|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 23 |
| Kommentarer: 13 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Rapport, utan Claes Elfsberg
Stor respekt och glassregn över dem som skriver blogginlägg praktiskt taget varje dag. Har varken ork eller spänningsgrad i livet så det räcker just nu.
Ett välförtjänt grattis till en välförtjänt seger för Avensis. Snart får vi kanske se 5 stjärnor i EuroNCAP!
Har fått förtroendet att agera ledsagare för publiken i årets upplaga av Guldmunksgalan, Munkebäcksgymnasiets motsvarighet till Oscarsgalan. Bort kastar vi blindpinnen och siktar istället på torr humor, våta glädjetårar och starka tacktal.
Än en gång så är det alldeles för mycket att göra i skolan, och alldeles för fint väder att göra det i. (Har lagt till ännu en sten i den gigantiska klagomur jag håller på att föra upp i skolans namn. Kan förhoppningsvis riva ner den inom några veckor, då det värsta är över).
/ Mathias
|
|
14 April 2007
| Länk
| Betraktelser
| 1 kommentar
|
 |
|
|
Mycket att göra, mycket att höra
Imorgon är det mycket som ska göras. Sista provet i Svenska B kurs, med andra ord, sista chansen att visa sig duktig och putsa sina betyg. Redovisning i Mediekunskap. Stundande redovisning av projektarbete, som utöver redovisning av sitt eget innehåller opponering av någon annans projektarbete. Släng in två rapporter om Europaarbetet på Svenska Mässan som ska in nästa vecka, en på svenska och en lite kryddigare på engelska. Sedan rör vi om och avslutar med att garnera med prov i samhällskunskap. Servera gärna tillsammans med allmän trötthet och lite god prestationsångest.
Av den här kaloribomben förstår den dummaste idiot att jag borde stänga in mig i en kuvös med endast skolböcker till hands.
Nej, istället bär det av till Sticky Fingers för att stödja Avensis i sin väg mot Rock n Roll-stardom . Såklart.
Rock on / Mathias
|
|
10 April 2007
| Länk
| Betraktelser
| 0 kommentar
|
|
|
|
Skivkul!
Har gått in i en, vad Siewert Öholm kanske skulle kalla, semicraze.
Jag har dammat av farsans LP-spelare, och snokat upp päronens skivsamling. Guldklimpar som Beatles, Elton John Rolling Stones blandat med klavertramp som Tomas Ledin, Tracy Ullman och Dan Tillberg(!).
Jag kan inte riktigt sätta örat på vad det som gör det så skönt att lyssna på de stora skivorna, men nånting är det. Musikspåren är i ordets rätta bemärkelse spår, och knaster har aldrig varit så vackert. Sedan lever det självklart lite på nyhetens behag, det är trots allt en nyhet för mig.
LP kontra CD känns lite som de tio budorden nedskrivet på stenplattor istället för stenplattor - lite mer legitimt, lite mer äkta.
Dra av ett tjut och njut / Mathias
|
|
3 April 2007
| Länk
| Betraktelser
| 1 kommentar
|
|
|
|
En studie i såpa
(På bästa kvällstidningsmanér har jag tänkt dra ögonen hit med hjälp av tre namn från kändiseliten, för att senare skriva om något helt annat. Nästan)
Carolina Gynnig, Linda Rosing och Emma Andersson. Tre prominenta damer som har en del gemensamt. Förutom ett par plastklumpar, efterföljande och onödiga tv-karriärer har de samma stolta ursprung; dokusåpan. Tycka vad man vill om programmen, men de tar mycket plats och den har förändrats. Istället för de första sociala experimenten som kunde ta sig uttryck i att stänga in 15 hormonstinna unga "vuxna” i ett hus tre månader, eller strandsätta människor på öde ö har de istället ställt om genren till talangjakter ackompanjerad av en elak jury som vill ha en artist av formalia 1A. Egenheter hyvlas bort och ut kommer en välsvarvad Darin. Dokusåpan har gått från promiskuös till kompromisslös.
Läser för övrigt en mycket underhållande bok som mestadels utspelar sig inne i värsta Big Brother-mardrömmen. I "Dead Famous", skriven av Ben Elton, har ett mord begåtts inne i huset där dokusåpan House Arrest spelas in. Med tanke på att det går ungefär 3,4 kameror per kvadratmeter i huset, har ändå det otroliga skett; mordet finns inte med på film. Parallellt med händelserna inne huset och uppbyggnaden till mordet får man följa polisens arbete, som mestadels går ut på att gå igenom till synes oändlig mycket film och analysera denna. Väldigt roligt, men även spännande och man känner igen sig.
Ja, självklart har jag också sett på dokusåpor, det gjorde ju alla (insert gloriasmiley). Har ett speciellt minne som spär på bilden av realityTVcrazen som pågick när man var mindre. Jag och Marcus skulle se på TV, men vi ville inte se på samma program. Han ville se bråkiga Baren och jag på rabiata Radio. Lösningen blev att jag såg på Radio i mitt rum och Marcus speglade sig i Aschbergs flint i vardagsrummet bredvid. Det var då det, och så är det inte nu. Skönt.
|
|
30 Mars 2007
| Länk
| Betraktelser
| 1 kommentar
|
|
|
