DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Dagen efter kvällen före

Igår var jag på ett väldigt trevligt möte. Vi inledde med en underbart god buffé, med så mycket smarrig mat, så man hade kunnat äta ihjäl sig. Ett underbart salladsbord, en fantastisk fisksoppa med pepparrot, lax och hovmästarsås, potatissallad, fläskfile, kyckling med supergod (ja, det var det här med minnet, vad f-n heter det nu igen...kommer nog sen...) samt inkokt lax med romsås. Mumsfilibabba!

Sedan ett lärorikt föredrag om elektrisk strålning. Men mycket detaljer, som lilla fru Persson bara inte kunde få att stanna i skallen. Men om jag lyssnar på det ett par gånger, så kommer jag nog ihåg något.

Sedan möte. Och det gick oxå jättebra. Ända tills näst sista punkten "Övriga frågor", där det bl a redogjordes för en kampanj vi haft på jobbet.... Och då fick jag minsann veta vad jag var för en odugling: Jag hjälper inte till. Jag ringer inte och erbjuder min hjälp. Jag är ointresserad. Jag gick inte på en stor konferens vi hade nyligen. Jag gick inte på ett öppet möte, som vi hade samma dag. Man kan ifrågasätta vad föreningen ska ha en sådan kanslist till....

Jag erkänner att detta var det värsta jag varit med om någonsin. Jag har alltid gjort så gott jag kunnat och gärna lite till. Jag har alltid ställt upp. Jag har alltid hjälpt till. Jag har tyckt det har varit roligt att serva i mitt arbete.

Sådan har jag varit.

Sådan är jag inte längre.

Men jag gör så gott jag bara kan med dom förutsättningar jag har idag.

Att påstå, att natten varit sömnlös är bara förnamnet. Jag har ett antal gånger formulerat min avskedsansökan. Jag har ältat och ältat. Har jag verkligen varit så ointresserad, ohjälpsam??? Visst är jag virrig, glömsk, men.....

Jag tänkte inte gå till jobbet idag. Jag tänkte sjukskriva mig. Men, sen kom det gamla vanliga tänket: Jag måste ju skriva protokollet, jag måste skicka ut nya kallelser. Fan,  jag måste gå till jobbet!

Tack gode Gud, att jag gjorde det! Annars hade jag missat de underbara telefonsamtal jag fått, där helt underbara människor stöttat mig och visat sin medkänsla! Jag hade missat min "underbare gubbe från obygden" som kom med 10 st rosor, och gav mig hela sitt stöd. Och jag fick höra, att jag var jätteduktig, och trevlig och tillmötesgående och jag kunde bara inte tro, att det var mig dom pratade om. TACK, för att ni fanns för mig idag! Nu jäklar ska jag visa vad jag kan! Någonstans djupt inne i mitt eget arkiv, ska jag väl kunna rota fram delar av mitt gamla jag.

TACK TACK TACK  (Salsa! heter det ju, nu kom jag på det...!)

25 November 2010  | Länk | Mitt liv | 6 kommentarer
Dagen efter...

Idag är det söndag. Och jag är trött, trött, trött.

Jag passade Casper igår, medan Terese jobbade (läs, ”var på jobbet – nej, jag skojar bara, hon var faktiskt riktigt trött när hon kom). Jag hade planerat att köra och hälsa på mina föräldrar tillsammans med Casper, men se, någon skulle flytta barnstolsfästena i bilen…. Har lyckats skruva bort dom, men bara hunnit sätta dit det ena…. Hmmm…. :s

I stället ringde jag, och sa till mamma att Casper var här, och att hon gärna fick hälsa på. Mamma och Ali kom vid elva-tiden och mamma hade tagit pannkakor med sig. Och vetebullar. Casper skulle ha mat vid tolv, hade jag tänkt, men han somnade precis innan mamma kom, och jag hade inte hjärta att väcka det lilla grynet.

Och då rasade hela min planering. Och sådant  får bara inte hända.

Dessutom skulle jag laga middag till Casper. Falukorv och mos på rotfrukter hade jag tänkt. Och så fick det bli. Plus pannkakor. Och plus lite paj som var kvar sen i fredags. Mätta blev vi! Casper väckte jag vid halv ett. Han är så blyg nu. Gammelmormor  fick inte ens titta på honom. Ali försökte busa med honom, men inte heller det gick. Han skulle bara vara hos mormor.

Jag var ute och gick en sväng med Casper och hundarna på eftermiddagen. Först försökta jag fixa hans overall, som var kass i dragkedjan. Men det lyckades jag inte med. Terese får köra och köpa en ny idag, så hon har till dagiset på måndag. Det kunde jag ju fixat, men jag hade ju ingen bilstol till Casper. Annars hade det varit roligt att visa upp mitt barnbarn på stan! Lite ”stolt mormor” måste man ju vara.

Efter fikat på em åkte mamma och Ali hem. Då slocknade både Casper och jag på soffan! Oj, oj, så trötta vi var. Men så plötsligt började mina hundar skälla och Casper vaknade och blev livrädd. Tänk att folk inte kan uppfostra sina hundar!! Kan undra vem som uppfostrat mina?! Den skulle jag vilja prata med!

Nu har det blivit söndag, Janne är uppe i husvagnen och försöker laga kylen, jag har legat länge och sen varit ute med hundarna en timme. Och nu hade jag kunnat gå och lägga mig igen och sova resten av dagen. Men det är ju inte alltid det funkar så. Jag längtar redan efter min lille Casper. Det var så roligt att passa honom. Hoppas det blir snart igen!

21 November 2010  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Fredag igen!

Ja, tänk vad en vecka går fort! Det var ju måndag alldeles nyss... Det har varit mycket denna veckan.  I början av veckan var jag fortfarande väldigt trött, efter den neuropsykologiska bedömningen jag genomgick föra fredagen. Även om resultatet av den inte var direkt upplyftande, känns det skönt, att det nu finns vetenskapliga bevis på, att det faktiskt är fatt med mig, så som jag säger att det är.

Vid såna här "osynliga" hälsotillstånd, är det ofta svårt, attt bli trodd av alla. Det är mycket lättare med ett gipsat ben eller 40 graders feber. Jag är alldeles övertygad om, att många tänker "va fan, ryck upp dej, vet ja", eller tror, att man simulerar för att slippa arbeta.

Men så är det inte. Och det vet jag och det har jag skriftligt på. Så det så.

 

Har ju berättat tidigare, att jag och hundarna jagade älg härom veckan, och nu var det Jannes tur. Han var ute och kissade hundarna i skogsdungen bakom vårt hus, och se där stod skogens drottning med sina två barn! Janne sprang in och hämtade kameran, men kalvarna hann ta till flykten och kon hade inte heller lust att bli plåtad, så hon gav sig oxå iväg, men Janne hann faktiskt få med henne på bild - om än något kamoflerad bakom några träd...

 

 

 

 

 

 

 

Idag ska jag överraska min make med en omelett med västerbottenost och räkor därtill. Få se om jag lyckas, eller om han - som vanligt - får ta över vid spisen. Håll tummarna, det hade varit roligt att överraska honom!

Och i morgon kommer charmtrollet Casper!!!

19 November 2010  | Länk | Mitt liv | 1 kommentar
Deppig lördag

Idag känns det jobbigt.

Genomgick en massa psykiska tester (heter det så??) igår, för att Fk har begärt ett SLU på mig. Den specialistläkaren jag kom till, ansåg att det behövdes en massa tester, för att han skulle kunna lämna ett så rättvist utlåtande som möjligt.

Och det är ju jättebra.

Men det var nog det jobbigast jag varit med om under de senaste åren. Under tre timmar skulle jag hitta fel på bilder, räkna, ge synonymer på ord, lösa olika uppgifter m m och hela tiden med en person (psykologen) framför mig, som ställde frågor och kollade mina svar.

Detta är ju ett totalt skräckscenario för mig. Och det gick - naturligtvis - åt fanders. Jag kunde ingenting. Totalt blank i skallen. Och det är ju så jag fungerar, så det var väl inte så konstigt. Men det känns för jävligt.

Här har man jobbat i en massa år med tusen bollar i luften, ordnat och fixat, trixat och knixat (nu fick jag till det va?) och nu klarar jag nästan ingenting. Och risken finns - om jag nu fattade det rätt... - att det blivit en permanent skada i frontalloben. Psykologen ifrågasatte, hur jag klarar att arbeta över huvud taget.

Men jag måste ju bara klara detta. Det är ju så ofantligt roligt att komma ut och träffa folk igen. Och det är så goa människor, jag arbetar tillsammans med. Och arbetet är ju - förlåt uttrycket - skitenkelt. Å ändå gör jag så mycket fel....

Ja, på torsdag får jag höra, vad specialistläkaren kommer med för utlåtande. Det känns som om jag ska få en dom. Men så är det naturligtvis inte. Och sen får jag se, vad Fk kommer med för slutsats...

Just nu är jag bara himla trött. Hade tänkt städa hemma idag, men det får nog vänta ett tag till.

Är det någon som är intresserad av råttor, så har jag ett antal. Dom är grå i olika nyanser. Väldigt fertila. Förökar sig snabbt.  Ganska lätta att få tag i, samlas gärna i hörnen i rummen. Är inte rädda för något mer än dammsugaren.....

13 November 2010  | Länk | Mitt liv | 1 kommentar
Tisdagsmorgon

Gomorron alla pigga och glada människor!

Käckt att titta ut och se snö och höra vinden tjuta!?  Njae, snö gärna för mig, men blåst.... icke sa nicke.

Men det är väl inget som kommer att ligga kvar. Är uppe tidigt idag - 5.45 - för att hinna gå med hundarna en lite längre kisserunda. Janne är nämligen i Köln, så hundarna får vara hemma ensamma lite längre än vanligt. Men det fixar dom.

Det är värre med mig.

Trimmade pappas hund Ludde igår. Så jag sa till pappa, att när han hämtar byrackan, kan han äta middag med mig.... Jag bara lovar och lovar....

Janne hade gjort plommonspäckat fläskkarré med rödkål och brysselkål i söndags, så jag sa till honom att göra så mycket, så det räckte en dag till..... så skulle jag bara koka potatis och brysselkål....

Alltså, hur dum får man vara?!? Pappa satt i köket medan jag skulle "fixa" maten, och se, då går det bara inte. Jag klarar inte att någon tittar på mig, när jag gör något.. .. Brände såsen - som bara skulle värmas, lyckades fippla till spisen, så att alla plattor (så heter det klart inte på en induktionshäll, men va fan ni fattar...) stängdes av och inte gick att sätta på igen. Efter en stund fick jag på den igen, men då var ju allt i otakt. Potatisen överkokt, sönderkokt. Brysselkålen hård. Karrén, som jag bara micrat, blev kall. Och jag klarar inte två saker på en gång. Halleluja!

Men vi tryckte i oss det. Mat måste man ju ha. Tack Janne, för att du vanligtvis föder mig och håller mig vid liv! Saknar dig, Kom hem fort!!!

9 November 2010  | Länk | Mitt liv | 1 kommentar
Lördagmorgon

Ledig!

Har precis klarat melodikrysset. Lite problem hade vi allt. Men till slut föll bitarna på plats. Så nu är det inskickat. Ni kommer att höra våra namn läsas upp på lördag...

Vad ska då ske idag?

Tja, jag ska börja med att klä mig. Sen ska fyrfotingarna ut på promenad. För tillfället ligger dom och myser med mig i soffan. Så mysigt, så det är svårt att slita sig.

Idag har jag faktiskt tänkt ta itu med mina gardiner till "trappfönsterna". Har inte orkat bry mig om dom tidigare. Men nu måste jag bara försöka. Det här med att sy alltså, det är verkligen inte min grej. Det blir bara fel och kråkbon på baksidan av tyget. Hur kan det bara bli så.

Sen ska Majken göras iordning för utställningen i morgon i Växjö. Det är inte så mycket kvar att göra. Hon har varit hos uppfödaren - Sussie - en vecka, och Sussie har gjort henne jättefin. Men lite småputs blir det alltid. Och bad naturligtvis.

Packa bilen, ska vi oxå göra, för vi åker vid sextiden i morgon bitti, och då är det skönt om det mesta är klart.

Ikväll ska Janne bjuda på kyckling. Riktigt vad han ska göra med den stackars fågeln vet jag inte. Men allt min käre make tillagar, brukar bli jättegott.

Och sen tidigt i säng. Så ser min lördag ut. Kram till alla!

6 November 2010  | Länk | Mitt liv | 1 kommentar
Fredagskväll

Nu är det fredagskväll, nja klockan är halv sex, så kväll är det kanske inte. Men det är mörkt ute och känns iaf som kväll.

Om en timme kommer Janne hem, och då har jag tänkt, att jag ska tända levande ljus överallt. Så där riktigt mysigt. Levande ljus utanför vid entren oxå. Riktigt välkomnande.

Hör ni talas om en husbrand i Getinge i morgon, så har det säkert varit vårt hus. Ha ha  ha

Så ska jag laga lite god mat. Ja, faktiskt, jag ska laga. Försöka iaf. Det blir en basilikalax med mild citronsås. Självklart har jag hittat receptet på nätet, och det lät enkelt, så jag ska göra ett försök. Lite vitt vin till det. Sedan kaffe och KNÄCKRULLE. Dom är ju bara så goda! Och nyttiga! Tror jag.....

På eftermiddagen gick jag och mina fyrfotingar en lång härlig promenad och i rask takt. Sen har jag fastnat framför datorn.

Har fått för mig, att jag vill ha ett barbord och ett par barstolar på balkongen nästa år. Så jag har börjat leta nu... Ja, jag vet. Knasigt är det, men roligt. Jag känner mig lite knas idag. Och mår faktiskt ganska bra. Igår mådde jag inte så bra, men idag känns det som om jag fattade ett riktigt beslut igår - efter ett par nätters vånda innan och en natts vånda efter, så känner jag, att det var helt rätt. Det hjälper ju inte att andra säger, att det är så, utan man måste känna själv. Och det gör jag. Härligt!

Nu ska jag tända ljus!

5 November 2010  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Onsdag

Ja, nu e det onsdag. Och jag har varit på stan efter jobbet, och köpt en ny almanacka = externminne. Var sugen på, att handla en massa annat oxå. Blir så när man inte mår riktigt bra.

Men se, idag hade Helene karaktär. Minnet hade hon dock inte med sig, för när jag kom hem med min nya almanacka, låg där redan två!!! som jag köpt tidigare......

Ibland, ja ganska ofta, tror jag att jag blivit dement. Jag kommer inte ihåg någonting. Vilket naturligtvis ställer till det för mig på jobbet. Men det gällar att anteckna, anteckna, anteckna.

I morgon ska jag till hörselvården och kolla min hörsel. Tror att jag fått tinnitus. Och det har jag orsakat själv. De sista åren har jag ju lyssnat jättemycket på ljudböcker, oftast med hörlurar. Och jag har gjort misstaget, att när det blir mycket ljud runt mig, har jag höjt ljudet på cd-spelaren, vilket inte har varit speciellt smart. Det har blivit många decibel rakt in i öronen. Och en del av dom decibellen har lixom stannat kvar... Inte så, att jag hör någon som läser böcker hela tiden, utan ett mycket irriterande högt pipande. Låter som när man har en gammal radio på, men "stannat" mitt mellan två kanaler. Sus, pip och brus.

Det blir en tuff dag i morgon. Mycket på schemat. Först Hörselvården och sen möte på jobbet. Hade räckt med Hörselvården. Det kan ju dock bli lite intressant, att stifta bekantskap med dom, eftersom jag nu arbetar för Hrf - Hörselskadades riksförbund.

Och så får jag börja putsa på mina hundar. Ska på utställning i Växjö på söndag, och då ska jag ha med mig alla tre. Ja, Zigge och Bosse ska klart inte ställas - dom har inte infört någon kastratklass ännu - men dom får ju se lite vettiga ut. Men det är skönt, att stå i hundrummet och bara ha hunden att tänka på....Rena avkopplingen.

Ha det bra! Visa gärna på något sätt att ni varit här!

3 November 2010  | Länk | Mitt liv | 2 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida