Saknaden efter Gucci är fortfarande stor, vi kommer nog aldrig att möta en personlighet som henne igen. Men livet för våran och Tuvas del måste gå vidare, även om det känns väldigt svårt vissa stunder. Svårast är det nog för Tuva som aldrig levt som ensamhund och dessutom har problem med hörseln. Tuva verkar ha kommit över själva sorgen nu, men vill inte vara ensamhund. Det har märkts så fort vi sett eller träffat andra hundar nu efteråt, hon söker mycket aktivare kontakt med alla möjliga hundar och har inte velat åka hem. Visst duger vi till mycket, men inte på samma sätt som en hundkompis kan göra..
Vi har haft med oss Tuva överallt och har inte kunnat gå på toa eller ner till källaren eller nåt, utan att hon stressat upp sig. De enda gångerna som det gått bra att gå ifrån henne en liten stund, är när hon haft sällskap av annan hund..
Vi har ju vetat länge att Gucci inte skulle klara sig så lång tid som vi hade velat och började då fundera över om vi senare skulle skaffa en större hund. Men inte räknade vi med att hon skulle gå bort så plötsligt och att Tuva skulle vara så beroende av just hundsällskap. En hund som lever så tätt inpå en annan hund, kan ju klara ett problem med exempelvis hörseln, utan att det märks så väl. Därför insåg vi att vi borde börja leta efter en ny familjemedlem ganska snart. Ödet spelade nog en ganska stor roll i vårt sökande och vi hittade en valp som tilltalade oss. Men den skulle ju framför allt passa Tuva, så hon fick följa med och kika. Tuva som brukar vara ganska reserverad bland andra hundar, blev genast accepterad av valpens övriga flock och de sökte sig till varandra som om det var meningen. Hon verkade genast lättad över att få med sig denna valp hem och de sover, äter och går ut ihop, som om de aldrig gjort annat. Det är så fantastiskt att se hur Tuva har livats upp igen och även kan busa till det lite. Visst kan hon tycka att valpen är lite väl enegisk ibland, men då går hon bara och lägger sig en stund så valpen ger upp och får leka själv eller med oss under tiden.
Så låt mig presentera:
Smilla
En blandrastjej på 11 veckor, med ett milt sätt och väldigt lättlärd. Busig - javisst! Men det får man ju räkna med när man skaffar valp..
Tuva och Smilla verkar ju trivas ihop och har det bra, det är ju huvudsaken. Att vi gillar dem båda är ju en självklarhet och nu hörs det mer glädje i huset igen.
Just nu sover våra små sessor, så det gäller för oss att passa på att äta middag under tiden. För sedan blir det nog full fart igen..
Vi önskar er en fin fortsättning på sommaren och en trevlig Midsommar!
***