Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Jobbig vecka.

Har haft en väldigt dålig period nu det senaste. Har haft migrän hela förbannade jävla veckan. Det började i måndags...det börjar bli lite bättre först nu, och idag är det söndag.

Det är så jäkla jobbigt, det känns som att man ska få ett nervsammanbrott. Man blir nästan galen...bokstavlig talat...till slut vet man knappt vad man heter eller var man är. Man har lust att kasta sig ut genom ett fönster eller nåt. Men nu börjar det kännas lite bättre i alla fall. Tack gode gud för det...

Jag hoppas att jag i veckan som kommer ska må bra och orka med att göra saker och ting.

Och nu är hösten här. Vet inte vad jag ska tycka om det. Förr i tiden brukade jag bli väldigt deprimerad när hösten kom, men nu känns det inte samma. Jag blir inte deprimerad, men jag blir inte glad över det heller. Känner inte särskilt mycket för hösten alls.

Har inte så mycket mer att skriva om just nu...återkommer med mer inom kort!

Kram på er!

 

 

 

 

29 September 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Att trivas med sin ålder.

Nu ska jag häva ur mig lite tankar och funderingar här...som jag brukar göra till och från. Det är ganska mycket, men ibland har jag så mycket jag vill säga så det blir mycket. Hoppas ni orkar läsa allt, jag skulle uppskatta det. =)

En sak som jag känner, som jag tror att många har svårt att förstå, är att jag trivs med att bli äldre. Jag har ingen åldersnojja, har faktiskt aldrig haft. Att bli äldre har för varje år bara känts bättre och bättre. Jag gillade aldrig att vara ung. Mycket på grund av att i mitt fall var åldern bara en siffra, och mitt utseende. Mitt inre har alltid varit äldre, mycket äldre....har alltid känt mig gammal. Och som barn...men kan ni fatta hur jäkla lillgammal jag var?! Som en liten vuxen. Genom hela barndomen.

Och det är väl inte så konstigt med tanke på hur min uppväxt var, hur miljön var, allt kaos och vansinne omkring en ständigt. Man fick kämpa för att vansinnet som skedde utanför en inte skulle ta sig in i en och bli en del av en själv. I hela mitt liv har jag fått lära mig både att hålla vansinnet utanför mig själv, och leva med det och i det och hantera det samtidigt, för att kunna överleva. Man kan fan bli schizofren för mindre.

Jag har alltid känt att jag har haft  "min unga ålder" emot mig....på många sätt. Hemma var man tvungen att vara vuxen och ta ansvar och förväntas hantera allt kaos och vansinne fast man bara var barn, samtidigt som resten av omvärlden behandlade en som ett barn och förväntade att man skulle bete sig som ett barn. Samma sak i tonåren.

Med det livet jag levt så var det omöjligt att undvika att jag skulle få men på något sätt. Det säger sig själv. För mig så blev menen att jag under hela mitt liv utvecklade en väldigt psykisk och känslomässig ohälsa (icke att förväxlas med psykisk sjukdom) som byggdes upp i mig tills det till slut exploderade i mig som en vulkan som får ett utbrott....och jag bröt ihop fullständigt. Jag gick sönder helt enkelt. Trasig...kaputt.

Jag fick diagnosen PTSD, det kallas på svenska Posttraumatiskt Stresssyndrom. Och det har tagit mig väldigt lång tid att "bli bättre" igen. Jag blev sjukskriven, på grund av ett psykiskt sammanbrott, när jag bara var 25 år....fram tills nu. Det är typ 9 år som sjukskriven.

Först nu har jag blivit tillräckligt mycket bättre för att börja arbetsträna igen, i rehabilitering. Och det kommer jag göra ett bra tag framöver. Och det känns bra. För i rehabilitering får jag ta det i min egen takt, och göra det för min egen skull....det är så jag kan göra framsteg. Och stora framsteg har jag gjort, och forstätter att göra. =)

Men detta med min ålder. När man är ung i åldern, och man har en ung kropp och ser ung ut...så "förväntas man" av samhället och omgivningen att må bra...att må tipp topp. För man är ung. Och unga personer kan väl inte må dåligt...?! Under mina unga år, när jag mådde så dåligt så jag ville krypa ur min egen kropp och bara dö, och jag berättade det, fick jag ofta höra av omgivningen att " Du som är så ung kan ju inte må dåligt. Vad har du att må dåligt över? Ta dig i kragen nu och kom inte här och sjåpa dig. Du är ung och frisk och stark och ska fungera normalt. Kom inte här och gnäll." Och jag kunde inte förstå vad dom menade, jag kunde inte förstå att dom faktiskt sa så till mig. Jag har fått kämpa för att överleva, både fysiskt, psykiskt och känslomässigt, kämpa för att inte tappa förståndet, i stort sett sen jag kom ut ur min mammas mage. Jag föddes in i skiten, in i vansinnet och kaoset. Jag hade inget jävla val! Klart som fan att det gör att man mår dåligt på alla sätt man kan må dåligt och att man förr eller senare bryter ihop, på något sätt. Det spelade väl för helvete ingen roll om jag var ung, jag har levt i kaoset sen jag föddes, då kan man inte bli "som normala unga personer anses ska vara". Det är omöjligt.

Men många "vuxna" vill inte höra sånt, veta sånt, förstå sånt. Dom vill gärna blunda för hur det verkligen är, och bara förvänta sig att alla ska passa in i en och samma mall, olika mallar för olika åldrar. Är man "ung" så har man en viss mall man ska passa in i....och gör man inte det....ja då är det något jobbigt som dom vuxna inte orkar med att ta itu med och förstå. Utan man ska tryckas in i denna mall vare sig man vill eller inte, som ett barn som försöker trycka in en fyrkantig kloss i ett cirkelformat hål....pressa och trycka och inte förstå varför klossjäveln inte vill passa in i hålet.

Jag har alltid haft min "unga ålder" emot mig. Unga personer mår inte dåligt. Unga personer blir inte sjukskrivna. Unga personer ska alltid vara glada och käcka och "ta för sig av livet". Unga personer ska bara vara tacksamma för sin ungdom.

Jag har aldrig "varit ung". Inte på insidan. Inte i hjärnan, inte i hjärtat inte i själen. Jag mådde alltid dåligt, men försökte dölja det för att jag inte ville att andra skulle se det...och bli dömd för det. Jag ville så desperat passa in i "mallen" som var utlagd för mig. Så desperat gärna ville jag det att jag försökte på alla sätt förtränga det som hände inuti mig. Och det gjorde tillslut att jag bokstavligen talat "pushed myself to the edge of insanity". För alla andras skull. För vad dom ville se. För vad dom ville att jag skulle vara. För deras behov. För deras ego. Och jag offrade mig själv.

Man ska som förälder, eller som vuxen överhuvudtaget, aldrig belasta barn med vuxenproblem och vuxensaker. Välja att leva i en miljö som tar ifrån barnen deras trygghet, deras oskuldsfullhet, deras glädje och hopp om vilka dom kan bli och vilka dom kan vara. Inpränta osäkerhet, rädsla, vilsenhet, förvirring, ilska, uppgivenhet och otrygghet i deras sinnen och hjärtan.

Barn och ungdomar överhuvudtaget får alltid uppleva en väldigt motstridig värld genom föräldrar och andra vuxna. Dom får ständigt ta emot dubbla budskap hela tiden från alla vuxna omkring dom, och ska försöka vara till lags och göra som dom blir tillsagda, när dom inuti bara försöker få ihop hur det ens är möjligt att kunna göra och förstå det dom får lära sig. För det går inte ihop för dom. Och det är inte konstigt.

Vuxna lär sina barn från tidig ålder att det är fult och förbjudet att ljuga, stjäla, att inte göra som man blir tillsagd, att man alltid ska lyda dom vuxna, att inte störa, att vara tysta och lugna, att inte bråka, att inte....ja typ allt. Men vad är det barnen får se...jo dom får se, höra och uppleva dom vuxna själva göra helt tvärtom när det gäller allt detta. Fatta att dom blir helt förvirrade och konfysa i sina små huvuden!

Det dom vuxna glömmer att "lära" sina barn är att när man är vuxen och lever i vuxenvärlden, så måste man nästan, det hör till livet, för det mesta göra allt detta...att ljuga, eller iallafall tumma på sanningen till och från, att ta saker från andra, att trotsa auktoriteter, att göra förbjudna saker, att bråka, att behandla andra illa på ett eller annat sätt. Människan är sån i sin natur att hon gör och lever på detta sättet....på ett eller annat sätt, av en eller annan anledning....det bara är så.

Förklara och lär barnen det under deras uppväxt också, så kanske det blir färre av dom som känner sig helt screwed up när dom konfronteras med den vuxenvärld dom måste leva i och tillhöra sen.

Föregå med gott exempel. If you gonna talk the talk....then walk the walk. Förklara så mycket som möjligt för barnen och ungdomarna, att man vill lära dom rätt värderingar och rätt moral och gör sitt bästa...men att det blir svårt i vuxenvärlden sen, för det som är "rätt" och det som är "fel", kommer då att hamna i rejäl konflikt med varandra.

Barn är som blanka ark...det som man som vuxen gör är att man skriver på dessa blanka ark genom sina ord och handlingar, och det utgör till största delen vilka dessa barn kommer att bli. Se till att det som blir skrivet på dessa blanka ark blir bra, och skapar trygghet och ger kärlek till dom.

Det jag uppriktigt känner är att jag bara blir gladare ju äldre jag blir. Jag trivs med att bli äldre. Jag skulle inte vilja vara "ung" igen för alla pengar i världen.

Jag skulle kunna prata om detta hur mycket som helst, i evigheter...men det får nog räcka nu. Jag känner att jag har fått sagt det jag ville ha sagt om detta. You get my point.

Kram på er alla! =)

 

 

 

 

 

 

22 September 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
God mat och trevligt sällskap. =)

Igår var jag och åt på kinarestaurang med min gode vän Lennart. Det var supertrevligt....och så älskar jag kinamat. =)

Huvudvärken varierar mycket nu, ena dagen okej, nästa dag sämre, upp och ner...det är väldigt jobbigt. Men jag håller ut...jag fokuserar på positiva saker i mitt liv. =)

Har inte så mycket att skriva om för tillfället. Skriver igen inom kort. =)

Kram på er!

 

 

 

 

 

22 September 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
This moment.

My prayer for today. <3

"I may never see tomorrow,
there’s no written guarantee,
and things that happened yesterday, belong to history.

I cannot predict the future, I cannot predict the past, I have just the present moment, I must treat it as my last. I must use this moment wisely, for it soon will pass away,
and be lost forever as part of yesterday.

I must exercise compassion, help the fallen to their feet,
be a friend unto the friendless, make an empty life complete.
The unkind things I do today may never be undone, and friendships that I fail to win, may nevermore be won.

I may not have another chance on bended knees to pray,
and thank God with a humble heart for giving me this day!"

 

Här är en till favoritlåt av Nightwish. =)

 

 

 

 

 

 

15 September 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Lite sämre igen.

Jag mår lite sämre nu, har haft mycket huvudvärk under helgen som har varit. Hade mycket att göra förra veckan och jag är inte van vid det, så min kropp sa ifrån genom att trigga igång min huvudvärk. Jag vet att det oftast blir så, och jag är van vid det och är beredd på det. Jag vet vad jag är känslig för och vad som triggar igång värken, men saker måste ändå göras, och jag måste vänja mig och lära mig hantera värken. Det är fruktansvärt jobbigt, men det är så jag tar mig framåt.
 

Har inte så mycket mer att skriva just nu. Men jag vill lägga in en av mina favoritlåtar igen här, låten "Sleeping Sun" av Nightwish. En underbart bra låt, härligt melankolisk. =) Kram på er så länge!

 

 

 

 

 

9 September 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Kalas.

Igår var jag på kalas hos min lillasyster Jennie. Hon och min yngsta bror Tor har fyllt år så dom hade kalas ihop. Det var väldigt trevligt, det är det ju alltid, och så roligt att få träffa hela familjen och släkten. =)

Har fullt upp hela denna veckan. Idag var jag på arbetsträningen, imorn ska jag till läkaren, på onsdag ska jag på arbetsträning igen, på torsdag ska jag på ett annat läkarbesök, och på fredag eller lördag ska jag kanske ut med en kompis. Och eventuellt träffa en annan kompis på fika i stan. Så det är mycket denna veckan för mig att göra. =)

Arbetsträningen går jättebra. Det är både roligt och givande på många sätt och är en bra rehabilitering för mig. Jag är ju som sagt i en secondhandaffär, och där har jag fått (eller tagit på mig) uppgiften att få ordning på alla böckerna där som säljs. Jag älskar ju böcker, så jag tycker det är vädigt roligt. Det har blivit mitt lilla "ansvarsområde". =)

Men även om det bara är tre timmar per dag jag är där, så är det väldigt ansträngande för mig, även om jag tycker det är roligt och så. Jag får ju lätt ordentlig huvudvärk, och brukar vara helt slut och ha en jäkla migrän när jag kommer hem. Sen behöver jag minst en dag att återhämta mig på. Men det gäller att träna på att anstränga mig. Träna och öva....så kommer jag att orka mer och mer eftersom. Det är precis det denna rehabilitering går ut på. Men allt som allt så går det väldigt bra hittills och är väldigt roligt. =)

Har väl inte så mycket mer att skriva om just nu. Skriver igen snart.

Lägger in en hysteriskt sjukt rolig notis här nedan. Kan det bli mer hilarious...? =)

Ha det bra alla så länge! =)

 

 

 

 

2 September 2013  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida