DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Måndag

Ja, som vanligt är måndagarna jobbiga. Ensam. Saknar Janne. Trött.

Har mycket mardrömmar nu, och ångesten hänger då i hela förmiddagen. Hade visioner om, att göra en massa denna veckan. Men nu har jag lyckats boka in aktiviteter, så att det inte funkar.

Har så svårt för att få det "lagom". Även om det är roliga saker, så klarar jag idag inte en sak varje dag. Jag måste ha någon dag helt för mig själv.

Kanske åker jag iväg med husbilen i slutet på veckan. Får se. Janne ska åka till England och titta på fotboll, och jag mår så dåligt av att gå hemma själv, när alla andra är lediga. Bättre att pysa iväg.

Får se om jag hittar nåt mysigt ställe att åka till. Dottern ska springa Hundlöpet på söndag och då kunde det ju vara roligt att vara där. Där = Skatås, Göteborg. Men sen lockar även skogen. Fritt från störande ljud. Bara fågelkvitter. Jag och hundarna.

Vi får se vad som händer.

 

20 Maj 2013  | Länk | Mitt liv | 1 kommentar
Stanna världen! Jag vill av!

Ja, nu snurrar allt för fort! Jag orkar inte med, kan inte fokusera på vad som är viktigt och vad jag kan glömma för tillfället.

Jag har så många måsten just nu; en mamma och en pappa som behöver hjälp och sällskap. Kära vänninor som behöver stöd, en fika, ett ressällskap. En dotter som hade behövt mormors hjälp med lite avlastning, så hon kunde få lite egen tid - som hon så väl behöver. Ett hem som behöver städning och tvätt. En trädgård som behöver massor av arbete. Hundar som behöver aktivering och motion. En make som behöver kärlek och omsorg.

Och jag orkar ingenting.

Varför, varför är jag så fruktansvärt trött???

"Åh, vad du alltid ser pigg och fräsch ut!" säger många som jag träffar i tex affären. Ja, kanske lyckas masken lura några. Men under masken....... Till och med maken säger, att "du är alltid så pigg och glad när vi är med andra, men alltid så sur hemma"..... Tack för den. Och jag tycker jag försöker....

Ett tag kände jag mig lite piggare, när jag tog itu med mina promenader. Gjorde susen. Och det vet jag ju, att det hjälper. Men att få arslet ur vagnen är inte lätt. Ingen finns här som puffar på mig. Så jag bara sitter.

Var ganska flitig med min träning ett tag. Men blev så fruktansvärt trött... Vet inte vad det beror på. Kanske för många intryck, för mycket koncentration på vad man gjorde, musik. Jag vet inte.

Jag har märkt, hur känslig jag blivit för intryck. Semestern i Moseldalen var mysig, men ack så jobbig. Allt vackert att titta på, koncentration på karta, tyska radiokanaler som skrällde på radion och som maken så gärna ville lyssna på. Osäkerheten när man kom till en ny ställplats med husbilen och inte visste hur man gjorde för att betala, få ström etc. Och då lät jag maken göra nästan allt ändå.

Jag kan inte längre lösa mina sudokun. När jag koncentrerat mig en minut börjar siffrorna flytta sig själva runt mellan rutorna.

Orkar inte lyssna på radio längre. Musik, som tidigare varit så härligt, är nu bara något som orsakar kaos i huvudet. Ett samtal runt ett matbord med goda vänner, blir bara kaos. Herrarna pratar ju gärna om sitt och damerna om sitt och två samtal på en gång...... kaos.

Och minnet. Jag glömmer allt, om jag inte kommit ihåg - ha ha ha - att lägga in påminnelser om det i telefonen, så den skräller till och väcker och påminner mig. Men minnet som talar om, vad det var man gick in i ett annat rum för att hämta, det är borta. -Ja, men det händer mig med ibland, säger alla. Ja säkert ibland, men inte alltid.

Minnet som håller koll på vad det är jag pratar om. Det är borta. -Ja, men jag tappar också tråden ibland, säger alla. Ja, säkert ibland, men inte alltid.

Minnet, som hjälper till att komma ihåg vad det är man läser om. Det är borta. Jag får läsa om och läsa om och ändå kommer jag inte ihåg.

Känner mig som en komplett idiot, när man inte minns. Har gått fem terminer i uppfödarutbildning. Kommer nästan inte ihåg nått. Ok, jag har köpt böcker, jag kan läsa i, men då gäller det att hitta var det står, när man behöver kundskapen. För jag kommer inte ihåg......

Det är svårt att föra samtal med människor, som inte står en riktigt nära. Jag blir nervös, kan inte koncentrera mig, hittar inte ord, svettas, blir yr, svindelkänslor, vill bara gå därifrån.

Men man kan ju undvika andra människor oxå. Och bara sitta hemma och känna sig fruktansvärt ensam. -Ring någon då, uppmanar dottern. Ja visst, men vem kan man ringa och belasta med sina problem. Man vill ju inte vara till besvär. Alla har ju sitt. Och det är ju när man mår som sämst, som man behöver någon mest , och det är ju då som det är allra svårast att ta  kontakt.

Och jag är så väldigt osäker på, om alla menar det, när dom säger "bara ring".  Och det, fast jag i samtalsterapi under sju års tid, har lärt mig, att jag måste lita på vad folk säger. Talar dom inte sanning, får dom ju skylla sig själva, det blir deras problem.

Ni hör, jag kan min teori......

Men jag skäms. Skäms för att inte vara som tidigare. Skäms för att inte mäkta prata med folk, Skäms för att inte orka ställa upp för dom som behöver mig. Skäms för att inte kunna lära mig saker. Skäms för att inte minnas. Skäms för att inte fungera normalt.

Stanna världen! Jag vill av!

Men så lätt är det inte.

8 Maj 2013  | Länk | Mitt liv | 6 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida