Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Jaha jaha...

Saker och ting börjar känns bättre nu. Det börjar lösa sig. =)

Men jag har sån jävla huvudvärk nu, den sitter i i flera dagar i sträck och vägrar att ge med sig. Det är jobbigt som fan...
Har såna perioder ofta.
Jag vill göra saker och vara mer aktiv nu när våren har kommit...men när jag har huvudvärk då orkar jag ingenting, måste bara sova då.

I slutet av maj kommer min storasyster Maria hit och ska föreläsa i Kungsbacka.
Hon föreläser om ADHD, och åker runtom i Sverige och håller föreläsningar.
Efteråt ska jag följa med henne hem till henne.
Hon bor inte här i Göteborg, så vi träffas sällan.
Så det ska bli skitkul...!

Annars händer det inte så mycket.
Har blivit medlem på en sajt som heter porrigt.se. Det är en rolig dejtingsajt med mycket inriktning på sex...och det gillar jag. ;-)
Har varit medlem där tidigare, men gick ur för nåt år sen. men nu är jag medlem där igen. Om nån är medlem där som läser detta så kan ni ju söka upp min sida på porrigt om ni vill. Jag heter SummerGlow där.

Kram på er därute!
28 April 2010  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Müde...


Müde, müde, müde...

Det är allt jag har att säga just nu...





















24 April 2010  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
*suck*

Känns både bra och dåligt just nu.

Är jätteglad och tacksam för det stöd och uppmuntran och peppande jag får av dom runt omkring mig. Det betyder mycket. =)

Känner mig allmänt förvirrad för tillfället. Vill känna, men kan inte riktigt...vågar inte.
Har så svårt att våga känna positiva känslor. Det tar tvärstopp inom mig när jag försöker. får nästan en känsla av panik.
Ändå vill jag så gärna börja kunna känna igen. Jag är inte riktigt levande annars. Jag är som nån jäkla zombie inuti...halvt levande bara.
Ibland känns det jäkligt skönt...men oftast nu för tiden känns det väldigt jobbigt.
Hur ska jag kunna leva ett vanligt, normalt och tillfredsställande liv, när jag bara är halvt levande...?
Men starka känslor skapar panik hos mig...både negativa och positiva känslor.
Det är inte bra...inte bra alls. Det var bra förut. Förut älskade jag att vara "avstängd" känslomässigt, som jag kallar det.
För att känna höll på att ta livet av mig. Jag orkade inte.
Men nu har det vänt. Nu vill jag känna...men vågar inte.
Att lära mig våga känna igen är en process som kommer ta tid...och så är det bara helt enkelt.

Det svåraste är att försöka förklara för andra hur man mår och varför.
Om man inte själv har upplevt liknande är det i stort sett omöjligt att förstå.
Alla söker svaren hos mig. Min familj, mina vänner, främlingar...till och med läkarna vill ha svaren från mig. Hur fan ska jag kunna ge alla svar på hur och varför, när jag själv inte har en jävla fucking aning om hur och varför?!
Om jag satt inne med alla svaren, så skulle jag väl för fan inte sitta i den situationen jag är i nu?
Så sök inte svaren hos mig....det är väl snarare jag som ska söka efter svaren hos andra. Läkarna till exempel.
Jag kommer till dom med mina problem och vill att dom ska hjälpa mig, för jag har ingen möjlighet att hjälpa mig själv. Jag söker deras hjälp desperat... Men då frågar dom mig, vill ha svaren från mig, vill att jag ska förklara för dom varför jag mår som jag gör och vad jag tror skulle kunna hjälpa.
Det vet väl för helvete inte jag! Då skulle jag väl blivit bättre för längesen?!
Blir så trött på dessa läkare ibland...

Ofta känner jag att jag inte hör hemma här, på denna plats, på denna jord...i detta liv. Så känner jag när jag mår riktigt dåligt, när jag inte längre kan se ljuset i tunneln...när mörkret omger mig.
Jag hoppas innerligt att sommaren för mig sig ljuset tillbaka in i min själ och lyser upp mitt sinne och värmer mitt hjärta.
För just nu är det mycket kallt inom mig...

"Det blåste i mitt inre, en iskall höstlig vind.
Och frosten i mitt sinne, drev pärlor till min kind.
Och kylan trängde utåt, och härdade mitt skinn.
Och huden blev en fästning, som inget släppte in."

Ur låten "Sån vill jag bli" av Björn Afzelius.
18 April 2010  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
VÅR!

Våren är här! *ler*

Och den för med sig mycket blandade känslor hos mig.

Det är härligt när värmen kommer, när det är varmare i lägenheten och man kan ha öppna fönster, när man kan gå ute utan jacka och i linne, när man kan sitta på balkongen och lyssna på musik och låta solen värma ansiktet.
Att se människor som samlas på gräsmattan utanför huset som sitter och njuter av solen. Att se knoppar och blad på buskar, och blommor skjuta upp ur marken.
Att känna att sommaren är på väg och allt den för med sig.

Men våren och vämen för också med sig minnen.
Minnen från en svunnen tid då vissa minnen är glada och ljusa...och många minnen är mörka och ångestfyllda.
Lukten av vår i luften får en att minnas. Gräset som börjar bli grönt får en att minnas. Solen, träden, marken, ljuden från gatan, från folk...får en att minnas.
Och dom glada minnena gör ibland faktiskt ondare än dom jobbiga.
Därför att dom glada minnena får man aldrig uppleva igen.

Så det är både med glädje och ångest jag välkommnar våren.
14 April 2010  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Puh...!

Idag är jag på mycket bättre humör. =)

Min bank kommer att hjälpa mig lösa mina ekonomiska problem, vilket är en otrolig lättnad. Det gör att jag mår lite bättre. =)

Har också beställt mina nya rör till mitt solarium, och dom bör komma i början av nästa vecka. Härligt...! =)

Och så är ju faktiskt våren här. Inte långt kvar till sommaren nu.=)

Love you all my friends and my wonderful family! =)
8 April 2010  | Länk | Lite allt möjligt | 1 kommentar
Jaha...jaha...jaha...

Ja, det börjar väl se lite ljusare ut för mig nu.
Min bank har nog möjlighet att hjälpa mig med min ekonomi, vilket känns jätteskönt.

Jag är så jäkla trött på vissa människor.
Vissa ljuger för en och hittar på dom mest sjuka historierna.
Och sen blånekar när dom blir konfronterade. Moget...

Vissa kan inte prata med en ordentligt, utan pratar med en ibland, och andra gånger ignorerar dom en helt, som att man inte existerade. Moget...

Vissa leker nån jävla katt-och råtta lek med ens känslor, då dom är intresserade, och så plötsligt inte. Och som är som intresserade igen, och sen inte. Moget...

Från och med nu är det inget jävel som kan "leka" med mig, det kan jag ju tala om...! Jag har fått nog nu!
Är det nån som "blir intresserad" av mig som jag är intresserad av, och sen dissar mig totalt...då är det noll tolerans för den personen. Den talar jag aldrig mer med igen.
His/her loss...

Jag är stolt över vem jag är...hur jag ser ut, vad jag kan och inte kan, och hur jag är som människa.
Jag har bra självkänsla och bra självförtroende...trots att jag mår dåligt. Att jag mår dåligt har med andra saker att göra.
Det finns många genom åren som har försökt knäcka mig, och som vid några tillfällen har lyckats, men jag har alltid tagit mig upp. Och då har beslutsamheten att jag inte ska låta nån knäcka mig igen och behandla mig taskigt, blivit starkare.

Enda gången då jag blev så knäckt att jag trodde på allvar att jag aldrig skulle ta mig upp, det var när min mamma dog...nu 9 år sen.
Det var nära att jag inte klarade det då.

Men jag tog mig upp, trots att jag var lika knäckt som ett ägg man knäcker i en stekpanna. Tro mig, att kunna "hoppa in i skalet på ägget" igen och att lyckas "laga skalet" så att det blir helt...det är nästan en omöjlighet.
Men trots att jag var ett löst ägg i en stekpanna, lyckades jag bli ett halv lagat ägg igen. (Dålig liknelse...jag vet. Men ändå...)

Jag är så jäkla trött på människor som tror dom kan göra precis som dom vill med andra. Men nu är jag iallafall såpass stark att jag inte tolererar att nån behandlar mig taskigt.
No fucking more...
5 April 2010  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Trött...

Glad Påsk till er alla!

Inte för att jag är på nåt särskilt bra "påskhumör".
Jag är inte på nåt bra humör överhuvudtaget. Det var längesen man var det.
Det är så jävla mycket nu med allting. Det ena helvetet efter det andra...
Jag kanske är en pessimist, men jag skäms inte för det.
Ett citat från en sann pessimist:
"Igår var det hemskt.
Idag är det för jävligt.
Imorgon blir ett rent helvete."
När jag är på det humöret, så är optimister något av det värsta jag vet.

Just nu är det ekonomin som är det värsta problemet för mig.
Hur fan ska jag få det att gå ihop?!
Jag lovar, snart kommer kronofogden att knacka på min dörr.
Men låt dom göra det då. Jag orkar knappt bry mig längre.
Jag är så jävla müde...

Finns det nåt positivt i mitt liv just nu?
Ja, isåfall min familj och mina vänner. Dom finns alltid där. (Förutom en vän jag sagt upp kontakten med). Min vovve också naturligtvis.
I övrigt...inget positivt.

Så är det med det...
3 April 2010  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida