Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Lost and Found...

Mår inte så jättebra just nu. Har mycket huvudvärk igen, och känner mig vilsen. Har så mycket känslor, både jobbiga och bra, men orkar inte känna dom, vet inte vad jag ska göra med dom. Ibland orkar jag helt enkelt inte med känslor. Då försöker jag stänga av ett tag, så att jag kan få en liten paus, så att jag kan fungera normalt igen.

Saknar så många, så mycket. Men orkar inte med den saknaden heller i perioder. Jag är väldigt känslig för psykisk och känslomässig inre stress, som ofta orsakas av mycket känslor som jag inte vet vad jag ska göra av, såsom oro, sorg, irritation, ilska, trötthet. Det utlöser ofta min huvudvärk, både att känna, och att försöka att stänga ute känslorna. Vilket som av det orsakar mer huvudvärk för mig. Ibland känns det som att jag inte kan vinna striden...men jag kämpar på ändå. Man ska aldrig ge upp, det är något jag har lärt mig den hårda vägen.

Lägger in en länk till en låt här som är en av mina favoritlåtar. Låten heter "Lost and Found" av Katie Herzig. Här är lite ur låten, som jag känner igen mig mycket i.

"One day I will see Heaven's reach
I'll find the one who left me sleeping
Every war was another seed
That could feed every soul in need
Oh, I'm worn by the war in me

Somebody found me here
Somebody held my breath
Somebody saved me from the world you left
If you're gonna cry my tears
If you're gonna hold my breath
If you're gonna let me see the sun you set
Oh, I am lost and found
Oh, I am lost and found"

 

 

31 Maj 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Mors Dag. <3

Idag är det Mors Dag. En tung dag för mig och min familj.

Vi har ingen mamma att fira. Vi kan bara fira minnet av henne. Hon är för alltid älskad och saknad. <3

Tillägnar denna låten, som jag älskar,  till mamma. Den heter "Den jag kunde va" och är skriven av Mikael Wiehe. Mikael skrev den till Björn Afzelius, som var en av hans närmaste vänner, innan Björn dog i lungcancer. Björn Afzelius är en av mina stora idoler, och han gick bort 1999. Mikael spelade denna på hans begravning. Jag tillägnar den till mamma, för den beskriver så klockrent det förhållandet och den kärlek vi hade till varandra. För mig är denna låten jag och mamma i ett nötskal.

Till dig mamma på Mors Dag! <3

"Den jag kunde va" - Hoola Bandoola Band (Mikael Wiehe)

"Över vida oceaner,
emot fjärran horisonter,
över hav och kontinenter,
genom skymningar och dagrar,
har vi färdats med varandra.

Vi har vandrat samma vägar.
Vi har burit samma bördor.
Vi har sett mot samma stjärnor.
Vi har sjungit samma sånger.
Vi har delat samma drömmar.

Du är med mig vart jag går,
genom månader och år.
Du är med mig alla dar,
du är med mig vart jag far.
Du är den jag kunde va.

Som broar över djupen,
som skuggor under träden,
som eldarna i natten,
som stigarna i snåren,
har vi varit för varandra.

Vi har delat samma minnen.
Vi har burit samma längtan.
Vi har sett med samma ögon.
Vi har trott på samma löften.
Vi har stått på samma sida.

Du är med mig vart jag går,
genom månader och år.
Du är med mig alla dar,
du är med mig vart jag far.
Du är den jag kunde va.

Och ingenting kan splittra oss,
och ingenting kan skilja oss,
och ingenting kan slita oss isär.
Och ingenting kan få oss
att överge varann.
Stormar kanske tystar oss,
skuggor kanske slukar oss,
sorger kanske tvingar oss på knä.
Men ingenting i världen.
kan lösa våra band.

Du är med mig vart jag går,
genom månader och år.
Du är med mig alla dar,
du är med mig vart jag far.
Du är den jag kunde va.

Du är med mig där jag är.
Du är med mig vart jag ser.
Du är med mig alla dar,
du är med mig vart jag far.
Du är den jag kunde va.

Du är den jag kunde va.
Du är den jag kunde va."

 

 

 

 

 

 

26 Maj 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Do good, and all good will come back to you... <3

Mår hyfsat okej just nu, har bara lite huvudvärk...vilket i mitt fall är bra. =)

Har mycket tankar som jag skriver ner här nu, det känns bra att få ut saker och ting ibland. =)

Funderar på att gå ut i helgen som kommer....till Dubliner som vanligt blir det då. Mitt stamställe ju. =) Har inte varit ute nu på några månader, inte sen morfar gick bort. Har inte haft vidare lust till det. Men nu börjar jag känna för att gå ut igen. =)

Jag funderara alltid mycket över saker. Tänker och grubblar och analyserar....allting i stort sett. Många tycker att jag gör det för mycket, men det är mitt sätt att leva, mitt sätt att överleva...att klara mig igenom allt. Det är det som fått mig att överleva allt hittills.

Sen så är det faktiskt så, att allt behöver tänkas över, analyseras, vägas nogrannt för och emot...för att man ska kunna fatta dom bästa och vettigaste och klokaste besluten. Visst, man kan göra saker spontant också, lite kul kan ju det vara ibland, men det lättaste sättet att ta sig igenom livet, på det rätta sättet, är att tänka, resonera och handla långsiktigt...inte kortsiktigt.

Många människor väljer att göra det så jäkla svårt för sig, (fast dom inbillar sig att dom gör det lätt för sig) genom att trotsa, streta emot, inte följa lagar och regler, inte behandla andra bra, bara tänka på sig själv och vad som tjänar dom just då, att vara för spontan och bara göra det som faller dom in, att säga allt som faller dom in utan att tänka efter...och konsekvenserna av allt detta brukar på längre sikt bli förödande. Och då tycker dom så jäkla synd om sig själva, och varför ska allt ont drabba just dom....? Och så vidare...

Hade det då inte istället varit en aaaning klokare att inte behöva ta dessa dåliga konsekvenser som blir, utan få det bra istället och att ha människor som älskar dom, litar på dom och ställer upp för dom i alla lägen, för att dom väljer att fatta kloka och vettiga beslut som gynnar dom både kortsiktigt och långsiktigt?

Nä, tydligen är det många som inte resonerar så. Och då blir det förr eller senare väldigt svårt för dom. För konsekvenser blir det av allting. Det är man själv som väljer om konsekvenserna ska bli bra eller dåliga. Man har sitt eget liv i sina händer, om man ska ta den bra vägen eller den dåliga vägen. Och väljer man då att ta den dåliga vägen (som många oftast är dumma nog att tro är den lättaste vägen), ja då kan man inte komma och gnälla, utan man får skylla sig själv, ta konsekvenserna och förhoppningsvis lära sig av det. Sååå många verkar antingen inte fatta det, eller helt enkelt skita i det. Dom kommer att förstå så småningom vad deras beslut har fört dom, och ångra sig. Många kanske lär sig av det, och många inte.

Om jag ska ta mig själv som exempel, för jag tycker att jag själv är ett väldigt bra exempel, så har jag haft alla möjligheter och alla anledningar i världen att välja "den dåliga vägen", skita i allt och alla och bara göra som jag själv behagade, och sen skylla på att jag haft en taskig barndom. Men jag valde inte det.

Jag valde medvetet väldigt tidigt i mitt liv, redan innan jag blivit tonåring, att jag ska sköta mig så bra jag kan, på så många sätt jag kan. För jag fattade instinktivt att det var det rätta och det bästa och lättaste sättet för mig långsiktigt...på alla plan. Mitt liv har gått ut på att överleva, och att hjälpa till att hålla mig själv och mina familjemedlemmar vid liv med förnuftet i behåll, i den tillvaro av kaos och vansinne vi levde i. Har man det ansvaret så kan man inte bara "balla ur" och skita i allt hur som helst. Och om man gör det, då är man i mina ögon en förkastlig människa...ifall man skulle kunna med att göra så.

Så det fattade jag väldigt tidigt att det varken kunde eller ville jag göra. Jag valde, och har alltid valt och strävat efter, att försöka bli en så bra människa som man kan bli. Att alltid försöka göra rätt, och om jag gör fel, kunna erkänna det och lära mig av det. Att alltid försöka vara så snäll, vänlig och trevlig man kan vara, att vara generös, omtänksam, förstående, empatisk, kärleksfull, ärligt, någon man alltid kan lita på, någon som alltid är där för andra och stöttar och hjälper i den mån man kan. Att alltid tänka efter innan man säger saker, gör saker eller fattar beslut. Att följa lagar och regler, och lyda auktoriteter. Allt detta...det är att göra det lätt för sig i livet. Både på kort sikt och lång sikt. Det är faktiskt det.

Nu kanske ni tror att jag anser mig själv vara nån perfekt människa, nån slags Moder Teresa...men det är fel. För jag har också gjort många misstag, och gör misstag, och kommer nog göra många, många fler misstag under livets gång. Jag är verkligen inte perfekt. Men jag försöker att vara så bra jag kan, göra så bra jag kan, för alla, för mig själv..alltid.

Alla behöver någon som är snäll mot en, generös mot en, omtänksam mot en, kärleksfull mot en, förstående och stöttande mot en. Och om det är det man ger till andra, om det är det man sänder ut...så är det det man också får tillbaka. På många olika sätt, i olika skeden i livet. Det är det som är "Karma". Det man sänder ut, får man tillbaka. Sänder man ut negativa saker och begår dåliga gärningar mot andra...så är det det man också får tillbaka till en själv. Sänder man ut positivitet, snällhet, generositet, empati och kärlek...så är det det som kommer tillbaka till en själv. Alltid...genom hela livet. Kort sagt; Karma.

Det är faktiskt något ganska självklart. Det borde vara baskunskap hos alla. Vare sig man väljer att ta det till sig och följa det, eller ej. Det är så jag alltid levt. Jag har alltid vetat att allt gott jag sänder ut och gör för andra...det kommer alltid komma tillbaka till mig och göra gott för mig...på ett eller annat sätt. Man kan aldrig veta hur eller när...men man märker det. Och jag har märkt det, och märker det hela tiden, på många, många olika sätt.

Och även om jag har gått igenom väldigt många svåra saker...så har jag ändå haft en jäkla tur. Jag har alltid haft min familj som älskar mig in i döden, jag har underbara vänner som alltid, alltid funnits där och finns där för mig, ställer upp för mig och älskar mig. Alltid! Jag blir i stor sett alltid omtyckt av alla jag träffar och lär känna. Jag har så många människor som tycker om mig, respekterar mig, beundrar mig och ser upp till mig, för dom har sett och märkt, och upplevt, att jag alltid vill andra väl och alltid tänker på andra och bryr mig om andra, att jag alltid försöker göra rätt, att jag aldrig ställer till bråk eller skapar konfliker, att jag gör rätt för mig och följer lagar och regler, att jag är en av dom mest godhjärtade och varmhjärtade människor man kan träffa på. Jag har vunnit mycket på att vara allt detta. Väldigt mycket. I slutändan är kärlek och omtänksamhet, både mot en själv och mot andra, allt som betyder något. Är man klok och vill leva rätt, och ta "den lätta vägen i livet istället för den svåra", då bör man inse detta.

Återigen...jag ser inte mig själv som nån perfekt människa som aldrig gör fel. Verkligen inte. Det kanske låter så i mångas öron, men det är på grund av Sveriges trångsynta synsätt, "Jantelagen" med andra ord, att man får ju under inga omständigheter tala bra om sig själv och berömma sig själv, för då "skryter man". Och det är ju nåt av det fulaste man kan göra...här i Sverige! (Usch och fy skäms på mig!)

Vi svenskar borde lära oss något av resten av världen. Där är det bra och positivt att tala bra om sig själv och att vara stolt över sig själv. Det är bara här i Sverige det är "fult" att göra det. Inte konstigt att många andra länder tycker att vi svenskar är "stela och konstiga".

Jag kommer då aldrig hålla med Jantelagen, det är ett som är säkert! Det borde ingen annan göra heller. Kan vi inte alla bara komma överrens om att vi börjar tänka om, tänka rätt, och kunna både tänka och tala gott om oss själva utan skuldkänslor och skam....så vi kan skrota den där jävla Jantelagen som har hängt med i Sverige så himla lång tid? Om man inte håller med om att den är rätt och man vill att det ska förändras, ja då måste man ju våga gå emot den också. Eller hur...?

Eller är det bara jag som tycker detta...?

Nåja, konentan av detta är i varje fall; var vänliga, snälla och generösa mot varandra, visa varandra respekt, tålamod och förståelse, var omtänksam och stöttande...och visa kärlek. Så mycket du kan. Till alla du kan. Så länge du kan. =)

 

 

 

19 Maj 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Tacksam...

Mår lite bättre nu igen. Huvudvärken har lagt sig tillräckligt för att jag ska kunna känna mig positiv och ha lite mer energi.

När jag mår som sämst, så tänker ofta på allt jag har och allt jag har att vara tacksam för. Det är ett mina sätt att försöka "överleva" svåra perioder. Och trots allt helvete jag gått igenom, och trots att jag mår så dåligt jämt, så hade jag inte velat byta liv med någon annan.

För jag är så stolt över den människa jag har utvecklats till, trots så mycket odds emot mig. Och jag är så glad och tacksam för alla underbara och fantastiska människor i mitt liv som ger mig så mycket kärlek och omtänksamhet...och som jag har att ge all min kärlek och omtänksamhet till. Alla mina familjemedlemmar, som jag älskar mer än livet själv, och mina vänner som jag inte hade kunnat leva utan. Så många jag har i mitt liv...och så mycket kärlek....det gör allt värt det. Allt! Utan tvekan!

Och jag är på bättringsvägen, även om det går i långsam takt. Som det sig bör. Jag har kommit en lååång bit framåt, om man jämför med för till exempel två år sen och bakåt. Då ville jag inte leva och jag bara väntade på att mitt liv skulle ta slut så jag kunde få slippa detta helvete som var mitt liv.

Nu är det inte så längre. Och tack gode Gud för det! Nu vill jag vara, jag vill göra, jag vill leva! Och det är det allra största och viktigaste framsteget. För utan livsviljan kommer man ingenvart och ingenstans.

Lägger in en låt här som jag tillägnar min älskade familj och vänner, och alla andra som har stöttat mig, uppmuntrat mig och funnits där, i svåra stunder som i glada. <3

Lägger in länk och låttext här. Klicka gärna på länken och lyssna. =)

 

"Because You Loved Me" - Celine Dion

http://www.youtube.com/watch?v=P_r8pDziQKE

 

"For all those times you stood by me.
For all the truth that you made me see.
For all the joy you brought to my life.
For all the wrong that you made right.
For every dream you made come true.
For all the love I found in you.
I'll be forever thankful, baby.
You're the one who held me up,
never let me fall.
You're the one who saw me through, through it all.

You were my strength when I was weak.
You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see.
You saw the best there was in me.
Lifted me up when I couldn't reach.
You gave me faith 'cause you believed.
I'm everything I am,
because You loved me.

You gave me wings and made me fly.
You touched my hand, I could touch the sky.
I lost my faith, You gave it back to me.
You said no star was out of reach.
You stood by me and I stood tall.
I had Your love, I had it all.
I'm grateful for each day You gave me.
Maybe I don't know that much,
but I know this much is true.
I was blessed because I was loved by You.

You were my strength when I was weak.
You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see.
You saw the best there was in me.
Lifted me up when I couldn't reach.
You gave me faith 'cause you believed.
I'm everything I am,
because You loved me.

You were always there for me,
the tender wind that carried me.
A light in the dark shining Your love into my life.
You've been my inspiration,
through the lies You were the truth.
My world is a better place because of You.

You were my strength when I was weak.
You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see.
You saw the best there was in me.
Lifted me up when I couldn't reach.
You gave me faith 'cause you believed.
I'm everything I am,
because You loved me.

You were my strength when I was weak.
You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see.
You saw the best there was in me.
Lifted me up when I couldn't reach.
You gave me faith 'cause you believed.
I'm everything I am,
because You loved me.

I'm everything I am,
because You loved me."

 

 

 

 

13 Maj 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Sådär just nu...

Det har varit lite upp och ner nu igen det senaste. Har haft mycket huvudvärk, men har lyckats haft några timmars uppehåll i värken lite då och då. Dom stunderna värderar jag mycket. Just nu när jag skriver detta är huvudvärken under kontroll. Jag har värk men den är "hanterbar", som jag brukar kalla den. Det är när jag ändå kan fungera någorlunda. När huvudvärken är "ohanterbar", det är då jag inte fungerar överhuvudtaget. Och det varierar väldigt mycket från dag till dag, från timme till timme ibland. Det är så det är för mig.

Jag lyssnar väldigt mycket på musik, både när jag mår bra och när jag mår dåligt. Det hjälper mig koppla av och tänka på annat. Jag älskar musik! Jag älskar techno och trance, och det lyssnar jag på mycket när jag mår bättre. Jag älskar också lite äldre musik, från 80-talet och framåt, och ibland ännu mer bakåt än 80-talet, det beror lite på. Vissa ganska gamla låtar är väldigt bra, med till exempel Bob Dylan och Johnny Cash.

Ska lägga in några låtar här som är några av mina absoluta favoritlåtar. Dom fanns inte på Youtube, så jag gjorde egna "videor" till låtarna och lade ut dom där. Så själva "videorna" är alltså gjorda av lilla mig. =) Klicka gärna på länkarna och lyssna och se. =)

 

"Vänta" - Peter Lundblad

http://www.youtube.com/watch?v=G7053bRXv1I

 

"Min Gud" - Ainbusk Singers

http://www.youtube.com/watch?v=LWd_Fq-bqkM

 

"Tro på en himmel" - Py Bäckman

http://www.youtube.com/watch?v=2YYinPamrUo&feature=youtu.be

 

 

 

 

 

8 Maj 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Julias kalas. =)

Idag var jag på kalas, min älskade brorsdotter Julia fyller 1 år nämligen. =) Hon fyller egentligen den 6.e maj, men hade sitt kalas idag, den 4.e. =)

Det var så himla kul att få vara med på det, se henne öppna presenter, mängder av dom. Och hon har börjat lära sig gå nu också, hon tultar omkring och är hur söt som helst. =)

Gud vad jag älskar den ungen, hon är helt fantastisk! Fasters lilla prinsessa. =) Hon är ljuset i mitt liv. <3

Mår lite bättre nu också. Huvudvärken har lagt sig nu, tack och lov. Det har varit en riktig helvetesperiod igen med migränen. Jag trodde jag skulle få ett nervsammanbrott... Men som sagt, mår bättre nu. =)

Här är ett par bilder på Julia och hennes pappa Rikard (min bror) och mamma Cissi. =)

 

 

 

 

 

4 Maj 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida