Jaha, äntligen fredag...jag behöver vila några dagar nu. första veckan på nya jobbet har varit intensiv, men lärorik! Det är jättekul att jobba med mina "nya" barn. De lyssnar (för det mesta!) och vill verkligen jobba och lära sig nya saker!  Men nu i helgen måste jag planera några temaarbeten för de kommande veckorna. Tänk jag ÄR lärare nu.... och jobbar inte bara som lärare!

Några bilder från igår, då mina underbara barn trollade med handdukar i badet!

Redan efter tre dagar på mitt nya jobb känner jag mig trött och sliten. inte för att det är jobbigt och tråkigt, utan för att det är så många nya intryck och utmaningar.

Det har gått väldigt bra dessa dagar. Jag har en grupp med härliga ungar, väldigt pratglada men artiga! Min chef ringde för en stund sedan för att höra hur det går för mig. Känns skönt att hon engagerar sig och vill allas väl!

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna fylla hela dagarna med aktiviteter och inlärning, men det går jättebra, tiden räcker inte till för allt som vi ska göra!

Men jag måste erkänna att jag redan längtar till lördag då jag får sovmorgon!!!

Idag har Felicia varit på 2 kalas och jag har förberett för vår middagsbjudning ikväll. Det var en speciell bjudning med två underbara gäster. Dels Kerstin, min underabara arbetskollega på Igelkotten och dels hennes trevlige sambo.

Kerstin, jag saknar dig jättemycket och saknar vårt arbete tillsammans på Igelkotten, men jag vet att vi fortfarande kommer att hålla kontakten med varann.

Här kommer lite bilder från kvällen:

Kerstin, tack för att du finns!

Idag har det varit en hektisk dag, speciellt på morgonen då det var dags för upprop både på Felicias skola och på mitt nya jobb!

Tänk att min lilla "stumpa" har blivit så stor att hon går i första klass. En stor dag för en stolt mamma, men Felicia själv tyckte nog inte att det var lika märkvärdigt eftersom hon redan känner alla kompisar, fröknar, lokaler etc. Men det var en speciell känsla då hon kom hem och stolt plockade upp sin första läsebok *blev nästan lite tårögd*.

Min dag har oxå varit lyckad...men väldigt intensiv... precis som resten av veckan har varit. Det kändes bra att träffa mina elever, men samtidigt väldigt pirrigt. Det kändes bra att ha stöd under uppropet av elevernas förra fröken, som känner till barnen. Nu har jag några veckor framför mig som ska fokuseras på att lära känna. Jag tror nämnligen att förtroende gentemot varandra ....både elever och lärare är A och O för en givande undervisning. Måste oxå tillägga att det känns som jag har hamnat helt rätt då det gäller arbetskamraterna, vilka underbara stöttande, hjälpsamma människor. STOR KRAM!

I dag har jag haft en trevlig dag (ironi)...en dag som jag har fasat för i en veckas tid. Dagen då jag skulle rotfylla min tand (första rotfyllningen någonsin!). men det gick faktiskt bättre än väntat, jag kom in direkt och bedövningen var på plats inom en minut...jag som HATAR!!! bedövning. Sedan började tandläkaren sitt jobb, med att borra upp tanden, tömma, döda nerver, rengöra, samt täppa igen provisoriskt. jag har fått en ny tid den 17 september, denna gång skulle jag slippa bedövning, eftersom nerverna redan är döda! Lite öm är jag nu, men jag klaradet det!!!

I morgon ska jag få träffa mina elever, upprop mellan 9 och 10.30!

Getingstucken!

Tänk, i går var det söndag och jag hade sovmorgon efter att ha jobbat kväll i lördags. Jag stängde av alla telefoner som skulle kunna tänka sig att ringa tidigt på morgonen och såg fram emot en härlig sovmorgon. Vad händer då??? .......Jo, jag vaknar av att det sticker till ordentligt på överarmen, precis ovanför ärmhålan. En trött geting ramlar ner på täcket och jag flyttar blicken mot klockan 06.23. Jippi vilket skönt uppvaknande!!! Jag hade tur som lyckades somna om ytterliggare några timmar, med en sprängande arm som jag fortfarande är öm i.

Här kommer några "snuttar" från filmen:

The winner takes it all

S.O.S

I dag ska jag gå på bio för andra gången den här veckan,… såg Kung Fu Panda med barnen i Norrköping i tisdags kväll. Och ikväll är det dags igen, men denna gång blir det Mamma Mia med min underbara (f.d …….känns konstigt att skriva så!) arbetskamrat Kerstin! Bion börjar klockan 20, men vi ska träffas en stund innan och fika.

Efter bion blir det att åka hem och ladda inför mitt nya jobb som börjar imorgon kl. 08.00. Pirrigt!!!

Jaha, då har jag då efter två dagars väntan fått beskedet......jag fick jobbet!!!

Jag börjar på måndag (...ingen vidare framförhållning), men det känns bra ändå. Tänk nu blir jag mentor för min egna "lilla" klass och får en resursperson till hjälp i klassrummet! Wow en stor känsla med ett stort ansvar. Ska jag klara detta??? Ställde frågan till min chef och hon tror på mig.

 SKÖNT!

Det är jobbigt att vänta...att gå i ovisshet!

Går just nu och väntar på besked om jag får jobbet ... eller inte! Var på intervju igår och den gick bra, de skulle höra av sig idag! Om jag nu skulle få jobbet känns det som en stor uppgift, men eftersom jag gillar utmaningar så tror jag att jag ska kunna klara av det!

I dag har jag varit hos tandläkaren...det är tre år sen sist och eftersom jag har skadat en tand så visste jag att besöket skulle bli både smärtsamt och dyrt. De tog bort en massa tandsten och konstaterade sedan att min skadade tand måste rotfyllas!!! Usch! Något sådant har jag aldrig förr gjort och jag måste få bedövning (aj!). Jag fick en tid i nästa vecka...stackars mig!

Men som stöd hade jag en underbar arbetskamrat med mig, vi spenderade dessutom hela dagen tillsammans, frukost innan tandläkaren och lunch efteråt.

Tack underbara Kerstin!

Därefter åkte jag och barnen till Norrköping för att gå på bio. Vi såg Kung Fu Panda och den var helt okej. Måste tilägga att det var Felix första biobesök.

Detta har varit en helg i kalasens tecken för Felicias del. Hon var på kalas både i lördags och igår (söndag). Så här fin var hon igår....

Även Felix ville ha lite kalaskänsla med färg i håret.

Syskonen

Av längtan till dig...

                   CajsaStina Åkerström / Åsa Jinder

I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära.
Och jag trodde jag fann dig, men du va nån annanstans.
Och varje gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte va sann.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
för jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste mänska jag nånsin mött.

Det var enkelt och vackert, du sa att du väntat mig.
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden, jag såg den.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart:
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart
det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart    

...För en stund sedan ringde rektorn på jobbet som jag sökt (en rektor som jag dessutom känner och som är jättetrevlig!). Hon sa att jag är en av de tre som hon vill ha på intervju i nästa vecka! Spännande!!! Jag kommer att få besked redan samma dag, alltså på onsdag om jag har fått jobbet ...eller inte. Bara att vänta och förhoppningsvis hoppas!

Förtvivlan....

Nu har jag bara två schemalagda dagar kvar att jobba på Igelkotten, sen har jag ingen aning om hur livet blir...

Lärare eller undersköterska?

Det kommer säkert att finnas arbetstillfällen, ...dagar då jag behövs, men jag vet inte hur jag ska kunna finansiera dessa, då vår kära regering har beslutat att man endast får stämpla upp i 75 dagar!!! Jag har sökt ett jobb i Flen (inom skolan) och får väl hoppas på att jag får det, ett halvårs vikariat...även om mitt hjärta slår för Igelkotten, gamlingarna där och mina underbara arbetskamrater *kram*. Mina arbetskamrater tjatar på mig, de vill att jag utbildar mig till undersköterska, men jag vet inte...kanske inte efter nästan fyra års studier på universitet...eller varför inte?

Älskar denna texten...

Kärlek...

Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat många gånger, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har varsitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?