Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Mänskligheten utmanas...

Ja...nu ska vi se....vad ska jag skriva om?

Corona. Allt just nu, allt, handlar om corona-viruset. På alla plan. Och jag känner mig nödgad att skriva lite om det. För det är en mycket scary situation. Tror detta är värsta mardrömmen för alla, och vi såg det inte komma. Totalt oförberedda...uppenbarligen.

Det som upprör mig mest, om jag ska vara helt ärlig, är hur många väljer att hantera detta. Folk får panik, och då kommer mänsklighetens värsta sidor fram. Att folk får panik är inte konstigt, även jag får panik. Men det är i kristider det är extra viktigt att bry sig om andra...och inte bara tänka på sitt eget bästa. Men människan är ganska självisk i sin natur, och i ett paniktillstånd glömmer många helt bort andra människor.

Det viktiga nu är:

* Att inte hamstra för mycket mat, mediciner och hygienprodukter, för då tar det lätt slut och räcker inte till alla. Det tycker man borde befinna sig i de flesta folks medvetande...men icke.

* Att inte samlas i större folksamlingar, eller att inte träffa andra och delta i  sociala sammankomster när man inte måste, för att undvika att råka sprida smitta, eller att själv råka bli smittad. Utan ta detta med social isolering på allvar.

* Att tvätta händerna och sköta sin hygien är en självklarhet. Och det är faktisk löjligt, på gränsen till skrattretande, att man måste påminna folk om detta, instruera och utbilda folk i hur man tvättar händerna och vikten av det. På riktigt?!

*Att lyssna på myndigheter och experterna, och ta det dom säger på allvar. Och att inte rikta ilska och hat mot dom, och tro att vi vanliga privatpersoner vet bättre än dom, vi som inte vet ett jävla jota om sjukdomar, virus, smittspridning, krishantering vid pandemier, och liknande. Ofta handlar det om att vi som befolkning är rädda, och det uttrycker sig i ilska, och det i sin tur riktar vi mot dom som är i ledarpositioner och professionella, för vi vet annars inte vart vi ska rikta det. Men det är fel, jävligt fel, att hata, och dessutom hota, experterna och myndighetspersonerna som nu sätter hela sina liv på paus, för att försöka leda oss ut ur denna kris. Dom gör så gott dom kan. Punkt!

* Och att vara solidariska och försöka ta hand om varandra i detta. Ta hänsyn till att vi är alla i denna kris, alla i hela världen just nu. Nu måste vi verkligen visa att vi inte är själviska, giriga och oempatiska människor. Att vi som människor går samman i krissituationer och gör det som är bäst - för alla.

Någon gång längre fram kommer vi att se tillbaka på denna kris, såsom vi ser tillbaka på andra kriser som varit, och då vill vi se att mänskligheten kan visa sig från sin bästa sida i kriser, så vi kan ha tron på att vi som folk kan ta oss igenom alla andra kommande kriser i framtiden. För dom kommer komma.

Jag personligen försöker göra mitt för att vara så försiktig som möjligt, både för andras skull och min egen. Jag har ju astma, som är en allvarlig lungsjukdom, och jag skulle bli väldigt, väldigt sjuk om jag skulle smittas med corona-viruset. Kanske skulle det vara dödligt för mig, det vet jag inte. Men jag vill inte ta några risker. Så jag håller mig hemma och isolerar mig så mycket jag kan. För att jag inte ska råka smitta någon med nåt, eller kanske själv bli smittad.

Nu är ju detta inte så svårt för mig att göra, jag lever ju ganska isolerat i vanliga fall. Att vara i isolation, knappt gå ut, inte träffa andra, det är så jag alltid lever, det är min naturliga vardag. Och det på grund av min sjukdomsproblematik som jag har. Så jag är van vid att leva så, jag till och med trivs att leva så. Så för mig är det ingen större skillnad i mitt vardagliga liv. Jag har tur som trivs med att leva isolerat, men förstår att det måste vara svårt för andra som inte trivs med den livsstilen.

I min familj är det mest jag, och våran pappa, som är i riskgruppen för att bli smittad av corona. Men våran pappa, som är över 65, har mycket dålig hälsa, väldigt nedsatt immunförsvar, och underliggande sjukdomar, så han är klart i riskzonen. Så vi i familjen gör allt nu för att skydda vår pappa, och se till att han håller sig isolerad. Det är inte lätt, för han är envis och vill gärna inte vara låst hemma, men vi har vidtagit åtgärder för att han ska vara så skyddad som möjligt. Han är inte jätteglad, men det är för hans eget bästa.

Vi måste skydda alla nu mot corona-viruset, men speciellt dom särskilt utsatta grupperna i vårt samhälle, de äldre, och de med kroniska sjukdomar. Och det gör vi genom att tänka på att följa dom regler och restriktioner som myndigheterna och experterna har satt upp. Är man sjuk, vare sig man har milda eller allvarliga symptom, så måste man stanna hemma. Även om det blir jäkligt svårt att få ihop. Går man ut bland andra människor trots att man känner sig sjuk, så riskerar man andra människors hälsa allvarligt. Jämför det lite med att man vet att man har en könssjukdom, HIV till exempel, och har oskyddat sex med någon, trots att man är väl medveten om att man kan smitta den andra personen. Det är jävligt oansvarigt och själviskt. Samma med corona-smittan. Är man sjuk, stannar man hemma. Det är det enda säkra sättet att sluta sprida smittan, eller att själv bli smittad. Svårt naturligtvis, men det enda alternativet.

Lägger in en länk här till en artikel som jag tycker är så bra skrivet. Sätter verkligen oss människor i perspektiv. Patrik Lundberg, Expressen: Pandemin sätter vår självbild på prov.                              https://www.expressen.se/kronikorer/patrik-lundberg/pandemin-satter-var-sjalvbild-pa-prov/

Jag kommer fortsätta mitt liv ganska som vanligt, eftersom livet i karantän inte skiljer sig nämnvärt från mitt vanliga vardagliga liv. Jag är hemma, kollar på tv och Netflix, surfar på nätet som vanligt, läser böcker, vilar och sover mycket, och går ut med hunden när det är som minst folk ute, och se till att hålla avstånd till andra när jag måste åka och handla mat och så. Det är det jag kan göra, både för andra och för mig själv.

Förr eller senare kommer detta att plana ut, passera, och gå över av sig själv. Kanske är det långt till dess, kanske inte. Men oavsett måste vi människor hålla ihop, och inte vända oss mot varandra i dessa kristider.

Ta hänsyn, håll fast i vett och sans trots att paniken hotar att ta över, ha omtanke om varandra, och ta hand om varandra nu. Lyssna för guds skull på experterna, och tro inte att vi vanliga privatpersoner besitter mer kunskap om detta än vad dom gör. Sprid inte ilska och hat, sprid omtanke, förståelse och kärlek istället. Ta hand om er!

 

Kram på er så länge! heart

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

19 Mars 2020  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
My Birthday!

Idag, onsdagen den 11 mars, är det min födelsedag. Jag fyller 41! 

Kanske inte nån speciell siffra på ålder, men för mig är det speciellt. Det symboliserar mycket, både positivt och negativt. Mer än jag egentligen kan uttrycka i ord.

Positivt för att för varje år som går blir jag starkare i mig själv, säkrare i mig själv, och hittar fler och fler bitar av mig själv...på min väg att bli mer hel som människa. Många fler år kommer det att krävas, men jag är på väg i alla fall.

Negativt för att jag nu börjar närma mig den ålder min mamma var i när hon gick bort. Hon var bara 43 år när hon dog, och jag är snart i samma ålder hon var då. Och efter det, kommer jag för alltid vara äldre än min mamma fick lov att bli. Det känns hårt, mycket hårt. Att fylla 43 år kommer att ta mig riktigt hårt. För det är nu man förstår hur ung ålder det faktiskt är att dö i. 

Jag var 21 år när hon dog, och när man är 21 känns alla över 40 som jättegamla. Nu är man själv snart där och är 43, och det känns svårt på ett sätt jag inte har ord att beskriva. Men jag kommer klara av det också, som jag klarat av allt annat här i livet. Vi är alla starkare än vi tror.

Men vi människor har en tendens att glömma bort vad som verkligen är viktigt. När allt kommer till kritan, är det vänskap, gemenskap, omtanke och kärlek som är det viktigaste att ge till varandra...och till oss själva.

Det är viktigare att vara vänlig, än att vara hård och tuff. Det är viktigare att visa empati, än att vara likgiltig. Det är viktigare att bry sig om varandra, än att utkämpa små strider om vem som har rätt i vad. Det är viktigare att se andra, än att vända bort huvudet i bekvämlighet. Det är viktigare att lyssna på varandra, än att slå dövörat till. Det är viktigare att inkludera, än att exkludera. Det är viktigare än älska, än att hata.

Remember that, do that, and we can all be saved. heart

Lägger in en av mina favoritlåtar här, som är både ett budskap till mig själv, och även ett budskap till alla.

Kram på er så länge! heart

 

 

heart  "Dear Me" - Nichole Nordeman  heart

 

 

 

 

 

 

11 Mars 2020  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida