Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Suck, suck, suck...

Har en ganska dålig period nu.
Vissa saker trasslar till sig, och det ger mig ännu mer ångest och huvudvärk.
Jag är väldigt känslig för psykisk och känslomässig stress. Jag kan få fruktansvärda migränanfall och ångestattacker när jag känner stress.
Så, nu har inte varit en så bra period för mig.
Jag vilar mest och försöker bara ta det så lugnt som möjligt.
Förutom att jag sover mycket, så kollar jag mycket på tv, läser när jag orkar (eftersom jag älskar att läsa böcker), går promenader med hunden, och sitter vid datorn när jag orkar.

Min nya favoritsysselsättning vid datorn (förutom att sitta på Facebook och uggla) är att ta vissa favoritlåtar, göra "videor" till dom och sen lägga ut dom på Youtube. Det är jättekul. =) Jag använder ett program som heter Windows Moviemaker...ett ganska lätt program när man väl listat ut hur det fungerar. =)
Det gör att jag håller hjärnan igång lite också...vilket jag verkligen behöver. =)

Kram på er så länge!
30 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
"Dröm...eller verklighet?"

Detta är en dikt jag skrivit om min mamma.

"Jag drömde om mamma i natt.
Jag drömde att jag vaknade ur min sömn
av att hon satt på kanten av min säng.
Hon var så vacker.
Det strålade om henne,
ett fantastiskt skimrande ljus.
Och hon log.
Hon hade änglavingar och de var stora,
mjuka och glänsande vita.
De omslöt mig
och gav mig tröst.
Hon sa till mig att jag inte skulle vara ledsen.
Hon sa att hon var lycklig och hade funnit frid.
Mina ögon svämmades över av tårar
och mitt hjärta höll på att brista.
”Men jag saknar dig så!!!”, nästa skrek jag.
”Hur ska jag kunna bli lycklig utan dig?”
Hon sträckte fram sin hand och smekte min kind,
böjde sig ned och kysste bort mina tårar.
”Jag finns alltid hos dig”, sa hon.
”Du är aldrig ensam. Jag älskar dig så gränslöst.
När din tid är inne, kommer vi att förenas igen.”
Hon lade handen på mitt bröst och lugnande mitt hjärta.
”Du måste fortsätta kämpa”, sa hon. ”Du kommer att
lyckas. Du kommer att klara av att leva ditt liv. Du kommer
att bli lycklig. Men för det måste du kämpa.
Jag kommer alltid att finnas vid din sida. Du är min dotter,
och kommer alltid att vara det.”
En fjäder föll från hennes vinge och landade i min öppna hand.
”Denna fjäder kommer att ge dig hopp när du är förtvivlad,
styrka när du är kraftlös, mod när du är osäker och kärlek
när du känner dig ensam.”
Hon log mot mig, och jag kände en glädje jag aldrig trott var möjlig
och ett lugn jag aldrig tidigare känt.
”Jag älskar dig. Glöm aldrig det.”, sa hon, och plötsligt var hon borta.
Men jag kände mig inte ledsen.
Jag kände mig lugn, trygg och älskad. Jag föll åter i sömn.
När jag vaknade på morgonen,
kändes det plötsligt lite lättare i mitt bröst.
Jag kände något i min hand. Jag öppnade den.
I min handflata, låg en glänsande, vit fjäder."


24 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Ute och handlat idag...

Idag har jag varit iväg och gjort några ärenden. Det var inte många dock, bara handlade lite mat och var på apoteket. Köpte ett fästinghalsband till min hund...äntligen. Har behövt köpa ett sånt, eftersom jag upptäckt några hemska fästingar på henne. Jag hatar fästingar! Nu blir det förhoppningsvis inga fler.
Hittade också ett par väldigt snygga (och billiga) sommarskor som jag också unnade mig. Dom kostade bara 150 kr. =)

När jag kom hem stupade jag i säng, för jag har fått väldigt lite sömn inatt.
Lite senare ikväll ska jag kolla på skräckfilm som jag hyrt. Härligt! =)

Det var min otroligt spännande dag idag. Var ju tvungen att skriva om nånting. ;-)

Puss på er så länge! =)
21 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 4 kommentarer
"Find my way home" av Gregorian

Texten till denna låten beskriver väldigt bra min kamp med mig själv, mitt dåliga mående och hoppet till förbättring.
Det är en väldigt underbar låt, och ni som är intresserade, ta er gärna tid att verkligen läsa texten och försök förstå mig lite genom den. =)
Har även lagt in låten i mina Videoklipp, för den som vill lyssna. =)


"You ask me where to begin,
am I so lost in my sin?
You ask me where did I fall?
I´ll say I can´t tell you when.
But if my spirit is lost,
how will I find what is near?
Don´t question I´m not alone.
Somehow I´ll find my way home.

My sun shall rise in the east,
so shall my heart be at peace.
And if you´re asking me when,
I´ll say it starts at the end.
You know your will to be free,
is matched with love secretly.
And talk will alter your prayer,
somehow you´ll find you are there.

Your friend is close by your side,
and speaks in far ancient tongue.
A season´s wish will come true,
all seasons begin with you.
One world -- we all come from.
One world -- we melt into one.
Just hold my hand and we´re there.
Somehow we´re going somewhere.
Somehow we´re going somewhere.

You ask me where to begin,
am I so lost in my sin?
You ask me where did I fall?
I´ll say I can´t tell you when.
But if my spirit is strong,
I know it can´t be long.
No question I´m not alone.
Sometime I`ll find my way home
Somehow I´ll find my way home
Somehow I`ll find my way home
Somehow I`ll find my way home"


18 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 1 kommentar
"Ljuset" av Björn Afzelius

Detta är en av mina absoluta favoritlåtar med Björn Afzelius. Älskar hans låtar, dom handlar väldigt ofta om livet, om döden, om samhället, och hur vi människor beter oss mot varandra.
Björn Afzelius är en av mina stora idoler, och hans musik har hjälpt mig härda ut och hitta insikter om livet, och har varit en tröst i många svåra tider.
Har även lagt in denna låten i mina Videoklipp, för den som vill lyssna. =)


"Jag ser hur ljusen brinner ut.
Jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss
som lyste för oss
tar slut...
dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort.
Hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig
som skulle bli mitt liv
tar slut...
skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd.
Jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå inte svart.
Där ute
tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till
och skymmningstimman tiger still.
Vill jag vara ett bloss
för dom som följer oss.
En tid
ett ljus på deras stig.
En tid
ett ljus i deras liv"


14 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 2 kommentarer
Positivitet...och negativitet.

Jaha...vet inte vad jag ska skriva.
Det är som svårt att skriva ofta, eftersom mitt liv i stort sett står still och det inte händer särskilt mycket.

Väljer då att lägga in lite annat i bloggen...som låttexter jag tycker har ett bra budskap eller stämmer med hur jag själv känner och tycker...eller dikter eller lite humor...
Privata tankar är jag oftast för trött för att skriva mycket om, eftersom jag har så många komplexa, djupa, och ibland väldigt dystra tankar, som jag inte är helt säker på folk vill läsa om.

Allting ska ju vara så jävla glatt och käckt och positivt och hurtigt hela tiden. Klarar inte av sånt, om jag ska vara helt ärlig. Sånt driver mig till vansinne!
Positivitet i all ära...men måste det överdrivas så jävla mycket?
Folk är i allmänhet "rädda" för sånt som är negativt och dystert.
-"Nej nu ska vi inte deppa ner oss utan nu ska vi istället vara så glada och käcka att vi tillslut kvävs av våra tillslut ansträngda skratt, för vi vågar inte se sanningen och verkligheten i vitögat! Så låt oss istället käckt och glatt vandra genom livet med skygglappar på och i smyg förakta dom som "deppar" och inte kan kväva det genom att vara så fruktansvärt positiva! Låt oss alla ha mottot "Om livet ger dig citroner - gör lemonad av dom istället! "

Förlåt, men jag var tvungen att ösa ur mig lite sarkasm.
Det är inte så att jag inte unnar folk att vara glada och positiva...det är jättebra att vara det. Önskar själv att jag hade om så bara en uns av det.
Men det finns en gräns när det blir för överdrivet...och det är det jag inte klarar av.

För att tänka er in i hur jag upplever det, föreställ er detta:
Ni har varit ute nästan hela natten och kommer hem och är fruktansvärt trötta...eller bakfulla, som dom flesta nog skulle vara.
Det känns som att ni har blivit överkörd av ett ångvält och ni vill bara sova och glömma bort för en stund att ni existerar.
Då, tidigt på morgonen, kommer er partner/kompis/rumskamrat in i rummet, drar upp rullgardinen med en smäll så solen lyser in och gör era just då väldigt känsliga ögon er tillfälligt blind, och skriker i örat på er: "VAKNA! VAKNA!"
Ni sätter er upp, halvt medvetslös och undrar om jorden håller på att gå under eller nåt, och personen i fråga vrålar:
"Upp med dig nu! Det är en underbar, fantastiskt dag ute! Solen skiner, fåglarna kvittrar och livet är underbart! På med joggingkläderna nu så tar vi oss en riktigt uppfriskande morgonrunda ute i det otroligt vackra vädret! Ingen tid att förspilla! Skynda nu! Fånga dagen!!!!"
Skulle ni inte, helt ärligt, vilja slå ihjäl den personen just då?!

Det är så jag upplever människor som är överdrivet käcka, positiva och überhurtiga. Jag orkar inte med såna personer.
Och om just du som läser detta skulle vara just en sån person, så ber jag om ursäkt, men för mig är det faktiskt för mycket.

Om man (som typ jag) har dystra, eller mycket existentiella tankar om typ livet och döden (allra helst döden) så räknas man ofta som negativ, morbid, konstig eller nån som förstör stämningen.
Nej, för allt ska vara så glatt och käckt och positivt hela tiden.
-"Inga såna tankar här inte! Det vill vi inte ha! Nej, bara glatt, glatt glatt! Käckt käckt käckt!"
(Nu blir jag så där sarkastisk igen. Älskar att uttrycka mig med sarkasm.)

Nå, från mig är det inte troligt att det blir mycket sånt. Jag är en väldigt allvarlig, djup och ganska melankolisk person, vars tankar nästan enbart kretsar kring livet och döden...och livet efter döden. Det är bara sån jag är...så som mitt liv har format mig till.

Många förvånas nog av detta (dom som inte känner mig väldigt väl det vill säga, dom personerna vet att jag är sån).
Dom flesta som inte känner mig uppfattar mig kanske som något av en positiv, livsglad "partygirl"...och visst kan jag ha det i mig också, så det är inte helt fel...förutom att jag inte dricker alkohol då.
Men det är en "mask" jag sätter på mig...som jag måste sätta på mig för att kunna umgås med folk och vara social överhuvudtaget.
Men det är inte att vara falsk. Det är att vara sån som situationen kräver just då, det som är passande.
Vi har alla våra masker, på våra egna sätt.
Vi är på ett sätt på jobbet, ett sätt med familjen, ett sätt med vår partner, ett sätt med kompisar, ett sätt när vi är ensamma....och ett sätt med främmande personer. Det är inte falskhet, för vår personlighet lyser ändå igenom alla sätten, fast olika.
Vi behöver alla våra olika sätt i olika situationer med olika människor, det är så vi överlever och klarar oss socialt.
Falskhet...det är något helt annat det.

Men det jag vill att alla ska veta, är att jag kämpar på, på mitt eget sätt...och jag måste få göra det på mitt sätt.
I mångas ögon, kämpar jag inte på tillräckligt "fort"...dom tycker det borde gå snabbare och kan inte förstå varför det går så långsamt, varför det ta sån lååång tiiiid?
Att vara knäckt och nerbruten och utbränd som människa...det är inte att leka med. Det kan kosta personens liv.
Det är en process som är långsam, för det är en människas psyke, känslor och själ det handlar om. Man är väl för fan ingen robot som bara behöver lagas för nåt jävla funktionsfel?! Det brukar gå snabbt.
Att "laga" en människa, att kunna bli "lagad" som människa, är en heeelt annan sak...vilket dom flesta borde fatta!
Blir så jäkla arg, ledsen och frustrerad över folk som inte förstår detta.

Jag är en trasig människa. Mitt liv har trasat sönder mig i strimlor, ätit upp mig och spottat ut mig igen.
Tro mig...det tar tiiiiid att återhämta sig från det...om jag någonsin gör det.
Tråkigt och tragiskt...ja. Men det är så det är.

Ha tålamod med mig bara...det är det enda jag ber er om.

Damn vad mycket jag fick skrivet nu! Det hade jag inte tänkt när jag började skriva detta. Men jag fick ur mig mycket, och det känns bra. =)
Hoppas inte alltför många tar illa upp av vissa saker jag skrivit.
Vill ni skriva nåt, lämna synpunkter på detta jag skrivit eller annat, så får ni gärna göra det, det är välkommet. =)

Kram på er!
11 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 5 kommentarer
Visdom...!


"En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: -I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit.
-Vilken varg vinner?, sa barnet.
-Den du matar, sa den gamle mannen."
5 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Yes!

Nu har jag äntligen fått tillbaka min gamla mail igen...har kämpat som fan och till slut gick det. Så nu har jag min gamla mail, ninnigirly@hotmail.com igen. =)
Men jag har a.borgesson@gmail.com också, som en backup-mail.
Så nu är det problemet löst. =)
Får bara hoppas att den inte blir hackad igen...

I övrigt händer det inte så mycket, som vanligt.
Är trött och har huvudvärk...som vanligt. Vilar mycket och försöker ta det lugnt bara.
Mitt enda hopp är att läkarna så småningom ska kunna hjälpa mig att bli bra igen...eller iallafall bättre.
Man måste ju hoppas...

Kram på er alla så länge!
3 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Jaha, jaha, jaha....!

Mitt helvetes jävla email-konto har blivit hackat! *mutter mutter, svära svära*
Ska försöka lösa det, men har skaffat mig en annan tillfällig email-adress under tiden.

Min nya mailadress är: a.borgesson@gmail.com

Don´t you just HATE when this happen?!!!

*mutter mutter*
1 Maj 2011  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida