Den känns alltid också. Kanske ännu mer, men jag börjar dock komma tillbaka. Sen har det ju som sagt inte varit så farligt, inte värre än vanligt.

Jobbade dessutom en halvtimme extra idag, och skulle ta den lite senare bussen hem. Det kan man också kalla den, för sen var den. Rättare sagt riktigt sen, den kom nämligen aldrig. I alla fall inte på de 12 minuter jag stod där i blåsten och väntade. Givetvis så tänkte jag att jag får nog ta bussen jag brukar ta när jag har stängningsdags, d v s ytterligare 45 minuter senare. Det hade inte varit speciellt kul efter en lång dag igår. Vad bussen hade råkat ut för denna gången vet jag inte. Sjukdom eller något annat får förbli ett frågetecken. Jag ringde inte och kontrollerade, för jag kunde nämligen åka hem med städaren (eller lokalvårdaren ska det väl heta). Snällt, på så sätt så blev inte dagen lika lång som jag först trodde. Utan i stort sett bara den där halvtimmen, en halvtimme som jag givetvis kommer att få tillbaka någongång.