|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
December (2019) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (8) |
|
| (11) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (9) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (11) |
|
| (5) |
|
| (8) |
|
| (7) |
|
| (11) |
|
| (6) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (7) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 336 |
| Kommentarer: 287 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Onsdag
Sicken jävla dag!
Så känns varenda dag numera, verkar det som. Och jag tycker allting är fruktansvärt jobbigt just nu.
Håller ju på att utredas enligt försäkringskassans PILA-projekt. Igår träffade jag en specialistläkare och idag en psykolog. Jobbigt, jobbigt, JOBBIGT. Försäkringskassan köper denna tjänsten av ett företag som heter Arbetsresurs (tror jag...). Där ska jag träffa specialistläkare, psykolog, sjukgymnast, socionom och arbetsterapeut. Dessa ska göra en bedömning av mitt hälsotillstånd. Sen ska jag arbetsträna under två veckor, två timmar per dag om jag förstått det hela rätt.
Och jag kan bara inte förstå, hur detta ska gå till. Jag är livrädd!! Bara tanken på, att någon ska se mig försöka utföra en arbetsuppgift ger mig stora skälvan. Jag som inte ens kan skala potatis om Janne ber mig om det och sen dessutom tittar på mig när jag utför detta avancerade jobb!
Visst vet jag förnuftsmässigt, att detta kan utmynna i något gott, att jag kanske får hjälp att hitta en nisch, där jag kan fungera någorlunda.
Men känslorna säger något helt annat.
Jag känner mig granskad, nedvärderad och bara totalt värdelös.
Idag på morgonen hade jag en trimhund här. Började med henne klockan åtta och räknade med, att vara färdig vid 11. Sen skulle jag vila en halvtimme, gå med hundarna, äta lite och sen åka in till stan till psykologen kl ett....
Kvart över tolv var jag klar med trimhunden. Allt bara strular när man känner sig stressad. Sprang ut med hundarna, vila och mat var bara att glömma. Kom till psykologen med andan i halsen precis kl ett.
Tusen frågor, gråt, panikattack, skriftliga test och en och en halv timme senare var jag klar. Åkte hem, åt, gick med hundarna och sen bar det iväg till Falkenberg och Josef och ledarskapskurs. Idag känns det som om jag tagit mig vatten över huvudet.
Hos Josef var det bara, att erkänna, att jag inte tränat nåt nämvärt sen förra gången..... Som tur är, mår inte Josef heller så bra, han är faktist likadan i huvudet som jag är, så han kan ju faktiskt förstå, att det ibland blir så här.
Alltså körde vi om programmet från förra kurstillfället. Tack Josef!
Idag handlade alltså om att få Zigge att ligga på kommando. Dom som sett mig och Zigge "in action" från tidigare kurser, vet hur lätt det är för mig att få Zigge att lägga sig på kommando. .... Hmm.
Efter trekvarts träning idag, låg Zigge i backen precis som om någon slagit av honom benen. Ja, det är faktiskt sant. Nu ska jag bara träna och träna och träna på detta igen, så att det riktigt sitter. Inte så lätt, när man har Bosse och Agnes med sig ut, men det ska gå. Det finns ju som väl är, träd i skogen att binda dom i. (Jag menar nu inte hängande från en gren en bit upp, utan vid stammen en bit ner.....)
Hur har nu detta gått till?
Jo. Jag fick ge kommendera Zigge "LIGG". Han svarar då med att titta på mig och fråga "är du inte riktigt klok?" Då tar jag utan kommentarer och lägger Zigge ner handgripligen (inget för SBK, där gäller godis och inte handfasthet... - ta det rätt Anki.....) När Zigge slappnar av, klappar jag honom långsamt för att visa, att lägger han sig inte, blir det obehag - lägger han sig blir det lugnt och skönt.
Tre försök senare lägger sig Zigge direkt. Dock inte tillräckligt snabbt enligt Josef.
Jag får vara snabbare med den handgripliga "hjälpen". Detta kör vi tre gånger, fjärde gången smäller Zigge i backen alldeles av sig själv. Och jag tror, att min älskade "svartepetter" är lika förvånad som jag.
Meningen är, att Zigge ska smälla i backen omedelbart på kommandot ligg. "Ligg-kommandot" ska jag sen kunna använda, för att bryta Zigge när han försöker dra efter kaniner. När han lagt sig söker han direkt ögonkontakt med mig, och sen är det ju mycket lättare, att kalla in honom.
Nu gäller det bara för mig, att träna, träna, träna.
Och för er att skriva, skriva, skriva i gästboken.
Vi hörs!
|
|
25 Juni 2008
| Länk
| Mitt liv
| 1 kommentar
|
 |
|
|
Ååååååååh, vad allt jävlas
Här har jag nu suttit och skrivit en lång roman om midsommar, hundar och en massa annat, så strular datorn till sig, alla program stängs ner och min bloggtext försvinner innan jag hunnit spara den. Helvete!!
Det är bara så mitt liv är just nu. Allting jävlas.
På tisdag påbörjas utredningen om mitt hälsotillstånd och min arbetsförmåga och jag är så himla nervös. Jag vet, att jag inte behöver vara nervös. Det säger alla. Men mina känslor säger något helt annat, och det är tyvärr dom som råder i Helene Perssons inre numera. Inget förnuft alls, bara virriga känslor.
Allt blir lidande. Jag orkar inte hålla ordning här hemmadammråttorna irrar över golvet, högen med stryktvätt bara växer och träningen med hundarna blir eftersatt.
Eftersatt?!? Den har uteblivit helt och hållet. Fick Janne med mig ut på en promenad idag. Då kunde jag ta Agnes och träna lite med henne och det behövs, för den lilla damen är ett riktigt litet uhä - vad nu det är... Det behövs tas krafttag med henne nu, hon måste sättas på plats.
Tyvärr är det så, att när man är trött och den psykiska orken står på noll, så orkar man inte göra allt, som man kanske borde göra. Jag skulle kunna gå en kort runda med var och en av hundarna och ge var och en lite tid och lite träning, men när man är jättetrött blir det en runda med alla tre och ingen träning.
Men jag måste försöka skärpa mig nu.
Igår ringde Terese och Jimmie och frågade om dom fick komma och grilla med oss. Jättekul!! Jag känner mig så trygg med Terese, så jag kunde koppla av riktigt på kvällen. Det blev god mat, gott vin och många skratt. Ungdomarna sov över. Vi har min nya husvagn stående här hemma för tillfället, så det passade ju bra. Den gick alldeles utmärkt att sova i, sa dom. Det är ju bra, då vet jag det.
Snart ska jag och Terese åka till Stockholm och World Dog Show. Det ska bli så himla roligt! Vi ska ta min lilla husvagn med oss och bo på Nicksta Camping i Nynäshamn. Det var den närmaste platsen jag fick tag på i höstas!!! Allt är uppbokat. 20 674 hundar är anmälda!!! Vi hinner nog inte titta på alla.... Men dvärgschnauzrarna och welsh springer spaniel har vi spetsat in oss på. Åhhh, så roligt det ska bli!
Nu ska jag gå och lägga mig. Och så ska jag försöka göra som en god vän sa till mig: Varför oroa sig för morgondagen? I övermorgon är det ju över!
Glöm inte gästboken
|
|
22 Juni 2008
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
|
Sicken vicka!!
Ja, sicken vicka!! Jag har inte skrivit på länge, för jag har varit ganska stökig i huvudet. Värre än vanligt faktiskt.
Det är mycket som har hänt och det har helt enkelt blivit för mycket.
Jag har varit på försäkringskassan på ett möte, där vi bestämde, att jag ska genomgå en kombiutredning. Vad det innebär?? Ja, jag vet inte riktigt. Jag fick naturligtvis panikattacker när jag var där, och kommer inte ihåg så mycket av vad som sas.
Det är tydligen så, att jag ska få träffa ett team som ska utreda mitt hälsotillstånd och min arbetsförmåga. Bara vetskapen om, att jag nu ska vränga ut och in på mig för ett gäng nya människor gör, att jag mår jättedåligt.
Sen har jag inte förstått riktigt hur det går till när arbetsförmågan ska utredas. Egentligen är det nog mest det, som jag är rädd för. Får ju panik om någon tittar på mig, när jag ska utföra en tilldelad arbetsuppgift. Det är ju mycket lättare, när jag själv ber att få göra något. Det gör jag ju inte, om jag inte är säker på, att klara av uppgiften.... Lite skillnad där, ja. Gigantisk skillnad, skulle jag vilja påstå.
Ja, ja, vi får väl se hur det går. Jag ska självklart göra mitt bästa.
Så har jag varit hos Josef igen. Denna gång skulle vi ställa lite krav på Zigge.
Så fort jag stannade upp när jag gick med honom skulle han sätta sig ner. Detta skulle ske utan kommando från mig, endast med hjälp av kroppsspråk och snabb korrigering.
Jag fick gå med Zigge, skulle visa mitt ledarskap tydligt med kroppsspråket och förvissa mig om, att Zigge var fokuserad på sin ledare.
När jag så stannade skulle jag göra ett snabbt, hårt, kort ryck i kopplet, så att hans huvud drogs uppåt och därmed doppar han rumpan i marken. Om han inte satte sig, fick jag "hjälpa" honom genom att trycka till på ändan på honom.
Efter ett par gånger förstod Zigge, att om han satte sig blixtsnabbt, blev det inget obehag - inget ryck i kopplet, inget hårt tryck på ändan utan bara vänlighet från matte - en mjuk smekning över kinden och örat. Så småning om gick det riktigt bra - men sen behövs det ju träning hemma oxå..... Och som sagt; veckan har varit stökig. Jag har inte hunnit/orkat vara ute och träna med hundarna individuellt, utan det har blivit under promenaderna med alla tre, och då är det svårt.
Men så vad?! vi har ju hela livet på oss! Vi ska nog hinna träna oxå. Slarvar jag, drabbar det ju bara mig själv. Zigge tycker ju, att allt är OK. Han protesterar inte.
Nu ska jag ut och måla lite. Ganska avkopplande faktiskt. Stå där och dra penseln upp och ner och lyssna på en ljudbok. Helt OK. Ha det bra! Glöm inte gästboken!
|
|
9 Juni 2008
| Länk
| Mitt liv
| 0 kommentar
|
|
|
