Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Don´t give up

Tillägnar denna låten jag lägger in här till någon jag älskar som går igenom mycket svårigheter just nu. heart

Låten heter "Don´t give up" av Peter Gabriel och Kate Bush. Detta är en av mina absoluta favoritlåtar.

 

 

"Don´t give up" - Peter Gabriel och Kate Bush

"In this proud land we grew up strong, we were wanted all along.
I was taught to fight, taught to win, I never thought I could fail.
No fight left or so it seems,
I am a man whose dreams have all deserted.
I've changed my face, I've changed my name,
but no-one wants you when you lose.

Don't give up 'cos you have friends.
Don't give up, you're not beaten yet.
Don't give up, I know you can make it good.

Though I saw it all around, never thought that I could be affected.
Thought that we'd be last to go, it is so strange the way things turn.
Drove the night toward my home,
the place that I was born, on the lakeside.
As daylight broke, I saw the earth,
the trees had burned down to the ground.

Don't give up, you still have us.
Don't give up, we don't need much of anything.
Don't give up 'cause somewhere there's a place where we belong.

 

Rest your head, you worry too much.
It's going to be alright. When times get rough,
you can fall back on us. Don't give up, please don't give up.

Got to walk out of here, I can't take any more.
Going to stand on that bridge, keep my eyes down below.
Whatever may come, and whatever may go,
that river's flowing, that river's flowing.

 

Moved on to another town, tried hard to settle down.
For every job, so many men, so many men no-one needs.

Don't give up 'cause you have friends.
Don't give up, you're not the only one.
Don't give up, no reason to be ashamed.
Don't give up, you still have us.
Don't give up now, we're proud of who you are.
Don't give up, you know its never been easy.
Don't give up 'cause I believe there's a place,
there's a place where we belong."

 



 

 

 

 

21 Februari 2015  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Att sätta gränser....

Ibland blir jag så trött på vissa människor.

Det finns människor, har alltid funnits, som utnyttjar mig grovt och behandlar mig som skit, för att jag är en snäll och generös person som har lätt att förlåta. Såna snälla personer som jag, är väldigt lätt för vissa att trampa på.

Det var värre förr, det måste jag medge. Förr i tiden kunde jag aldrig säga ifrån till nån, kunde aldrig säga nej heller, utan det var en självklarhet för mig att utplåna mig själv för att behaga andra....jag hade aldrig fått möjlighet att träna upp förmågan att stå upp för mig själv. Då blev jag också väldigt utnyttjad och illa behandlad. För jag ansåg själv att jag inte var värd mer än så.

Nu vet jag att jag är mer värd än så. Jag har hittat mitt egenvärde som människa, och kan numera säga ifrån sjuhelvetes mycket mer än jag kunde förr. Men jag är fortfarande för snäll, jag kan inte komma ifrån det. Det ligger i min natur, i ryggmärgen, i mitt DNA. Jag är en snäll, generös, godhjärtad, tålmodig och förlåtande människa, som gärna vill tro gott om dom flesta omkring mig.

Dom flesta i mitt liv är likadana som jag. Man brukar omge sig med människor som är som en själv, för det är dom man trivs bäst med och som är bra för en. Vissa som har varit en del av mitt liv, har jag gjort mig av med, brutit kontakten med, för dom har visat att dom inte förtjänar att vara en del av mitt liv, eftersom dom har utnyttjat mig, svikit mig, eller på andra sätt betett sig egoistiskt och dåligt mot mig. Jag gör mitt bästa för att omge mig och ha människor i mitt liv som får mig att må bra, och inte tvärtom. Människor som får mig att må dåligt, gör jag mig i regel av med.

Med vissa undantag....

Det finns en människa i mitt liv, en vän som jag känt i 7-8 år, som i perioder har betett sig jävligt illa mot mig. Jag har försökt, "I have bent over backwards", för att hjälpa och stötta henne och vara en bra vän till henne i alla dessa år...men nästan bara fått skit tillbaka. Ni skulle inte tro mig om jag berättade.... Jag kan inte berätta i detalj, för det skulle ta dagar för mig att berätta om allt hon gjort.....men jag har fått ta så mycket skit från henne...och ändå alltid förlåtit henne och fortsatt vara vän med henne.

Varför? Det undrar jag... Varför för guds skull!?

Jag har ställt mig själv den frågan hundratals, tusentals gånger....och jag har aldrig riktigt kommit fram till varför. Det enda jag kan komma på är att jag har ett låååååångt tålamod, längre än dom flesta, och är otroligt förlåtande, mer än vad som är bra för mig. Och jag har en fast tro på godhet. Med godhet kommer man längst. Även om det sliter på en, så kommer man längst i livet med godhet. Och jag anser också att man ska se människor för mer än vad som är synligt för ögat, att man ska kunna se bakom, under och bortom det människor gör, och se och förstå människors inre och varför dom är som dom är och gör som dom gör. Först då ger man dom en ärlig chans.

Så gör jag med alla som är i mitt liv, eller som kommer in i mitt liv. Men dom flesta kan jag efter ett tag avgöra om dom är bra för mig eller inte, och är dom inte bra för mig så gör jag mig av med dom.

Men inte denna människa. Hon har drivit mig till vansinne mer än vad någon gjort i hela mitt liv, ändå fortsätter jag att låta henne finnas kvar i mitt liv. Varför? För att hon är ganska ensam och inte har någon annan att vända sig till? Förmodligen. Ingen förtjänar att stå helt själv, utan nån, resonerar jag. Eller....? När går gränsen på riktigt vad man accepterar och inte?

Men jag känner själv att jag är väldigt nära nu, väldigt nära, att bryta med denna människa. För jag tror att jag äntligen förstått nu. Efter år av slit, psykiskt och känslomässigt slit, och blod, svett och tårar....så har jag förstått att denna människa aldrig kommer förändras. Det är bara inte möjligt.

Jag har agerat både som vän, och som "psykolog", och som hjälpreda, år ut och år in åt henne, tusentals och åter tusentals av timmar som jag ägnat åt hennes "problem" (vissa riktiga problem, vissa påhittade problem...för hon är också mytoman) och har försökt hjälpa henne på alla sätt och vis, guida henne, ge råd, bara varit nån som lyssnat när hon behövt, förklarat saker och ting för henne, lärt henne massor av saker, bland annat hur hon ska kunna förändra många saker med sitt beteende....men jag har pratat för döva öron uppenbarligen.

Hon har slitit ut mig så till den grad, och fördärvat vår vänskap, och hon fattar det inte själv, hur mycket jag än försöker förklara det för henne.

Jag ville göra gott, hjälpa en människa som inte är verklighetsförankrad, att komma tillbaka till verkligheten och lära sig hur världen fungerar, hur människor fungerar, hur man borde och hur man inte borde bete sig mot andra, och hur man ska kunna ha bra och fungerande relationer med andra människor. Allt för döva öron, har det visat sig. För att inte tala om all skit jag fått ta från henne under åren.

Jag orkar faktiskt inte mer nu. Och jag har massiva skuldkänslor för det.

Men jag måste tänka på mig själv. Hon sliter ut mig, mitt psyke och mina känslor. Jag har gjort såna framsteg med mig själv, och jag vill inte börja gå bakåt igen, på grund av henne. Min process att bli bättre, att må bättre, är jätteviktig för mig. Och jag kan inte ha människor i mitt liv som sätter krokben för mig, vare sig det är deras mening att göra det eller inte.

En av de viktigaste saker jag har lärt mig här i livet, är att man kan vara snäll och godhjärtat och hjälpa och ställa upp för andra, utan att stjälpa sig själv. Utan att utplåna sig själv. Som jag gjorde en gång i tiden. Men som jag inte mer tänker göra.

Godhet segrar alltid över allt, i min mening. Man ska alltid sikta efter att göra gott. Men man måste också lära sig sätta gränser om det inkränktar på ens välbefinnande och hälsa. Det finns alltid en balans, det gäller bara att hitta den.

 

 

 

 

 

 

12 Februari 2015  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida