Terese frågade mig härom kvällen, om jag upptäckt, att när män blir förkylda försvinner förmågan att plocka ur diskmaskinen...?

Lilla gumman, det är inte bara den förmågan som försvinner! Det gäller allt. Men man får absolut inte reta sig på det. Alla är sådana. Män alltså...

Man kan ha ganska roligt, om man börjar studera alla konstiga ting som händer; Ringer telefonen och mannen svarar - detta gäller naturligtvis om han råkar ha lämnat sängen just då - då låter dom dödssjuka. Dom liksom väser fram sitt namn. Måste hosta lite extra. Dra in lite extra snor i näsan.

Men. Observera, att om det är ett "roligt" samtal, försvinner både snor och hosta på en gång och mannen kan låta nästan som vanligt. Intressant.

Mannen kan ta med sig ett glas vatten in till sängen, likaså en eller flera tidningar. Han kan plocka med sig näsdroppar, Panodil, näsdukar och you-name-it. Men han kan ALDRIG ta med sig något därifrån. Intressant.

En förkyld kvinna däremot, hon sätter på diskmaskinen innan hon går och vilar. Plockar ur den nästa gång hon kommer ut i köket. Sätter på en maskin tvätt. Hänger upp tvätten. Tar med sig sina snoriga näsdukar och spolar ner dom, nästa gång man går på toaletten. Tar med sig vattenglaset nästa gång man går ut i köket. Vattnar fönsterträden.

Med andra ord får hon lite gjort när man ändå är hemma.

Vilket är bäst??? Det är kanske en förmåga mannen har, som kan vila när han är förkyld. Vi kvinnor är kanske sjuka en dag längre, eftersom vi inte kan vila.

Det tål att tänka på.

I MADE IT!!!

Jag har varit jättenervös, för jag var tvungen att gå och lämna tillbaka min jobbtelefon.....

Förra tisdagen var jag och vår kassör på Telia och köpte en ny telefon till kansliet. Det blev en bärbar telefon och ett bluetooth headset.

På onsdagen försökte jag koppla in min telefon. Jättespännande. Det är ju alltid roligt med nya grejor. Jag gick strikt efter bruksanvisningen och tyckte det gick riktigt bra. Tills jag skulle prova telefonen.... Stendöd.

Då rasar min värld. Det är precis så mycket jag klarar av - eller inte klarar av. Försökte titta i bruksanvisningen igen, men den hade blivit jättekonstig... Alla bokstäver och bilder och siffror böljade runt på sidan och det gick bara inte att läsa. Det var bara att lägga ned projektet och prova nästa dag.

Det funkade naturligtvis inte då heller. Jag beklagade mig på fikarasten och fick omedelbart veta, att en sådan telefon får inte vi ha här. Den tål inte dom elöverkänsliga.... Fel ordföljd... De elöverkänsliga tål inte telefonen, ska det naturligtvis vara.

Nehej, en jätteklump anländer i magen. Får jag lämna tillbaka telefonen, måste jag gå dit själv och göra det, blir dom irriterade på mig, kommer dom andra i butiken att titta på mitt röda nylle och undra vad jag är för en idiot?

Detta har fått mig att må jättedåligt, men igår tog jag mig i kragen och gick fram till Telia. Jag förklarade varför jag inte kunde ha telefonen. Det tog naturligtvis en evighet, för jag var ju jättenervös och hittade inte ord, glömde att det hette elöverkänsliga osv. "Inga problem, visst får du lämna tillbaka telefonen", säger expediten..... "Och pengarna för vi tillbaka på kreditkortskontot, numret har vi här".

VAD har jag varit orolig för??? 

Ja jösses va det har varit tufft. Skulle ju ha planeringsdagar på Katrineberg för Hrf. Och det är ju mitt jobb, att boka och fixa och skriva deltagarlistor och program m m. Dessutom har jag bett att få en ny telefon på jobbet - en bärbar med ett bluetooth headset.

Allt blev naturligtvis tokigt.

Vi börjar med telefonen. Var och handlade en ny telefon i tisdags. Tänkte, att det är väl bara att putta i jacket, sen funkar det. Följde bruksanvisningen steg för steg. Och voila!..... Funkade inte. Min  lilla värld rasade. Slängde ner telefonen i lådan igen och tänkte, att lugn och fin nu Helene, nu gör vi ett nytt försök på onsdagen.

Fräsch och utvilad tog jag så itu med telefonen igen på morgonen. Blev naturligtvis nervös meddetsamma, så jag kunde inte läsa bruksanvisningen - bokstäverna dansade snoa på sidorna.

På fikarasten beklagade jag mig för övriga kanslister, varpå jag direkt får reda på, att jag absolut inte får använda en sådan telefon på Husknuten. Det klarar inte de elöverkänsliga.... Nu rämnar marken under fru Persson. Nu skall jag alltså gå och försöka få lämna tillbaka telefonen oxå....

Detta måste emellertid vänta till nästa vecka, eftersom jag har fullt upp med planeringsdagarna. Men hela min koncentrationsförmåga är nu desarmerad och allt - och jag merar praktiskt taget allt - blir fel, fel, fel.

Jag försöker prata med mig själv och försöker lugna ner mig, men det går bara inte. Och på fredagen går det inte alls längre, utan jag får ett fullständigt bryt på fikarasten. Tack ni underbara arbetskamrater, som hjälpte mig på fötter igen!

På kvällen på Katrineberg, var jag så trött, så jag visste knappt vad jag hette. Och det kanske var bra, för jag orkade inte bry mig om, att min programuppläggning föll redan under punkt 1....

Jag överlevde trots allt Katrineberg, men jag var störttrött när jag kom hem på lördagskvällen.

På söndagen bar det av till Höganäs, där jag skulle ställa "Lexus", som nu står för championat. Ett enda litet futtigt championcertifikat till och han hade blivit svensk utställningschampion. Men nähä, det sket sig. Domaren ville ha små kompakta och eleganta hundar. Lexus är en riktigt maffig hane, så det stämde inte riktigt. Men så är det.

Istället begav jag mig till IKEA. Herregud! med folk. Jag fick i alla fall handlat lite värmeljus och lite blockljus och nåt grytunderlägg och ett täcke till Casper och en skrivbordshurts till Janne och en ny huvudkudde till mig. Så nu tänker jag gå och lägga mig och provsova.... natti natti

Världens goaste barnbarn var hos mig igår - och han kunde gå själv! Han såg för mysig ut den lille plutten.

Jag hämtade Casper utanför Tereses jobb, sen var vi och handlade. Blev naturligtvis lite till Casper med. Köpte lite böcker till honom. Han är mycket intresserad av Karin Boye..... Eller? Nä, så var det inte. Dom reade barnböcker på Coop, så då var det att passa på.

Sen var i inne i affären hos Terese och handlade lite till vårt akvarie, som vi ska starta upp igen - alltså måste jag ta itu med det nu, och det känns inte riktigt som jag orkar. Detta var förbaske mej dålig planering. Eller för att inte säga; ingen planering alls.

Vi är nämligen förkylda. Både Casper, Janne och jag. Vi är ungefär lika snoriga, gnälliga och trötta. Casper gjorde i alla fall några tappra ryck emellanåt. Man måste ju gå och gå och gå. Även om han var trött så han gick som en liten fyllehund. Men vi ska väl krya på oss.

Vi har i alla fall bestämt nu, att leja bort resten av målningen på huset. Orken har tagit slut. Och det funkar inte att måla en fuktig septemberkväll. Det måste liksom ske på dagtid. Och då e vi liksom inte hemma. Men nu ska det äntligen bli klart. Ja med målningen alltså. Mycket annat återstår, men Rom byggdes inte på en dag!

... jag sitter faktiskt på jobbet och skriver.....

Man ska ju ta en liten paus då och då när man arbetar, och då kan man väl passa på att skriva här.

Arbetet med huset hemma pågår för fullt - ja, allt är ju relativt. Vi jobbar ju båda två, så det blir väl inte så mycket gjort på kvällarna. Men målningen flyter på. Jag håller just nu på med fönsterna. Dom ska bli faluröda. Ja inte fönsterna. Ni fattar väl. Foderna runt fönsterna menar jag. Övriga huset blir svartlaserat, nedervåningen den murade delan blir vit och ytterdörren röd. Jag tror det blir jättefint.

Arbetet på Hrf flyter oxå på. Sakta går det. Och jobbigt är det. När fredagarna kommer är jag helt slut. Måndagen brukar funka ganska bra. Jag har väldigt svårt för att läsa mig till saker, blir oerhört lätt superstressad och det tar på krafterna. Idag ska jag lägga in text på vår hemsida om en kampanj, som jag inte är riktigt "hemma" i, så jag vet inte riktigt hur det går, men det återstår att se.

Har en jobbarkompis, som peppar mej väldigt och försöker hjälpa mig att klara dagarna här. TACK!! Det är så skönt med ett lyssnande öra och lite "peptalk". Måste även skänka en tanke, till en annan underbar jobbarkompis, som vi tyvärr fick skicka med ambulans till lasarettet häromdagen. Hon blev väldigt yr och var stundtals helt okontaktbar. Hon ligger fortfarande kvar på lasarettet och blev igår flyttad från akutvårdsavdelningen till neurologen. Hoppas, att dom kan hitta felet där. Krya på dig!!