Ett småirriterade ljud ljöd i stugområdet idag. Det kom från stuggrannen. Jag såg genast en skräckfilm framför mig när jag hörde ljudet. Mor och Far kunde inte se det, men det är väl min livliga fantasi som tog fart igen. Jag ska försöka återge det, det skräckfilmsscenario jag såg.

En liten flicka sitter och gungar på en gunga som är lite dåligt smord i fästet och gnisslar därmed vid varje gungtag. Flickan har lagom hög fart.

Flickan på gungan filmas, man hör inte riktigt gnisselljudet för att flickan sjunger "Pippis sommarsång" Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön, och träden är så fina, och.....

Sen filmas skogen bakom flickan. Man hör fortfarande flickans sång. Sen filmas flickan igen, och man ser hon vinkar mitt i sången. Hon vinkar till mamma som nu filmas. Mamma som står i köksfönstret och tittar ut mot flickan/dottern och vinkar tillbaka. Sen filmas skogen bakom flickan igen. Tillbaka till köksfönstret där man nu ser mamman har gått till spisen, för att tillreda middagen. Sången har tystnat. Gungan filmas igen, men ingen flicka. Man hör bara ljudet från det dåligt smorda fästet. IIIIU!! IIIIU!! IIIIU!! IIIIU!!

Ja just det ljudet har jag hört hela dagen idag, IIIIU!! Tänk vad ett litet ljud kan sätta fart på min fantasi.

Det skulle tillslut visa sig att det var en cementblandare som snurrade.

Eller hur?

Nu är det äntligen dags för avslutningen på musikpresentationen. Då är ju frågan om ni har väntat av nyfikenhet för att se vad det blir, eller att det äntligen är över. Jag ställer mig frågan hur länge räknas barndomen?

Det finns en låt som och grupp som ännu håller sig kvar hos mig. Ni anar inte vilken succe jag har gjort med deras låtar. Med massa olika uppsättningar omkring mig. Precis som KISS så klädde vi ut oss till dom. Vi spelade på förrådstak, garagetak, bakgård. Ja överallt, och folk strömmade för att se oss. Nu var vi rätt unga så inte kunde vi ta betalt, men jag lovar om vi hade gjort det så hade vi tjänat en bra hacka. Jag vet inte hur många konserter det blev. Det blev några somrar.

18. EN LÅT FRÅN MIN BARNDOM.

Nu var jag visserligen inte "Lasse Banan" i konserterna från början, men den låten har jag gjort sen. Jag vet inte hur många gånger, både själv och tillsammans med andra, och på alla möjliga sätt och vis.

Ja nu är inte detta något att skryta över, även om det kan verka så. Men låten den har eggat sig kvar, och jag tycker den är fantastiskt rolig och bra fortfarande.

Så var den sagan (om mig) all.

Jag hoppas att det gett någon fler bild av mig. Det är alltid fritt fram att fråga också, om det är något ni går och klurar på. Bara dt handlar om mig så kan jag säkert svara.

Kan man ha premiär fast det inte har varit premiär? För min del känns det så. Idag blev det sommarens och årets första surströmming som slank ner. Premiären är ju i slutet på augusti, så det fick bli fjolårets strömming. Det var dock lika gott för det. Alltid lika fint.

Sen ett kvällsdopp i havet och avslutning med att basta av sig lukten. Jag tror jag har fått bort all, så ni ska inte behöva vara oroliga om ni är känslig och träffar mig vid något tillfälle.

Vi såg även harskådespelt ikväll och det var lika fascinerande ikväll. Det hara blivit som en kvällsfilm, och precis som sommarens Tv så går det i repris om och om igen. Fast detta kan man se om och om igen. Lika roligt och intressant varje gång. Tänk att hararna har bestämt att det ska möta upp mamman just här utanför oss. Samma plats och samma tid.

Det är ju fruktansvärt synd att det händer på kvällen, men det är fullt förståligt. Hade jag varit hare så hade jag gjort likadant. Det är också synd att jag inte har någon bättre videokamera. Mobilens och digitalkamerans räcker inte till vid skymmningsdags. Därför har jag inte kunnat filma det, men jag ska försöka beskriva det med ord, mina egna ord. Ja just här blir det bara mina egna ord. Någon gästbloggare har jag inte haft än.

Så då tar jag det från början, med mina egna ord.

Tre kvällar i rad har jag nu sett det, och det är lika fascinerande varje gång. Ja första kvällen fick jag inte se slutet, eller då visste jag inte vad som komma skulle. Här i stugan springer det nämligen omkring fyra harungar, så små att och goa att man bara vill ta upp dom i famnen och gosa. Det är dock svår, för snabba är dom, även om man kan komma ganska nära. Sent på kvällen har dom en mötesplats. Det måste mammahare ha bestämt. Vid 23-tiden på kvällen ska ni ställa er på den stora stenen vid spången utanför Rönnqvists bastu. Så har det säkert varit varenda kväll, men upptäckten gjorde jag allstå rätt nyligt. Alla fyra harungar trängs på stenen där det tvättar sig själva, varandra och kliar sig lite bakom öronen och på andra ställen. Där står det lugnt och väntar på mamma. Jag har kommit väldigt nära vid några tillfällen. Ca tre meter ifrån har jag stått och tittat. Harugarna har inte rört sig ur fläcken, trots att jag är rätt säker på att de har sett och hört mig. Men har mammahare sagt att dom ska stå där så är det väl så.

Efter ca en halvitmme kommer så mammahare skuttade, och harungarna blir glada och skuttar ner från stenen glada av att få dia lite. Där står nu mammahare med fyra harungar under sig en stund för att sedan skutta iväg med sina harungar efter sig. På väg till deras gömställe och viloplats. En plats som ännu inte är upptäckt, och det tänker jag inte söka upp heller. Den ska dom få har för sig själva.

Men vilket skådespeleri det är varje kväll. Ja det är fascinerande att se. Hade jag bara kunnat filma så hade jag gjort det. Helt klart en film för Mitt i naturen.

Är det någon fler som sett ett sådant skådespeleri?

Jag har ju glömt tala om en sak gällande gårdagen, eller nu blir det i tisdags eftersom det hunnit bli torsdag. I stekande värme låg jag upp och ner på taket i jeans. Eller ska jag kanske säga dubbelvikt. Ja jag hann även med en plankning, och till och med uggling för att inlägga med lite nya internetord.

Vad gjorde jag då på taket i alla dessa former med jeans. Jeansen var för att jag inte skulle skrapa sönder benen på de riviga takplattorna. Sen försökte jag hitta alla möjliga ställningar för att få ned de spikar som ska hålla fast plasten, den plast som ska skydda taket från ev. skyfall. De skyfall som inte tycks komma denna sommar. Det ska nämligen bytas tak på stugan eftersom de nuvarande takplattorna har börjat släppa.

Ja där låg jag och vred på mig och hammrade, allt för att undvika att få redan nerpsikade spikar i magen eller på någon annan känslig de (ja dom spikades inte ner helt eftersom de ska vara lätta att få upp när plasten ska tas bort). Det blev hur som helst svettigt. Så det avslutades med ett dopp i havet.

Ett dopp har jag även hunnit med idag, eller det blir ju igår. En dag som var så otroligt varm och jag låg och brände ryggen samtidgt som jag läste. Där emellan blev det att plaska i havet igen. Nu glömde jag badtermometern, men jag kan lova att det var värmerekord i vattnet. För i sommar alltså. Jag ville inte gå upp. Det var så varmt så även mamma skulle kunna bada, och då är det varmt ska ni veta :)

Den personen (försvarsdavokaten) måste vara lika dum i huvudet som klienten själv. Jag kan bara inte förstå det. Jag hade inte tänkt skriva om det fruktansvärda dådet i Norge, men men.

Det blir som vanligt att man ska få klienten, i detta fall Anders Behring Breivik psykisk sjuk. Därmed ska han få ett mildare straff. Jag kan inte se något annat än livstid, och där ska han sitta och aldrig komma ut. Som jag sagt tidigare. Livstid är tidsbestämt nog. Det finns ingen tid som är klarare, den säger allt. Av vad jag försått nu så har inte Norge det, utan det blir antingen 21 år eller i bästa fall 30. Om nu inte försvarsadvokaten vinner, som påstår att han(Anders Behring Breivik) just är psyksjuk och att han tror att han är en soldat i början på ett krig. Och ska därmed slippa fängelse. Ja egentligen vill jag bara skratta, hur dum får man vara egentligen. Undra vem som är psyksjuk.

Men självklart är det svårt att skratta åt förklaringen hur mycket man än skulle vilja. Det beror ju på att det som hänt är så fruktansvärt att man inte tror det är sant.

Och varför ska det ta så lång tid som 6-12 månader med fallet?

Han ska sitta inne, aldrig komma ut och det i detta nu. Punkt slut!

Jag är förövrigt allena i stugan nu. Mor och far har åkt hem en snabbis för att kolla till huset hemma. Så det blir några dagar här helt själv. Eller jag vet inte om dom kommer i morgonkväll redan eller torsdag, och det vet dom inte riktigt själv heller. Tiden får utvisa. Men här trivs jag fint.

...ännu en bra dag. Kanske lite blåsigare, i alla fall till havs. De stora vågorna störde doppet. Det blev en liten tur med bilen, och vi hamnade tillslut på Humlan. Ja inte någon liten insekt nu, eller det har vi säkert kört ihjäl en och annan ändå. Detta Humlan är ett fik i Öjebyn. Där gick vi runt och sniffade på alla möjliga te- och kaffesorter, innan det var dags för att fika. Idag kunde man avnjuta kaffe med nötcremesmak. Inte alls tokigt. I morgon är det någon annan sort, men då är inte vi där skulle jag tro.

Efter fikat och hemfärd blev att sniffa lite igen, samt ett inköp av ett te (Citron&Lakrits), det slurpade vi i oss av ikväll efter en varm bastu. Ja om en bastu hade varit kall så vore det ju ingen bastu. Lika skönt och härligt varje gång.

Så var den dagen till enda och en ny väntar. Bara vänta och sova på saken för att se vad den har att erbjuda.

Nu tror jag bestämt att det är satt sommarvärldsrekord. Det har regnat över en timme nu. Men det gör inte mig något, det får gärna komma lite i alla fall efter denna fantastiska och torra period. Nattens regn- och åskoväder som var på gång blev ingenting. Det mullrade lite långt bort i fjärran och en regnskur på 10 minuter drog förbi. Så var det med det ovädret.

Men nu har det som sagt regnat en stund, men inget muller. Luften behöver verkligen detta nu, och det blir ju alltid så ljuvligt efteråt, som om det inte varit det innan.

Det är ändå otroligt skönt att bara sitta i stugan och sitta, och höra den ena droppen efter den andra slå ner på taket och altanen. Samtidigt så blåser vindarna från havet och havsbruset når stugan vars ytterdörr står öppen, allt för att få in den friska luften. Den ljuva luft som vi stillsamt andas in.

Oj vad poetisk jag blev :)

Och definitivt inte efter 23!

Och definitivt inte i ett stugområde med massa små barn!

Och definitivt inte om man har knattar själv!

Ja ibland kan det vara svårt att sluta, men visst måste man tänka en del. Så har det varit här ikväll i alla fall. Nu stör det visserligen inte mig, eller jag stör mig på att man inte tänker på att sluta när man vet att det finns just småttingar runt omkring.

Annars har även denna dagen varit gårdagen lik. Varmt och skönt med dopp både i hav och kopp.

Det ser även ut som om vi kan få lite av åskan i natt. Det mörknar ute just nu och regnet hänger i luften, lite muller hörs på avstånd. Men det kan få komma, så länge det är på natten är det bra. Det behövs faktiskt lite, så torrt som det är ute just nu.

Och så har två veckor gått sin väg.

Så kom då äntligen doppet. Det har varit så otroligt varmt här idag (läs igår), och det lär bli varmt i morgon också (läs idag). Doppet var helt underbart, sen bara gå upp och sätta sig framför stugan och soltorka. Tänk vad härligt, och så läser man om alla som har åskoväder. Jag har ju sagt det förrut och jag säger det igen. Den bästa sommaren är alltid i norra Sverige (Norrbotten). 

Testa på det någon gång om ni inte har gjort det. Ni kommer inte att ångra er. Då tänker ni att dessa mygg ska förstöra. Vilka mygg? Ni måste tro mig, men det är faktiskt inte mycket av dom. Senaste åren har det varit ovanligt lite, och då menar jag att det knappt finns några.

Dagen avslutades sen med en härlig bastu. Kan ni förstå hur bra jag har det. Och nu innan jag knyter mig, så avslutar jag med några sidor i en god bok.

Bara en liten tanke, varför säger man god bok? Vad passar bäst till det, ris eller pommes friets? Eller är det kanske dopp till kaffet? Jag vet inte, för jag har aldrig smakat en bok. Ska den stekas eller grillas? Och vem är det som går och knyter sig själv i sängen? Jag har aldrig gjort det, och jag behöver inte göra det. Jag ligger rätt stilla ändå.

Det gör inte jag, eller det är klart. Nu ljuger jag ju, det är nog rätt mycket när jag tänker efter. Jag tror man ständigt väntar på något.

Men att min semester ska ta slut väntar jag inte på i alla fall. Jag hade gärna kunnat vara ledig hela sommaren. Nu är snart två av fyra veckor avverkade. Men så roligt och skönt det har varit. Inte en enda regndroppe, ok nu ljuger jag igen. Lite kanske, men de minuter som det har regnat kan jag nog räkna på mina händer. Ja jag kan med säkerhet säga minuter, för så lite har det varit. Och vem klagar över det. Så här långt har jag bara njutit i alla fall, för det är klart det kan komma någon regnskur på de resterande veckorna. Det går ju inte att utesluta, men så är det ju dumt att tänka. Därför ska jag passa på att undvika det.

Snart bär det av till stugan igen och då lovar jag att det första havsdoppet ska tas.

Den som väntar på första havsdoppet blir blöt tids nog.

Nu ska jag inte förhasta mig, och gå för snabbt fram. Men detta kanske jag också skulle klara av.

17. EN LÅT JAG SKULLE VILJA KUNNA SPELA PÅ INSTRUMENT.

Nu tar jag en sak i taget, så från Spanien blir väl detta nästa steg.

Nu har jag skrivkramp, eller kanske inte, eftersom jag skriver för fullt. Jag vet bara inte om vad. Det står nämligen helt still. Men jag kan ju inte säga att jag inte gjort något idag heller, för det har jag. Det har varit fullt hus här idag. Hela familjen samlade, med varenda liten minsting inräknad. Det blir sammanlagt 11 personer om jag inte räknat helt galet, och det kan faktiskt hända. Jag är inte en av dom bättre på matematik, även om jag inte är dålig heller. Men till 11 kan jag räkna. 4+4+3 =

Så jag ljuger om jag säger att det inte varit full rulle.

Men det är bara roligt!

I musikens värld, och då har vi kommit till en klurig kategori. För min del i alla fall. Vad kan jag spela för låt på instrument? Jag som kommer från en musikalisk familj som i stort sett kan allt, men jag fick inte det minsta av det. Jag blev som jag blev, men jag har klarat mig rätt bra ändå.

Men tro det eller ej, jag har faktiskt spelat fiol en gång i tiden. Nämligen då jag gick på mellanstadiet. Av det kommer jag inte ihåg ett skit. Ja inte att spela i alla fall, men om jag inte minns helt fel så är strängarna på fiolen G,D,A,E (eller?). Sen har vi ju delarna på fiolen: stall, ögon, öron, näsa och hals.

16. EN LÅT JAG KAN SPELA PÅ INSTRUMENT.

Jag tror jag kan klinka fram denna på piano också.

Vilken rysare finalen blev. Jag trodde faktiskt på Japan, eller kanske hoppades. Men som finalen såg ut, så började jag tvivla lite. Fast genom detta VM så har jag sett att man aldrig ska räkna bort Japan, och dom lyckades komma tillbaka två gånger. Straffsparkana sen var det inget snack, även om jag där gett upp hoppet på en "skräll". Trodde inte dom skulle ha någon chans på straffarna, men så oerhört nervösa amerikanskor blev deras fall och Japans lyft. Det är bara säga GRATTIS JAPAN! Det var dom värda.

Förutom att kolla på VM-finalen på kvällen så har jag under dagen gjort, gjort. Ja vad har jag gjort? Ni vet förstås inte, ja några i min närhet vet det givetvis. Egentligen är det inte mycket, men ändå en del. Idag kom också de andra småpojkarna. Verkligen fullt hus, men så roligt.

Nu ska vi skratta lite, eller i alla fall jag. Jag insåg just att det var ett tag sen nu. Det är nämligen dags för en låt till, och denna gången har vi kommit till skrattlåt.

Jag har hört många låtar av dom, men jag kan inte minnas denna. När jag så upptäckte den av en ren slump så kunde jag inte låta bli att dra på smilbanden lite.

15. EN LÅT SOM FÅR MIG ATT SKRATTA.

Annars har dagen varit rätt lugn och jag har återvänt från stugan för några dagar. Här kommer det nu att bli fullt hus.

Sen tycker jag att alla borde läsa denna fantastiska bok. Jag har nu plöjt mig igenom den och kan starkt rekomendera den. Jag lovar att det inte spelar någon roll om man är Ozzyfan/Hårdrocksfan eller inte. Min mor ska nu ta sig igenom boken också. Så vi får se vad hon tycker sen.

Om än inte medvetet. Jag badade idag utan att jag hade tänkt det. Vi tog en liten fisketur idag, och det var då det hände. Halva jag var i. Stod under Trundöbron och kastade lite efter abborre. Helt plötsligt så halkade jag till på en sten och doppade mig. Ja fötterna och högersidan. Hann allstå parera litegrann, annars hade jag doppat hela mig. Vilket i och för sig inte hade gjort något för det var varmt i vattnet.

Det enda som hade hänt är väl att jag fått åka naken hem.

Ja det är bara skratta över det, för det gör jag.

Om ni skulle vilja veta så fick vi faktiskt med oss fyra abborrar och Hannes drog upp den första.

Plums, plums!!

Så skulle jag kunna sammanfatta dagen. Och samma lika idag, på med kläder av med kläder.

Det övriga som är gjort förutom att ta av och på kläder är lite avkopplande och underhållande läsning lite lek och bus med buspojken. Avslutning med ett härligt bastubad. Vad mer kan man begära en underbar semesterdag?

Ett kort och snabbt inlägg får räcka så här vid dagens slut.

En dag som inte riktigt vetat vad den velat. Det har pendlat från lite småkyligt till stekhett. Solen har gassat på emellanåt och bjudit på värme. Där mellan solens strålar så vet jag inte vad det varit. Regnet och åskan som alla pratar om har jag i alla fall inte hört eller sett röken av. Om man nu skulle kunna se röken av regn. Ett nedslag från ett åskoväder skulle ju kunna leda till rök om man har riktigt otur.

Jag njuter såhär långt och det kommer jag nog göra fortsättningsvis också. Havsdoppet har inte blivit av än, men jag lovar att det kommer.

Nu har jag dessutom fått träffa den minsta minstingen för första gången också. Kul, kul!

Något som inte var lika kul var Sveriges match mot Japan. En förlust och finalmiss. Men ja ja, inte ska vi deppa ihop. Det spelas ju om bronset och vi har ju snott en OS-plats från Tyskland. Det är ju bra. Så varför ska vi vara missnöjda när vi till och med skulle få svårt att gå vidare från gruppen. Nu tar vi hem bronset och så lever vi lyckliga i alla våra dagar.

Det kanske kan vara bra att ha stora byxor någon gång. Om man ska leka kurragömma, som vindskydd. Vad vet jag? När man ska arbeta kanske det inte är lika bra, om man inte har ett bälte. Det hade inte jag, men det hindrade inte arbetet ändå.

Så "hänget" kan jag väl bjuda på. Ni får skratta, blunda eller vad ni vill. Detta bli ytterligare en "dagens outfit", och jag som lovade mig själv att jag aldrig skulle göra det. Nu har det blivit en hel del för att vara mig.

Sedan undrar jag vart regnet tog vägen. Det som skulle komma idag har jag inte sett något av än, och nu blir det bara bättre och bättre väder. Därför gör jag nu en paus i stugarbetet och fortsätter med "Jag är Ozzy"

Så då sitter jag här i stugan. En bra start måste jag säga. När jag så kom hit så visade mor mig en påse full med serietidningar. Något som hon sa hon hade hittat, och det är klart hon hade gjort. Fast det och andra sidan visste jag att dom fanns här också. Dom har nämligen legat här sedan vi köpte stugan. Nu tyckte hon att dom inte skulle ligga här och frågade vad jag ville göra med dom. Ja det var nämligen mina. De flesta av dom i alla fall.

Ni ska veta att min Bustersamling är enorm. Nu var inte hela samlingen här, men jag tror jag har de flesta nummer under 80-talet. Denna fantastiska tidning för alla sportfreak. Så jag tror inte jag vill bränna upp dom som mina päron tänkte göra, men hur jag ska få dom till Märsta sen är en annan gåta.

Förutom Buster så fanns där Seriepressen. En tidning som bara kom ut i några nummer mellan 93-94. Jag har inte läst dom på länge, men fick mig ett gott skratt. Jag visste nämligen att Quino och Himlens Änglar finns där, så jag bläddrade dirket till de sidorna. Två fullständigt lysande serier. Mest bara bildspråk, men så kul och genomtänkt.

Morsan sa att jag fick något att skriva om på bloggen. Så jag tänkte att varför inte. Det kan jag väl få med på något sätt.

Har ni inte sett dessa två serier, så måste ni genast söka upp dom. Jag lovar att ni kommer att garva läppen av er. Buffeli buff!

Jag visste faktiskt inte att Himlens änlgar fanns som seriealbum. Det är något jag kommer att söka upp.

Klantiga jag glömde min bok på planet. Ja jag har nu anlänt till semesterplatsen, men boken glömde jag. Den låg kvar i stolsfickan på planet. Det kom jag på när jag kommit hem. Varför den blev kvar har jag ingen aning om, för jag stressade inte ut. Det var snarare tvärtom.

"Men vad är väl en bok på planet."

Den kan någon flygvärdinna få roa sig med. Bara det inte blir hon som var tvungen säga åt mig att jag ska ha en mjuk transportväska till Minus nästa gång. Tänka sig Minus har flygit, jag vet inte hur många gånger och aldrig har någon påpekat detta tidigare. Visst, ok den går inte helt under sätet, men ändå.

Jag ringde först Luleå Airport och berättade om boken, och jag skulle bli kopplad till hittegods. Det blev helt tyst i luren, ingen signal, inte ett ljud. Hon måste ha kopplat fel. Ja ja, jag la på och gick in på webben. Då jag hittar ett nummer, samt lite information på att dom tar administrationsavgift vid hämtning. Nu stod det inte vad den summan var på, men jag skulle tippa att det är minst lika mycket som boken kostade. Om dom nu tar en avgift bara för en bok, det vet jag inte. Jag orkar inte bry mig nu heller, för skulle det vara så är det ju inte värt det.

Så upplösningen på deckaren går jag miste om. Så de sista 50 sidorna må väl vara. Jag hoppas bara den som tar den/får den blir glad och road.

Jag har en annan bok som jag ska börja på nu. Den som väntat på mig så länge. "Jag är Ozzy"

Flygresan gick utmärkt i övrigt. Startade 5 minuter senare, landade 10 minuter tidigare.

Bio i 3D blev det ikväll. En ok film, med massor av effekter. Helt otroligt vad man kan göra nu.

Så i morgon går färden uppåt i landet, där väntar stugbesök och havsbad.

Då var jag där, nu har den börjat. Eller börjar den på måndag kanske. Jag har i alla fall jobbat sista dagen inför en ledig period på fyra veckor.

Jag ska åka lite längre än såhär och det kommer att bli så otroligt skönt. Det känner jag redan och jag vet att jag är värd det.

Norrut bär det av på söndag. Jag kommer dock att kunna uppdatera lite så ni behöver inte vara oroliga för att missa något, även om jag inte skriver om minsta lilla pinal som händer. Om det nu händer något.

Om det var för mig brandlarmet gick igång alldeles nyss vet jag inte. Nu har det inte hänt något, för brandmännen har nu varit här och åker snart tillbaka. Stängde av larmet bara. Det är inte första gången det händer. Frågan blir ju bara när man ska ta det på allvar.

Och vi gnäller över några centimeter snö och kallar det kaos. Nu är det en bit in på juli och den torraste platsen i världen har minusgrader och snö så det räcker.

Chile har drabbats av en sällsynt köldvåg. Snö har fallit på den torraste platsen i världen, i Atacámaöknen för första gången på 20 år. På sina håll har upp till… 80 centimeter snö täppt igen vägar och fått fordon att köra fast.

En busslast satt till och med fast i 48 timmar.

Så Sverige sluta gnäll över lite snö hädanefter.

Och hade detta varit Sverige så hade kvällstidningarna skriver spaltmeter om detta. Om denna sälssynta händelse skriver man ingenting. I stället väljer man:

Maud Olofssons tårar

Räv fastnade med nosen i kakburk

Emma Watson om att kyssa Rupert Grint

Sven Nylander bröt tystnaden efter 5 år

Miss Honduras 2009 gripen mitt på motorvägen

Har Fredrik Jönsson på Aftonbladet inte sett någon av Sveriges matcher tidigare. Och han ska bara recensent. Det var väl ingen ny dans efter kvällens straffmål mot USA. Så har dom gjort i alla två målen tidigare matcher också.

Sen vet jag inte vad Jossan gjorde, med var hon inte i alla fall. Hon bara stod bredvid och skrattade. Slutsignalsdansen i alla fall. Jag tycker hon är härlig för det, och efter förra matchen när hon byter tröja med en tysk supporter. Det är att bjuda på sig själv. Något som fick tyska tidningar att skämta och skriva om. Vilket inte alla verkarde förstå (skämtet alltså).

Ja ja, nu kom dom undan precis. Att hålla en ledning är inte Sverige bra på. Det satt hårt inne nu också, men en vinst mot världsettan USA är ju kanonbra. Men kvarten blir inte lätt då ett Australien som slog ut Norge väntar. Australien blir skitfarliga, jag tycker dom har spelat jättebra och kan gå riktigt långt. Hade nog varit vilket som i kvarten, Brasilien eller Australien. Finns inga dåliga lag. Så inte ska dom känna sig säkra bara för att dom vann gruppen.

God natt!

Jag räknar ner lite helt enkelt nu, för det är inte många dagar kvar innan semestern tar sin början. D v s efter denna veckan. Tyckte det var en lite passande rubrik såhär efter all hårdrock i dagarna. Det kanske hade kunnat vara en titel från nästa kategori i musikpresentationen, men det kanske inte är någon direkt favoritplatta även om den är bra. Men när jag ändå är inne på det spåret så klämmer jag till med nästa kategori som just handlar om det. Och det passar väl utmärkt efter dessa dagar. För tro det eller ej, det kommer en hårdrocksplatta. Ni är inte förvånade va?

Men kanske över valet ändå, för ni tror ni vet vad som skall komma. Så är inte fallet. Nej, det blir inte någon KISS-platta.

14. EN LÅT FRÅN MIN FAVORITPLATTA.

Denna platta är helt fantastisk "The Crimson Idol" av WASP. Jag rekomenderar den skarpt. Har ni inte hört, så är det ett måste. Även alla icke-hårdrockare. Jag tror t o m den får Siwert Öholm att ändra uppfattning och ta tillbaka sitt uttalande om WASP. För jag tror inte Siwert hört denna.

Den har snart 20 år bakom sig, men det hindrar ju ingenting från att vara en av världens bästa plattor.

Alice Cooper må vara märklig, men det var inte det jag syftade på. Det kommer jag till sen. Konserten vara nära att utebli även ikväll. Men vi bestämde oss för att inte missa ännu en konsert. Precis som med Bryan Adams så stängdes Grönan. Nu inte precis framför ögonen. Utan det hade varit ett tag redan när vi kom. Kön ringlade lång väg, men vi gick direkt till Gröna Kortet insläppet där även många stod och väntade. Nu vara bara frågan om det skulle släppas in någon fler. Efter en halvtimmes väntan och första låten hade dragit igång så lättade dom lite och började släppa in en del. Vi som stod utanför staketet trodde inte vi skulle komma in, men innan ruschen så såg vi en lucka i staketet som vi slingrade oss in igenom precis innan säkerhetsvakterna kom och stoppade de andra som stod utanför det spärrade området. Någon i den ringlande kön skällde på oss, men det "hörde" inte vi. Så vi kom in, pust. Kan säga att långt ifrån alla kom in. Så med vårt lilla tilltag kunde vi se den rätt bra konserten. Han var nog bättre än han var på Sonisphere förra året, men då var det ju andra förutsättningar.

Och jag måste säga att vi såg rätt bra ändå, trots att vi kom in så sent. Så nu vet vi vad som gäller till nästa konsert. Vara ute i god tid. Nu var vi rätt bra i tid tyckte vi innan, långt innan senast. Men tji fick vi.

Nu till det märkliga. På väg hem ville jag ha något på tåget. Jag var så törstig. Så jag köpte med mig en FESTIS. Inte så märkligt med det, men en ny smak som jag inte sett.

Smak med osynliga hallon. Och tänka sig, dom har jag aldrig sett. Sen även fläder. Jag tittar även på innehållsförteckningen. Och vet ni vad där står det ingenting om fläder. En FESTIS med osynliga hallon och fläder innehåller mest äpple. Hm!

Ja alldeles strax så drar jag iväg till Grönan där hårdrockskvällen från SVT igår fortsätter. Nu pratar vi inte om någon Big 4, men väl en skräckrockare så aldrig tycks dö. Så många gånger som han tar livet av sig på scenen. Alice Cooper står på Grönans scen.

Men inget slår gårdagskvällens maraton, eller nu vara det bara Metallica som var något. I alla fall enligt mig. Och som dom gjorde det. Det var ju en helt magisk stund dom bjöd på och jag är så avundsjuk på alla som var där, men samtidigt glad att jag fick ta del av den ändå. Så jag får nog kalla det The Big One efter konserten. Inget av dom andra var ens i närheten, men ok nu var Metallica givetvis headline, så lite väntat var det ju.

Jag kollar faktiskt på delar av den igen, ja så bra var det. Jag vet inte heller hur många låtar som är bättre än "One". Allt enligt mig förstås, men högt upp på listan ligger den helt klart.

Eller ska jag kanske säga, ser på hårdrock och bloggar. Svt:s stora satsning har ganska precis börjat. Och som hårdrockare så är det väl dumt att missa den. Tycker det är riktigt bra och kul att dom satsar på lite mer musik och kanske framförallt hårdrock. Nu när dom blir av med all sport, så får man se detta som något att glädja sig åt i alla fall. Bara hoppas dom fortsätter.

Sex timmar med bara hårdrock, det kan inte bli bättre.

Live med The big 4 från Ullevi. Är ju helt fantastiskt. Dvd:n får jobba på rätt bra ikväll. Nu går det i och för sig att diskutera om detta verkligen är The big 4. Jag kanske skulle vilja sätta andra band där. 3 andra i alla fall, Metallica rubbar jag inte på, men de andra. De banden hade inte klarat sig utan Metallica. Men vilken härlig kväll det kommer att bli.

Så ni som missat att det går, och läser detta nu. Sätt genast på SVT och se något över det vanliga. Det kan ju visserligen vara en fördel att vara hårdrockfan, kanske inte är så bra annars. Men vem vet?

Sandalfötter

Helt gratis dessutom, så länge solen är kostnadsfri.

Min mening var absolut inte att skrämma er, men är ni känsliga mot fötter så är det ju bara att klicka över till någon annan sida.