Vi har varit barnvakter till lille Casper i helgen. Åhhhhh, så mysigt. Hämtade Casper på lördagseftermiddagen. Jimmie hjälpte mig att sätta in den nyinköpta bilbarnstolen i min bil. Vi slog våra kloka huvuden ihop, och till slut kom Jimmie på - att det just blev han....?!? - hur vi skulle göra. Så nu sitter lille Casper säkert när han åker i mormors bil.
När vi kom hem till Frösakull, fick Casper kvällsmat och sen satt han och jag och diskuterade livets problem på mattan framför TV:n, allt medan Janne tillagade en jättegod alla-hjärtans-supé till sin hustru.
När vi ätit den goda maten, var det dags, att ge Casper välling och sedan natta honom i resesängen. Han slocknade direkt kl 20.30 och sov till kl 08.30. Det måste vara skitenkelt att vara småbarnsförälder med ett sådant barn!
Nåväl, på söndagen vaknade Casper med feber, och OK, han var väl inte jättelycklig av det. Han sov på förmiddagen på mormors mage - på en av dom.... - och när han vaknade var han lite ledsen. Jag gav honom alvedon - eller försökte - mycket fick han så att säga suga upp genom porerna.
Gammalmormor Ulla och gammelmorfar Ali kom på besök och fick tillfälle att mysa lite med sitt barnbarnsbarn. Sen kom även Caspers mamma och pappa. Och då blev han lite gladare, men inte mycket. Men det är inte lätt, när man inte mår bra.
Terese och Jimmie åt mat med oss. Jag gjorde - jag ni läste rätt, det var faktiskt jag som nästan helt själv lagade maten - en gratäng med hjortfärs, bacon, pasta och en sås med mycket vispgrädde, cremefraiche, buljong, och chilisås. Och riven ost på toppen. Det blev jättegott.
Så åkte Casper då hem, och jag kan ärligt säga, att då var jag trött. Får nog erkänna ändå, att det är jobbigt att vara småbarnsmorförälder.