Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


I´m trying my best....

Börjar långsamt må lite bättre nu. Lite bra, positiva saker händer ju trots allt ibland. smiley

Jag hittade en soffa via facebook som jag blev intresserad av, en tjej skänkte bort sin för hon skulle köpa en ny. Så jag nappade på den, skaffade hjälp att frakta den (min käre bror Rikard hjälpte mig med det), och nu är den hemma hos mig. Det är en ganska stor divansoffa, en sån jag velat ha jättelänge men inte haft råd att köpa. Så nu har jag äntligen en sån, helt gratis också. laughLägger in en bild på den nedan.

Annars går livet sin gilla gång. Jag försöker hantera livet dag för dag bara, ibland stund för stund när jag mår riktigt dåligt. Men jag överlever iallafall. Jag har min älskade lilla vovve som sällskap, Tindra. She´s my pride and joy, my heart and shining star. Hon hjälper mig mycket i mitt mående, med sitt sällskap och sin kärlek och tillgivenhet. heart Och med motion, hade jag inte haft henne hade jag aldrig gått utanför dörren. smiley

So I try my best. 
Despite of my aching heart, my broken mind, and my tired soul. 
I try to live my life, the best I can. 
The best I know how to do. 
In this hurting body, in this crazy town, in this broken world. 
I try. And try. And Try. That´s all I can do. heart

 

("Try" med Pink. En riktig favoritlåt. Har skapat videon till låten själv)

 

Min nya soffa. smiley

 

 

 

 

 

 

 

 

23 Augusti 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
To be sensitive....

Nu var det ett tag sen igen som jag skrev här, har mått väldigt dåligt och har varit djupt nere. Börjar väl långsamt ta mig upp igen.

Det händer inte mycket i mitt liv, som vanligt. Men det är jag som valt att ha det så. Orkar inte leva ens i närheten av ett "normalt liv", och allt vad det innebär...av många olika anledningar. Jag måste leva så lugnt och stilla liv som möjligt, to keep my sanity. Or else I will go insane...

Denna värmeböljan från helvetet vi haft som hållit Sverige i ett järngrepp, är en av anledningarna jag mått så dåligt. Jag tror att väldigt många mått dåligt av det, vi är ju inte vana vid den typen av värme här, så allt och alla blir helt lamslagna. Hela samhället kollapsar. Som tur är så har det börjat bli bli lite svalare väder nu, så låt oss vid Gud hoppas att det håller sig så.

Bara detta inlägget jag skriver nu har tagit mig tre dagar att få ihop. I vanliga fall när jag skriver långa inlägg om nåt särskilt ämne, så brukar det bara ta mig nån timma att skriva och få ihop. Jag brukar skriva först i programmet Word, och lägger sen in det i bloggen, med eventuella bilder till och så, som jag brukar göra. Det går som sagt vanligtvis snabbt för mig att göra det, men nu har det tagit längre tid att få ihop detta inlägget, för att jag är så jäkla slut...slut i kroppen, slut psykiskt, slut känslomässigt.

I övrigt vill jag skriva lite nu om tre ämnen: att få viktiga insikter, att vara Högkänslig (HSP), och att vara Empat. (Empath). Har skrivit lite om det tidigare, men skriver gärna mer om det, eftersom det har kommit att bli viktigt för mig. Insikten om att jag är Högkänslig och är en Empat, har blivit en viktig nyckel för mig för att bättre förstå vem jag är, hur jag är, och varför jag är som jag är. För jag har alltid känt mig annorlunda än andra, och har inte förstått varför jag varit det. Nu förstår jag bättre varför.  smiley

Hela det arbetet som jag gör med mig själv, det arbetet jag gör på insidan av mig, går ut på att förstå mig själv, och att kunna förhålla mig till mig själv, till andra och till livet överhuvudtaget. Jag har ju all tid i världen att göra just detta, eftersom jag lever på det sättet som jag gör.
Så många människor lever väldigt hektiska, busy liv, där man måste ha ett högt tempo och ha många bollar i luften samtidigt. Då finns det oftast inte tid för inre reflektion, insikter, analys av sig själv, filosoferande, självförverkligande som människa, existentiellt tänkande, och sökande efter svar om världen, livet, människan, och universums mysterier. 
Allt det där har jag hur mycket tid som helt till, för jag jobbar inte, jag är hemma hela dagarna för mig själv, alltid, har ingen partner eller barn, inget direkt aktivt umgängesliv, och knappt en boll i luften att hantera. Jag jobbar inte för att jag har för dålig psykisk och kroppslig hälsa för det, och jag har själv valt min livsstil att leva ensam, utan partner eller barn, och att för det mesta bara vara själv hemma och ta det lugnt. 

Så det arbete jag gör med mig själv, som jag verkligen har tid och möjlighet att göra, pågår hela tiden på insidan av mig själv. Många som ser på mig och mitt liv utifrån, antar att jag står helt still och inga förändringar sker med mig och mitt liv, att jag inte gör några framsteg. Men dom som tror det ser det inte ur ett större, djupare perspektiv, och har nog svårt att ha ett öppet sinne. För alla förändringar börjar med att ske inuti en, för att sen kunna yttra sig och flyttas över i ens fysiska liv. Gör man inga förändringar på insidan av en själv, kan heller inga yttre förändringar ske.
Och det verkar finnas oerhört begränsad förståelse och insikt för många människor när det gäller att förstå att, att förändra ens psyke och känsloliv, det är en PROCESS, och en PROCESS tar TID, och måste få ta tid. Det kanske är en livslång process, som man går igenom i hela ens liv...och det är så det måste få lov att vara. Man kan inte påskynda såna processer när det gäller ens psyke och känsloliv. Det borde vara totalt förbannat uppenbart!

Det är som om man till exempel förlorar en närstående, en vän eller familjemedlem, och i sorgeprocessen får höra av andra människor att "men hur länge ska du sörja egentligen? Det har gått några år sen nu sen den eller den personen dog, ska du inte komma över det snart? Det har ju gått lång tid nu, då borde du kommit över det vid detta laget. Du är svag som människa och kämpar inte tillräckligt, om du fortfarande sörjer, Hade du ansträngt dig mer borde du kommit över det vid detta laget, och gått vidare med ditt liv. Varför har du inte kunnat det?"

Tänk om någon hade sagt så till dig när du är mitt i sorgen och smärtan över att någon du känner eller stått nära gått bort? Skulle du tycka det var rimligt att komma med ett sånt påstående? Är det ens medmänskligt att komma med ett sånt påstående? Hur kan man begära att det ska finnas en "tidsgräns" när man borde ha slutat sörja och gått vidare i livet? Det kan ingen människa begära av en annan. För att förlora någon, och behöva leva med den sorgen, saknaden och smärtan, det är livslångt. 
Det går att bättre kunna hantera och leva med det över tid, men det är en PROCESS, som måste få ta den tid det tar. Och processen är olika för alla, det är självklart och borde respekteras och accepteras. Man kan inte "skynda sig" att komma över en sorg. Det är bara fullständigt absurt.
Samma är det med andra typer av problem med ens psyke och känsloliv, avsett var det är eller vad det beror på. Att ta sig vidare i livet är en PROCESS, som måste få ta den tid den tar, om det så måste ta hela livet. Det måste respekteras och accepteras och förstås, och ha tålamod med. Tyvärr är det många som inte har det, utan "tjatar" på andra att dom måste "skynda sig komma över saker och ting", för allt måste gå så fort...fort fort fort, skynda skynda skynda! Människan fungera inte så, så sluta begära det av andra...for God sake!

I alla fall...jag har i mitt arbete med mig själv, fått så otroligt många oerhört viktiga insikter om mig själv och mitt liv. Insikter som gör att många av dom pusselbitar som fattats för mig har äntligen fallit på plats, och det skapar mer frid, ro, harmoni och förmåga och läkning för mig, när det gäller att hantera och att leva mitt liv.
Jag ska ta upp här några av dom viktigaste insikter jag fått under åren.

Insikt 1. Jag har utvecklat Komplex Posttraumatisk stressyndrom (Complex-PTSD) av alla trauman jag upplevt under mitt liv, och på grund av dom oerhört svåra, kaotiska, dysfunktionella miljö-och familjeförhållandena jag levt i sen födseln. Där faller många pusselbitar på plats när det gäller min dåliga psykiska ohälsa, som jag levt med i stort sett hela livet.

Insikt 2. Jag är egentligen en väldigt Introvert person, inte en Extrovert. Det är svårt att tro när man känner mig och har varit med mig genom livet, för jag har alltid varit oerhört utåtriktad, social, glad och "klämkäck". 
Det har alltid varit ett spel, en roll jag gått in i, för att kunna vara en del av livet och världen som alla andra lever i, och kunna ha sociala relationer med vänner, familj, kärleksförhållanden, skolkamrater, arbetskamrater, m.m. Egentligen är jag en enstöring, har alltid varit, men tvingade mig själv väldigt tidigt i livet att bli en extrovert person, en oerhört social och utåtriktad person, för att överleva helt enkelt. 
Jag gick då (ovetandes) emot min egen natur, min sanna natur, och tvingade in mig själv i en roll, att vara en person jag egentligen inte är. Det har jag aldrig förstått innan. Men jag har förstått det nu. 
Nu har dom pusselbitarna fallit på plats med. Nu förstår jag varför jag älskar att vara för mig själv och klarar av att leva så isolerat som jag gör, varför att vara runt andra människor, så ofta dränerar mig på energi och tröttar ut mig, varför jag inte "behöver" ha en kärleksrelation eller sexuella relationer (har inte det behovet helt enkelt), varför jag hellre är hemma för mig själv och ser på film eller sover eller läser en bok, än att gå ut och roa mig med vänner. Jag har inte det behovet heller. Jag kan tycka det är roligt att göra det ibland, men det är inte nåt jag måste göra, som jag behöver göra. Det jag allra helst vill är att bara få bara för mig själv, och göra mitt. Det har jag fattat nu, och accepterat nu att jag är en Introvert, och jag är så glad att jag gått tillbaka till att vara den jag verkligen är, min sanna natur. Så mycket lättare för mig att leva då.

 

Insikt 3. Jag har länge haft ett självskadebeteende, som jag varit helt ovetandes om...tills nu. 
I hela mitt liv har jag alltid velat vara andra till lags, har velat undvika gräl och konflikter, gjort det andra har vela göra, inte kunnat säga ifrån eller sätta gränser, och alltid offrat mig själv för andras skull och andras vilja och behov. Det är ett självskadebeteende. 
För genom det har jag låtit andra ta kontrollen över mig och mitt liv, och låtit dom utnyttja mig och bryta ner mig. Jag har inte haft orken, styrkan eller förmågan att säga ifrån, och inte acceptera sån behandling. Det gäller bland annat det sexuella. Jag förlorade sexlusten totalt när min mamma dog när jag var 21, för jag blev så fundamentalt knäckt, och den har varit förlorad sen dess. 
Men jag har ändå alltid haft sex med olika personer jag varit med, för att DOM har velat det, och för att jag velat göra DOM glada och nöjda, och för att dom ska vilja vara med mig. 
Så jag har gått in i en roll där med, och spelat ett spel. En roll där jag låtsats att vara en person som ÄLSKAR sex och gärna har det, och i stort sett alltid ställer upp, hur dåligt jag än har mått. För att göra ANDRA nöjda. För att få ANDRA att må bra. Jag har genom det alltid offrat mig själv och mitt eget välbefinnande...och det har varit mitt självskadebeteende. Och det var en väldigt viktig pusselbit, en insikt som varit en viktig nyckel till mitt dåliga mående. 
Nu har jag helt droppat det där beteendet. Jag offrar inte längre mig själv för andra. Utan jag är den jag är, hur jag är, som jag är, och gör som jag vill och det som är bra för mig...dom som inte kan förstå det och acceptera det...kan högtidligt dra dit pepparn växer.

 

Insikt 4. Jag är en Högkänslig Person/Högsensitiv Person (HSP - Highly Sensitive Person).
Jag är en riktig känslomänniska. och har alltid känt mer än dom flesta, känt djupare än dom flesta, kunnat se, höra och känna allt som är ”bakomliggande och underliggande”. Kunnat läsa av människor väldigt väl, varit känslig för andras energier, (positiva och negativa energier), alltid lätt kunnat "läsa mellan raderna", och alltid kunnat höra både allt som sägs, och "allt som inte sägs".
Alltid varit känslig för höga ljud och ha mycket folk omkring mig. Snabbt blivit utmattad och upprörd av det andra människor "sänder ut", och av andra människors beteenden, särskilt dåliga negativa beteenden. 
Alltid varit bra på att lyssna, försöka förstå och hjälpa andra människor, eftersom min empati-nivå är oerhört hög. Och en massa annat som också hör till att vara Högkänslig. (Kommer lägga in information om det längre ner).

Insikt 5. Jag är en Empat (Empath, på engelska). 
Och som Empat, har man väldigt mycket liknande eller samma, förmågor som Högkänsliga, (det går lite hand i hand), men snäppet mer skulle man kunna säga. 

Som Empat är ens empati-nivå så hög och så djup, att man inte bara känner med andra människor, man känner själv det andra människor känner...man "tar på sig och tar in" andras känslor så att det blir ens egna. Man är också känslig för allt lidande som sker andra, som sker i världen överhuvudtaget. Man kan påverkas starkt negativt, och nästan bli fysiskt illamående över allt lidande och alla hemskheter i världen, för man kan känna det ända in i själen. Både djurs, och andra människors lidande, sorg och smärta, kan göra en sjuk, för man känner samma sorg och smärta i sitt sinne, sitt hjärta och sin själ.
 
Och om till exempel någon man bryr sig om känner nattsvart, djup sorg, så känner man som Empat samma djupa, hjärtskärande sorg själv, och blir helt knäckt av det. Känner någon glädje och lycka, blir man själv lika glad och lycklig som den personen är. Blir någon upprörd och arg, känner man själv samma ilska och upprördhet. Man tar på sig och bär omkring på alla andras känslor, lika stark som att det vore ens egna. Plus att man dessutom bär på sina egna känslor...det är mycket att bära och blir en väldig börda för en. En lika svår, tung börda är det, som det kan vara en glädje och lyckokälla. Två sidor av samma mynt. 

Och som Empat sänder man ut denna förmåga så att andra känner av det, och därför drar man till sig människor som mår dåligt eller går igenom svårigheter väldigt lätt. Man blir som en magnet för dom, för dom känner av att man är någon som kan lyssna på dom, stötta dom, ge dom råd och vägledning, skänka tröst och lugn, och inte dömer utan alltid försöker förstå och hjälpa. 
Samtidigt blir man också en magnet och ett "lätt byte" för egoister, narcissister, och psykopater och sociopater. För dom ser denna förmågan hos en, och vill utnyttja den, använda sig av den för egna själviska behov, och förstöra den och bryta ner den. Dom ser ljuset inom en och vill släcka det ljuset. Så med dom måste man passa sig och vara på sin vakt. 

Jag har träffat på många såna personer genom livet, som utnyttjat mig, behandlat mig dåligt, och försökt knäcka mig. Det har lärt mig mycket, och gett mig läxor för livet. Så nu när jag är mycket medveten om detta, är jag numera väldigt försiktig och på min vakt när det gäller vilka jag släpper mig inpå livet. Jag har även fått bryta kontakten med en del personer, för att jag känt att dom inte egentligen bryr sig om mig, utan bara velat använda sig av mig för sina själviska behov, och det tänker jag inte acceptera mer. No fucking way!

Dessa insikter är dom viktigaste och största jag fått om mig själv, om hur jag är, varför jag är som jag är, och om min roll i detta livet, och om livet och världen i övrigt. Och jag fortsätter att hela tiden söka svar, och att konstant utveckla mig själv och växa som människa. Man slutar aldrig att upptäcka, och att lära sig. Så som livet ska vara. smiley

Jag kommer lägga in lite bilder och videor här, information om särskilt om att vara Högkänslig, och om att vara Empat. Kolla gärna, för det är sånt som är bra att veta, man lär känna mig bättre och kanske får större förståelse för mig...men man kanske också kan känna igen sig själv i det. Många har det, men kanske inte är medvetna om vad det är, och vad det innebär. 
Kanske är just Du som läser detta Högkänslig eller Empat, eller både och. Eller så kanske just Du som läser detta inte är det, men då kan försöka förstå Högkänsliga och Empater istället. Information är alltid bra att skaffa sig. wink

Kram på er så länge! heart

(Här nedan lägger jag in två korta informationsvideor om att vara Högkänslig, och om att vara en Empat. Kolla gärna. smiley yes )

Högkänslig - The Highly Sensitive Person (HSP) Characteristics: 

 

13 tecken på att vara en Empat - 13 signs that you are an Empath:

 

 

 

 

 

5 Augusti 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida