Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Hösten.

Nu är hösten här på riktigt. Både skönt, och deprimerande på samma gång.

Har inte så mycket att skriva om just nu, mår fortfarande väldigt dåligt. Men jag vill lägga in en av mina absoluta favoritlåtar här, som handlar lite om hösten. Det är en låt som heter "Elegi" av Lars Winnerbäck. Texten är fantastisk, både djupsinnig, sorglig, rörande och stämmningsfull...och själva musiken är också riktigt bra. Ni kanske hört den förr. Men lyssna gärna. smiley

Kram på er i höstmörkret! heart

 

 

"Elegi" - Lars Winnerbäck


"Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst.
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting,
medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej,
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.

En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut,
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut.
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division.
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej,
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig.

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt,
och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med.
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är.
Som att natten här har sett allting och stilla sjunger med.

En elegi för alla sorger den där hösten handla om.
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom.
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in.
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din.

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement.
Två ögonpar i tomhet från september till advent.
För en man som gick till jobbet, som om inget hade hänt.
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt".

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än,
för en tid som bara går och aldrig kommer igen.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej,
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig."


 

 

 

 

 

 

22 Oktober 2016  | Länk | Lite allt möjligt | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida