Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


turkos

Idag har jag sagt att jag älskar dig minst hundra gånger. Det är underligt hur betagen man kan vara av någon. Snart åker vi ut på äventyr och det känns bra.

Jag ville bara berätta att jag tror att vi bygger något stort här och nu.
2 Juli 2012  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
well

Namn: Ano Nym

Född: jo, jag tror det.

Bor: vet inte riktigt

Uppvuxen: halvvägs

Intressen: livä, konst, natur, närhet, mat.

Mål: att förbli lycklig, klara av lite betyg till exempel.

Bra egenskaper: hah, snäll och rolig kanske.

Dåliga egenskaper: mina känslor sitter på utsidan av min kropp.

Jobbar: massor massor massor massor stress stress stress stress stress stress stress

Barn: min katttttt och alla de som jag föder fram i mina drömmar.

Önskar: att jag hade haft mina betyg där de borde vara så att jag slapp det här kaoset.

Ogillar: alldeles för många och mycket

Gillar: mat och sex

Behöver: närhet mat kärlek ett kreativt flöde förståelse och uppskattning t.ex.

Rädd för: när en gemensamhet blir delad på mitten. att det kanske är mer värt att alltid vara själv än att råka ut för att bli lämnad igen.

Står för: mina lurviga

Är emot: smärta
25 April 2012  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
heaven

1. VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag var tolv år och drömde om hästar och den "snyggaste" killen på skolan. Inbillade mig själv att vi var lika varandra.

2. VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Blev kär i J igen. Ack och ve.

3. FEM SNACKS DU GILLAR:
"Sliskigt" godis..
Allehanda mjuka kakor
Frukt!!!
Tårtor utan vare sig kaffe eller choklad i
Lussebullar!

4. FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Inga alls tror jag

5. FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
Betala av min CSN-skuld
Placera förmögenheten hos människor som behöver den
Bosätta mig på en fin gård och starta upp en ekologisk odling och kanske lite turridning exempelvis
Skaffa mig en fin ateljé

6. FEM DÅLIGA VANOR:
Blir beroende lätt
Har noll självdisciplin
Rädd för att ringa till människor
Svårt för att lära mig saker och komma ihåg dem
Svårt för att säga till

7. FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Rida!
Ligga!
Vara kär!
Äta gott!
Umgås med fina människor!

8. FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Päls
Skinn (ja, utöver mina skodon då.)
Platådojjor, och sådana högklackade saker


9. FEM FAVORITLEKSAKER:
Färg och canvas
Lera och kamera
Pennor och papper
Sax och nål och tråd och tyg
29 Januari 2012  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
daffy duck

Vad som spårar ur i mig är tåget som löper längs med ditt spår. Det spårar ur helt, det får spinn, det snurrar ner för en bergskedja och tar med sig alla omkring. Ombord gråter herr glad, super fru nykter till för att glömma, skriker mister blyg, fröken harmoni har drabbats av panik och övriga i sällskapet sörjer med dem alla.

Men det kommer nya spår på besök, nya spår som ropar andra fraser, som får sällskapet att dansa och småle. Fånle.

-
16 Oktober 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
suck

devils enjoy my flesh
8 September 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
at the hop

jag älskar dig så mycket att kroppen värker när du inte tittar efter mig
när
du
väljer bort mig.

att jag kan älska någon som dig, det är beyond me.
du är vacker
men ingen har sårat mig så återkommande som du.
det är
dagligen
dagligen


kontinuitet, jag behöver, kontinuitet.
välj mig
hela tiden.
1 Juni 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Where does the good go?

Så, det händer saker och hjärtat gör så jävla ont.
Han är elak, jag tycker det. Jag tycker att han gör det svårt för sig och oss och allt.
Det är en maktkamp och jag vill inte att det ska vara så.



vill slåss och åh hur kan någon vara så dum?
27 Maj 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
you are the only one

vi slår ned varandra.
7 Maj 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
bruises

han säger hej men nej
och jag säger nej säg inte nej


-
hur
gör
man
?
1 Maj 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
I want to touch you, but I dont remember how

Jag vill att du ska kommentera, skriva här. Jag vill verkligen det. Du är den enda som känner till den här platsen. Den enda som vet vem jag är. Jag försöker att visa allt - för det borde väl vara det enda rätta.

Jag vill berätta om allt för dig och ingen annan.
Du är den enda.

Och jag är inte den enda.

Men jag älskar dig i vilket fall som helst.
12 Mars 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
We are

JAG VILL BARA SÄGA ATT ALLT DET HÄR ÄR JÄTTEDUMT
DU FÅR TYCKA OCH TÄNKA PRECIS VAD DU VILL
JAG KAN INTE STYRA DIG
MEN
JAG KAN BELYSA DIN OTYDLIGHET I VAD DU SKULLE KALLA TYDLIGHET
DU KÄNNER NÅGOT FÖR MIG
OAVSETT OM DU VILL DET ELLER EJ
JAG VET DET
OCH JAG VILL SLÅ DIG SÖNDER OCH SAMMAN (IBLAND) NÄR DU FÅR DET ATT VERKA SOM ATT DU INTE ENS SKULLE GE SKEN AV ATT DESSA KÄNSLOR FANNS I DIG
JAG VET JU
JAG VET JU
VAR ÄRLIG MOT DIG SJÄLV SÅ ATT DU KAN VARA ÄRLIG MOT MIG
DET ÄR INTE FÖR MYCKET BEGÄRT
27 Februari 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Run away into you

Saker som jag gör: många dåliga och elaka.

Saker som händer: många dåliga och komplicerade.

Saker som känns: mycket dåligt, lite bra.

(Men i morgon ska det rättas till, livet och magontet och svårmodet.)
1 Februari 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Emily theyll follow your lead.

Nu ska jag vara helt ärlig. Jag har träffat en ny, som tidigare omnämnt. Det går som en våg. Bra och dåligt och jag vet inte hit eller dit. Jag är mest glad.

Han är fantastiskt fin.

Jag är kär. Jag är jätteförälskad, störtkär. Nu! Han får mig att gå omkring och fånle. Och imorgon kommer han hem.
4 Januari 2011  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Canela/Anchor

Jag vill meddela att jag blivit kär i en ny. Han är mörk och mystisk. Han är.. mycket. Jag hoppas säkert i onödan, på att det ska gå vägen. Men ett liv utan hopp, ja, vad är det?
31 December 2010  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
I dont love you, why do you love me?

Någon är fortfarande kär i mig, efter tre år av mitt nekande och översittande. Varför? Är jag så bra? Är jag så fin? Så fin att det inte går över?

Förra veckan deklarerade han att han fortfarande tänker på mig, och så träffades vi - på stan för jag vill verkligen inte ens ge honom chansen att försöka - och han: min fv vill komma - är det okey? Jag känner mig.. Mållös, jag är inte intresserad! Jag har inte sagt att jag är intresserad, för jag är inte det. Åh, jag blir helt trött!

Dessutom, någon ny har/börjar bli kär i mig. MEN SLUTAAAAA. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte! Jag vill bara ha en människa, en människa, en kärlek, EN. En person som varit rätt sedan första början.

En människa som kommer hem igen om tre månader. Tre månader är ganska så snart. Vet ni det? Det är ganska så snart. Om vi talar med varandra var helg de kommande månaderna så kommer vi prata (minst) tolv gånger och det är faktiskt ganska så få gånger och alltså ganska så kort tid.
20 Oktober 2010  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
I dont love you, why do you love me?

Någon är fortfarande kär i mig, efter tre år av mitt nekande och översittande. Varför? Är jag så bra? Är jag så fin? Så fin att det inte går över?

Förra veckan deklarerade han att han fortfarande tänker på mig, och så träffades vi - på stan för jag vill verkligen inte ens ge honom chansen att försöka - och han: min fv vill komma - är det okey? Jag känner mig.. Mållös, jag är inte intresserad! Jag har inte sagt att jag är intresserad, för jag är inte det. Åh, jag blir helt trött!

Dessutom, någon ny har/börjar bli kär i mig. MEN SLUTAAAAA. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte! Jag vill bara ha en människa, en människa, en kärlek, EN. En person som varit rätt sedan första början.

En människa som kommer hem igen om tre månader. Tre månader är ganska så snart. Vet ni det? Det är ganska så snart. Om vi talar med varandra var helg de kommande månaderna så kommer vi prata (minst) tolv gånger och det är faktiskt ganska så få gånger och alltså ganska så kort tid.
20 Oktober 2010  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
ready for the funeral

Är vi tillsammans nu?
25 Augusti 2010  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
leaving blues

Jag visste att du ville ha mig.
20 Augusti 2010  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
When you leave me the bed is empty, and I feel crazy

Jag vet att du vill ha mig egentligen.

10 Augusti 2010  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Bonafide

Kan du se oss åldras ihop? Det kan jag.

Kan du se oss stå vid altaret? (Trots att du inte är kristen längre, och jag aldrig varit?)


Vill du vara med mig? Och jag är riktigt riktigt rädd för sommaren och hösten för det känns inte som att jag är med i planerna någonstans. Och jag tänker på det med stor sorg. Finns jag inte med? Är det slut sen? Jag vill ju uppleva hela världen med dig.

[..]
2 Januari 2010  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
and Im gonna keep on loving you.

Det har gått ett år nu. Ett år. Och två veckor snart. Tänka sig.

Han är borta nu. På äventyr utan mig.

Jag borde göra en massa saker. Men jag orkar/vill inte.

Det här är ventilen, när det är jobbigt. När jag mår dåligt över att han inte svarar på ett sms, när jag känner mig trängd för att jag fortfarande inte fått ur mig de där tre orden och känner ångest över det. När han drar upp det och jag får magknip och vill lägga mig ned och bara gråta. För visst älskar jag honom, men det är svårt att få ur det. Och istället för att tiden skulle göra det lättare att få ut det så blir det bara svårare. Vi är inte så puttinuttigulliga, han säger inte de där tre orden längre heller, det är nog över ett halvår sedan sist, så jag blir nästan ledsen över bara det när han drar upp det. För hur kan jag vara säker på att jag inte är ensam om att älska? Jag är orättvis, ja.

Han har fortfarande inte svarat. Blir ledsen och ångrar att jag skickade det där sms:et vad är vitsen om han ändå inte svarar? Känner mig dum och bara åh. *melodramatisk* Och det där med att han aldrig presenterar mig för sina vänner. Jag är bara liksom "hans tjej". Punkt, inget mer. Bara någon att pussa på och stoppa snoppen i :( Spelar liksom aldrig någon roll att jag klagar på det, han presenterar mig ändå inte så jag pallar inte längre försöka mig på att bli en del av hans vänskapskrets. Ni vet, whats the point när en bah: Va har han tjej? *Namn*?? Vem är det? (Kille som vi haft hemma hos oss, träffat ute, spelat spel med osv hur många gånger som helst. AJ i hjärtat.) Kärleken bah: men det är ditt fel att du inte tar plats och presenterar dig. Så blir man orsaken trots att det liksom verkligen inte är mitt fel, eller det kanske det är. Det nya kanske är att bara lämna sin älskade vind för våg när man ska någonstans? Vad vet jag. Men jag vet i alla fall att jag är ledsen och sårad och allt.

Och när han blir arg för att jag är ledsen. Han vill inte ta i mig och jag blir bara mindre och mindre och liksom lusten flyger sin kos och så känner man sig tråkig och äcklig och bara allt det där dåliga.

Nu ska jag fortsätta att städa. Är fortfarande ledsen. En annan sak, som jag måste få ur mig: när han pratar om början, om mig i början och är nedlåtande. Blir ledsen för han hade övertaget och han måste dra upp det och visa sin makt och göra åtlöje av mig och bara: jag blev bara tillsammans med dig för att bevisa för mig själv att jag kunde. Det gör ju så jäkla ont, fattar han inte det? Jag är alltid i underläge, och jag gör alltid fel och för lite och vad vill han att jag ska säga? Att jag älskar när han pratar om hur patetisk jag var? Att jag försökte pussa honom andra gången vi sågs och att det var så himla fel och hemskt och jag vet inte vad. Gjort är ju gjort och han vred ju ändå bort huvudet så det blev ingen puss utan bara ett sår i hjärtat. Och pinsamt och liksom fuck it. Snälla sluta bara prata om det, jag vill inte känna mig liten och maktlös. Dessutom var det han som gick till en gemensam vän och sa att han absolut inte var intresserad av mig och aldrig skulle bli det. Men det drar inte jag upp och liksom: IN YOUR FACE. Mest kanske för att det också känns som en förolämpning, för att jag liksom inte var bra nog för honom och som när han tog bort mina kommentarer på last.fm och på fejjan för att jag vet inte varför. För att han skämdes över mig, för att jag inte var mogen nog, för att jag var fel.

Och så det där om att jag inte är vackrast i världen. Jag tänker ganska så sällan på det nu för tiden. Det finns liksom ingen vits i det. Jag blir bara ledsen och känner mig ensam och allt. Jag tycker ju att han är finast av alla och allt, jag tycker verkligen det, men han tycker inte så om mig. Han har sagt att det finns bättre och finare. Och jag vet att jag inte är så vacker eller fin, det behöver jag inte höra, jag har ju blivit mobbad för det till och med. Men varför kan han inte tycka att jag är fin ändå? Och om han nu tycker att det finns tusentals snyggare och bättre och smartare så kan han antingen ta en av dem eller bara knipa igen om den åsikten. Det är ju det där om att jag verkligen inte mår bra av att känna att jag är underlägsen..


Det gör ont och jag vill ju bara att det ska kännas bra och fint. Nu kommer han säkert go bananaz över det här, men jag behövde få ut det.
30 Oktober 2009  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
In the highways, in the hedges

Vi bråkar om min vikt. Eller snarare framtida vikt, hur den kommer att påverka mig, mitt psyke och min fysik. Jag funderar fortfarande över om det är värt det. Om jag brinner nog för att förstöra min kropp. Läser uppsatser och forum för att bilda mig en uppfattning av hur kroppen tar skada av en låg vikt.

Jag vet att mitt humör kan påverkas, min benstruktur, min vätskebalans et cetera. Allt det här i negativ riktning.

Våra samtal brukar blossa upp. Jag känner att jag inte "kan" bli något annat. Men det är klart att jag kan. Men nu när betygssystemet är så fuckat och dumt som det är så känns det som en ren omöjlighet. Möjligheterna finns inte att jag ska hitta något annat som jag brinner så för som det här. Sure att jag kan vara track rider (träningsryttare), men, det är ju inte riktigt det jag vill.. Och allt utanför ridsporten måste jag ha betyg för att kunna göra. I feel empty.

Oh, well, lets see where this will get me.
29 Juli 2009  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Lets get out of here, pass the atmosphere.

Han minns mig inte från förr. Jag minns ingenting nu. Idag var jag i Lund tittade på dyra chokladkakor. Hur kan något så litet kosta över hundra?

Han blir arg. Arg när jag säger att jag blir ledsen när hans gamla flamma kallar honom "hjärtat". Jag blir också ledsen när jag ser på någon community att hans gamla kommentar om personen ifråga är ungefär "Du är mitt husdjur *Grr*". Men det drar jag förstås inte upp för man vill ju inte vara den jobbiga tjejen mer än nödvändigt. Speciellt med tanke på att han inte anser att jag på något vis har rätt att känna som jag gör.

Det känns orättvist. Eller ja, jag menar: inte kan man väl mista sin rätt att känna? Eller kan man det? Kanske har jag inte rätt att känna det jag känner för att jag tidigare haft relationer till många fler än han? Kan det verkligen stämma? Av vilka inga kallar mig "hjärtat" eller som jag nog någonsin kallat "mitt husdjur". Eller ens liknande saker. Jag vet inte. Jag har inte fel.


Well, weve got lots to figure and even more to experience.
And I love you like no other and I hope you love me too.

30 Maj 2009  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
fkjahg blogg.se

jahaja, det var ju ett tag sedan. den här ytterst anonyma bloggen som har fuckat google-hittar-dig-oavsett etc. det är orättvist. jag har ändrat allt, det borde inte gå att hitta mig, men det gör det.

jag är kär kär kär kär! och min älskling är samma som för typ ett år och några månader sedan. fast jag mår illa av att tänka på det, att jag förlorade då. att jag inte vet vad som hände och att han tog avstånd till mig och yada yada. men det var då det. och det är nu som gäller.

han drömmer mardrömmar om att jag är otrogen. och jag vill bara gosa ner mig nära honom när jag hör det och bara.. njuta. och ja, det är så fint på alla sätt och vis. jag går fortfarande lite omkring som en bitterfitta och har svårt för att släppa ut allt. för jag är jättejättejättekär, ja, men det är så svårt. inte egentligen kanske, men det är ju alltid så, allting går så himla underbart jättebra och så kaboom släpper jag allt och säger precis hur det känns och då blir det världens rabalder for det känns aldrig likadant ifrån andra hållet och så, slut. ja, men typ. och melodramatiskt, ni skojar, det är klart att det är. men det är det väl alltid med sånt. känslor och känslor som bara dunkar och låter.

i övermorgon kommer han och jag ska brotta ned honom i min säng. igår pratade vi i telefon i tre timmar och en kvart. men han hade glömt bort att jag sovit i hans säng där uppe också. så jag blev lite ledsen, men det sa jag förstås inte. istället berättade jag om hur bill, hans katt, vann fighten om sängen i massagerummet över henke. henke sov i soffan istället. och så ville jag inte prata mer om det, för jag vill inte komma ihåg att det gjorde jättejätteont då. och jag vill inte prata om hur det blev vi nu i höst. för då blir jag också ledsen och allting är bara en spiral, som går nedåt, om man ska ta upp sånt. för han är så ärlig och han tyckte att jag var konstig och jag ville inte lyssna då och inte heller när han sa att han menade det då, att han liksom inte var intresserad alls. jag ville spy på honom. SLUTASLUTASLUTA, jag vill inte veta om att du inte ville ha mig. jag vill inte. jag ville ju hela tiden ha dig. hela tiden. men jag bet ju ihop för han svarade inte på mina sms och lisen berättade att han skickade gratis till alla. det var så definitivt.

fastän han säger att ja, men jag trodde ju att du dissade mig för att jag var pingstis. det gjorde jag inte alls, inte alls. det var ju han. och åh. jag vet inte. vad ska jag säga. jag vill inte prata om det, eller hans föredettor. han brukar fråga mig om JI, och så säger jag att jag inte vet varför han gjorde slut, eller någonting, men att det gjorde ont. och vi pratar om M ibland. M, som bara var pinsamt egentligen. men ja, han har börjat igen. han säger att han saknar mig och aldrig tröttnade. älskling drömmer mardrömmar för att jag skrev det på bloggen. och jag skrev inget fel, men det var tvunget att komma ut någonstans liksom. och ingen frågar, och jag orkar inte dra upp allt själv hela tiden med vänner. då skriver jag hellre. då är det upp till var och en att läsa om de verkligen vill.

igår somnade han i mitt öra, snusade och jag kunde höra hans andetag och han var vacker och febrig. jag längtar och längtar.

-
10 Januari 2009  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Vous êtes tout.

:)
16 November 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
direct you into my arms

vackrare än dig finns inte, du gör mig ungefär såhär underbart glad och lycklig och varm inombords.

<3
27 Maj 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
små oskyldiga moln

älskling, när du rör mig då både känner och känns jag.
13 Maj 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
If you shine I shine

Jag är lycklig.
Du gör mig lycklig.
Jag är så kär.

The plainest words are the finest.
5 Maj 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
I love you like the stars above.

Mycket har hänt.
29 April 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
would you freak if I told you I liked you?

dagens sanning.
21 April 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Bitsk som en hundvalp

öppna ögonen
öppna öronen
det går inte att värja sig

du går in i mig
jag in i dig
långt in
omfamnade dig
som du omfamnade mig

på låtsas.

ingenting är äkta,
ingenting är som det borde vara

och jag vill bara hem
och sova
och bli omhållen
älskad
på riktigt.

inte ångra mig
eller något av mina jävla beslut.
varför blir allt bara fel för?

3 April 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
logh

This will only hurt, this confusion must have an end now.

19 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
All those young dudes

Vet ni, jag skriver tusen gånger bättre när jag inte har något att säga.
Som det där med kärlek.
Vafan, nu när jag är kall som en sten kan jag skriva precis vad som jag kände en gång i tiden, är inte det knäppt?

Fast egentligen, jag kanske fortfarande känner, men lider av det där med självförnekelse?

Jag vet inte, det är så svårt sånt där, med känslor och så. Bah.

Never mind my failing attempts to explain, they will never be enough anyhow.
18 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
This is the song against life.

Ibland gör människors ord så ont att man inte kan sätta ord på det.
16 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Dreams, but not of the good kind.

Och ifrån att ha haft den mest fantastiska och underbara drömmen någonsin, så kan det ju bara gå nedåt? Right?

Nåväl, drömde om, mindre roliga saker. Jag drömde om ja, äsch, nog vet ni allt. Jag radar inte upp namn här i onödan, inte ens förkortningar, och skulle jag skriva ned något tramsigt substantiv, allternativt adjektiv skulle alla förstå, kanske ännu bättre än vad de redan gör osv. Och nu drar jag, helt i onödan, bara ut på saker.

Drömde i alla fall att jag var på någon fest. Along with this ja, dude. Inte för att vi pratade eller så, eller ens höll koll på varandra för en gångs skull. Jag vet inte om det var bekvämare än vad det brukar vara, när vi håller koll på varandra alltså. Jag tror inte det. Det känns lättare och behagligare att ha någon som har en nys om vad man gör och vad som händer. Festen tog slut. Någon dag senare kikar jag i min väns bdb och woho, där står det klart och tydligt att han för det första totalflirtar med henne och för det andra fick ihop det med någon brud på den festen vi var på, tillsammans. Jag ville dö. Verkligen, dö.

Och jag har så svårt för att förklara varför, för det hela är ju egentligen jättedumt, varför bryr jag mig ens? VARFÖR? Och varför bryr jag mig INTE när pingstvännen har fixat en brud rakt framför ögonen på mig? Det hela är knäppt. Riktigt knäppt, samtidigt som jag aldrig skulle kunna se mig ihop med personen som jag drömde om, så kan jag se mig delandes mitt liv med pingstvännen - för att han inte rör upp i närheten av så mycket känslor som den andra. Därför att jag känner mig säker, SÄKER, med pingstvännen - vilket ju är idiotiskt efter vad som jag såg i fredags. Eller egentligen, det finns ju inget mellan oss längre - så det är ju inte alls idiotiskt. Men äsch, jag vet inte. Jag litar på pingstvännen av det skälet att han är religös, och inte den som ger sig in i vadsomhelst, jag litar inte på den andra av ja, herregud, många skäl. Det är väl också därför som jag har så svårt för att tänka ordentligt i hans närhet.

MEN NU VAR JAG WAY TOO ÖPPEN OCH HEJDÅ.
15 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
bloody mary

jag tog och köpte en bloody mary
smuttade på den kryddiga drinken
och försökte att glömma bort dig
du är inte bra för mig och igår åkte du.
igen.

"nu ska vi knulla" suckade jag
och med fingrarna instuckna i
någons hår bad jag om
något på låtsas
och du vet ju vad jag menar
det blir inte samma sak
om man inte låtsas
det blir så fult på något vis

och mitt liv får inte bli fult
om så allt bara skulle vara
någon form av fantasi
så är det bättre
bättre än kalla sanningar
att kasta i ansiktet
på de omkring mig

med en bloody mary i handen
och tankar som bara snurrar
snurrar
försöker jag igen
att ta tag i mitt liv
utan att såra.

fan också, det är redan fredag
och jag vet inte hur jag ska dra
mig ur allt det här
allt som kommer
att brännas
för att jag inte visste bättre
13 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
it is all about the whining.

du såg mig
dansa inombords
och du vågade
att titta
och undersöka
och leta efter hemligheter
långt inom mig

men nu kommer jag att släppa det
igen
sluta tänka
känna
ens fundera

det var så enkelt som det var
alla mina tankar berörde
han iklädd kevlarskal som skydd
och fastän ingen riktigt förstår

så var det. är det,
enklast så
för med tankarna finns
insikten som är svårnådd
om man inte redan upplevt den
i plural.

fan jag vill inte
känna hur du klär av mig
med din blick
och kan läsa mina innersta
känslor

jag vill absolut inte
att det ska kännas så bekvämt
att sitta nära
och stirra på dina mjuka läppar
trånande

jag antar att trånandet
bara finns
för att du är onåbar
lika onåbar som vad
jag är för någon helt annan.

kevlarskalet är långt borta
och jag kan inte komma på
hur jag ska få ett slut på allt
det här.
10 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Bring on the ether

Som att förlora i ett spel
som man inte ens visste att man medverkade i

jag skrev om metapoesi
och hur dina andetag höjdes och sänktes
den natten

och sommarbrisen
svalde mig och dig

kravlöst
och enkelt

din blonda långa lugg
lockade sig lite i topparna
och jag ville bara säga
att det var allt
som behövdes
för att förgylla min dag

och förhoppningsvis
förgylldes även din.

sommaren skapade en
isolerad värld
kantad av madrasser
för att skydda mig

ifrån han
som skapade
bara för att sedan förstöras

och idag fylls min värld
återigen av hans tomma
fraser och kroppspåk
som vittnar
om en svag människa
bakom kevlarskalet

och du ser mig
ibland
och följer mig med dina
isblå ögon
som om jag vore
av värde.

fast den enda insikten som når mig
är förlorandet
av vänner
och de som fått mig att överleva

vad hände?
när blev jag exkluderad?
oinformerad
om vad som försigick

nu är allt jag kan göra
att ta ännu ett djupt andetag
och försöka se
oss, eller jag och på andra sidan ni
ifrån ett annat perspektiv

för om det blev såhär fel
för något som inte har hänt
så kan ni ransaka mig

jag ville aldrig bli det femte hjulet
eller ens skriva metapoesi
om hur mycket jag saknar
att skriva om OSS
tillsammans
och ingenting annat.

om det kan lösas
i vatten
så låt det lösas nu
och jag skulle bli lycklig igen.
3 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Love is real, real is love.


Jag måste nästan medge att jag hade kunnat, helt ärligt, ge upp mitt liv för den där pingstvännen. Jag har aldrig tidigare tänkt så långt. På framtiden, ni vet, att gifta sig och sånt. Men, när frågan kom på tal, var det som att man nästan skulle kunna ställa in sig på ett liv, med bara en. För alltid. Jag skulle inte säga att jag älskade honom, eller var kär ens. Men, det var något, som verkligen fick det att kännas rätt. Inte speciellt mycket tvekan, allt bara var, och jag kände mig inte pressad att känna så mycket mer än den tillfälliga förälskelsen och lyckan i att få hålla i hans hand. Det spelade ingen större roll ifall det tog slut där (som det gjorde) det som spelade roll var mer ur ett "här och nu"-perspektiv. Jag kände mig tillfreds med att bara komminucera. För förhållanden har aldrig varit så djupa i sig tidigare, och det var det nog egentligen inte den här gången heller. Om jag nu ens vågar kalla det förhållande, relation låter bättre. Man har någon form av relation till alla som rör sig omkring en och ens nätverk. Vår relation råkade bara vara ett steg längre upp än de andra relationerna i mitt liv. Åtminstone i min värld, vad han tänkte och tyckte hör till en annan historia. För vi talade bara om andra saker. Saker som jag inte riktigt minns längre. Han skrev vitsiga sms och var noga med vart jag höll hus, konstant. Han fick panik när jag inte svarade på hans sms inom någon timme. Han visste inget om mig. Jag tror att det som gjorde så att vi nästan bröt kontakten, var att allt kom ut. För fel person insåg vad som pågick och ord kan ha utbytts. Och jag vet att de talar om mig, fortfarande när jag rör mig i deras fotsteg. För mystiskt så vet han fortfarande alltid om när jag finns i närheten. Men viktigt att påpeka är att jag inte känner mig förföljd. Kanske av mina erfarenheter om något, för jag har gjort allt annat än följt hans normer. Det var inte så jättelänge sedan det kom fram att han var kommunist, eller, jag är inte helt säker, mer än på att han är blodigt röd och det rör mig inte ens i ryggen. Men jag tror inte att han skulle acceptera mig för den jag är. Det är faktiskt ganska så få som faktiskt accepterar mitt val, min syn på världen, min politiska åskådning. Det är inte alls speciellt länge sedan någon (ARGH) slutade bevaka mig här på bdb utav det skälet. Jag vet inte var jag ska börja, mer än att det gör mig fruktansvärt frustrerad. Vilket också gör det oerhört svårt att ens våga berätta för honom. För övrigt, varför skulle jag ens vilja berätta något för honom? Han har gett upp mig. Och jag vet inte ens varför. Om det var allt som hänt, så förstår jag, för det som hänt, kan anses som något helt fruktansvärt, förfärligt och jag vill inte säga mer än så, men i hans ögon så kan alla mina moraliska beslut varit endast till att förkastas. Det gör mig illa till mods, för just då, så hade jag inte något annat val. Men jag skulle samtidigt aldrig ha gjort på något annat vis, om det hände igen eller om jag fick alternativet att välja och ändra. Tror jag. Fast jag vill helst inte rota för mycket i det, för det gör inget gott. Jag har ju aldrig varit bra på att ta saker som gjort ont. Nåväl, att bli lämnad där, på den maskeraden, utan något svar, men med insikten om hur fruktat ensam man trots allt var gjorde ont bara i sig. Och någons ord brände mig sönder och samman. Så jag har gett upp den formen av förhållanden, relationer som inte inger några krav, det är också därför som jag håller mig undan någon som helst närhet. Bara tanken i sig att hamna i fler smärtsamma situationen gör mig rädd för att någonsin våga ta någon i handen igen. Om han nu inte skulle få för sig att ringa och säga att det betydde något för honom. Då vet jag, att jag skulle bli den svaga och patetiska stereotypa femtiotalskvinnan som hängivet ger sig in i samma sorts relation igen. Och ändå, så känner jag ingenting egentligen. Mer än ett visst hat för att han inte gjort något, inte sagt något, bara ignorerat. Då inser man hur hemskt lite man betyder för någon. Det var också det som gjorde våren och alla andra post-perioder. Det gör ont nog att inse att man inte var så mycket mer än en tillfällig tillfredställare. Inte enbart kroppsligt, även om just det ordet kan tolkas på just det viset. Fast å andra sidan så kan man inte riktigt veta när det kommer till sånt. Skulle men tro på alla forum på /b/ så var jag nog ungefär i klass med något sånt, i plural av mina relationer. MEN nej, nu orkar jag inte skriva ett ord till. Så hej.
3 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
it is all about whining.

och blir ledsen (igen) över det. inte det med D. inte alls det. utan det med tjejgänget. jag har ingen aning om vad som hände. men jag kom att tänka på det igen, för nu så inser man hur exkluderad man är ifrån allt, som man tidigare var en viktig del av.

och kom och tänka på en sak som jag fick reda på precis efter sommaren, när ellie och ida hade varit hos eva mitt under sommarlovet utan att ens fråga om jag ville med eller ej. då inser man att fan, det är ju precis lika illa som på högstadiet. jag lyckas ju inte behålla mina vänner hur jag än gör. och det gör så jävla ont. och den där festen som jag tror är nästa vecka, jag är mycket medveten om att jag _inte_ är bjuden. inte speciellt konstigt heller, jag passar ju fan inte in någonstans. usch, jag verkligen HATAR att vara ledsen över det här med vänner. jag kan ju inte sluta tänka på det på samma sätt som om det vore det med D - då är det bara att träffa någon vän. så funkar det ju inte med det här. vem ska jag vända mig till liksom?

ska försöka säga det till dem, någon gång. att jag känner mig inte mobbad, men utfryst, och det gör ont. riktigt jävla cp-ont.

but nevermind them.
never fucking mind them
they will never understand anyhow.
1 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Climbing up the walls.

Urartade
i ett påstående
ett äkta
begrepp
som slog ned dig
och mig

och igen
lovar jag
mig själv
guld och gröna
skogar i
att sluta prata
med dig

för du äcklas
av mig
jag vet det
du hatar mig
och alla känslor
som jag river upp
i dig

förstör dig


jag hatar dig
lika mycket
för allt som du säger
allt som du ljuger om
alla dina jävla fraser
och skratt

är lika patetiska
som förr
jag kan inte förstå
att du har ett
sånt
järngrepp

om mig
när du inte ens vill det
och jag inte vill det

du är en
hemsk
människa.
26 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
How can I not cry for something so big in my life?

Och äsch.
För helt enkelt ta det.
Blir arg och förtvivlad.
Riktigt jävla arg och förtvivlad.
Så arg och ledsen att jag nog tar mig ett bad.
Skär mig i armarna, nästan.
Fyfan.

Tänka sig att man kan vara en sån jävla bundis med alla, men samtidigt, totalt... fel. Så fel, att det till och med känns helt jävla bäst för en del att prata fritt om saker, som gör att det som brinner inom mig slocknar. Fyfan. En dag, ska man kanske säga ifrån eller också, möjligtvis bara skita i det. BRYTA KONTAKTEN med massor av folk, för ja, vem bryr sig _egentligen_ om jag är där eller inte? Folk verkar trivas, till och med bättre, utan mitt sällskap.

Jag ska ge mig. Sluta bry mig, för jag har insett att det som var inte är och jag är så jävla trött på att leva i en lögn.

"Jag är inte bjuden, sluta prata om den jävla festen nu." End of story? Sluta prata om att de tvingar med dig och att du egentligen inte vill. Jag tar illa upp, fastän jag kniper igen och ler lite försiktigt.
22 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
you dig out the seeds that I have spread.

äsch.

jag vet inte
idag ska jag till lund

hejdå.
20 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Ibland kan man vara kritisk även om man är klädd i jeans.

Att sitta och tycka synd om sig själv är egentligen inte alls min femma. (SJÄLVFÖRNEKELSE AV VÄRSTA TYPEN.)

Skriver labbrapporter, snart klar, och renskriver och finputsar (igen) min historical. Final Version ikväll (dock hintade läraren att vi hade hela helgen på oss, och jag tror att jag ska fortsätta imorgon... haha. Måste fokusera på biologin som jag har tappat bort papperna till, YAY :( bah.)

Och tänk, idag är det precis ett år sedan ptja, ja, aborten. Gillar inte att skriva det ordet, gillar inte att tänka på det, gillar inte alls att jag känner mig som en mördare. Och där var det slutdiskuterat.

Saknar mina känslor värre än någonsin atm. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, jag är helt tom på insidan, helt kal, som lugnet efter att en atombomb fällts. Vad ska det egentligen bli av mig?

Ikväll, ikväll, kan jag andas ut och titta på film, och inte tänka på att allt jag egentligen vill är att det ska bli som det en gång var. Fan vad jag saknar allt. Fyfan. Just nu är jag sådär liten och svag, fastän jag känner mig tvärtom oftast. Varför vill man ha tillbaka känslor och saker som man just då inte alls ville veta ev egentligen? Och som när jag fick reda på att det var underförstått, allting. Och kylan är lika kall idag, som då, fastän allt beskrivs med andra ord. Varför kämpar man fortfarande för något som är förlorat sedan länge?

Nej, nu ska jag äta ett mål mat.
15 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
jag saknar dig.

sist det bara var vi
satt vi i ditt kök
efter en lång natt och en tidig morgon
först vid fem snåret sov vi
och vid nio var vi vakna igen
med ett korsord
och du petandes på mina bara ben

med finstämd triphop, kanske lacunae
som bakgrundsmusik
och flingor
sedan du, och ditt chaite
och min varma hand i din

sedan avbröts allt
av någon kortklippt tjej
i pyjamas
och jag ville bara säga
att det var alldeles lagom.

and, too, you bring out the nerd in me.
11 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Badabam

jag vet inte om jag vågar känna efter.
magkänslan börjar gå i botten nu.

låg du med honom?

och jag vill inte veta om svaret.
jag vill inte.
10 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Att känna.

Came across it, efter att nu ha förstört en hel natts sömn då jag fastnade i boken. Bästa jag läst på länge. I och för sig fick den mig att tänka för mycket på våren, men nåväl, en dag ska jag kunna tänka tillbaka på den tiden utan att känna ett hugg i maggropen också.

Och jag har så mycket att säga, eller jag hade, nu känner jag mig som en blank sida. Ville skriva ner alla mina tankar, men allt bara bränner, det funkar ju inte att skriva ner allt som man känner när man vill hemlighålla allt.

Eller, lika bra att bara bekänna, allting, eller ingenting.

Ja, jo, jag tror väl eller vet nog att jag fortfarande har känslor för en jävligt katig pingstvän. YES BOX jag dör. Och jag låter min sexdrift få styra mitt liv, till och från. Tur att jag har vänner som får mig på bättre tankar, tack för stödet återigen! Och ja, nu blev det delvis kortfattat och konsist, och jag vill säga mer och be om förlåtelse eller vad som helst, för jag tror att budskapet gått fram nu. Eller, jag vet inte, jag känner mig fortfarande som en player, som spelar på känslor, hela tiden. Förfärligt egentligen.

Och de enda verkliga känslorna jag har just nu, det är min oro, över ja, att saker händer, som är bortom min kontroll. Jag vet att jag inte borde bry mig, men det är lättare sagt än gjort och tiden går så snabbt och imorgon eller idag, idag, så river det och sliter det i mig, för jag vet för mycket och SOME PEOPLE NEVER CHANGE och jag borde inte bry mig och jag hatar fortfarande, för det enda som går på tomgång i mitt huvud är elaka repliker som etsat sig fast. Eller förfärliga handlingar, ibland kan man fråga sig varför man inte kan bli kär i någon som inte ljuger, någon som inte tror att han är störst bäst och vackrast och har all rätt i världen att inte tänka längre än näsan räcker. Fast å andra sidan, så kommer det en ny period, en ny tid, en vår, en sommar, och så många år framåt, jag saknar mig själv.

Det var någon kille som kollade in mig på bussen, blond sak med converse och ganska så söt. Hade jag varit mig själv hade jag nästan gått fram och frågat om han ville följa med hem. Hah. Nu viker jag av med blicken, skickar något sms till någon för att glömma bort att någons ögon fäster sig vid en. Jag är rädd, för att släppa in någon alls. Om än bara för ytligheter och lustar. Låter lite paradoxalt då jag tidigare nämnde att det kändes som att mitt kön styrde mitt liv, men saken är den att jag i sista sekund, _alltid_ drar mig ur alla upptåg som jag lyckas hitta på. Och som att titta någon i ögonen under akten, hah. Det har jag inte kunnat göra, vad jag minns, på över ett år. Är det inte sorgligt?

Och jag vet, jag hatar folk som vältrar sig i självömkan, men det är nog för att jag själv lever på just självömkan. Det är jag och all min jävla smärta, sen glömmer jag bort alla andra. Känns det som. Fast egentligen gör jag nog inte det. Jag vet vad mina föräldrar säger om mig, men jag håller inte med dem. De tycker att jag är egoistisk, aldrig bryr mig om någon annan än mig, inte vet vad medmänsklighet är etc. etc. Okey, att de här påståendena kommer fram under gräl, oftast. Men så säger man inte, det gör man inte. De förstår inte, det var väl också därför det var så skönt att flytta hemifrån. Och nu ska jag dit igen. Jag vill nog inte, jag förstår inte hur det ska gå ihop. Magen knyter ihop sig till en boll, fan också. Jag hade nästan peppat på det, men pappa vill inte ha mig hemma alls, allt jag gjort det senaste åren är att ställa till med besvär. Jag vet. Herregud vilket jävla misslyckande jag är.

Och så var det det där med självömkan. Så jävla patetiskt, jag vet att det finns folk som haft det så jävla mycket värre än mig, jag vet det. Men samtidigt kan jag inte sluta tycka synd om mig själv, och då handlar det aldrig om skolan, jag är i princip aldrig ledsen över skolarbete, inte jättestressad egentligen heller, det löser sig alltid, det är min attityd. Allt som förstör är allting utanför skolan, alla jävla killar, hah. Låter som om jag vore världens slampa, fast egentligen så träffar jag ju ingen, eller det är svårt att förklara, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill inte träffa någon, men jag träffar någon fast det är inte uttalat så därför så träffar jag ändå inte riktigt någon? Kanske funkar, eller jag träffar ingen, jag är singel, men ovillig. Så står det till. Och det är som alltid "its all in my mind".

nej fan, kan inte hålla på såhär.
sova nu.
9 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
bais.

jag är en player.
:(
8 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
And birds can fly so high

Det är du som ska kämpa för att vi ska förbli vänner, inte jag.
5 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Blue skies never enter my life these days.

Orkar egentligen inte ta illa upp.
Eller tänka.
Men kan inte låta bli.
Och som den där Postsecreten: "I dont feel like I am alive unless I am hurt"
Eller den är väl inte exakt så, men liknande.
Och så känner nästan jag ibland,
men nu gick verkligen allt jättebra.
Och pang, boom.

Krasch.



Ska fokusera på skolan istället för hur hjärtslagen låter.
5 Februari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Je suis perdu.

Sorterar alla mina papper ifrån pre och tillochmed idag, det resulterar i att jag hittar intressanta saker, som dikten ifrån Pre.

puls. din puls. min puls.
blir till ett. synkronised.
din puls. min puls. vår puls.
intensiv och brutal.
vår puls som en stånghammare.
snabbare. hårdare. slutscenen är nära.
panikångest. det är snart slut.
säg hejdå och jag är historia.
vår puls är historia.

stånghammarpulsen finns inte mer.


Jag saknar Ryssland för övrigt.
24 Januari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Som att få håll.

Helgen kom och gick i en ytterst intressant tappning. Jag är både besviken och nöjd med resultatet av den. Känner på mig att jag lever i ytterligare en lögn just nu, men ibland är lögner faktiskt bättre än sanningen, faktiskt. Just nu känns det lite som det. Men jag ljuger inte om jag säger att allt har blivit för mycket och det har gjort så ont att man kunde fråga sig om det verkligen kommer att hjälpa i längden. Fast jag tror nog det, allt måste få ta sin lilla tid tror jag. ALLT. Och ett år är ingen tid alls när det kommer till det här ämnet.

För övrigt så var helgen fin. Och nästa helg åker jag dit igen, tack vare att jag blivit bjuden på en fest som verkar lockande, och så har jag blivit av med bongo-oskulden som Filip kallade det. Det känns bra. Och jag ska bli ännu bättre på att chilla på bongo.

puss.
21 Januari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
La vie est belle.

Imorgon ska i alla fall bli bra, jag ska inte vara ledsen över allt som går snett, eller har gått snett mer.


._.

And besides your probably holding hands
With some skinny, pretty girl that likes to
Talk about bands and
All I wanna do is ride bikes with you,
And stay up late and maybe spoon.

Just becase I dont say anything
Doesnt mean I dont like you.
17 Januari 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
How can you let me be alone?

Fick smått lite ångest inatt. Fast för att ignorera den där biten med att man faktiskt, helt ärligt, har förlorat sitt tjejgäng (läs: inte en endaste av de som stått mig absolut närmast hörde av sig.) så ska jag träffa en vän som jag inte träffat på fem år idag.

Borde fixa till håret. Borde göra något åt det mesta just nu. Fast ska smidigt försöka bli bundis med henne så att jag har någonstans att fira nyår. För Karin, som jag skulle ha träffat igår, blev uppbunden med lilljulafton efter att alla hade haft vinterkräksjukan och så, men hon är fin hon med, fast jag vill inte verka för påflugen eller så. Jag känner ju ingen av hennes vänner och i och för sig inte en endaste av Saras heller (tjejen som jag inte träffat på fem år..), fast det känns bra ändå, för jag kan liksom inte fastna i någon gammal roll med henne. Det är väl det som jag är rädd för, att jag blir någon som jag var och inte längre är om jag umgås för mycket med Karin.

Nåväl, min födelsedag var helt ok. Inte som jag hade förväntat mig, och jag fick ju panik över att den kappan som jag hittade eh, förra sommaren (?) eller denna inte fanns i någon affär i malmö. Titta på bilden, jag är kär, kär och uppbunden, skulle _aldrig_ kunna köpa en annan nu.. Så letar hysteriskt på internet. Buhu.

men puss.
30 December 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Whats the fuzzzz?

Idag har vi ridit. Jättemysigt etc. Fast _kaaaallt_.

Trollkarlen från Oz var den andra höjdpunkten och jag måste seriöst göra något åt mitt blodtryck.

puss.
25 December 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Det är jul.

Och man borde vara lycklig.
Jag är inte lycklig idag.
Mest miserabel.
24 December 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
KING OF THE BONGO, HIT ME WHEN I COME.

Och julen är här, i våra mörka länder.
Fint värre.

Har ätit upp min Svampbob-chokladkalender i brist på annat, mår illa och den äckliga eftersmaken vägrar försvinna. Imorgon kommer jag få sämst hy i världshistorien, och jag har insett att jag aldrig kommer att få en vettig kamera. (Är väl minst sagt arg.. eller mer åt det besvikna hållet om jag ska vara helt ärlig.)

Min systers häst har blivit utslängd, och det är inte min systers fel. Det är orimliga krav och hästmänniskor/a som är anledningen. Jag hatar hästmänniskor, de kör över en, slänger över skitgöra på dem som inte kan säga ifrån. Nej, fy!

And came across les mumin trollz. Läste i Sofias blogg, också i brist på annat då [...]. But, however, läste om mumintrollen och har insett att mina vänner nog har rätt om mig, att jag är mest lik snorkfröken, eller, just nu är det väl snusmumriken då, eftersom att jag blivit sådär väldigt introvert. (Svårt att tro kanske, men verkligen, introvert är det enda rätta.) Uppskattar också ensamheten, otroligt mycket mer än vad jag tidigare gjorde. Står inte riktigt ut med all närhet och allt i familjen, drar mig undan på mitt rum. Tråkig stil, men kan inte låta bli. Står inte ut, det är väl det.

Ska bjuda in Steffi ikväll igen, skratta åt fula människor/emos. Diskutera sex. Hah. Väldigt mysigt. Bra att man har kvar henne, nu ska jag i alla fall äta något.

23 December 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Pink squares.

Vet ni, det går nog riktigt bra nu.
Eller inte vet jag.
Jag är så dålig på att tolka människor.

och uppenbarligen så överanalyserar han allt som jag skriver. gosh.
hur orkar man ens?
eller jag är ju helt fel person att säga det..
men ändå.
heh.
jag vet inte, känns lite obekvämt just nu, av någon anledning, vet inte riktigt vilken.
kanske att killen är så otroligt kvinnlig just nu :´)
haha.

äsch. det löser sig.

puss.
27 November 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
wild is the wind.

ja.
god knows you gotta give to get

lite sådär.


kan ju gå vägen nu.
även om jag börjar tvivla lite kanske.
kanske.

fast ändå inte.
det är fint.
fint.

but I dont know.
ska inte ta ut segern eller förlusten i förväg.
7 November 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
I dont know why you stay..

If this is not turning me around, then nothing else will.
6 September 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
I get high on you baby.

Tiden alltså, den bara försvinner och jag är _redan_ rädd för att sommarlovet ska ta slut. :(
Eller ja, att det ska vara över när som helst D:

Annars då?
Jag har ingen aning.
Hejdå.
21 Juni 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Death of us.

Allt är så sjukt fel just nu.
Helt jävla patetiskt fel, jag orkar inte alls med det här.

I wish I could stand up tall,
and I wish that I didnt care at all.
But theres misery for eternity.
But I know there is time for us,
yes, i know it.
Well, you will hear my voice.
And you dont have a choice.
28 Maj 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Worst case scenario.

[...]

However, godnatt. Skriver nog mer om funderandet en annan dag.
7 Maj 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Tonårspanik.

Just because I dont say anything doesnt mean I dont care or that I am over it, or ever will be.
2 Maj 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Du kan vara.

Du kan vara Derivatan.
26 April 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Cest tout.

Id throw you in the ocean just to see you sink, since you cut me, you cut me deeper than it.
25 April 2007  | Länk | Ma vie | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ano Nym                                             Skaffa en gratis hemsida