Ja, och det är ju inte så konstigt - jag har ju inte skrivit sen den 12 maj.....
Men det var väl ungefär då det hände. Det tog återigen helt stopp i mitt huvud och jag kunde inte göra någonting, kunde inte tänka, kunde inte minnas, kunde inte koncentrera mig. Jag fick jättesvårt för att föra samtal, eftersom mitt arbetsminne inte fungerade. Mitt i en mening kunde jag glömma vad jag hade sagt, vad vi pratade om, vad jag skulle säga. Att prata med andra människor var bara jobbigt, eftersom jag fick koncentrera mig så oerhört. Efter en stund var jag helt slut.
Förstår inte varför jag inte yrkade på tidigare, att bli sjukskriven, när jag kände vart det var på väg. Allt detta krånglande med medicinering och idéer om nya diagnoser gjorde att allt blev kaos och jag hade inte ork och självförtroende att protestera. Plötsligt hade jag ADHD eller ADD eller bipolär sjukdom eller personlighetsstörning. Och via medicinering skulle det fastställas vilket det var.
Jag blev ännu sämre, sen något bättre, sen ännu sämre igen och så höll det på. Och inte sjutton hjälpte medicinerna. Nu är jag tillbaka hos min "gamla" läkare - tack o lov! - som tidigare gjort stora undersökningar och psykologiska utredningar på mig och nu är det än en gång fastställt, att jag lider av GAD, och "av den allvarligare sort, som enligt Socialstyrelsens anvisningar skall behandlas av specialist i psykiatri, dvs den grupp som får betydande sekundära skador". De sekundära skadorna innebär stora bortfall i koncentrationsförmåga, inlärningsförmåga, arbetsminne och simultanförmåga.
Så är det och nu vet alla det. Det är därför, som det var längesedan jag bloggade. Det är alldeles för jobbigt. Det tar så himla långtid att skriva, eftersom tankarna far hit och dit och jag har i slutet av meningen glömt vad det är jag höll på att skriva om. Jag får läsa om och korrigera och ändra och bla bla bla tills det verkar något så när begripligt.
Nu har jag bestämt mig för, att använda bloggen som bollplank. Det hjälper inte mig, att skriva tankar och känslor på ett block här hemma. Jag måste få lite feedback på det jag tänker och känner.
Hela sommaren har nu gått och jag har inte gjort något vettigt alls. Orkar inte. Har glömt anmäla till utställningar, några har jag kommit ihåg. Har svårt att trimma hundarna, orkar inte koncentrera mig så länge utan blir yr och svimfärdig.
Min kennelhemsida har jag inte uppdaterat på jättelänge. Orkar inte ta itu med det.
Det här låter supergnälligt, men det är så det är. Hade velat ha någon hemma som startade upp mig varje dag och stoppade mig när jag gjort två saker. För det är så, att när Janne är hemma fylls jag av en enorm energi och ska göra allt på en gång. Janne blir tokig på mig, för jag börjar på en sak, så kommer jag på något annat och fortsätter med det, för att strax ge mig på en tredje sak och ingenting blir färdigt och jag blir bara jättetrörr, för att jag gjort alldeles för mycket.
Usch, detta blev en sida med bara elände. Men nu ska jag försöka skriva en liten snutt var eller varannan dag, så får vi se hur det går. Tacksam för kommentarer. Inte bara artiga, emotionella, utan ärliga och konkreta.
Kram på er alla där ute i cyberrymden! Nu startar vi om!
