Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Wake up from the illusion!

Jag tänker skriva lite här nu om mina tankar, åsikter och känslor gällande rasism och invandrarfientlighet, och oacceptans. Har skrivit om samma ämne tidigare, men har mycket mer att säga. Läs detta! Det är så viktigt!

Det är skrämmande vanligt idag att människor i vårt land är invandrarfientliga, eller rasistiska som man lika gärna kan kalla det.
Jag blir helt mållös, tvärarg och helt förtvivlad, av allt jag hör, ser och läser som är rasistiska åsikter från folk.

Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå hur det ens är möjligt att människor har blivit så kalla och så råa idag i sina åsikter och känslor gällande andra människor...att så många verkat ha tappat sin medmänsklighet. 
Att många faktiskt har så rent fientliga och hatiska åsikter och ett så iskallt sätt att se på invandrare, flyktingar, eller människor med olika religioner, sexualitet eller handikapp, det är för mig fullständigt obegripligt. Fullständigt obegripligt...!

Jag ser extremt mycket invandrarfientlighet, och rent hat, mot många, överallt. Man hör folk prata, man läser kommentarer på nätet till artiklar, på diverse sidor och communitys, man ser dokumentärer på tv, och nyheterna på tv...överallt denna ofantliga fientlighet mot flyktingar, invandrare, ja typ mot alla med annan hudfärg eller religion. 
Det är helt sinnessjukt!
Och jag bli helt trött och matt av obehag, och jag blir fysiskt illamående av förtvivlan, sorg, ilska och hopplöshet. Det gör så ont i mitt hjärta, och sänder ett spjut av sorg genom min själ. Jag lider extremt mycket av andras lidande i världen. Jag kan inte hjälpa det, jag påverkas så otroligt mycket, och jag vill så gärna kunna hjälpa! 
Så förtvivlat gärna.
Och jag gör vad jag kan. Jag försöker sprida vänlighet, medmänsklighet, medvetenhet, och kärlek och omtanke, vart jag än går, vem jag än träffar, och vart jag mig än i världen vänder.

Men vissa har bränt sina broar hos mig. Dom som tidigare i mitt liv på något sätt skadat mig, sårat mig eller på något sätt behandlat mig eller någon jag älskar illa...dom har ingen plats i mitt liv, någonsin mer.
Men det tycker jag säger sig själv. Det behöver jag egentligen inte ens förklara.

Utöver det försöker jag vara sann mot mig själv, mot den jag är i mitt hjärta och i min själ. Och den jag är är någon som alltid försöker göra gott här i världen, och hjälpa andra, så gott jag kan. Det har jag pratat om en hel del förut, så det vet ni.

Men i denna vår värld vi nu lever i, så måste budskap ut, hela tiden. Vi kan aldrig förpassa en möjlighet att ge ut budskap om medvetenhet och kunskap, medkänsla och medmänsklighet, och kärlek och omtanke. För det är på det sättet vi förändrar världen, och oss själva.

En sak vi måste bli medvetna om, är Illusionen.

Vi måste bli kvitt illusionen att det är VI mot DOM. Att det är Vi på ena sidan och Dom på den andra. För det är inte så. Det är en illusion. 
En illusion vi har blivit matat med i århundraden.
Så det är inte så konstigt att vi tror på den. Men det är dags nu, folket, att vakna upp och förstå.
Det finns inget VI och DOM. Det finns bara vi. Vi alla.
Vi är alla en. Vi är alla människor.

 

Vi måste se oss själva i dom som vi ser ”på den andra sidan av oss”.
Vi måste se oss själva i till exempel tiggaren som sitter på gatan, med en mugg i handen och ett hoppfullt uttryck i ansiktet varje gång en människa går förbi. Inte bara hoppfulla för att kanske få en slant, utan hoppfulla att någon som går förbi dom ska se att dom också är en människa som sitter där. En människa precis som du och jag. Hopp om att bli sedda, och bli sedd som en del av mänskligheten. Istället för att bli sedd som ”skräp”. Vi måste se oss själva i dom, och tänka på om situationen var omvänd, hur vi då skulle känna, och hur vi skulle må...hur vi skulle lida. Skulle inte vi vilja bli hjälpta, bli sedda, bli räknad som en människa som alla andra?
Genom att se oss själva i dom, kan vi se förbi illusionen, och förstå hur det egentligen är. Vi är alla människor. Vi är alla en.

Vi måste se oss själva i kvinnan som går på gatan med sina barn, kvinnan med slöja eller burka som täcker henne. Som är van vid att bli hånad, som är van vid att få smädelser och hårda ord kastade på sig, som är van vid att inte bli sedd som ”en av oss”, som någon som inte hör hemma, som egentligen inte blir sedd som en människa, eller ens kanske räknas som en del av mänskligheten av många. Kvinnan som bara vill få finnas till, leva här och få ha ett bra liv, som bara vill få bli sedd som en människa.
Vi måste se oss själva i henne, och bli kvitt illusionen att hon skulle ”vara annorlunda än oss”, för det är hon inte. Under slöjan, under sitt mörka skinn, är hon precis lika mycket människa som oss andra, och förtjänar lika mycket respekt, förståelse och medkänsla som alla andra.
Du vet inte vad hon kanske har varit med om innan hon kom hit. Hon kanske blev plågad, torterad, våldtagen, levt ett liv i fattigdom och misär...och nu är hon här i Sverige och bara vill få leva ett bra liv, och att hennes barn ska få leva ett bra liv och växa upp i fred, istället för i krig och elände.
Vilka är vi att neka henne, eller hennes barn, det? Vilka är vi att sätta oss över andra, anse oss vara så överlägsna och bättre än andra att vi minsann bestämmer över om dom ska få leva här, få ett bra liv, eller överleva överhuvudtaget?

Vi måste se oss själva i invandrarungdomarna som står i sina gäng och hänger, många av dom nyanlända hit, och som vi alla i smyg är lite rädda för och gärna undviker...för dom är ju INVANDRARE. Det betyder automatiskt att dom är KRIMINELLA. Och dessutom alltid är VÅLDSAMMA. Det vet ju alla att det är så.
Dom är DEFINITIVT inte värda något, i våra ögon. Dom ska bara lära sig veta hut!
"Bah, komma här till vårt kära land Sverige, och tror att dom kan bete sig hur som helst och få allting serverat för dom. Hur vågar dom?!"
Men om vi bara går lite bortom våra fördomar och vår rädsla, kan vi nog med rent folkvett förstå (om vi vill använda vårt folkvett) att dom antagligen kommer ifrån fasansfulla förhållanden i sina egna hemländer, att dom både sett och fått utstå våld av alla de slag, kanske sett sina hela familjer bli ihjälskjutna eller explodera i bitar av en bomb, rakt framför sina ögon, kanske har svultit i många år och hållt sig vid liv endast på grund av att vara så avtrubbade av droger att dom inte kan känna längre, och därför inte kan känna lidandet i sitt hjärta och i sitt sinne. För skulle dom kunna känna det så skulle dom antagligen ta livet av sig, så fruktansvärt är det.
Dom kanske har sett sin mamma eller sina systrar bli våldtagna, sett andra dom älskar och bryr sig om misshandlade och torterade.
Dom har aldrig upplevt det vi här i Sverige har det OFFATTBARA privilegiet att leva i...FRIHET.
Dom har inte en aning vad det är, vad begreppet frihet är. Dom vet bara vad ordet är, inte innebörden.
Och så kommer dom hit till Sverige, och då begär vi svenskar (vi dårar) att dom OMEDELBART efter att dom har satt sin fot på svensk mark, ska anpassa sig efter hur vi lever, våra lagar, traditioner och vår frihet. Vårat begrepp att ”överleva”, kommer inte ens i närheten av deras begrepp att överleva, men ändå begär vi att dom direkt ska kunna leva efter vårt sätt att överleva, och leva.
Att dom, som antagligen aldrig sett, hört eller upplevt, hur det är att leva i ett land, i ett samhälle, i en tillvaro, som är trygg och privilegierad.
Hur i allra helvetes förbannade (förlåt att jag svär), är det ens möjligt att vi kan vara så vansinniga, arroganta, trångsynta och iskalla att vi kan tro och förvänta oss det?!

Om dom ska ha den minsta chansen att komma in i vårt samhälle och möta ens en liten del av våra ”förväntningar” på dom, (det vill säga att vi vill att dom ska bli ”som oss svenskar”, vilket är orimligt eftersom dom är dom som dom är, och vi kan inte begära att dom ska ”bli som ett helt annat folk”) så måste vi ju acceptera dom, och ge dom både hjälp och stöd...vi kan inte stöta bort dom och förvisa dom från vårt samhälle och vårt land.
Vi kan liksom inte tycka att ”dom måste bli som oss om dom ska få lov att stanna här, och fort ska det gå”, samtidigt som vi direkt avvisar dom och inte ger dom en chans. Hur fasen går det ihop?! Hur är det rimligt någonstans?!
Det är det inte. Det är ren dårskapen att tycka att det skulle på något sätt vara rimligt.

 

Och dessutom, har vi sånt storhetsvansinne att vi tror att vi har rätten att bestämma över vem eller vilka som är värda vad, och vem eller vilka som är värda att leva ett bra liv, eller vem eller vilka som är värda att leva överhuvudtaget?!
Är vi så självgoda, och hur fan kan vi med att vara det isåfall?!
Vem har givit dig, eller dig, eller dig, rätten att bestämma över andra och deras liv och värdighet?!
Vem tror du att du är...Gud? 
Nä just det ja, hur kan jag vara så dum? Gud finns ju inte! *slår mig för pannan*  
Men du måste tro att du är någon slags överlägsen varelse, eftersom du tar dig den rätten. Det, mina kära vänner, det är dumhet det.
Snacka om att vara så inbäddad i trygghet att man inte lever i verkligheten!

Visst, vi har det inte ”all sunshine and fucking rainbows” här i Sverige heller. Det påstår jag inte. Vi har våra problem, på personnivå och på samhällsnivå.
Många svenskar lever svårt och har det jäkligt tufft också, jag om någon borde veta det.

Men inte om vi jämför. På riktigt så är det inte så om vi jämför. Det är bara det att vi gillar inte att jämföra.
För om vi börjar med det, då börjar våra ögon öppnas och vi börjar se och förstå hur andra i resten av världen egentligen har det....och det vill vi inte! Vill vill blunda och känna oss bekväma, hellre än att se och bli upprörda.

Vi vill kunna leva i den illusionen att ”att leva svårt” är att till exempel bensinen har gått upp några ören igen, fan också att man måste betala tv-avgiften, eller ännu värre, betala skatt, att dom inte hade den där filén på ICA nu när jag handlar och vad ska vi ha till middag nu då?, att internet plötsligt slutat fungera och vi kan inte hitta felet, att dom där förbannade tiggarna sitter utanför affären igen och måste dom se så miserabla ut och sträcka ut sin mugg och mumla obegripligheter och nu är hela min dag förstörd för det, att det laget jag hejar på i fotbollen inte vann, att ölen i kylen är slut och jag orkar fan inte gå ner till affären, att bilen plötsligt dog på väg till jobbet och fan också nu kommer jag komma en kvart försent, att grannen i huset mitt emot har mycket snyggare och häftigare prylar än jag/oss, att en jävla alkoholist började skrika och ställa till besvär på spårvagnen och fan vad irriterad jag blev nu då, att ungen kommer hem från skolan och tjatar om att få den senaste mobilen som alla kompisarna har, att plötsligt köra vilse på väg till en middag med vänner och råkar komma en hel timme försent, att dom inte hade den färgen på läppglanset i butiken som jag så gärna ville köpa.....ska jag fortsätta...?
Jag tror inte jag behöver det, ni fattar vad jag menar eller hur?
Det är några av våra problem (vi svenskar) som lever medelklass, eller överklassliv har. Som vi tycker gör livet förbannad jävla jobbigt och svårt.

Om vi då gör en jämförelse (som vi egentligen inte gillar att göra):

Riktiga problem i andra länder, till exempel dom länder så många flyr ifrån nu och som söker sig bland annat hit, barn och tonåringar, vuxna och gamla: 
Extrem fattigdom, knappt mat för dagen, har ingen frihet, vare sig som individer eller som folk, lever i extrem misär, alltid krigshärjat, alltid otryggt, riskerar att bli utsatta för extremt våld såsom misshandel, fångenskap, tortyr, våldtäkter eller bli dödade av dom som krigar, bli skjutna, ”get blown to pieces” by bombs, bli knivhuggna, halshuggna, hängda, alltså bli dödade på en mängd olika sätt.
Dom vuxna har aldrig möjligheten att se en framtid för sina barn, för i deras värld, i deras liv finns ingen framtid. Och att överleva för dom, det är att hitta mat för dagen, för dom själva och för sina familjer, att hitta något ställe dom kan vara säkra i för stunden, att försöka ta sig igenom dag för dag, stund för stund, utan att bli utsatta för våld eller bli dödade. Att konstant känna skräck, förtvivlan, ilska sorg, hat och hopplöshet. Konstant.
Det är deras problem.

Kontra våra ”problem”.

Om du inte kan se eller förstå, eller känna, skillnaden och allvaret i det, så är du en iskall jävel som borde gå en kurs i hur man bryr sig om andra och känna och visa medmänsklighet.

Visst, jag kan till viss del förstå resonemanget: ”Men vi har det tillräckligt med svårigheter i vårt land, med vårt folk. Vi måste faktiskt ta hand om ”de våra” först, och sen kanske vi kan hjälpa andra. För vi svenskar måste ju sätta oss svenskar först.”

Grejen är den att då gör vi ju det där vi nu inte skulle göra. Vi sätter skillnad mellan OSS och DOM.
Det finns inte nåt OSS eller DOM. Det är en illusion!
Det finns bara oss, alla vi. Alla vi människor.
Dom är oss och vi är dom. Vi. Oss.
Varför är det så förbenat svårt att förstå?

Hjälper vi andra, så hjälper vi också oss själva.
Det är en urgammal visdom, som många har valt att glömma bort eller inte föra vidare. Men det är så det är.
Hjälper vi andra, så hjälper vi oss själva.
Och det är för att ger vi godhet och kärlek till andra, så kommer det godhet och kärlek tillbaka.
Alla vi människor tjänar otroligt mycket på att hjälpa, ställa upp för och bry oss om andra. För det kan komma en dag, när vi själva behöver hjälp och stöd. Då vill vi ju gärna kunna få det. Men det vi inte ger, kan vi inte få.
Så är det bara.
Ger vi inget, så får vi heller inget tillbaka. Och vi kan ju inte vara så dumma, att vi faktiskt tror att vi ska få (är berättigad) till att få, när vi själva inte ger?
Det är dumhet i sin renaste form.

 

Det sista jag har att säga här, är att min poäng visas mycket tydligt, i filmen ”2012”, den katastrof-filmen ni vet, där världen går under. För er som inte sett filmen, se den. Annars kommer jag med en ”spoiler” här.
I slutet av filmen, när allt folket går på dom stora båtarna, och alla inte får plats och riskerar att lämnas kvar, hundratusentals människor...vad händer då?
Jo, någon talar om värdet av människans medmänsklighet.
Ni som sett filmen, ni vet vad jag talar om. Annars se den, så kommer ni att förstå.

 

Och med det lämnar jag över till en artikel!

Jag ska lägga in en artikel här som jag läste, och den är så jäkla klockren, att det är sinnessjukt! Det måste vara något av det bästa jag läst!
Det gäller att kunna sätta ord på saker och ting.
Artikeln är skriven med ironi, ganska mycket ironi, för att ibland verkar det vara det enda sättet att få fram ett budskap som egentligen borde vara absurt lätt att få fram, men som folk av nån anledning inte kan ta till sig.
Då är det många som använder sig av ironi och sarkasm, jag själv bland annat.
Det är när man använder sig av ironi och sarkasm, som man basically säger att ”ni fattar inte på nåt annat sätt, så då får jag lägga fram det på ett sätt som är absurt istället.”

Läs gärna artikeln. Och se bortom ironin, och förstå vad själva budskapet är som killen som skriver försöker få fram.
Men man måste förstå den typen av ironi för att förstå artikeln. Det står till och med ett förtydligande om det längst ner.

Jag skriver det som står i artikeln här, men lägger även in länken till den också.

http://nyheter24.se/debatt/813272-flyktingar-flyktingkris-sverige-ta-seden-dit-man-kommer


”Till alla flyktingar: I Sverige tar vi seden dit vi kommer.

Hej och välkommen till Sverige!
 

För allas trevnad finns det några saker vi behöver gå igenom.
Nu får du lov att ta seden dit du kommer. Om det är något vi har här i landet så är det seder. Vi har massor med seder och traditioner som vi värnar om. Ta våra fornminnen som exempel. Dem låter du bli. Det är många som är oroliga för att ni som kommer till vårt land ska sno våra hällristningar. Gör inte det är du snäll! De ska sitta kvar då svensken vallfärdar till dessa varje år för att titta på dem och äta renklämma, dricka O´boy och köpa bärnstenssmycken. Det är en del av vår svenska kultur.

Vi förstår att även du har en kultur och att ni inom den kanske pratar med varandra. Prata inte med dina grannar här. Om det är något vi absolut inte gör i Sverige så är det just detta. Undvik all form av kontakt så långt det är möjligt. Om du nödvändigtvis måste kommunicera med dina grannar, görs detta vanligtvis och enklast via lappar i tvättstugan. Då slipper du komma så nära grannarna.
För du måste komma ihåg att Sverige är ett litet land. Det finns knappt några ytor kvar. Sverige består av 41 miljoner hektar land. 23 miljoner hektar är täckt av skog. Vi har ungefär 2,5 hektar skog per person. En hektar är ungefär 1,4 fotbollsplaner. Så tänk på att svensken behöver sin privata sfär så därför ber jag snällt att du inte tar så mycket plats.

Vi svenskar kommer att prata en hel del om traditioner. Vi har en massa egna traditioner som exempelvis jul och Lucia. Vi ser helst inte att du tar med dina konstiga traditioner till oss utan accepterar de befintliga. På midsommarafton till exempel, räknar vi med att ni skall dansa små grodorna i bar överkropp och foppatofflor runt en stor lövklädd balle. Under påsken klär vi ut våra barn till små “kärringar” och temat för denna högtid är kycklingar. Inte en levande själ kan förklara varför. Men det är bara att acceptera. I Sverige ifrågasätter vi inte sådant. Om vi någon gång ifrågasätter saker, görs detta i tysthet.
När vi dricker sprit däremot ifrågasätter vi allt och pratar politik så vi blir osams. Om du har problem med att dricka sprit bör du börja träna på det omgående. Fira våra traditioner gör vi inte nyktra. Sprit kommer att vara centralt i alla former av umgängen. Ingen sprit. Inget umgänge. På fredagar äter vi tacos. Inget annat. Till det dricker vi lådvin.

Vi förstår att där ni kommer ifrån har ni haft oerhört stora problem och varit med om hemskheter vi inte ens kan föreställa oss. Men i Sverige har vi ett ordspråk vi använder oss av: “Man ska inte jämföra sina egna problem med andras”. I Sverige tampas vi nämligen med enorma problem. Ta till exempel Trillingnötens uttåg ur de svenska folkhemmen, eller att Zara Larsson visade bröstvårtan i hopp om att frita den på Instagram. Där kan vi snacka om problem. Sådana här saker upprör svensken. Så till den milda grad att det skrivs insändare. Att skriva en insändare är den yttersta formen av svensk ilska. Du vill inte få en insändare riktad mot dig.

Nu när du är i Sverige skulle vi uppskattar om du kunde dra ditt strå till stacken och betala lite skatt. Vi vet att dina utbildningar inte gäller här men du måste ändå välja ett yrke omgående. Det är nämligen så vi presenterar oss i Sverige. Namn och yrke. Har du höga ambitioner och siktar på att bli något utöver det vanliga, bör du lägga ner dessa omgående. I Sverige tror man inte att man är något.

Vi hoppas du skall trivas här i vårt land även om det för tillfället är lite rörigt då vi har en regering som leds av svetsaren Steffe. Han gör så gott han kan. Men om du biter ihop tre år till så tar Jimmie Åkesson över. Han är en jävel på att spela piano... och på onlinekasino.
Välkommen hit. Vem du än är. Var du än är, och tänk på att din mamma inte jobbar här.”

(Eftersom nivån på läsarens förstånd och läsförmåga kan variera, vill jag härmed förtydliga att denna text är ironi. Ironi var hett på 90-talet och innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas. Publiken, åtminstone en del av den, förutsätts även vara införstådd med detta. Ironi kan vara humoristisk, men behöver inte vara det. Även när den används för att locka till skratt kan avsikten vara att demonstrera ett förakt och undvika öppen konflikt. Det kan handla om att antyda sidor av en företeelse, en person, en tanke etc som man anser svåra eller olämpliga att utpeka öppet.)

Mike Blixt (författare till denna artikel)"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13 Oktober 2015  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Det djupa planet....

Jag är inne i en av mina "känsliga" perioder just nu. Då jag känner så djupt med allt och alla att det påverkar mig in i det allra djupaste planet av mig.

"I feel with every fiber of my being, in the core of my heart."

Det är jobbigt. Men också underbart. Det skapar ångest och sorg. Men också glädje och tacksamhet. Svårt att beskriva faktiskt. Tror inte att andra "can make sense of it". Inte ens jag kan det.

Och vilken musik passar utmärkt till denna sinnesstämmning? Jo, Enya!

Enya är, och har i många, många år varit en av mina idoler, en av mina favoritmusiker. Hennes texter, och hennes musik, är så nära det djupa och underbara, det sorgliga och det glädjande, det spirituella och det andliga, som man kan komma. Älskar den typen av musik!

Enya, (för dom som inte vet) är en irländsk sångerska, som ursprungligen heter Eithne Ní Bhraonáin, men heter officiellt Enya Patricia Brennan, och är född 1961 i Gaoth Dobhair, County Donegal, på Irland. Enya inledde sin musikaliska karriär när hon 1980 gick med i det irländska bandet Clannad. Hon lämnade gruppen efter två år för att inleda en solokarriär. Hon sjunger sina låtar med en blandning av engelska och gaeliska, gaeliska är Irlands ursprungliga språk. Många av hennes låtar är även helt instrumentella.

Kommer lägga in några av mina absoluta favoritlåtar av Enya här, som betyder mycket för mig. Några är instrumentala, och några sjunger hon i. Detta är låtar som går rakt in i min själ...och får mig att känna mig som delaktig i någonting större, något mycket större och djupare än vad vi någonsin kan föreställa oss. heart

Jag vet att alla inte kan gilla denna typ av musik, det är inte för alla (precis som jag inte gillar hårdrock till exempel), men lyssna gärna ändå, och låt er svepas med...to a place where everything is both sad and happy and peaceful at the same time.

Begin the journey....heart

 

"Anywhere Is" - Enya

 

"Echos In Rain" - Enya (nyutkommen låt)

 

"Book of Days" - Enya

 

"Long Long Journey" - Enya

 

"The River Sings" - Enya

 

"Exile" - Enya

 

"Boadicea" - Enya

 

"Storms in Africa" - Enya

 

"The Celts" - Enya

 

"On My Way Home" - Enya

 

"Pax Deorum" - Enya

 

"Ebudae" - Enya (En sång på gaeliska; med engelsk översättning för texten i videon)

 

"The Sun in the Stream" - Enya (instrumental)

 

 

 

 

 

 

8 Oktober 2015  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Murderer

Ska lägga in här låt här nu, som har varit en av mina favoritlåtar i väldigt många år. Låter heter "Murderer" av Griffith, från år 1999.

Det är en riktigt bra, svängig låt, med en härlig mix av rap och reggea, och som har ett viktigt budskap att förmedla.

Jag har pratat en del innan om orättvisor i världen, och att vi människor måste få upp ögonen mer för vad som sker, så att vi kan göra det vi kan för att göra världen bättre. Dom flesta hemskheterna och orättvisor som händer omkring oss är inga nya saker, det har numera blivit en slags vardagsmat vi långsamt har varit tvungna att acceptera att det händer, och att det händer mycket, och ofta. Det är på väg att göra oss avtrubbade, så att vi inte längre blir lika chockade...för det händer ju för jämnan.

Skjutningar har blivit vardagsmat för oss här i Sverige, vi lyfter knappt på ögonbrynen längre när vi får höra om en ny skjutning som har hänt. Eller misshandel, eller våldtäkter...eller till och med mord. Vi blir förfärade, ja...men inte lika chockade längre.

Vi får inte lov att bli avtrubbade, eller likgiltiga! Vi måste ha våra sinnen och våra hjärtan öppna, så att vi kan förstå på riktigt vad det är som verkligen händer, och kunna hjälpa. 

Jag vet att det är svårt, att det är blir en börda, och att det tär på oss. Jag vet...för jag känner det också. Ofantligt mycket. Ibland så drunknar jag i det.

Men jag har mitt hjärta vidöppet ändå. För alla. Alltid. Det är det enda rätta att göra, för mig iallafall. För jag vill vara någon som kan vara med och förändra världen, till det bättre. Och inspirera andra till att göra detsamma.

Här är låten iallafall. Texten består väldigt mycket av "svart slangspråk", så vissa ord kan vara svårt att förstå. Men själva meningen och budskapet går fram iallafall. 

 

 

"Murderer" - Griffith

A whole heap a people getting killed everyday,
children get abused and mistreat in many ways.
Wicked man a run things and good man a dwell,
I know a time gon come Jah send them back to hell.
I'll be a good girl rather, 
than I turn mi back on mi father.
Yes, I'll be a good girl rather ,
than I turn mi back on mi father.

Bam bam - a man crack a bullet in his head.
Bam bam - he must a think he could a pay for the dead .
Bam bam - couldn't live with the badness he do. 
Bam bam - and the killerman is dead to.

Them a murderer.
Them a murderer.

Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Murder - a -a -a -a, I´m a murderer.

Black man kill the white man and white man kill the black man,
like the yankeeman been killing of the Indian.
And the chineseman they killing their own youth man,
I want everyone to know 'bout the truth man.

Just remember what the Bible say.
Rightousness will come one day. 
Everyone will get his pay
Yes, we talking 'bout the judgementday.

Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Murder - a -a -a -a, I´m a murderer.

Good or the bad - which one of them make you pick your side?
I sing again - Good or the bad - which one of them make you pick your side?

Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Them a murderer, I don´t want to be no murderer.
Murder - a -a -a -a, I´m a murderer.

No, no, no - them a murderer. 
No, no, no - them a murderer.
No!, no!, no! Them a murderer. 
Them a them a them a murderer."

 

 

 

 

 

 

 

 

3 Oktober 2015  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida