|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Januari (2019) |
|
|
|
(3) |
|
(16) |
|
(9) |
|
(8) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(5) |
|
(10) |
|
(6) |
|
(7) |
|
(8) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(12) |
|
(13) |
|
|
|
|
|
Inlägg: 113 |
Kommentarer: 22 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Kidnappa mig
Asså seriöst jag pallar inte! De enda jag hör hela tiden är faan klagomål och en jävla massa skitsnack hela tiden. Jag kan inte göra allt rätt jämt och har du något att säga mig så säg de istället för att gå omkring och säga de till alla andra. Blir så jävla trött på de här!
Jag har inte tid så att det räcker, dagarna räcker inte till för allt som jag måste hinna göra. Varje dag känns som en jävla pest för tillfället. Vill bara ge bort mitt liv till en annan person för ett tag och lägga mig under täcket och sova bort mina bekymmer.
Varför kan det inte fortfarande vara som de var när man var liten? Bekymmer var när man hade ramlat och skrapat upp knät, men det löstes snabbt genom att mamma blåste och satte på plåster. Bråk var när man inte kunde leka med mer än en person och den tredje personen skvallrade för sin mamma. Kärlek var när man skickade fram sin kompis för att fråga chans på killen som man tyckte var söt och som man sedan knappt vågade pussa.
Varför blir allt mycket svårare när man blir äldre? För att man måste vara vuxen? För att man ska kunna ta ansvar? För att man ska kunna leva på egen hand?
Fuck de! Jag vill inte vara vuxen, jag vill inte ta en massa jävla ansvar. Jag vill vara liten och gråta i mammas famn och att allt ska gå över genom en blåsning och ett plåster.
Ge mej ett uppskrapat knä istället för ett uppskrapat hjärta
|
28 April 2008
| Länk
| Allt och lite till
| 0 kommentar
|
|
|
|
Skövde
Vart i Skövde hela långa dagen med Frida, Anne och Fridas mormor:) Det vart dundermys, förutom att jag höll på att få en mindre hjärtattack för att jag tyckte jag såg en viss person. Seriöst, måste ha vart hans dubbelgångare!!
"Sicken Bumling!" Haha Molin-släkten är skojsiga^^
Imorron bär det av till Borås för studentshopping och sedan blir det redlöst supande som gäller på kvällen :P Kommer bli en dunderdag har jag bestämt mej för^^
41
|
25 April 2008
| Länk
| Allt och lite till
| 0 kommentar
|
|
|
|
Hellre hatad för den jag är än älskad för den jag inte är
Varför är det så att vissa personer ändrar personlighet beroende på vem de är med och vilka som är runt om? När man är ensam med den personen så är allt som de ska, men om det sedan kommer in en tredje person i bilden eller om man det står någon "viktig" person i närheten så poff, ändras personligheten och helt plötsligt är personen en helt annan människa. Och man själv behandlas som luft och sen när det passar kommer personen tillbaka.
Eftersom denna personen ALLTID har rätt och vet ALLT och tydligen är den personen som borde stå i centrum och som alla ska tycka om. Är så jävla trött på sånt här! Sån jävla falskhet att jag bara vill kräkas på alla som är så och gör så.
Jag menar, varför inte visa sin rätta personlighet och inte ändra den beroende på vilka som lyssnar. Har man så jävla kasst självförtroende att man måste passa in precis över allt och kanske t.om gå så långt som att klanka ner på andra människor? Kan man verkligen må bra av att göra så? Är det inte bättre att bara vara sig själv och bli omtyckt för det än att bli omtyckt för någon som egentligen inte finns?
"Hellre hatad för den jag är än älskad för den jag inte är" Finns det inte typ nått ordspråk eller nått som heter så? Jävligt bra ord måste jag säga.
Jag blir bara så trött på alla falska jävla egoister att jag vill kräkas. Rakt på er.
|
23 April 2008
| Länk
| Allt och lite till
| 1 kommentar
|
|
|
|
I never promised thered be sunshine every day
Spelar det någon roll vad man gör, vad man säger eller vad man än tänker, så är det bara så jävla fel enligt andra? Jag är trött på att anpassa mig efter andra, ta på mig skulden för a-l-l-t för att jag inte orkar kämpa emot, trots att jag vet att jag har rätt.
Ilska och hat är det enda jag känner för er patetiska jävlar. Att jag ens orkar lägga ner energi på människor som er. Varför bryr jag mig ens? Så jävla weak är jag..
JAG orkar INTE!
|
22 April 2008
| Länk
| Allt och lite till
| 0 kommentar
|
|
|
|
Out of control
Ive done everything as you say Ive followed your rules without question I thought it would help me see things clearly But instead of helping me to see I look around and its like Im blinded
Im spinning out of control
Where should I go? What should I do? I dont understand what you want from me Cause I dont know If I can trust you I dont understand what you want from me
I feel like Im spinning out of control Try to focus but everythings twisted And all along I thought you would be there To let me know Im not alone But in fact thats exactly what I was
Where should I go? What should I do? I dont understand what you want from me Cause I dont know If I can trust you All of the things youve said to me
I may never know the answer To this endless mystery
Where should I go? What should I do? I dont understand what you want from me
Is it a mystery?
Where should I go? What should I do? I dont understand what you want from me Cause I dont know If I can trust you All the things youve said to me
And I may never know the answer To this endless mystery
|
16 April 2008
| Länk
| Allt och lite till
| 0 kommentar
|
|
|
|
Älskar, Älskar inte
Jag älskar dig
Det är tre väldigt starka ord för mig. Men ändå finns det folk som missbrukar dom orden. En del kan säga de till vem som helst, andra säger de fast de egentligen inte menar de, andra använder orden för att kunna få de vill ha och på de viset kunna utnyttja personer.
Jag älskar dig
De orden kan nog få vilken människa att göra vad som helst. "Om du verkligen älskar mig så gör du det här..." Hur skulle man inte kunde göra saken som personen bad om och kanske mista personen ifråga om man inte gjorde de.
De är så otroligt många som missbrukar dom här orden. Jag tycker iaf att det känns så himla töntigt och tillgjort när t.ex folk som varit tillsammans en vecka säger att de älskar varandra. Hur kan man älska någon efter en vecka? Egentligen? Känner man varandra så pass väl att man då älskar varenda del, varenda egenskap, varenda liten unik grej hos personen? Är väldigt tveksam till de.
Tänk på alla de personer som aldrig någonsin har fått höra dom tre orden, Jag älskar dig, aldrig fått känna sig älskad, behövd, omtyckt eller att man tillhör någon. Tänk vad mycket de har gått miste om.
Jag älskar dig, brukade vara något fint och vackert. Nu är det något som man använder dagligen och som jag tycker ha blivit precis som vilka tre ord som helst.
|
13 April 2008
| Länk
| Allt och lite till
| 0 kommentar
|
|
|
|
A long time and I still remember it
Det var som om någon kasta knivar i ögonen på mig när jag läste "dom där orden."
Vill sluta ha känslor. Vill inte känna något längre....
I just want to thank you, thank you from the bottom of my heart for all the sleepless nights and for tearing me apart
|
12 April 2008
| Länk
| Allt och lite till
| 0 kommentar
|
|
|