Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Time to wake up now...

Nu är det dags för mig att vakna upp.

Har sovit länge nu, varit inne i mörkret länge. Nu är det dags att vakna upp och se ljuset igen. Jag känner det i hela mig.

Nån gång måste det bli så, att man förstår, att livet är till för att levas, inte bara överlevas. Och jag har levt så länge nu med inställningen att livet bara är nåt man måste överleva.

Livet ska levas, så är det bara. Jag börjar förstå det nu. Och jag börjar långsamt vakna upp till ljuset nu. Och till livet. Det är dags nu. smiley

Kommer lägga in en låt här, som många nog känner till, och som är en av mina absoluta favoritlåtar -  "Gabriellas Sång" av Helen Sjöholm, från den svenska filmen "Så som i himmelen". Finns det någon låt i världen som stämmer in på mig, på mitt liv, och hur jag känner....så är det denna. Mer klockrent kan det inte bli!  Denna låten ligger mig mycket, mycket varmt om hjärtat, just för att texten i låten är så....fantastiskt underbar, så talande, och så inspirerande. This is my song! heart

 

"Gabriellas Sång" - Helen Sjöholm

"Det är nu som livet är mitt.
Jag har fått en stund här på jorden.
Och min längtan har fört mig hit,
det jag saknat och det jag fått.

Det är ändå vägen jag valt,
min förtröstan långt bortom orden,
som har visat en liten bit,
av den himmel jag aldrig nått.

Jag vill känna att jag lever.
All den tid jag har,
ska jag leva som jag vill.
Jag vill känna att jag lever,
veta att jag räcker till.

Jag har aldrig glömt vem jag var,
jag har bara låtit det sova.
Kanske hade jag inget val,
bara viljan att finnas kvar.

Jag vill leva lycklig för att jag är jag.
Kunna vara stark och fri,
se hur natten går mot dag.

Jag är här och mitt liv är bara mitt!
Och den himmel jag trodde fanns,
ska jag hitta där nånstans.

Jag vill känna att jag levt mitt liv!"

 

 

 

 

 

 

25 Augusti 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Mörker....

Är fortfarande inne i en mörk period, svårt att ställa om sig, att hitta ljuset igen. Ibland har jag svårt att se ljuset, även om man så lyser med en stark ficklampa i ögonen på mig. Allt hos mig är bara väldigt mörkt...

Då älskar jag att lyssna på sorglig, melankolisk musik...det stämmer så bra överens med mitt sinnelag, och smärtan och håligheten i mitt hjärta. Tänk att man kan ha ett hål i sitt hjärta, en tomhet, men att den tomheten ändå är så otroligt smärtsam... Allt i mig är smartsamt just nu. Minnen, tankar, känslor....allt gör ont, min själ vrider sig i plågor.

Hoppas att kunna se ljuset snart igen...

Lägger in denna underbara låten, som är gjort efter en dikt av Mary Elizabeth Frye som heter "Do not stand at my grave and weep", som är känd över hela världen. Artisten, som gör denna celtiska musikversionen av dikten, heter LEAH. Underbar! heart

 

"Do not stand at my grave and weep" - LEAH

"Do not stand at my grave and weep,
I am not there; I do not sleep.
When you awaken in the morning's hush,
I am the swift uplifting rush.

I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow,
I am the sunlight on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.

Do not stand at my grave and weep,
I am not there; I do not sleep.
When you awaken in the morning's hush,
I am the swift uplifting rush.

I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.

Of quiet birds in circling flight.
I am the soft star that shines at night.
Do not stand at my grave and cry,
I am not there; I did not die.

I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.

I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.

Do not stand at my grave and weep,
I am not there; I do not sleep."

 

 

 

 

 

20 Augusti 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
To all the broken people... <3

Det finns alldeles för många människor där ute som är trasiga, skadade, förtvivlade, sårade, och vandrar i den mörka sidan av vår verklighet. Jag är en av dom.

Varför finns så många av oss trasiga? Hur kan så många skadas av den världen vi lever i? Hur kan människan till sin natur vara så destruktiv, så rädd och osäker, att vi både är villiga att orsaka andra skada, och också är villiga att lägga oss under svärdet, med blottad hals, och utmana någon att skära sönder oss? För att sedan själva orsaka skada mot andra, medvetet eller omedvetet, och låta den onda cirkeln gå runt, och runt, och runt...ofta i generation efter generation, i all oändlighet, och har gjort, sen lång lång tid tillbaka, så länge människan existerat? Varför förstör människan så för andra, och för sig själv, hela tiden, på det mest destruktiva sätt? Varför vill vi skada oss själva så? För det gör vi. Vi skadar oss själv hela tiden, på mängder av olika sätt. Och ofta skadar vi andra människor, också av en mängd olika anledningar. Men skadar man någon annan, så blir man ofta i sin tur själv skadad, på andra sätt, vid en annan tidpunkt, för allt har en tendens att komma tillbaka....och runt det går.

Det är livets mysterium, enligt mig, varför människan fortsätter detta självskadebeteende, och inte låter sig själv utvecklas, utan låter oss stå stilla i tiden, i cirkeln....

Det enda man behöver göra för att bryta cirkeln, är att för en stund gå utanför sig själv, och se på världen och på andra människor med större perspektiv och öppet sinne och hjärta....så skulle mycket kunna ändras.

En del lyckas göra det, men blir också därmed utslita och utnyttjade, för sin vilja att göra gott. Det är nåt man uppenbarligen måste leva med. Det är den mörka sidan av godhet, att själv bli skadeskjuten. Men ibland måste man offra sig själv, för den goda sakens skull. Det är det jag gjort i hela mitt liv - offrat mig själv för andras välbefinnande, vilja och önskningar, genom att alltid vara snäll, vänlig, omtänksam, hjälpande, generös och kärleksfull. Det har slitit ut mig, otroligt mycket, för många utnyttjar ens godhet och sårar och sviker, men det har varit värt varenda sekund. För jag vet att jag orsakat en "ripple effect" av godhet, som jag sänt ut i i världen, som verkar genom tid och rum....och aldrig dör ut. That is my legacy to the world. 

Here is a song to myself, and to all the broken people out there, who is fighting a neverending battle to cope, to survive, and to make themselves better, and the world a better place. heart

 

 

 

 

 

 

 

9 Augusti 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Courage.

Det var ett tag sen jag skrev nåt här nu, har inte mått bra. What else is new...?

Har migrän nästan dagligen. Är vansinnigt trött, psykiskt och känslomässigt, och känner ibland som att jag är på väg att slira igen. Slira, är mitt ord för tappa greppet, att glida iväg bort....slira.

Jag försöker hålla modet och styrkan uppe att orka, för andra behöver mig, men det är svårt ibland. Allt känns ofta överväldigande och så fruktansvärt tungt. Sorgen sliter i mig, från alla håll känns det som, och tröttheten är evig. Jag lever bara dag för dag, för jag vet inget om morgondagen. 

Behind my smile, is eternal sorrow and pain. But I will keep fighting...

 

 

 

 

 

2 Augusti 2017  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida