Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Happy New Year!

Vill bara önska er alla ett Gott Nytt År!

Jag ska fira med min storasyster Maria och hennes familj. Vi ska bara mysa och ha trevligt, och inga raketer eller smällare, för min hund Tindra är väldigt rädd för det. Varje nyår är lika überjävligt, och Tindra blir ett nervvrak. Men Maria bor ute på landet, och där smälls det inte eller skjuts raketer. Så vi och Tindra kommer få ett lugnt nyår. smiley

Lägger in en underbart bra låt här som jag känner passar bra att ringa in det nya året med, "Nova (Shine Your Light on me)" med VNV Nation.

Så Gott Nytt År till er alla! heart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

29 December 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Merry Christmas to you all!

Så var den här nu...julen. Tiden går fort... Ska inte skriva så mycket, vill bara säga God Jul till er. 

Lägger in några jullåtar här av gruppen Pentatonix, grymt bra grupp! Lyssna gärna! yes

Hoppas ni får en fin jul! smiley

Önskar er alla en riktigt God Jul! Kram på er!  heart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

22 December 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Utekväll!

Nu i helgen som var så var jag ute med några kompisar, med min bästa vän Karin och några till. Det var ju ändå ett år och nio månader sen jag var ute senast med kompisar och roade mig, så det var ett tag sen. Har varken haft ork, lust eller energi till att gå ut på mycket länge, har mått så jäkla dåligt. Nuförtiden går jag ut på sin höjd en gång om året, mer brukar jag inte orka. Men ska försöka gå ut lite oftare nu. Och har jag en bra period då jag mår bättre och känner mig gladare och piggare, så då får man ta vara på det, så jag passade på att gå ut då. smiley

Vi gick till Gretas, det är den populäraste gayklubben i Göteborg. Jag är ju bisexuell, så jag går gärna till gayställen. Hängde mycket på Gretas förr i tiden, men har inte varit där nu på en del år. Annars när jag går ut så går jag helst till puben Dubliner. Men det är ingen av mina kompisar som vill följa med dit längre....tyvärr! Så om jag inte vill gå dit ensam, så får jag finna mig i att gå till andra ställen, och då föredrar jag faktiskt Gretas. smiley

Och jag hade svinkul på Gretas! Jag dansade en hel del, och jag rör ju inte på mig så mycket annars, så jag tror jag rörde mig mer den kvällen än jag gjort det senaste halvåret. Och vilken träningsvärk jag haft efteråt, och fötterna har gjort så ont att det känts som att gå på legobitar! Men det var det värt....faktiskt! cheeky

Förhoppningsvis håller den här bra perioden i sig ett tag för mig nu, jag har ju bra och dåliga perioder om vartannat. Har jag en dålig period, så orkar jag inte ens gå utanför dörren, bortsett från att gå ut med hunden då, och ligger i sängen 24/7. Men har jag en bra period, som nu, så orkar jag lite mer, och är gladare och piggare överhuvudtaget. Men dom bra perioderna brukar inte hålla i sig så länge tyvärr. Så jag måste passa på när jag kan att göra saker när jag har en bra period, så jag har lite saker inplanerat nu framöver. Håll tummarna för mig nu att det bra håller i sig ett tag. wink

Lägger in en bild här nedan från Gretas i helgen, en på mig och mina kompisar. Och lägger också in en av mina favoritlåtar, en technoremix på låten "So What" med Pink. Älskar techno och housemusik, det är det jag helst lyssnar på när jag är på bra humör, och det jag helst dansar till när jag är ute. smiley

Kram på er så länge! heart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 December 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Mother! <3

Idag, den 15 december, är det 17 år sedan min mamma gick bort. My God, vad tiden går fort...  Fast tiden är ju något väldigt relativt, det känns både som att det hände igår, och att det hände för 100 år sedan.

Jag brukar alltid hylla min mamma varje år på hennes dödsdag. Det är något viktigt för mig, eftersom mamma betydde så oerhört mycket, både för mig, för resten av min familj, och för många andra. She really made an impact on people, let me tell you! Dom som träffade henne glömde henne aldrig.

Hon var precis som jag, omtänksam, vänlig, generös, kärleksfull, full av medkänsla och empati för alla, men mest för dom skadade och trasiga. Hon ville ta hand om och hjälpa alla, så mycket att hon ofta glömde bort sig själv....precis som jag. (Hon var också garanterat en högkänslig person, en HSP). Hon hade ett hjärta av guld, och en otrolig karisma! Hon var helt enkelt fantastisk, som kvinna, som mor, och som människa. heart

Men hon hamnade också tidigt i missbruk och dysfunktionella, våldsamma relationer med män som utnyttjade henne, och skadade henne både psykiskt och fysiskt. Till slut försvann hon in i sig själv, och var bara en skärva av sitt gamla jag. Hon tynade bort framför våra ögon, och det fanns inget någon kunde göra, minst av allt vi, hennes barn. Vi kunde bara förtvivlade stå och se på när hon förstörde sig själv, genom sitt missbruk och olika självskadebeteenden. Vi var hjälplösa inför detta.

Till slut verkade det som att hon började kunna ta tag i sitt liv, och komma på fötterna igen, hon började bli starkare och må bättre. Men det blev kortlivat.

Några månade senare dog hon, i en trafikolycka. Hon åkte ut sent en kväll på sin moped hon hade, när hon blev påkörd bakifrån av en lastbil. Hon dog ögonblickligen. Hon blev bara 43 år gammal. Då var jag 21 år, min yngsta bror 8 år, och mina andra syskon däremellan.

Sorgen går inte att beskriva, och smärtan som följde. Den sorgen och smärtan har följt mig varje dag ända sen dess. Och kommer alltid göra det. Nu efter så många år, är inte smärtan knivskarp längre, utan mer som ett trubbigt bultande. Tiden läker alla sår heter det, men det gör den inte. Utan det är vad vi gör med den tiden som spelar roll i vår läkeprocess. Och det är olika för alla. Alla sörjer olika, och hanterar det olika. Som det ska vara.

Min sorg är evig, men inte längre en skärande smärta, utan nu bultar det bara. Men det bultandet känns, som en bultande huvudvärk, fast i själen istället. Mamma var allt för mig, och en stor del av mig dog med henne.

Jag kommer aldrig bli hel igen, men jag kan bli någotsålunda hel, bara med vissa bitar som fattas. Det är det jag arbetar på...hela tiden.

Mamma, jag älskar dig och saknar dig! Det gör vi alla i familjen. You are our angel, our shining star! Always and forever! heart

 

Kommer lägga in en låt här, tillägnad mamma. Det är låten "Supermarket Flowers" av Ed Sheeran. This is for you, mum!  heart

 

 

 

 

 

 

15 December 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
HSP - Högkänslighet

Jag ska prata lite nu om Högkänslighet, att vara en Högkänslig Person (på engelska HSP - Highly Sensitive Person.) Detta eftersom jag själv är en högkänslig person, har jag fattat nu det senaste. Egentligen borde jag fattat det för länge sen, men har inte vetat vad Högkänslighet är, efter som det är ett relativt nytt begrepp.

Högkänslighet är ett nytt begrepp som bildats nyligen som forskats fram, och det är ett personlighetsdrag hos vissa personer, något en viss procent människor föds med, så inte alla föds med det. Egentligen har det ju alltid funnits, men man har inte forskat i det eller fått en namn på det förrän nu. Precis som alla namn på diagnoser vi har idag, som man inte hade namn på förr, som ADHD, Dyslexi, Autism och liknande. Det forskas fram under hela tiden, och mer och mer namn och begrepp på tillstånd och diagnoser kommer upp, ju mer det forskas om det. Så är det ju.

Just Högkänslighet (HSP) är något som nyligen kommit ut som begrepp, som "diagnos". Men det är inte någon störning, eller funktionsnedsättning, utan faktiskt bara ett personlighetsdrag som man föds med. Alla föds ju med och utvecklar olika personlighetsdrag, som att man till exempel är social, organiserad, noggrann, praktisk, beslutsam, m.m. Högkänslighet är helt enkelt ett personlighetsdrag, och inget konstigt.

Men det är ett personlighetsdrag som inte är helt lätt att leva med heller, och som större majoriteten av omgivningen inte har, eller inte kan förstå. Därför kan man känna sig som väldigt annorlunda jämfört med andra, väldigt "konstig", och man upplever att många omkring en inte alls förstår en. Det är lätt att känna och att tänka att "det måste vara nåt fel på en, för andra är ju inte såna".

Att vara en HSP, en högkänslig person, innebär att man kan känna mer än andra, känna djupare än andra och på många olika nivåer, att man kan känna och bli påverkade av andras känslor och energier, såpass mycket att det faktiskt blir en börda och som tröttar ut en. Om andra är ledsna, kan man som högkänslig själv bli lika ledsen, för man känner deras sorg och ledsamhet som att den vore ens egen. Likadant om andra är glada och lyckliga, om det hänt nåt i deras liv som gör dom glada, då kan man glädjas med dom på ett lika stort djup och känna likadan glädje som dom gör, så att man börjar gråta av lycka själv. Man är ofantligt empatisk, mycket mycket mer än genomsnittsmänniskan. Empatin ligger på en helt annan nivå hos högkänsliga. Högkänsliga är också vad som kallas för Empater, personer med extrem hög empati för allt och alla. Som jag har.

Man kan också som Högkänslig och som Empat vara väldigt lyhörd för "allt som ligger mellan raderna". I allt som sägs, hör man och känner man också allt som inte sägs. Man hör allt i tonfallet på andra det som så att säga är outtalat, inte bara orden personen säger, utan om personen menar det den säger, hur personen känner och tänker i det den säger, och man är väldigt bra på att läsa andras kroppsspråk och ansiktsuttryck, allt som ligger däremellan. Även det andra säger i skrift, som sms, personliga brev, kommentarer och liknande, kan man direkt känna av och tyda det som ligger mellan raderna. Det är saker som man automatiskt registrerar och processar, och kan på sekunden tyda det kristallklart. Oftast något som är bra att kunna, men det kan bli jobbigt ibland.

Man kan direkt göra självklara kopplingar mellan andras tankar, känslor och beteenden, innan dessa personer förstått det själva. Därför är man väldigt bra på att lyssna och ge råd och ge stöd till andra. Och andra känner av det hos en, och det blir naturligt och självklart för dom att anförtro sig till en, som många brukar göra till mig. En högkänslig person skulle bli en utmärkt terapeut eller psykolog, (jag kallas för "Psykolog" av många) men nackdelen är ju att man känner själv på djupet allt andra går igenom. Och det är en stor orsak till utbrändhet. Empater och högkänsliga blir överhuvudtaget lättare överväldigade, utmattade och utbrända. Eftersom man ständigt, hela tiden, bär på alla andra människors känslor och upplevelser, utöver sina egna.

Det är inte lätt kan jag tala om. Många omkring en förstår inte, undrar varför man är så "överkänslig" hela tiden, varför man oroar sig för allt och alla, varför man bryr sig så mycket överhuvudtaget. Dom undrar det för att dom inte själva är högkänsliga, och inte överhuvudtaget förstår vad det är, hur det är. Man blir väldigt trött på att försöka förklara till slut, tro mig.

Det finns mycket att säga och förklara om högkänslighet. Ska skriva här vad jag läste om en artikel om att vara en HSP, en Högkänslig Person. Ska länka till artikeln också. Detta står det i artikeln om hur det är att vara en HSP. Och allt detta stämmer så KLOCKRENT in på mig!

"Jag är en högkänslig person (HSP, Highly Sensitive Person). Jag kan uppleva känslor, lukter och energier som jag inte ens kan beskriva. Ibland kan mina känsliga, emotionella upplevelser överväldiga mig och jag förstår dem inte.

Jag har blivit uppmanad att ”inte göra livet så komplicerat”. Jag har faktiskt hört det så många gånger att jag trodde att det var något fel på mig. Jag trodde att jag överdrev, att jag var annorlunda, att jag gjorde saker och ting svåra och att jag led av det för att jag sökte efter det. Det har varit svårt att inte ha någon att dela detta med; det har känts så pinsamt och som om jag varit fångad genom att vara tvungen att låtsas.

Vår hud är barriären som separerar vårt inre från vårt yttre; det är ett lager av skydd. En HSP har dock väldigt porös hud. Dennes skyddande lager är väldigt tunt, vilket innebär att allt enkelt kan penetrera barriären.

Högkänslighet är en grogrund för många sjukdomar. Vi är inte alltid förmögna att släppa eller bearbeta våra känslor. När vi inte kan göra det börjar vi utveckla fysiska problem, såsom hud- eller matsmältningsproblem.

Vi kan även drabbas av depression om vi inte kanaliserar våra känslor väl eftersom oförståelse för oss själva antyder att vi inte accepterar och inte vet hur vi ska älska oss själva. Och i denna värld är det inte enkelt för personer som mig att erkännas. Eftersom jag har upptäckt att jag är en HSP vet jag dock nu att jag inte är sjuk och har kunnat slappna av samt må bättre med mig själv.

Jag är inte rädd för det, men ibland måste jag skapa en sköld för mig själv, för annars kommer jag inte kunna överleva. Kom ihåg att vi blivit lärda att inte vara känsliga; vi är faktiskt lärda att gömma våra känsligheter. Av denna anledning finns det stunder när jag måste gömma mig själv eller söka ensamhet för att känna mina känslor fullt ut och veta att jag fortfarande existerar, i en värld som inte förstår mig.

Min hjärna och mitt nervsystem är kopplade på ett sådant sätt att jag lätt blir berörd av mina känslor, av andra människor och av världenNär du säger till mig att du lider så lider även jag oerhört. När du berättar för mig hur glad du är känner jag också glädje.

Att vara oerhört emotionell är inte det enda som karaktäriserar mig. Jag är mycket känslig i många aspekter; till och med ljud och lukter kan vara för intensiva för mig. Jag känner energin som flödar genom luften, som många andra personer inte märker.

Det finns en falsk tro om högkänsliga personer som jag skulle vilja korrigera: de säger att vi är neurotiska, ledsna och introverta, men detta är falskt. En HSP är inte en person med problem; han eller hon är bara annorlunda, känner och tänker väldigt mycket, vilket ibland kan leda till depression och ångest.

Personer som mig är väldigt bra på att sätta på sig masker. Vi gör detta för att vi inte har något annat val eftersom det är väldigt svårt att organisera våra tankar och känslor i en värld som inte är anpassad för oss.

Många personer definierar mig som en glad, leende och pigg person. Min inre värld, verkligheten jag lever i, är dock väldigt annorlunda. Ibland drunknar jag i mina känslor. Mina omgivningar överväldigar mig ibland och försämrar mitt humör.

Sedan har vi förväntningarna andra har på dig såväl som det du förväntar dig av andra och vad du tror att du kan ge dem. Du kan ge 150% till andra människor, förstå dem och känna för dem, vilket kan göra dig överväldigad, men du finns där för dem och du kommer inte lämna dem. När detta händer förväntar du dig att få något i gengäld: etablering av band med andra som leder till att de förstår dig; men detta händer inte alltid. Detta är frustrerande och nedslående.

Ibland när en tanke eller känsla slår mig som gör andra överraskade känner jag mig lite diskriminerad. Att känna som om andra inte förstår eller accepterar dina känslor är väldigt svårt. Det råder stor brist på empati i världen.

När jag ställts inför motgångar har jag känt mig liten, svag och sårbar. Men nu när jag vet att jag är en HSP vill jag återta min plats i världen och förbättra mig.

Det finns stunder när jag känner att jag inte kan hantera ångesten jag känner. Jag har lidit genom livet mer än vad jag har njutit av det. Men jag har insett att det är ett privilegium och har beslutat att jag snarare än att känna mig som en främling i min egen kropp ska var lycklig. Genom min svaghet har jag blivit starkare.

Det sägs att en HSP är en fridfull person, att han eller hon vill leva fridfullt och tror på det goda i människor. Jag känner mig nu stolt över den gåva jag fått. Jag är en HSP, och kanske är du det också. Var inte rädd för det.

Detta är min verklighet, och den kan även vara din. Om du känner dig konstig, som om du inte passar in, som om du är liten i en enorm värld, är detta kanske meddelandet du behövde höra för att verkligen börja värdera dig själv. Vi kan inte ändra vårt förflutna, men det är möjligt att skriva ett nytt slut till oss själva."

https://utforskasinnet.se/jag-ar-en-hogkanslig-person-hsp/  

Det finns en annan hemsida med mer information, Sveriges Förening för Högkänsliga, och där står det bland annat:

"Många människor som upptäcker att de är högkänsliga ser det som en befrielse att kunna sätta ett namn på något som de alltid har känt av men inte känt till.

Högkänslighet är en svensk benämning på det medfödda karaktärsdrag som den amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron beskriver i sin bok "Den högkänsliga människan – konsten att må bra i en överväldigande värld" (Egia förlag). Högkänslighet är ett omfattande ämne som efter hand kommer att utvecklas på denna sida – våra texter baserar sig till stor del på Elaine Arons forskning men också på andra ansedda källor.

Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter. Även om draget tillhör en minoritet menar Elaine Aron att detta är tillräckligt många för att betraktas som normalt men inte tillräckligt många för att omgivningen alltid ska förstå. Många högkänsliga människor blir således missförstådda och felbedömda, vilket kan få dem att känna sig ”konstiga”, ”onormala” och utanför.

Enligt Elaine Aron finns det ingenting som tyder på att en högkänslig person som växer upp i en förstående miljö löper större risk än andra att få problem. Om en högkänslig person däremot inte hanteras på rätt sätt under sin uppväxt är risken större att han eller hon blir deprimerad, ängslig eller blyg."

https://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/

På en annan sida, som heter "Tio saker du behöver veta om Högkänsliga personer, HSP", står det bland annat detta:

"Här listar vi tio av de typiska karaktärsdragen som kan vara bra att känna till för dig som är tillsammans med en HSP, är släkt med, eller har en HSP som vän eller bekant:

1 . Vi gråter lätt.

Oavsett om vi är väldigt glada eller om vi är ledsna eller om vi är arga så gråter vi lättare än andra. Det beror på att högkänsliga personer just känner djupare och reagerar därefter.

2 .  Vi är inte alltid introverta.

Blyghet och introversion är inte alltid samma sak som sensibel. Faktum är att enligt forskningsresultaten är så mycket som 30 procent istället extroverta.

3 . Beslut gör oss nervösa.

Högkänsliga individer har svårt att bestämma sig. Oavsett om det gäller att boka bröllopsplaner eller att välja ifrån lunchmenyn eller vad de ska ha på sig på ett kundbesök. Detta beroende på att vi inte vill välja fel.

4.  Vi märker subtila skillnader i tonfall.

Mer än de flesta ser HSP detaljer. Det gäller även detaljer när vi möter andra, blickar som flackar, mungipor som dras ned eller syntax i epost och SMS. HSP påverkas av andra människors sinnesstämning på ett sätt som andra inte gör i lika hög grad.

5 . Vi lyssnar gärna om du behöver prata ut.

Ofta överempatiska, är HSP bra om du behöver någon att tala med. När du känner smärta eller glädje smittar det av sig på oss HSPs och vi vill inget hellre än att få dig att må bra igen. Du hittar många HSP bland terapeuter, lärare och även bland chefer.

6 . Jobbet kan lätt bli stressande.

Vi är de första som inte trivs i kontorslandskap där intrycken är många och våra sinnen lätt blir överväldigade. Vi behöver lugn och ro när vi jobbar och hemmiljön är inte ovanlig om HSPs själva får välja. Men det är inte bara ett handikapp att vara HSP eftersom förmågan att känna och observera nyanser kan innebära att vi kan ”tala till bönder på bönders vis och med de lärde på latin”.

7 . Kritik ger oss stora skälvan.

Vi försöker till varje pris undvika att känna skam, vilket kan leda till att vi kan försöka vara andra till lags eller nedvärderar våra egna åsikter. För många av oss har vår känslighet dock varit en källa till skamkänslor…

8 .  Vi tar saker personligt.

Visst, vi får väldigt ofta höra att vi tar saker för personligt. Vi engagerar oss ofta totalt och om någon skämtar på vår bekostnad tar vi det inte alltid som ett skämt.

9 . Vi tycker om djupa relationer.

Om det är ytligt prat du söker med din partner, make eller vän så är det nog inte rätt med en HSP. Blir samspelet mellan er trist och börjar gå på rutin är det oftast den som är högkänslig som upptäcker det först.

10 . Det går inte att bara sluta vara känslig.

Hur gärna vi än skulle vilja det många gånger kan vi inte sluta vara som vi är. Det går däremot att lära sig acceptera sin personlighet och därigenom sluta strida och kämpa inombords. Det i sig en vinst och skapar lite mer harmoni, men det är påvisbart med MRI-kameror att se att hjärnorna hos HSP reagerar annorlunda än andras hjärnor. Empati-centrum och medvetande- centrum påverkas mycket mer av känslomässiga bilder."

http://levrikare.se/lifestyle/design/28-kropp-sjael/sjael/354-tio-saker-du-beh%C3%B6ver-veta-om-h%C3%B6gk%C3%A4nsliga-personer,-hsp

Så nu när ni vet detta, försök vara lite mer förstående och ha tålamod med känsliga människor, för dom flesta som är det, har med största sannolikhet Högkänslighet.

Jag förstår nu att det inte är något fel på mig, som jag alltid trott innan. Jag tillhör bara den procenten som föds med det personlighetsdraget Högkänslighet. Och Gud vilken lättnad det är att veta detta nu och förstå varför jag alltid känt så mycket, så djupt, funderar, grubblar och analyserar så mycket, och verkar överhuvudtaget vara känsligare än större delen av omgivningen.

Och Gud så jag är stolt över denna egenskapen! För annars hade jag inte varit jag, och jag är oerhört glad och stolt över att vara den jag är! smiley heart

 

 

 

 

 

 

 

9 December 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Circle of life!

Nu är det ett litet tag sen jag skrev igen. Ibland har jag inget att skriva om, ibland mår jag för dåligt för att orka skriva. Men nu ska jag skriva lite, jag känner starkt för att göra det.

Jag vill prata lite mer om psykisk ohälsa, hur svårt det faktiskt är för människor som lever med det, och hur svårt omgivningen runt omkring en verkar ha att förstå det.

Som ni förstår, så brinner jag för just detta ämne. Det är viktigt för mig att få ut budskap om det, och är väldigt engagerad i detta med att försöka få slut på oförståelsen och dömandet av människor med psykisk ohälsa, eller andra typer av tillstånd och funktionsnedsättningar. För oförståelse finns det, och dömande - massor av det. Det är lika vanligt och lika förekommande som rasism, eller som fobi mot HBTQ-människor. Och precis som det måste arbetas med att stoppas, måste fördomarna och oförståelsen mot psykisk ohälsa arbetas med att stoppas.

Vi som  lider av psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar, som depressioner, ångestproblematik, självskadebeteende, PTSD, Bipoläritet, Borderline, ADHD/ADD, och andra typer av tillstånd, får dagligen och konstant möta attityd och beteende från andra som är dömande, nedlåtande, brist på medkänsla, tålamod och förståelse, och bara helt knäckande. Varför? Vi blir alltså sparkade på när vi ligger ner och är skadade. Sparkade på och trampade på och "spottade" på. Varför?

För att vi bara är "dumma" och "inbillar oss" och är "lata" och "vill ha uppmärksamhet" och vi behöver få insparkat lite vett i huvudet? Är det det dom tycker, dom som gör detta och är såna mot oss?

Snacka om att vara dåligt upplysta, och ha brist på empati! Dom som tycker så och gör så mot oss har inte alla hästar hemma själva, är kanske inte dom skarpaste knivarna i lådan....om ni fattar vad jag menar? Educate yourself before you put yourself on those high horses! That´s all I´m saying.

Fattar ni vad ni gör mot oss, mot dom som mår så dåligt? Som kämpar varje sekund av varje dag, och har strider med sig själva inuti ni inte ens kan greppa i ert trångsynta lilla sinne. Vi är riktiga jävla krigare, och utkämpar strider varje dag som är totalt utmattande och krävande, inte bara med oss själva, utan tvingar också göra det mot samhället som förminskar, förtrycker och knäcker oss konstant! På vilket sätt är det schysst, och rättvist?

Vissa försvarar det med att man genom att ha sådan attityd mot dom sjuka, "motiverar" och pushar dom att "ta tag i sig själva och bli friskare". Hur är det ens möjligt att tro att man kan motivera människor mer med piskan än med moroten? Viket snedvridet jäkla synsätt är det egentligen? Då har man totalt missförstått och missuppfattat hur människor fungerar överhuvudtaget.

Ett exempel på detta synsätt är att man kanske kallar någon som är tjock "en fet gris", och tror då att man genom att trycka ner en tjock människa och är elak, ska få den "motiverad" att börja motionera och äta rätt och gå ner i vikt. Så! Jävla! Fel! Jag kan garantera att den personen börjar äta ännu mer, för att den blir helt knäckt både psykiskt och känslomässigt av ett sånt behandlande, och därför vänder sig till det som lugnar och tröstar dem, nämligen ätandet. Att äta mycket och äta gott utlöser endorfiner i kroppen, som får en att må bra och bli lugn. Det tar många till när dom mår dåligt, istället för att till exempel dricka alkohol för att "må bättre". Så det betyder att ju dåligare personen mår, ju mer äter personen. Och så mår personen dåligt för ätandet och mår ännu sämre, och så vidare.... Den onda cirkeln är fruktansvärt svår att bryta! 

Om man istället provar att uppmuntra personen positivt, genom att visa omtanke, medkänsla, förståelse och ge inspiration - då kan ni ge er fan på att resultatet blir annorlunda! Man använder alltså moroten istället för piskan. Det borde vem som helst begripa att man borde göra, tycker man, för det är logiskt tänkande, common sense....vanligt folkvett! Men det finns inte många skarpa knivar i lådorna där ute, det märks sååå tydligt.

Jag har fått höra mängder med kritiska, dömande och nedlåtande kommentarer gällande min psykiska ohälsa - i över 20 års tid. Och så som det har knäckt mig genom livet, som jag fortfarande bär med mig, som öppna sår i själen - det är ofattbart hur människor kan bete sig så mot andra som mår dåligt! Vissa verkar njuta av att "vrida om kniven lite extra" i en. Det märker man, att vissa känner tillfredställelse i att såra och vara taskig. Detta gjorde att jag blev ännu sämre, och hade ännu svårare att ta mig upp. Försök själva att ta er upp på benen om ni ligger ner, är svårt skadad och folk kommer och sparkar på er lite då och då. Istället för att erbjuda en hand att hjälpa er upp. Tyvärr är det så det ser ut, konstant, dagligen, hela tiden, när man lider av psykisk ohälsa. Folk omkring dig ser och vet att du är skadad, ligger ner och knappt kan ta dig upp, men väljer att ge dig en spark i huvudet istället för en hand att hjälpa dig upp. Och ett käckt, lite nedlåtande: "Äh, det är väl bara att rycka upp sig!"  

Det är för dom skadade och trasiga som ligger ner jag gör detta jag gör, som jag kämpar för. Och i processen kämpar jag då också för mig själv.

Det finns en grupp på Instagram som heter "missförstådd" (missforstodd), där personer som lider av psykisk ohälsa eller annan problematik, delar med sig av upplevelser och erfarenheter dom har eller har haft om fördomar, kritik och nedlåtande kommentarer och behandlande mot sig. När man läser dessa saker är det obegripligt att människor kan säga såna saker, men ändå vet jag hur sant det är för jag har själv fått höra nästan alla dessa saker, som andra har sagt till mig. Detta har jag under åren fått höra både från privatpersoner, främmande såväl som nära, myndigheter, läkare och många andra. Därför gör det ont i mig att läsa det som andra också fått höra, och får höra hela tiden. För jag vet hur knäckande det är.

Tänker dela med mig av några av dessa oförstående, nedlåtande och taskiga kommentarer från "missförstådd" på Instagram, och personerna som fått höra dessa kommentarer är anonyma.

* "Kan du inte bara försöka tänka positivt, så kanske du blir frisk fortare?"

* "Kan du inte bara bestämma dig för att må bra? Det gjorde jag och det funkade."

* "Din psykiska ohälsa beror på att du är bortskämd."

* "Du är inte tillräckligt sjuk för att vi ska kunna hjälpa dig." (sjukvården)

* "Du vet att du egentligen bara vill ha uppmärksamhet."

* "Alla har problem."

* "Ryck upp dig!"

* "Sluta skära dig, vet du hur ful du kommer bli?"

* "Gör du sådär på armen för att vara cool och följa "trenden"?"

* "När ska du börja jobba 100% då?"

* "Jag kan inte vara tillsammans med någon som aldrig kommer kunna jobba heltid."

* "Du mår bara dåligt hela tiden. Sluta överdriva. "

* "Det finns faktisk dom som är sjuka på riktigt."

* "Du får lära dig bita ihop."

* "Det är så fjantigt att skära sig."

* "Du som är så söt ska väl inte skada dig."

* "Vet du vad jag gör med tjejer som skär sig? Jag ger dom en golvmopp och ber dom städa upp efter sig."

* "Du säger bara att du mår dåligt för att du ska få som du vill."

* "Men skärp dig, du sabbar stämmningen!"

* "Visa inte din ärr."

* "Stackars din sambo."

* "Tänk på dom som har det värre".

* " Varför behöver du anti-depressiva? Du har ju fått barn, det borde vara den lyckligaste stunden i ditt liv."

* "Du borde sluta med alla mediciner."

* "Du är ju psykopat, du borde vara inlåst. Du äcklar mig och förstör mitt liv!"

* "Men du har ju en kille, ett bra liv. Varför vill du dö?"

* "Jag tycker du äter mycket. Tycker du inte det själv?"

* "Tänk på att du kan spy upp allt det onödiga."

* "Du kan ju inte ha PTSD, du har ju aldrig varit i krig."

* "Varför leker du ledsen hela tiden?"

* "Du har all anledning till att vara lycklig. "

* " Men om du haft panikångestattacker så ofta, borde du veta att du inte kommer dö, och inte behöva gråta."

* "Jag fattar inte dina anhörigas oro, jag tycker du är frisk."

 

Behövs det sägas mer? Behövs det förklaras mer, hur människor som mår dåligt psykiskt har det? Vad dom får stå ut med? Detta är saker man får höra konstant, ofta dagligen, från omgivningen, när man lider av psykisk ohälsa. Tror ni det hjälper dessa människor att må bättre? Att bli gladare? Att bli friskare? Vad tror ni?

Hur skulle ni känna det, om ni var sjuka och konstant fick höra såna här saker från omgivningen omkring er? Bli bemött med den attityden? Man behöver bara gå så långt som till sig själv.

Ha empati! Ha medkänsla! Skaffa er kunskap om psykisk ohälsa, så att ni kan vara mer förstående, och ha mer tålamod, och vara mer stöttande...istället för fördömande, nedlåtande och trångsynta! Det är egentligen allt som krävs, för att vi ska kunna må bättre som människor, bli ett bättre samhälle, och få en bättre värld. Var förstående istället för kritisk. Var tålmodig istället för otålig. Ha ett öppet sinne istället för att vara trångsynt. Var accepterande istället för dömande. Var kärleksfull istället för hatisk. 

Och förstå att vi alla i världen hör ihop, är länkade till varandra. Är man god mot andra är man också då god mot sig själv. Och genom att förstå andra förstår man också sig själv. Ger man kärlek till andra, så får man också kärlek tillbaka.

Det är det som är livets cirkel. Håll ihop i cirkeln, och förstå och acceptera att vi alla är en del av varandra. Då kommer vi också få en bättre värld. In the circle of life! heart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 December 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida