Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Sorg....

Idag gick min morfar bort. Han insjuknade i svår lunginflammation för ett par veckor sen, och återhämtade sig inte från det. Han blev 83 år.

Han var, och har alltid varit, min stora trygghet här i livet. Den som alltid funnits där, som alltid har ställt upp, som alltid varit den trygga stabila klippan att luta sig mot. Som alltid har älskat, visat omtanke, tålamod, förståelse och kärlek. Han har alltid varit den som hållit ihop oss alla, som ett starkt lim, genom alla sorger och besvikelser, genom allt kaos och svåra tider. Alltid... I både glädje, sorg och smärta.

Han har varit mer som en extraförälder för mig i hela mitt liv, mer än bara en morfar. Han och mormor. Dom var båda som mina andra föräldrar. 

Vad hade jag varit utan morfar? Var hade jag varit, och vem hade jag varit?

Vi är alla i stor sorg nu. Morfar var allt för oss alla. Och det tomrummet han kommer lämna efter sig blir ohyggligt stort.

Framtiden utan honom ter sig skrämmande. Vi kan bara ta en dag i taget.

Nu är han iallafall i trygga händer, borta från denna världs alla bekymmer, svårheter och världsliga problem. Nu är han på andra sidan,  hos sin dotter (min mamma) och med sin fru (mormor) och med sin bror. Och han är nog lycklig nu.

Han har haft en bra liv, med mycket glädje, mängder med upplevelser och roliga intressen, både i arbetslivet och nöjeslivet. Han har jobbar på bank i hela sitt liv, men har också jobbat som skådespelare inom teatern i hela sitt liv med. Både han och mormor var skådespelare. Han har också jobbat inom radion, och recenserat pjäser och revyer i radioprogram. Han har skrivit egna pjäser och annat också.

Mormor gick bort för några år sen med. Det var också väldigt svårt. Han och mormor har levt ett väldigt bra liv. Men dom har gått igenom mycket svårigheter också. Särskilt med min mamma. Med hennes missbruk och destruktiva beteende...och hennes förmåga att alltid sätta sig själv i svåra situationer. Det tärde på både mormor och morfar, väldigt mycket. Morfar var ju den som alltid fick hjälpa henne ur dom allra konstigaste, svåraste, jobbigaste och omöjliga situationer. He always had to pick up the pieces, så att säga. Men han gjorde det alltid, ställde alltid upp, hjälpte alltid till, fanns alltid där...oavsett. För mamma, och för oss alla. 

Jag bodde hos mormor och morfar i deras hus, från det att jag var 17 år tills att jag var ungefär 25. För av olika anledningar då kunde jag inte bo med mamma, inte i det kaoset hon valde att leva i då. Jag varken ville eller orkade leva i det. Så då flyttade jag hem till mormor och morfar istället. Då blev jag mer som deras barn än deras barnbarn. Jag har alltid haft mer av en barn-förälderrelation till dom, än barnbarn-morföräldrarrelation. Men det har alltid varit otroligt mycket kärlek mellan oss, både mycket kärlek och vänskap...men också "uppfostran". Eftersom jag var mer som deras barn, så blev det så.

Jag vet inte hur jag, eller hur vi, ska kunna klara oss utan morfar...men det kommer väl att lösa sig det med. Som med allt annat. Eftersom han dog av ålderdom, och var hyfsat pigg och klar i huvudet tills han blev sjuk för ett par veckor sen, så har det varit bra ändå...med tanke på hur det hade kunnat bli. Han blev inte jättesjuk och fick ligga länge och plågas och lida, han blev aldrig dement, och han dog ingen plötslig död som man inte var beredd på. Så det känns som något positivt i det svåra.

Nu kan vi bara ta det en dag i taget...och finnas där för varandra och älska varandra. Tur att jag har så stor familj, så många syskon. Vi har en sån otrolig sammanhållning och kärlek till varandra och finns alltid där för varandra.

One day...this too shall pass....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

27 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Jaha...

Det visade sig att det inte funkade mellan mig och Johan. Av vilken anledning vill jag inte gå in på. Så nu har vi brutit med varandra.

Oh well...shit happens...

Så nu lägger jag det bakom mig, blickar framåt och tar nya tag istället. =)

26 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Dubliner igen. =)

Igår var jag på Dubliner igen med mina bästa tjejkompisar Karin, Susanna och Jessica. Fasen vad kul vi hade! =)

Det var riktigt, riktigt kul...har inte skrattat så mycket på länge som jag gjorde igår. =)

Och idag var jag på kalas hos min bror Rikard som har fyllt 28 år. Det var också jättetrevligt. =)

Får se vad som händer nästa helg. Antagligen kommer jag träffa Johan då. <3

Lägger in några bilder från Dubliner igår här. =)

 

Jag och Susanna:

Jag, Susanna och Karin:

Jag, Susanna, Karin och Jessica:

 

 

24 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Love..is in the air... =)

Lustigt hur saker och ting kan ske... =)

Var inte beredd alls på att träffa Kärleken...och på Badoo av alla ställen. The most crapiest datingsite ever... Nästan bara idioter där. Men så hittade jag någon. Någon som inte var som alla andra. Någon som faktiskt var en äkta människa. En äkta människa bland alla falska, korkade, egoistiska människor. Tänk sån jäkla tur jag hade... =)

Det går jättebra med mig och Johan. Hur bra som helst! Man kan i stort sett säga att vi är tillsammans nu. =)

Han är 36 år, och är så jäkla snygg och fin...och har en fantastisk personlighet. Och en charm utan dess like. =)

Så som jag känner nu, har jag inte känt på mycket länge. Kommer inte ens ihåg när jag kände såhär senast, eller när jag träffade någon så bra person senast.

Johan, till skillnad från många andra män, bryr sig verkligen om MIG. Han vill ha MIG, inte bara min kropp. Han ser MIG, som den människa jag är...inte bara som nån man kan hoppa i säng med. Han vill finnas där för MIG, vill att jag ska ha det bra, att jag ska må bra, att jag ska trivas, att jag ska känna mig bekväm.

Han är den första killen...typ någonsin...som inte stör sig på mitt förflutna, eller hur dåligt jag har mått eller mår. Han ser mig som människa, som kvinna, som någon som är värd att må bra och ha det bra. Det är inte vanligt att någon kille bryr sig om det. Dom flesta är bara egoistiska och skiter i hur jag mår, vad jag vill, vad jag tycker och känner. Dom blir "skrämda" av mitt förflutna och hur det har påverkat mig. Dom är inga riktiga män. Riktiga män bryr sig inte om sånt, dom vill älska någon, bry sig om någon och vara med någon oavsett vad den andra har gått igenom eller hur dom mår. Och dom flesta män bryr sig bara om vad dom kan få ut av mig, inte vad dom kan ge mig tillbaka.

Johan är inte sån. Han är en riktig man! Det är därför jag fastnade så för honom, och att det verkligen känns så bra och så himla rätt.

Jag är fan KÄR...! My God vad längesen det var! Och vad bra det känns. =)

Nu börjar jag känna lycka igen. =)

 

 

 

21 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Glad....! =)

Jag har träffat någon...en kille som heter Johan. Och det går väääldigt bra hittills. ;-)

Mer uppdatering om detta kommer senare. Jag är väldigt glad iallafall. =)

 

 

 

16 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
<3

Happy Valentines Day to you all out there! =)

Lägger upp en rolig bild här, passande till denna dag. ;-)

 

 

 

14 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Dubliner. =)

Var på Dubliner igen igår. Hade svinkul! =)

Träffade nytt folk som jag blev kompis med. Och så hittade jag en skitsöt kille att strula med lite under kvällen. Han var från norrland här i Göteborg på besök. Vi dansade och hånglade en del, mer än så blev det inte. Jag hoppar inte i säng med vem som helst, när som helst. Det räcker för mig ibland att strula lite bara. =)

Är skittrött och har huvudvärk idag, det får jag oftast alltid efter att jag varit ute. Men jag slipper baksmälla iallafall, eftersom jag inte dricker. Men jag har väl min egen "baksmälla" ändå, kan man ju säga. Men det är det värt när man har det kul. =)

Lägger in några bilder här från igår, på mig och min nya kompis Ronja. =)

 

 

 

 

 

10 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Ut igen...!

Nu mår jag bättre igen. Migränen lade sig igår...tack och lov. jag lyckades hålla ut, men lätt var det fan inte.

Ikväll, lördag, ska jag till Dubliner igen med en kompis. Börjar gå ut lite oftare nu, har mer ork och energi, och mer lust än jag hade förr. Det är tecken på framsteg. =)

Hoppas jag träffar lite roligt folk, som vanligt. =)

Lägger in en rolig bild här också. =)

Kram på er så länge!

 

 

 

9 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Värk idag...

Jag mår inte bra just nu. Har haft en helvetes jävla migrän sen i söndags kväll.

Hatar dom här helvetesperioderna av migrän. Det finns inte mycket man kan göra då förutom att vila. Försöka vila, och koppla av, fast det känns som någon kört en jävla yxa i huvudet på en och klyft ens skalle i två delar. Dygnet runt, dag efter dag, utan upphåll. Det gör mig galen. Det kan göra vem som helst galen...tro mig.

Men men...det är bara att hålla ut och vänta ut det. Det är det enda jag kan göra.

Jag hoppas att det har blivit bättre tills imorn, då jag ska på min arbetsterapi. Går två dagar i veckan, och jag försöker att gå, fast jag mår dåligt. Ibland går det, och ibland inte. När jag har så ont att jag knappt kan ta mig från sängen till toaletten, då är det lite svårt att åka iväg.

Men jag kämpar på.

Det positiva är att jag, trots huvudvärk för jämnan, har börjat leva igen. Det känns så jäkla bra...! Jag har varit död inombords så länge, och helt avtrubbad känslomässigt under så lång tid, att det känns väldigt skönt att börja känna och att börja leva igen. Men det är också väldigt skrämmande. Det är mycket nytt, mycket nya känslor och situationer som jag måste börja förhålla mig till, och lära mig hantera. Det är både skrämmande, och härligt på samma gång.

Och som jag kämpat! Den kampen jag fört nu i många år har inte varit lätt. Jag har kämpat, kämpat för att hålla mig vid liv, kämpat för att få rätt hjälp inom vården (och bara det har varit en kamp utan dess like, dom gör det fan inte lätt för en) och kämpat för att bearbeta saker och ting och hitta nya sätt att tänka, känna och förhålla mig till allt. Men framför allt har jag kämpat för att hitta livsgnistan igen. För utan den, är allt annat meningslöst.

Och nu äntligen har min livsgnista tänts. Mycket tack vare min brorsdotter Julia, nu 9 månader. Hon blev den som fick mig att hitta till ljuset igen. Att börja kämpa på allvar. Hon är anledningen till att jag kommit dit jag är idag, fast det inte var så längesen hon föddes. Det var när jag fick veta att min bror skulle få barn, som jag äntligen vaknade till. Och när Julia kom, så förde hon med sig så mycket ljus, och så mycket kärlek, att det tände min livsgnista ganska direkt. Hon är så underbar så det finns inga ord. Älskar henne så. <3

Men nu äntligen...har jag börjat leva igen iallafall. =)

 

 

 

6 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Ute igår!

Igår fredag, var jag och min vän Karin ute på Dubliner. Vi hade svinkul! =)

Vi träffade massor av roligt folk. Och jag träffade en kille som jag strulade lite med. Det var längesen jag gjorde det, och det var väldigt trevligt. =)

Lite kul får man ha ibland. ;-)

Jag mådde väldigt bra igår, och hade nästan ingen huvudvärk, vilket var ett stooort plus. =)

Nu ska jag ta igen mig hemma resten av helgen, så får jag se när jag går ute igen. Snart hoppas jag. =)

Här är bilder från gårdagen. =)

 

 

 

 

 

 

 

 

2 Februari 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida