DET SYNS INTE ALLTID PÅ UTSIDAN ATT INSIDAN ÄR TRASIG
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Augusti (2019)
>>


Städdag

Hade jag i alla fall tänkt att det skulle bli.

Jag skulle gå upp tidigt - ja ja jag vet, allt är relativt, men nu pratar vi Helene-tid och då är 8.30 tidigt - äta frukost och sen börja damma och torka uppomkring, plocka i ordning allt som hamnat där det inte ska vara, byta lakan i sängarna o dyl. Sen räknade jag med, att det var tid för lunch och en timmes promenad med hundarna.

Eftermiddagen skulle tillägnas golvvård. Och sen skulle jag nöjd ta en sväng till med hundarna och sen pladask i soffan och lära mig grilla.

Alla som tror, att det blev så här, känner inte mig.

Klockan ringde 8.30. Jag har en sån alldeles fantastiskt väckarklocka, så jag kan snooza hur många gånger som helst. Så varför inte utnyttja det???

10.30 började jag känna mig lite halvvaken och framförallt så var det en full blåsa, som tvingade mig upp.

Som vanligt känner jag mig grymt besviken på mig själv, för att jag inte orkar gå upp, men jag är så himla trött, så är det inte något alldeles speciellt, så orkar jag inte ta mig ur sängen.

11.30 var frukosten avklarad. Gick och hämtade min mp3-spelare,laddade i "Buzz" - bok jag lyssnar på - beväpnade mig med fuktig trasa och drog igång.

Man skulle kunna säga, att det märktes, att jag inte städat på länge. Det positiva i det är, att det verkligen syns, att jag städat. Det blir faktiskt  rent och fräscht.

När jag var klar med övervåningen, var det dags för promenad med hundarna. Ösregnet gjorde, att jag kortade ned promenaden till en kisserunda. Det blir att fortsätta städningen i stället, så tar vi promenaden i kväll och hoppas på uppehåll.

Men så hamnade jag framför datorn. Den riktigt skrek efter mig, så jag var tvungen att hålla den sällskap en stund. Betalade räkningar och ringde och fixade med mitt nya telefonabonnemang.

Plötsligt! Klockan har blivit 16.20!!! Och jag SKA städa klart idag! Jag har lovat mig själv det. Det är inte roligt och dessutom väldigt stressande, att gå i skiten dag ut dag in. Så nu ska det bli klart. Over and out! Nu ska jag hämta ut och damma av dammsugaren!

26 Juni 2013  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Man ska inte prata skit

..... men jag kan inte låta bli.....

Var och träffade min nya läkare på VPM i går. Tillsammans med min handläggare på försäkringskassan och min käre make.

Handläggaren, maken och jag, förundrades gemensamt över denna begåvning som satt i läkarstolen. Vad hade psykiatrin gjort utan denna lysande stjärna???

Tyvärr visade det sig, att även hon sannolikt led av bortfall inom det kognitiva området, speciellt vad gäller minne, planering, läskunnighet, inlärning, simultankapacitet. Dessutom saknades helt emotionella känslor.

Hon läste upp vad hon hade uppfattat när vi träffades för två veckor sedan. Varken diagnos, medicinordinering, sammanställning av vad jag knaprar på idag eller vad vi bestämde, överensstämde med vad som sas då.

Hon kunde inte förstå, varför jag mått dåligt i fjorton dagar av att veta att hon misstänkte Alzheimers..... Det finns ju "stopp"-mediciner!!!

Finns det? Vad skönt för dom som drabbas idag! Dom kan ju rent av slippa uppleva sjukdomen!

När maken påtalade, att vi nu levt i detta rena helvete i 10 år och nu ville ha den hjälp som finns att tillgå, efter lång väntan, undrade hon varför han var arg på henne??? HON kunde inte hjälpa, att jag inte ville bli frisk!!!

Jag skulle inte räkna med samtalsterapi på VPM, eller KBT, eller vad det nu skulle tänkas bli. Dom har såååååå långa väntetider och när jag väl kan få hjälp, blir det bara 5-7 gånger. OM minnestestet inte nu visar på Alzheimers, för då blir det Stop!-medicin.

Oturligt nog för VuxenPsykMottagningen så är denna stjärna bara vikarie där månaden ut. Sen ska Helene få en ny läkare igen - den sjätte i ordningen - och sannolikt en ny diagnos. Spännande. Det kan inte bli GAD, ADHD/ADD, Bipolär sjukdom, Personlighetsstörning eller ev Alzheimerz  för det har jag ju redan haft...

Alldeles nyss skramlade det till inne på altanen...... jag trodde nästan det var min läkare som kom för att ta mig i kragen..... men det var en alldeles vanlig skata.

 

20 Juni 2013  | Länk | Mitt liv | 3 kommentarer
Det är för varmt!

Ja, jag tycker faktiskt det! Jag har aldrig varit en vän av värme, tror att jag varit inuit i ett tidigare liv. Kan faktiskt se mig själv, stående i öppningen till en igloo, vinkande av Janne - som tycker det är sååå jääääävla kallt - på väg ut på säljakt. Hi hi

Nej, jag föredrar skugga. Eller lagom temp på så där 20 grader, om jag slipper göra något.

Är precis inkommen från en 6 km runda med hundarna i rask takt och svetten fullständigt rinner av mig. Det svider i ögonen av det salta, som strömmar från pannan.

Det har gått några dagar sen läkarbesöket och jag börjar få tankarna på plats. Det händer inte mig. Så det så. Varför oroa sig för något som kanske inte är så illa.

Men jag mår inte bra. Har mer ångest än vanligt - förmodligen en följd av medicinering som återigen ska ändras. Och så är jag så fruktansvärt trött. Utmattningsdepression säger doktorn. Tänk att man kan bli så utmattad av att bara gå hemma. Men en tidigare läkare, förklarade, att min hjärna går på 5000 varv hela tiden, så det är inte konstigt att det blir förslitningar på olika ställen, och olika kognitiva förmågor nöts bort.

När jag gick idag, med axlarna bakåt, bröstet framåt (brukar det inte vara det?), magen indragen mot ryggraden (åtminstone varje gång man möter någon....) och ett knip i rumpan (bra, för när man gått ett tag, blir magen lätt lite rumlig....) och huvudet högt (allt detta inger även respekt hos hundarna) , höll jag minsann på att somna. En period under promenaden vågade jag nästan inte blinka, för risken att locken skulle stanna i nedfällt läge. Inte konstigt att jag snubblar och ramlar jämt och ständigt.

Nåväl. Jag ska inte klaga. Hade förmånen, att få passa min lille Tok och den lilla Terroristen i måndags kväll. Janne skulle byta bromsar - typ - på Tereses bil, och hon ville ut och springa medan Janne gjorde det, så då fick jag passa Casper och Tilda.

Ja, det var tur, att det inte gällde mer än en dryg timme. Det var alldeles tillräckligt. Försökte, att inte stirra till det. Terese hade tipsat mig om, att fylla "barnpoolen" med vatten och leksaker. Det var klart timmar innan dom skulle komma. Men - shit - vattnet var iskallt.

På med vattenkokaren och fick i några kannor kokhett vatten, men nää det var fortfarande kallt.

Men barnen skulle bada. Casper den förståndige, nöjde sig med att stå på knä bredvid poolen, men Tilda skulle i. Härjade med grejorna i poolen, trots att tänderna skallrade. Casper tyckte det var jätteroligt, att hälla vatten över Tilda, och skrattade så han kiknade när Tilda kippade efter andan och skallrade tänder.

Jag fick ta upp Tilda. Men hon kan ju inte vara still. Det gick i hundranitti. Runt, runt  i huset för att leta saker som hon kunde leka med och undersöka. Jag sprang mellan henne och Casper - som nu bestämt sig för att bada. Gode Gud! Låt Terese komma snart!!!

Nästa gång, för jag hoppas innerligt det blir fler, vill jag passa dom i Långås. Har bestämt, att det blir enklare............för mig. Ring snart Terese, så kommer jag!

Sicken jäkla mormor, som inte klarar av att passa sina barnbarn! Det är nog det jag sörjer mest över. Hade ju velat vara mycket mer med dom. Meeeen förhoppningsvis blir det lite lugnare i min skalle så småningom, och då ska jag försöka ta igen allt.

Nu säger jag som dottern; Kaffe!

12 Juni 2013  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Läkarbesök

Ja, så var det då äntligen dags.

Till stor del, var det ju faktiskt som jag trodde.....

Jag skickade in en egenremiss till VPM i oktober-12. Fick kallelse till bedömningssamtal den 2 januari-13. Hurra! Man har klarat dagarna enligt vårdgarantin!!

Vid bedömningssamtalet fick jag alltså reda på, att jag skulle lyda under ett team, vars läkare skulle börja på VPM i slutet på mars. Jag skulle få besöka den läkaren i slutet på mars, början på april.

Ha ha ha. I slutet på april ringde jag upp och frågade om dom hade glömt mig. Varför jag väntade till slutet av månaden? Det fordras kraft och ork att ringa.....

Syrran som jag pratade med skulle lägga in en liten blänkare till teamet som skulle ha möte på tisdagen (valborg). Dagen efter ringde försäkringskassan och ville ha avstämningsmöte mellan fk, mig och min läkare. Vilken läkare? frågade jag. Man blev lite irriterad när det visade sig att jag inte hade någon läkare..... För det fungerade så här, att det var bara att ringa upp till vpm när jag behövde medicin eller sjukintyg, så skrevs det ut!! Utan, att läkaren vet hur jag mår, om jag är arbetsför eller inte. Sjukt!

Nåväl. Fk ringde upp och undrade vad som stod på och genast bokades tid in för läkarbesök och avstämningssamtal. Den 4 resp 19 juni.

Idag var alltså dagen L. Är alldeles övertygade, om att de flesta har förutfattade meningar om hur en psykläkare är och ser ut...... men det var faktiskt precis så det var.

Hon klargjorde direkt, att detta var ett bedömningssamtal. Va?!?! Det var jag på i januari, sa jag. Hon var väldigt frågande, så jag fick dra hela historien. Hm, tyckte hon.

Nåväl, sa hon, du led av... och så nämnde hon en bokstavskombination jag inte kommer ihåg. Nej, sa jag, den första och sista diagnosen är GAD, däremellan har man sagt att jag har ADHD/ADD och bipolär sjukdom.

Jaha...., du får nog berätta om din sjukdomstid....   Jag, det var bara att dra allt från början. Och så avslutade jag med att berätta om hur jag har känt det sista året jag gått hemma.

Men, säger hon, du beskriver ju Alzheimers. Nej, nej, säger jag, det är det inte. Jag har själv varit rädd för detta innan, men det har man sagt mig, att det är det inte.

Har det gjorts utredning om detta, frågar hon. Nej, säger jag, men två av tidigare tre läkare, säger att det är typisk GAD.

Nja, jag undrar jag, vi måste nog göra en demensutredning, för det låter mycket som Alzheimers....

Men gode Gud, detta är bara för mycket. Gång på gång rycker dom mattan under fötterna på mig.

Efter en halvtimmes samtal, anser hon det klart, att jag nog inte kan arbeta mer, utan att det är sjukpensionering som gäller. Oro och stress över framtiden, arbete, diagnoser m m kommer bara att göra mig sämre, alldeles oavsett vad diagnosen blir. Detta skulle hon ta upp med försäkringskassan.

Och så skulle medicineringen ändras. Givetvis. Vad annars? Nya månader med allmänt illamående, depressioner, ångest innan man provat in rätt medicinering. De gånger jag provat detta innan, har det slutat med, att jag återvänt till den ursprungliga medicinen, eftersom den passat bäst..... Men man måste ju prova...

På måndag skulle teamet ha möte, och då skulle läkaren ta upp mitt fall och så skulle det beslutas vad som skall ske, men början blir sannolikt en Alzheimersutredning.

Avslutningsvis berättar läkaren, att hon är bara vikarie, började igår och ska vara kvar månaden ut, sen får jag en annan läkare. Men hon var väldigt glad för, att hon fick vara med på avstämningsmötet med fk.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Har gråtit hela eftermiddagen. Är glad och tacksam för alla som ringt, messat och kontaktat mej via fejjan. Man känner sig väldigt ensam i det här, men jag är ju inte ensam om att drabbas av detta, det vet jag ju. Men tack alla som intresserat sig. Spännande fortsättning följer......

4 Juni 2013  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar
Nervös

Idag är jag bara så j-vla nervös.

Jag sov till elva. Min nya vana. Förstår inte varför jag är så fruktansvärt trött. Så går jag upp och äter frukost och sen blir jag så trött, så jag kan knappt hålla ögonen öppna.

Ovanpå detta är jag skitnervös inför morgondagen. Jag har ju ÄNTLIGEN fåt tid till vyxenpsykmottagningen för läkarbesök.

Skickade in en egenremiss i höstas, när jag inte längre hade råd att gå privat. Ni anar inte va dyrt det är. 900 kr för ett läkarbesök och 1500 för besök hos psykolog. Visst, dom är säkert värda vartenda öre, men var ska man få pengarna ifrån???

2 januari fick jag komma på bedömningssamtal op VPM, På så vis klarade öppenvården sin 90-dagarsgräns..... Jag skulle få komma i slutet på mars, början av april till en annan läkare, som skulle ha hand om mig.

Nu gäller ingen 90-dagars gräns. Ska alltså dit i morgon - den 4 juni.

Ny läkare, som man måste dra hela sin historia för - när, var, hur och, sannolikt, varför man lever, vilka mediciner man äter och har knaprat i sig de sista 10 åren. Hur i hela h-vete ska man komma ihåg det? Det måste vara någon slags test, om och hur man kan svara på den frågan, för allt står ju i journalerna......! Och VPM har fått tillåtelse av mig, att hämta hem journaler från alla olika vårdinrättningar.

Jag blir så trött.

Jag förmodar, att denna nya läkare ska göra en ny bedömning om vilken sorts vård som är lämplig för mig. Hur klarar man det på en gång? Och sen förmodar jag, att personalen har "sommaruppehåll" under den period när alla ska ha semester och man bara kan ta det mest akuta. Detta medför, att inget kommer sannolikt att hända förrän till hösten. Får se i morgon, om jag har rätt.

Om fjorton dagar ska sen försäkringskassan, läkaren och jag, ha ett avstämningsmöte. Hur i hela världen ska läkaren kunna svara på något över huvud taget efter ett möte med mig???????

Det känns som om det är något fel i systemet. Nu gäller det bara att ha ork att strida för sig själv. Jag är jättenervös!!

3 Juni 2013  | Länk | Mitt liv | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Helene Persson                                             Skaffa en gratis hemsida