Ja, nu är äntligen julen över. Så mycket ståhej för så få dagar. Och fast jag hade lovat mej själv, att inte stirra upp mig inför julen, så ramlade jag dit i alla fall.
Jag hade planerat allting noga. Var klar med det mesta i god tid. Hade bestämt mig för, att inte putsa fönsterna för tredje gången på en månad. Vi hade handlat nästan allting klart - både mat och julklappar - helgen innan jul. Pyntet uppe. Granen står på altanen, och skulle "bara" iklädas kulor och toppstjärna.
Veckan innan jul skulle "bara" ägnas åt mys. Jag skulle "bara" fixa skinkan, julmuffins, Jansson, köttbullar, sill och julgodis.
Får hålla med Annette som härförleden sa, att den jäkeln som uppfann ordet "bara" skulle få en smäll på käften! Det är ett ord, som kan få mig, att bara bli SÅÅÅ trött. Bokstavligt.
Aldrig har det väl strulat så mycket med skinkan som i år. Efter ett och ett halvt år, har vi fortfarande inte lärt oss hur den nya ugnen fungerar. Men efter mycket om och men blev äntligen skinkan klar och OK. Jag skulle sen "bara" göra griljeringen. Den blev inte så vacker, men va fan, vi serverar skinkan uppskuren.... 2 mm av griljeringen syns på varje skiva.
När jag skulle göra muffinsen, upptäckte jag, att jag glömt köpa muffinsformar. Åkte iväg till ortens affär. Kom hem med lite mjölk och grädde. Men glömde muffinsformarna.... Det fick bli en stor mjuk kaka med frosting på....
Skulle sen en dag försöka göra två(!!!!) saker. Jansson och inlagd sill. Fixade både sakerna snyggt och prydligt, bara för att sedan upptäcka, att jag skivat potatisen till Janssons i st för att strimla, och glömt dillen i Citron- och dillsillen. Tänk, att jag fortfarande, efter åtta år i terapi, fortfarande inte lärt mig, att jag klarar INTE, att göra två saker samtidigt.
Köttbullarna saltade jag två gånger.... och julgodiset orkade jag inte göra. Och på julafton kom solen och lyste på mina fönster....
Men det blev jul ändå - konstigt... - och väldigt trevligt, men helt ärligt kunde jag inte börja njuta förrän på annandags morgon, när jag vaknade med Casper - den lille godingen - jämte mig i sängen.
Här kommer lite julbilder:
Bosse vaktar tomten på toaletten
Traditionell hund- och glöggrunda
Vätte
Såna här tomtar är acceptabla, tycker Casper
Men nu kommer den riktige (och mormor bara skrattar....)
Närmare än så här går jag inte!
Tomten har - efter kraftig viktminskning, se överflödig hud på magen... - problem med att få byxorna att sitta uppe
Casper går loss med städningen så fort tomten gått
Detta är något vi aldrig sett tidigare. Julen är full av överraskningar!
God fortsättning på er alla!