känner just nu....
Suck....

Många ser mig som en vacker, attraktiv tjej som med mitt glada leende verkar vara en helt vanlig tjej utan problem.
Men om man ser under ytan...
Jag har inget annat än problem...seriöst.
Killar, tack för alla komplimanger och frierier...men jag är verkligen inte en tjej att satsa på. Dels för att jag är lesbisk naturligtvis...men också för att jag mår så jävla dåligt inuti. Ni skulle inte ha kul tillsammans med mig, tro mig.

Jag har börjat "dejta" en tjej nu lite smått. "L" som jag dejtat innan för ett par år sen. Det känns bra...men eftersom jag mår dåligt jämt så blir det inte att vi ses så mycket.
Men men....man får ta "babysteps"....
6 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Sjukregler.


Gäller från första juli varje år:

§1. Sjukdom ingen frånvaroorsak
Läkarintyg accepteras inte längre!
Kan du ta dig till doktorn kan du ta dig till jobbet!

§2. Tjänstledighet p.g.a. operation
Beviljas ej!
Varje anställd som tänker operera sig skall avstå från denna åtgärd, eftersom allt en anställd har, har vi användning för. Om något avlägsnas sänkes den anställdes värde. Undantag kan göras förutsatt att lönen sänks i motsvarande grad.

§3. Dödsfall
Eget dödsfall accepteras som frånvaro. Arbetsgivaren måste dock meddelas två veckor i förväg så att en efterträdare kan läras in.

§4. Tandläkarbesök
Vi anställer enbart personer med löständer. Ni kan använda internposten för att skicka tänderna till lagning i stället för att ränna hos tandläkaren.

§5. Graviditetsfall
Absolut förbjudna! På arbetet ska man sitta eller stå med benen i kors. Arbetsgivaren ska se till att preventivmedel finns till hands.

§6. För att undvika gynekologbesök
Sätt dig på kopieringsmaskinen, ta en bild och skicka till gynekologen.

§7. Psykiska problem
Tänk inte så mycket, arbeta hårdare.

(Öhhhh....va?! Helt galet!)
1 Januari 2009  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida