Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


I´m only a human....

Hej igen på er!

Mår fortfarande inte bra, är inne i en väldigt lång dålig period nu. Det är svårt att med ord beskriva hur, eller varför, men det är bara mycket med allt. Mycket med alla tankar, alla känslor, alla minnen, sorgen och smärtan inombords som är evig, och ledsamhet över att världen är som den är.

Jag försöker göra mitt, i form av att hjälpa till och stötta andra, men det känns som att det inte räcker till, att jag inte räcker till. Vill så mycket, men har möjlighet till så lite. Det är fruktansvärt svårt för mig att hantera när andra mår dåligt, för jag lider så med dom och vill hjälpa dom, stötta dom, och "fixa" dom. Jag skulle vilja kunna vifta på ett magiskt trollspö, och få alla att må bättre, men det går ju självklart inte. Vissa kan man inte hjälpa, antingen för att man inte kan lösa andras problem, eller att dom inte vill bli hjälpta, eller för att dom inte är mottagliga. Det brukar heta: "Man kan inte hjälpa den som inte vill hjälpa sig själv." Och åh, så sant det är. sad

Jag anstränger mig ofta över min förmåga, för andras skull. Jag går in totalt i andra människor, deras liv och problem, och försöker hjälpa, men det finns bara så mycket man kan göra. Vissa kan inte ta till sig hjälp, är inte redo än, och då spelar det ingen roll hur mycket man hjälper och stöttar, dom är inte redo att ta sig ur en dålig, destruktiv situation. Men jag ger inte upp, det ska gå långt för att jag ska ge upp.

Men ibland måste jag, för det sliter ut mig och tär på mig oerhört, tills det känns som att jag inte finns kvar, som att jag håller på att sudda ut mig själv. Då måste jag sätta stopp, för min egen skull. För tar jag inte hand om mig själv, så kommer jag heller inte kunna ta hand om andra. Det är en mycket viktig insikt jag fått. Därför fokuserar jag mycket på mig själv nu, och vad som är bäst för mig.

För jag vill kunna hjälpa och stötta andra så mycket det går, men då måste jag också vara i form för att göra det. Och då måste jag ta hand om mig själv först, för att sen kunna ta hand om andra. Det är min mening i livet att hjälpa, det har jag förstått. Jag har genom hela livet alltid varit en "fixer", en "emotional healer", "a caretaker of people", det är den jag är, den jag vill vara, den det är meningen att jag ska vara. Men då måste jag också ta hand om mig själv, och göra det som är bäst för mig och inte slita ut mig totalt. För då är jag inte till hjälp för någon.

Jag är stark och uthållig och engagerad, jag bryr mig över alla gränser och vill alltid göra gott. Men jag är också en människa, bara en liten människa. Som själv kan knäckas, kollapsa, och ta slut. Det glömmer många, och det glömmer även jag själv också. Så därför är det så viktigt för mig nu, i denna fasen i livet, att prioritera mig själv, vad som är bäst för mig, och ta hand om mig själv. Det måste jag göra, både för min egen skull, och för andras skull. Så jag kan vara den, och göra det, som det är meningen. Att finnas för andra, hjälpa och stötta andra, göra gott för människor och för världen. That is my lifes purpose. heart

 

 

 

 

25 September 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Medmänsklighet och empati...och detta med samtycke.

Jag vill skriva lite om just medmänsklighet och empati, och samtycke, i detta inlägget.

Jag är oroad av denna ökning av hat, ilska och egoism, som har märkts av så tydligt under de senaste åren. Och det bara ökar och ökar. Människor riktar in sig på att hata och vara arg över mindre saker, istället för att försöka se hela bilden. Man agerar utifrån bara sitt eget perspektiv, och har verkar ha svårigheter att se det ur många perspektiv, ur andras perspektiv. Just empati och medmänsklighet går ut på att kunna sätta sig in i andras känslor och situationer, och inte bara se sitt eget.

Om man skickar iväg en hatisk eller elak kommentar till någon, oavsett vad det gäller, så måste man kunna se ur den andra personens perspektiv och fundera över: ”Hur skulle jag känna om jag fick samma kommentar av någon? Skulle jag bli ledsen? Sårad? Besviken? Rädd? Eller helt knäckt?”
Om man svarar JA på sin fråga till sig själv, så bör man inte skicka iväg en sådan kommentar till någon, för då vet du hur du skulle känna det om det var det motsatta...och vill du då verkligen göra så mot någon annan? Om du ändå kan tänka dig att göra det, så har du antingen en väldig brist på empati, eller så är du så förblindad av ilska och hat och aggressioner, så du inte kan tänka klart.
Så ta ett steg tillbaka då, och fundera över klokheten i att skicka iväg den där taskiga kommentaren, istället för att bara handla på ren impuls.
Kanske du då faktiskt tänker om, och struntar i att såra och göra en annan person ledsen. För är det det bästa att göra egentligen?

I dagens läge, med bekvämligheten av Internet, där allt bara är ett klick ifrån dig, är det kanske lätt att ”glömma bort”, eller strunta i, att det faktiskt är människor man pratar eller har kontakt med när du sitter tryggt anonym bakom skärmen, människor med riktiga känslor som du själv.

När ni öser ur er hat och ilska över andra människor, vare sig det är invandrare, personer som är gay, personer som har andra politiska åsikter, politiker eller andra kända personer, vanliga svenssons, eller personer ni känner, kvinnor som står upp för sig själva och inte tar skit, och som tar sidor i politiken (särskilt det verkar reta många män till vansinne, exempel är Linnéa Claeson, hon med regnbågsfärgat hår ni vet, ska prata mer om henne nedan), så måste ni förstå att det får allvarliga konsekvenser. Det får konsekvenser för personerna ni riktar hoten och hatet till, det får konsekvenser för hela samhället och alla människor i den, och det får oerhörda konsekvenser för er själva. För vad säger det om er som människor, när ni är villiga att hata, hota, kränka, och förstöra en annan människa. Det slår tillbaka på er själva, tusenfalt...för ni har då sålt er själ. När ni bidrar till att förstöra och knäcka en annan person, vad säger det om dig som människa? Det borde vara det viktigaste du borde fundera och reflektera över.

Många män som inte håller med kvinnor om vissa åsikter eller argument, eller som blir ratade eller avvisade av kvinnor, eller kvinnor som står upp för sig själva på ett sätt män inte gillar, kvinnor som inte håller med i något män säger eller tycker, kvinnor som inte vill ha sex med dom, eller vad som helst egentligen som triggar dom männen...det första dom gör är att gå till direktattack på ett sexuellt sätt, eller ett våldsamt sätt. Då tycker många av dom männen att den eller den kvinnan är en hora, fitta, subba, horunge, som förtjänar att bli mördad, våldtagen, misshandlad, påkörd av en lastbil, skjuten i huvudet, få lemmar avskurna eller tungan avklippt, och andra många liknande saker.
För det är det enda dom kan komma på att säga, hatiska, hotfulla, våldsamma saker, ofta av sexuell karaktär. För att förnedra och förminska kvinnor. Och det är lika många vanliga svensson-svenskar som uttrycker sånt, som utländska. Mycket, mycket, mycket moget av er, ni män som gör detta. NOT!
Kan ni säga sådana saker till en kvinna, bara för att ni tycker hon säger fel saker, står på fel sida, eller avvisar era inviter, så är ni inte mycket människa. Ni är bara tomma kärl, utan själ. För om man är en bra människa med empati och medmänsklighet, så uttrycker man sig inte så. Ni fattar det, va?

Se på Linnéa Claeson, som figurerar ofta i pressen och i sociala medier för att hon står upp för saker, står upp för sig själv, står upp för kvinnor, och står upp för medmänsklighet och mänskliga rättigheter. Hon har regnbågsfärgat hår, är mycket vacker, och lätt att känna igen. Hon är en riktig förebild, och jag beundrar henne otroligt mycket. Hon är modig och stark, och tar ingen skit. Hon ger ofta svar på tal, på all skit hon får, vilket verkar provocera män så till den grad att dom tappar all kontroll över sig själva. Dom männen får faktiskt skylla sig själva, på det sättet som dom beter sig.
Så mycket skit hon får ta dagligen, nästan uteslutande av män...så mycket skit, så mycket hat, hot, trakasserier och kränkningar – bara för att hon gör det hon gör, ser ut som hon gör (en vacker kvinna som inte tar skit), och står upp för sig själv och andra. Får ta skit av män. Med namn som till exempel Anders, Magnus, Bertil, Tobias, Martin, Conny, Viktor, Tor-Björn, Simon, Jonas, Hampus, Linus, David, Sture, Lennart, Krister, Pontus, Andreas...ja, ni fattar. Svenska namn. Svenskar. 
Och samma svenskar predikar om att muslimer är så farliga, med sin kvinnosyn och kvinnoförtryck, och dom är ett stort hot för oss svenskar och våra kvinnor här i Sverige. Fundera lite över det...och rimligheten i det. Framför allt hyckleriet i det. Fundera lite...
Lägger in en del exempel på den skit som Linnéa få ta hela tiden, och dom svar på tal hon ger är oftast klockrena.

Tycker ni själva att detta är rimligt? Denna skit som Linnéa får ta? Skulle nån av er män vilja att era döttrar blir behandlade så? Vare sig det är i nutid eller i framtiden? Var en bra förebild istället, och väx upp!

Jag har själv som tjej och kvinna under livets gång blivit sexuell trakasserad så många gånger, så mycket, att det helt enkelt var vardagsmat. Då reflekterade man inte så mycket över det, man trodde att det var så det funkade och att man fick finna sig i det bara. Jag har många gånger blivit kallad hora och jävla fitta, av killar som till exempel känt sig avvisade eller ratade av mig. (Men ursäkta så mycket att man inte kan bli intresserad av ALLA, det blir inte ni killar heller, var ärliga nu.)

Till och med såna småsaker som att nån kille frågade mig om cigg, och jag sa att jag har inga för jag röker inte, (vilket är sant),  ”Men fan vad du ljuger, din jävla fitta!”, kunde jag få som svar då. Eller om nån kille frågat mig på nåt uteställe om jag vill dansa och jag sagt nej tack (för jag är alltid trevlig iallafall), och får som svar ”men slipp då, jävla subba!” En gång inne i stan kom en kille (en sliskig en) fram till mig och bara fråga mig rakt ut: ”Suger du eller? Hur mycket ska du ha?” Och då var jag inte ens lättklädd, jag hade vanliga byxor, en vinterjacka och mössa på mig för det var vinter ute. Blev han tänd av min snygga mössa tro...?
Jag menar, it goes on, and on, and on, and on, and on, and on, and on, and on......it never stops.

För att inte tala om alla gånger män har tagit och tafsat på mig när jag varit ute, mängder med gånger, i mängder med olika situationer, på mängder av olika platser. På bussen, i kön inne på ICA, på uteställen, vid nån bankomat, på spårvagnen, på mina arbetsplatser jag hade, på den tiden jag arbetade (många gånger rena sextrakasserier som gjorde att jag var tvungen att ringa på väktarna, på min egen arbetsplats!), när jag varit på fester hemma hos folk, när jag varit på väg hem från bussen eller spårvagnen efter en utekväll, på en restaurang jag var på en gång...jag menar, hur många exempel ska jag ta? Det finns tusentals.

Eller när jag var tvungen att skaffa hemligt mobilnummer för några år sen. Varför gjorde jag det tro? Jo, därför att helt random dudes som jag inte hade en aning om vilka dom var, började ringa och sms:a mig, för att fråga om jag ville träffas och gå på dejt, träffas för sex, eller som bara skrev snuskiga saker till mig. När jag frågade hur dom hade fått tag på mitt nummer, ja då sa dom att dom helt enkelt hade sökt på mitt namn på nätet på typ Eniro och liknande sidor, och hittat mitt nummer där. Dom sa att dom tyckte jag var en snygg tjej som dom blev intresserade av, så då tyckte dom det var en jättebra idé att söka upp mitt nummer på nätet (som nåt jävla creep), och kontakta mig och fråga ut mig eller fråga om jag vill träffas för sex. Och när jag blev sned för det, och sade att jag absolut inte ville varken träffa eller prata med dom, ja då blev jag kallad för jävla fitta många gånger om.
Jag menar...seriously...? Are you kidding me?!
Efter jag fått för många ”stalkers” som kontaktade mig, bestämde jag mig för att skaffa nytt mobilnummer, och registrera det som hemligt. Och efter det har jag sluppit sånt helt! Thank God!

Och jag vet vad många av er män kanske tycker, att jag borde bli glad och smickrad över att ha mängder med killar som blir så intresserade av att bara se mig på bild, att dom anstränger sig så till den milda grad för att få kontakt med mig, att dom söker upp mitt nummer på nätet och ringer mig.
WRONG!
Det var fruktansvärt irriterade, och kränkande för mig, och det drev mig till vansinne! Det är en kränkning av mitt privatliv. Och jag borde fan inte vara glad och smickrad över det. Så om ni funderar på att göra så med nån tjej ni är intresserad av...gör inte det. Just a friendly advise.

Jag tror inte många män fattar detta med att vi kvinnor envisas med att ha rätt att bestämma över våra egna kroppar, och själva bestämma vilka vi blir intresserade av och vill vara med, och inte. Uppenbarligen inte.

Jag ska tala om en sak för er män, som ni kanske inte gillar att höra, eller håller med om. Vi har rätt att bestämma över våra egna kroppar.
Ett exempel: Om jag träffar en kille på krogen, som jag blir intresserad av och som blir intresserad av mig, och vi börjar hångla och strula med varandra, och vi bestämmer oss för att gå hem tillsammans. Och väl hemma börjar vi hångla och ”mysa” med varandra, och det verkar som att det är på väg att leda till sex...så har jag rätt att när som helst avbryta och säga nej, om jag plötsligt känner att jag inte längre vill eller har lust. Jag har FULL RÄTT att säga nej till sex, även om vi hånglat hela kvällen, och fortsatt hemma hos nån av oss. Jag har RÄTT att när som helst jag känner för det, avbryta hela grejen och säga att jag inte vill längre. Vare sig ni vill eller inte, så har jag den rätten över min egen kropp. Det fattar inte många män.
Utan ni tycker oftast att har jag gått så långt, och hållit på och ”retat” er hela kvällen, och till och med följt med hem, så har jag ingen rätt att bara ”ändra mig sådär”. Vem fan tror jag att jag är egentligen, som kan göra så? Man gör inte så, retar upp en kille, med ”löfte” om sex, och sen bara ändrar sig! Hur kan jag bara med?! Då är jag en jävla fitta, och en jävla hora, och subba och alla fula ord ni kan finna i en ordbok. Inte sant...? Så tycker många killar.

Och många gånger vägrar dom acceptera det, för att dom ofta ser det som en förödmjukelse, en kränkning av deras manlighet, av deras rätt att ha sex. Så antingen tjatar dom sig till sex med tjejen, och får kanske sin vilja igenom med tjat, fast tjejen inte alls vill men vågar inte säga ifrån igen. Så ligger hon med killen, fast hon inte vill, och inte kan förstå varför killen tjatar sig till sex och är villig att ha sex med henne fast killen vet då att hon inte vill. Att hon sagt nej och inte vill, det struntar killen i, det spelar ingen roll, vad hon vill eller inte vill spelar ingen roll. Det är vad han vill i stunden som spelar roll, och han tar det han vill ha. Och efteråt övertalar killen sig själv om att hon visst ville trots allt, och att det ändå var ”bra sex”. Och tjejen känner sig efteråt chockad, kränkt, förödmjukad, rädd, vilsen och skrämd. Hon känner sig våldtagen. För killen hade sex med henne fast hon sade nej, att hon inte ville. (Det är INTE samtycke. Samtycke är när BÅDE tjejen och killen är lika mycket med på sex, och både tjejen och killen tydligt sagt JA, så att det inte kan missförstås. Då är det SAMTYCKE mellan två parter.)

Men hon vågade inte säga nej, stå upp för sig själv och sin rätt över sin egen kropp. Hon är rädd, och förvirrad, för hon kan inte förstå hur killen kunde ha sex med henne fast hon tydligt sade nej, hon vill ju inte. Att han ändå hade sex med henne, visar på att hon som person inte betydde något, att hon inte var värd att respekteras, att hon bara var ett stycke kött, en vandrande slida för män att sticka sin k*k i. Så känner hon. Men killen, han går omkring och känner sig som en kung, efter ännu en erövring, och övertygar sig själv om att det var bra sex, som båda ville ha, som båda njöt av. Eller så bryr han sig helt enkelt inte om han mer eller mindre tvingade sig på henne. Det spelar inte roll. För hon är bara en kvinna, nåt att sätta på, nåt att erövra, nåt som bara finns för mäns njutning.

Detta är vardagen för så många kvinnor, många gånger om. Detta är verkligheten. Men kvinnor pratar inte om det så ofta, för dom skäms. Dom skäms för att dom lät det hända, för att dom gav med sig fast dom inte ville, att dom inte sa ifrån mer. Dom känner skuld och skam, och försöker glömma. Glömma att det dom egentligen varit med om är ett övergrepp. En våldtäkt. För det är precis vad det är. Dom blir trasiga inombords, och låter detta ske om och om och om igen. Av skuld. Av skam. Av självförakt. Av att dom tror att dom inte är värda mer. Och män överallt fortsätter låta det hända. Fast tjejen säger nej, egentligen inte vill, så tjatar dom och försöker övertyga. Och får till slut som dom vill. Igen, och igen, och igen, och igen...

Detta är många kvinnors historia, och detta är även min historia. För jag är en av dom, jag har gjort samma sak, många, många gånger. Jag har låtit män ”tjata” sig till sex, fast jag inte vill, men ändå gett med mig till slut. För att slippa tjatet, för att killen ska tycka om mig, för att känna mig värd nåt. På bekostnad av mig själv.

När en tjej säger nej, jag vill inte – då betyder det att tjejen inte vill. Då ska ni män sluta där. Ni ska inte hålla på att försöka ”tjata” er till sex. Det är fruktansvärt egoistiskt och respektlöst. Och det sänder ett budskap till kvinnan, till kvinnor överhuvudtaget, att du som man anser dig har rätt till hennes kropp. Hon ska bara hålla käften och spela med, ha sex med er. Hon har ingen talan i frågan, för ni vill ha sex när ni vill ha det, och då ska ni fanimig få det också, i många killars sätt att se på det. (Jag säger inte alla killar, men många killar, tillräckligt många för att det ska vara för många.) Om ni män tjatar er till sex fast kvinnan säger nej, och hon ändå ger med sig till slut, så är det ett övergrepp ni gör. En våldtäkt. Vare sig ni vill höra det eller ej, vare sig ni vill erkänna det eller ej, vare sig ni håller med om det eller ej – så är det ett övergrepp. Punkt.

Kommer lägga in en video här nedan, en video som förklarar detta med SAMTYCKE till sex vääääldigt tydligt, så att alla kan förstå det...eftersom det verkar missförstås så ofta. Så kolla gärna på den, och ta in budskapet. Man kan likna samtycke till sex med "en kopp te", som det görs exempel på i denna "informationsvideo". Mycket bra!

 

Så sluta hata, sluta hota, sluta trakassera andra människor. Hat förstör. Ilska förstör. Bitterhet förstör. Det är som ett gift som förstör er, äter upp er inifrån, som ni sen låter gå ut över andra. Det är ni själva som blir mest drabbade av ert eget hat och ilska, för det är ni som måste bära omkring det. Det är tungt att bära på. Mycket tungt.

Det viktigaste vi har som människor och som vi måste behålla till varje pris, är medmänsklighet och empati. Utan medmänsklighet och empati upphör människan. Hat kan aldrig driva bort hat, man kan inte hata och hota sig till frid och fred. Det enda som kan utplåna hat, är kärlek och medmänsklighet. Människan har en villfarelse om att vi kan kriga oss fram till fred på jorden. Detta är den största lögnen och illusionen. Agera alltid utifrån medmänsklighet. Det är inte meningen att bara vissa ska få det bra i vårt samhälle, vårt land, och i världen. Det är meningen att ALLA ska få det. Lägg egot åt sidan, och sträva efter det som är bäst för alla. Vägen dit sker genom att alltid agera med medmänsklighet. Vi är ALLA människor, som ALLA är värda ett bra liv, ett bra samhälle, i en värld där ALLA är lika mycket värda. Glöm aldrig det. heart

 

 

 

 

 

13 September 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
"Att användas vid behov."

Jag har i hela livet varit en ”vid behovs-person” för många människor, och är det fortfarande än idag...tydligen. Det vill säga att många människor, på olika sätt, bara har velat ha kontakt med och umgås med mig ”vid behov”. Vid deras behov, beroende på vad deras behov har varit. Att jag dugt för vissa olika personer genom livet, ena stunden när dom behövt mig till något, för att sen kasta mig åt sidan nästa stund, när dom inte har behövt mig längre. Så har det varit så länge jag kan minnas.

Men det tar stopp här. Det tar stopp nu, för alla som använt sig av mig ”vid behov”. För jag har insett att jag förtjänar bättre än så. Jag är mer än så.
Och jag accepterar eller tolererar inte längre att personer, oavsett vilka personer och oavsett vilka anledningar, bara använder sig av mig när det passar dom, för att sen skita i mig. Som att jag plötsligt tappade i värde totalt, från 100 till 0. Det är inte okej!

Det är oacceptabelt, att behandla någon så, att behandla mig så. Det ligger på dom som har betett sig så. Det är deras ansvar.

Det som ligger på mig, och som jag tar ansvar för, är att jag har tillåtit andra att behandla mig som en ”vid behovs-person”. Jag har inte varit stark nog eller haft ork nog, att säga nej, sätta stop, eller sätta gränser. Jag har haft fullt upp med att bara försöka överleva den helvetestillvaro jag levt i, i stort sett hela mitt liv. Bara att göra det tog upp all min kraft, energi, och viljestyrka, att försöka hantera kaoset omkring mig, med livet och förståndet i behåll. Jag hade inte kraft eller tid till något annat egentligen. Så jag måste förlåta mig själv, för att jag inte har stått upp för mig själv långt tidigare, för att jag skadat mig själv så länge genom andra. Det är svårt att förlåta sig själv för, tro mig. Det är också en process.

Det livet jag levt har gjort mig oerhört sårbar, känslig, vilse och desorienterad i mig själv, och har knäckt mig...på alla sätt en människa kan bli knäckt. 
Många har sett och känt av sårbarheten hos mig, och min önskan av att alltid vilja vara till lags, hjälpa, stötta och ge omtanke och kärlek till andra....till alla.
Då har många av dom medvetet utnyttjat detta hos mig, till att använda mig för olika saker och ting, för deras diverse behov, när dom har känt för det, utan att ge särskilt mycket tillbaka, eller inget tillbaka alls. 
 
Många av dom har också varit medvetna om vilket fruktansvärt kaos jag levde i, och hur dåligt det fick mig att må, men valde ändå att utnyttja mig för det dom ville ha och behövde från mig. För många av dom har vetat, mycket väl, att jag inte haft styrkan att säga ifrån, säga nej, säga stopp. Ändå har dom använt sig av mig för diverse saker dom velat, vid behov, när det passat dom. Och i övrigt inte brytt sig om mig särskilt mycket alls...uppenbarligen. Och detta har under livets gång gällt både kärleksrelationer, relationer inom släkten, och vänskapsrelationer. Och det har inte direkt bidragit till mitt tillfrisknande, det har fått mig att må ännu sämre, och bli ännu mer knäckt. Dom som betett sig så mot mig, har i princip sparkat på någon som redan ligger ner och är skadad. Vad säger det om dom som människor?

Jag har varit så skadad, så knäckt, så trasig som människa, av det ofattbara kaos som varit mitt liv, att jag bara funnit mig i att bli utnyttjad, och har inte kunnat säga ifrån när jag känt att folk har ”använt sig” av mig för själviska behov, för att mer eller mindre skita i mig senare. Som sagt, ibland värde 100, ibland värde 0....beroende på vad andras behov av mig var och när det behovet var. Och jag har låtit dom göra det. Jag har tillåtit det. Men nu har jag kommit till en punkt i livet där jag inte kan tillåta det och acceptera det längre. För nu har jag insett sanningen. And the truth shall set you free!

Vissa personer har genom livet behandlat mig jätteilla, och gjort väldigt taskiga saker mot mig. Och jag har vid vissa tillfällen, när jag valt att konfronterat dom, ibland fått höra att ”du kommer förlåta mig, det vet jag. För det gör du alltid. Så vad spelar det för roll?”

Och jag har förlåtit, många, många, många, många, många, många gånger om. Fler gånger än man kan räkna. Och gett nya chanser, igen, och igen, och igen, och igen, och igen... Och dessa personer har därför räknat med, och tagit för givet, att det kan fortsätta så i all evighet. Att jag inte har någon gräns, att mitt tålamod inte kan ta slut. Att det kan fortsätta....forever, and ever, and ever, and ever, and ever, and ever...

 

But I´ve got some news for you!
Mitt tålamod är slut. Min gräns är nådd.
Das gräns is nådd! Och inte en dag för sent.

 

Egentligen har det varit på gång länge, och jag har känt det tydligt. Som ett vibrerande muller inom mig, som började svagt, och sen bara har ökat och ökat och ökat. Till slut blev det en explosion inom mig, som vrålade ut: NEJ! Nu räcker det! Nu är det bra! Nu är det fanimej nog! I am so fucking done!!!!

En sak som är viktig att lära sig, är att alla val i livet man gör får konsekvenser. Och att jag nu väljer att utesluta och bryta kontakten med en del personer ur mitt liv, är helt enkelt en konsekvens av deras handlande mot mig. Av utnyttjandet av mig, av deras "användande" av mig vid behov, vid deras behov...och att jag egentligen inte betytt särskilt mycket för dom utöver det, utan dom har med lätthet vänt mig ryggen när det inte passar dom längre. Då kan jag lova att det blir konsekvenser av det förr eller senare...och den tiden är nu. Nu kommer konsekvenserna av det.

Jag är inte någon annans ”vid behov-person”!
Man kan inte komma och gå som man vill i mitt liv längre!
I am not a ”part-time person”! For anyone!
Ever again!

Antingen är man en del av mitt liv, på heltid, och visar att man bryr sig om mig, engagerar sig, och visar omtanke och kärlek...oavsett hur jag mår, och då får tusenfalt tillbaka av mig. Som alltid.
Eller så är man ute ur mitt liv, och får inte inträde igen, för man har förverkat den rätten.
”Bekvämligheten” att bara vara en del av mitt liv när man känner för det, och använda sig av mig när det passar, den bekvämligheten är över.

I have made some serious changes with myself this past year. Jag har fått en självsäkerhet som inte går av för hackor, och jag har äntligen förstått mitt värde som människa. Och jag har blivit och utvecklats till den jag är nu, den det är meningen att jag ska vara. Som har ett hjärta av guld, och bara vill hjälpa och vill alla väl...men som heller inte tar nån bullshit längre!

Detta är ett nyare jag, ett starkare jag, en självsäkrare jag, ett tryggare jag. En som vet vem jag är och vet vad min plats i detta livet och denna världen är.
This is me now...the person I always was meant to be. smiley

 

Men det betyder inte att jag mår bra än...inte på långa vägar.
Mina skador inombords är för stora, mina sår för djupa, min själ för trött.
Detta är bara det första steget av många, som jag gjort för att inte gå under, och för att stå upp för mig själv....för första gången någonsin.
Och jag är så jäkla glad och stolt över det! cheeky

För det jag verkligen förstått nu, är att jag aldrig kan ändra på andra människors beteende och handlande - det enda jag kan göra är att ändra på mitt eget beteende och handlande. Göra förändringar med mig själv. Som jag arbetar med hela tiden inombords. 

From now on I will not take anyones bullshit!
So if you only have bullshit to offer me....just walk away.
And don´t ever look back.
Ever.

Men det positiva är jag har ändå så många underbara, fina, fantastiska människor i mitt liv, som älskar mig, bryr sig om mig genuint, och som skulle gå genom eld för mig. Och jag för dom. Dom förtjänar att vara en del av mitt liv. Och jag i deras. I know who "my people" are.
För att jag har den stora turen att ha dom i mitt liv, är jag evigt tacksam.
Always! heart

 

("Ready To Be Myself" - David Dunn)

 

 

 

1 September 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida