Sagan om Liss.

Jag skulle inte ha 2 st hundar som jag nästan alltid har haft. När June fick valpar blev jag lite sugen iallafall. Vi pratades vid varje vecka om framstegen som valparna gjorde (jag skulle fortfarande inte ha)Just när valparna var leveransklara ringde det väldigt få (ingen alls) valpköpare, det var inte bara June som var drabbad även fler satt kvar med valpar. Bouvierklubben skulle ha årsmöte på Örebro brukshund klubb 2 mars då var valparna 10 veckor och veckan innan hade vi bestämt oss vi skulle ta en av valparna. (jag sa till kjell att Ippsie skulle få en syster, snäll som han är sa han inget) Långt innan hade jag beställt och betalt tågbiljett för att åka på årsmötet och därefter ändrat så att Liss och jag skulle kunna åka tåg hem. Nettan engagerade sig och körde mej upp istället.

Liss var en mjuk och hörsam hund. hon gick för det mesta lös och än så länge lyssnade hon fast hon hellre ville jaga kråkor eller cyklister eller mopedister. Hon var en lättlärd hund, 10 min kunde hon locket, därefter toucha handen. Leta föremål i skogen var inget för henne trots hennes unga ålder. Så många spår han vi inte med, men hon hade fattat galoppen. Ippsie och Liss kom alldels förträffligt överens. Ippsie visade var skåpet skulle stå och Liss lyssnade. Ibland tog Ippsie pipsaken som Liss hade och bara sa den ger du f...i  och då var det så tills Ippsie sa något annat. Hon följde gärna efter mej och låg vid mina fötter.  Hon älskade att bli kliad på sin lilla mage.Hon lekte gärna för sig själv och slängde leksaken för att sedan ta tag i den igen. När jag tänker efter så blev det mindre av det den sista tiden. När hon skulle klippas eller borstas stod hon helt still på bordet (tack June för att du tränat)

Veckan då hon blev röntgad var ett enda sammelsurium. ena stunden fanns det hopp nästa inte. Telefonsamtal i det oändliga, och mängder med tårar. Skadan är så ovanlig att veterinärerna inte visste och kunde inte ge besked, men Liss haltade trots Rimadyl morgon och kväll.

Sista kvällen satt vi på balkongen och åt glass (alla 3),sista natten sov vi alla i samma säng. Liss hade inte fått smaka glass eller ligga i sängen.

Hos veterinären viftade hon på svansen och var lika glad som vanligt. Det är skönt att komma ihåg henne som en glad hund och inte någon som hade så ont. (det hela skulle bara blivit värre) 

Tack " av enhändlse Liss" att vi fick lära känna dej !