Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


logh

This will only hurt, this confusion must have an end now.

19 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
All those young dudes

Vet ni, jag skriver tusen gånger bättre när jag inte har något att säga.
Som det där med kärlek.
Vafan, nu när jag är kall som en sten kan jag skriva precis vad som jag kände en gång i tiden, är inte det knäppt?

Fast egentligen, jag kanske fortfarande känner, men lider av det där med självförnekelse?

Jag vet inte, det är så svårt sånt där, med känslor och så. Bah.

Never mind my failing attempts to explain, they will never be enough anyhow.
18 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
This is the song against life.

Ibland gör människors ord så ont att man inte kan sätta ord på det.
16 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Dreams, but not of the good kind.

Och ifrån att ha haft den mest fantastiska och underbara drömmen någonsin, så kan det ju bara gå nedåt? Right?

Nåväl, drömde om, mindre roliga saker. Jag drömde om ja, äsch, nog vet ni allt. Jag radar inte upp namn här i onödan, inte ens förkortningar, och skulle jag skriva ned något tramsigt substantiv, allternativt adjektiv skulle alla förstå, kanske ännu bättre än vad de redan gör osv. Och nu drar jag, helt i onödan, bara ut på saker.

Drömde i alla fall att jag var på någon fest. Along with this ja, dude. Inte för att vi pratade eller så, eller ens höll koll på varandra för en gångs skull. Jag vet inte om det var bekvämare än vad det brukar vara, när vi håller koll på varandra alltså. Jag tror inte det. Det känns lättare och behagligare att ha någon som har en nys om vad man gör och vad som händer. Festen tog slut. Någon dag senare kikar jag i min väns bdb och woho, där står det klart och tydligt att han för det första totalflirtar med henne och för det andra fick ihop det med någon brud på den festen vi var på, tillsammans. Jag ville dö. Verkligen, dö.

Och jag har så svårt för att förklara varför, för det hela är ju egentligen jättedumt, varför bryr jag mig ens? VARFÖR? Och varför bryr jag mig INTE när pingstvännen har fixat en brud rakt framför ögonen på mig? Det hela är knäppt. Riktigt knäppt, samtidigt som jag aldrig skulle kunna se mig ihop med personen som jag drömde om, så kan jag se mig delandes mitt liv med pingstvännen - för att han inte rör upp i närheten av så mycket känslor som den andra. Därför att jag känner mig säker, SÄKER, med pingstvännen - vilket ju är idiotiskt efter vad som jag såg i fredags. Eller egentligen, det finns ju inget mellan oss längre - så det är ju inte alls idiotiskt. Men äsch, jag vet inte. Jag litar på pingstvännen av det skälet att han är religös, och inte den som ger sig in i vadsomhelst, jag litar inte på den andra av ja, herregud, många skäl. Det är väl också därför som jag har så svårt för att tänka ordentligt i hans närhet.

MEN NU VAR JAG WAY TOO ÖPPEN OCH HEJDÅ.
15 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
bloody mary

jag tog och köpte en bloody mary
smuttade på den kryddiga drinken
och försökte att glömma bort dig
du är inte bra för mig och igår åkte du.
igen.

"nu ska vi knulla" suckade jag
och med fingrarna instuckna i
någons hår bad jag om
något på låtsas
och du vet ju vad jag menar
det blir inte samma sak
om man inte låtsas
det blir så fult på något vis

och mitt liv får inte bli fult
om så allt bara skulle vara
någon form av fantasi
så är det bättre
bättre än kalla sanningar
att kasta i ansiktet
på de omkring mig

med en bloody mary i handen
och tankar som bara snurrar
snurrar
försöker jag igen
att ta tag i mitt liv
utan att såra.

fan också, det är redan fredag
och jag vet inte hur jag ska dra
mig ur allt det här
allt som kommer
att brännas
för att jag inte visste bättre
13 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
it is all about the whining.

du såg mig
dansa inombords
och du vågade
att titta
och undersöka
och leta efter hemligheter
långt inom mig

men nu kommer jag att släppa det
igen
sluta tänka
känna
ens fundera

det var så enkelt som det var
alla mina tankar berörde
han iklädd kevlarskal som skydd
och fastän ingen riktigt förstår

så var det. är det,
enklast så
för med tankarna finns
insikten som är svårnådd
om man inte redan upplevt den
i plural.

fan jag vill inte
känna hur du klär av mig
med din blick
och kan läsa mina innersta
känslor

jag vill absolut inte
att det ska kännas så bekvämt
att sitta nära
och stirra på dina mjuka läppar
trånande

jag antar att trånandet
bara finns
för att du är onåbar
lika onåbar som vad
jag är för någon helt annan.

kevlarskalet är långt borta
och jag kan inte komma på
hur jag ska få ett slut på allt
det här.
10 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Bring on the ether

Som att förlora i ett spel
som man inte ens visste att man medverkade i

jag skrev om metapoesi
och hur dina andetag höjdes och sänktes
den natten

och sommarbrisen
svalde mig och dig

kravlöst
och enkelt

din blonda långa lugg
lockade sig lite i topparna
och jag ville bara säga
att det var allt
som behövdes
för att förgylla min dag

och förhoppningsvis
förgylldes även din.

sommaren skapade en
isolerad värld
kantad av madrasser
för att skydda mig

ifrån han
som skapade
bara för att sedan förstöras

och idag fylls min värld
återigen av hans tomma
fraser och kroppspåk
som vittnar
om en svag människa
bakom kevlarskalet

och du ser mig
ibland
och följer mig med dina
isblå ögon
som om jag vore
av värde.

fast den enda insikten som når mig
är förlorandet
av vänner
och de som fått mig att överleva

vad hände?
när blev jag exkluderad?
oinformerad
om vad som försigick

nu är allt jag kan göra
att ta ännu ett djupt andetag
och försöka se
oss, eller jag och på andra sidan ni
ifrån ett annat perspektiv

för om det blev såhär fel
för något som inte har hänt
så kan ni ransaka mig

jag ville aldrig bli det femte hjulet
eller ens skriva metapoesi
om hur mycket jag saknar
att skriva om OSS
tillsammans
och ingenting annat.

om det kan lösas
i vatten
så låt det lösas nu
och jag skulle bli lycklig igen.
3 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
Love is real, real is love.


Jag måste nästan medge att jag hade kunnat, helt ärligt, ge upp mitt liv för den där pingstvännen. Jag har aldrig tidigare tänkt så långt. På framtiden, ni vet, att gifta sig och sånt. Men, när frågan kom på tal, var det som att man nästan skulle kunna ställa in sig på ett liv, med bara en. För alltid. Jag skulle inte säga att jag älskade honom, eller var kär ens. Men, det var något, som verkligen fick det att kännas rätt. Inte speciellt mycket tvekan, allt bara var, och jag kände mig inte pressad att känna så mycket mer än den tillfälliga förälskelsen och lyckan i att få hålla i hans hand. Det spelade ingen större roll ifall det tog slut där (som det gjorde) det som spelade roll var mer ur ett "här och nu"-perspektiv. Jag kände mig tillfreds med att bara komminucera. För förhållanden har aldrig varit så djupa i sig tidigare, och det var det nog egentligen inte den här gången heller. Om jag nu ens vågar kalla det förhållande, relation låter bättre. Man har någon form av relation till alla som rör sig omkring en och ens nätverk. Vår relation råkade bara vara ett steg längre upp än de andra relationerna i mitt liv. Åtminstone i min värld, vad han tänkte och tyckte hör till en annan historia. För vi talade bara om andra saker. Saker som jag inte riktigt minns längre. Han skrev vitsiga sms och var noga med vart jag höll hus, konstant. Han fick panik när jag inte svarade på hans sms inom någon timme. Han visste inget om mig. Jag tror att det som gjorde så att vi nästan bröt kontakten, var att allt kom ut. För fel person insåg vad som pågick och ord kan ha utbytts. Och jag vet att de talar om mig, fortfarande när jag rör mig i deras fotsteg. För mystiskt så vet han fortfarande alltid om när jag finns i närheten. Men viktigt att påpeka är att jag inte känner mig förföljd. Kanske av mina erfarenheter om något, för jag har gjort allt annat än följt hans normer. Det var inte så jättelänge sedan det kom fram att han var kommunist, eller, jag är inte helt säker, mer än på att han är blodigt röd och det rör mig inte ens i ryggen. Men jag tror inte att han skulle acceptera mig för den jag är. Det är faktiskt ganska så få som faktiskt accepterar mitt val, min syn på världen, min politiska åskådning. Det är inte alls speciellt länge sedan någon (ARGH) slutade bevaka mig här på bdb utav det skälet. Jag vet inte var jag ska börja, mer än att det gör mig fruktansvärt frustrerad. Vilket också gör det oerhört svårt att ens våga berätta för honom. För övrigt, varför skulle jag ens vilja berätta något för honom? Han har gett upp mig. Och jag vet inte ens varför. Om det var allt som hänt, så förstår jag, för det som hänt, kan anses som något helt fruktansvärt, förfärligt och jag vill inte säga mer än så, men i hans ögon så kan alla mina moraliska beslut varit endast till att förkastas. Det gör mig illa till mods, för just då, så hade jag inte något annat val. Men jag skulle samtidigt aldrig ha gjort på något annat vis, om det hände igen eller om jag fick alternativet att välja och ändra. Tror jag. Fast jag vill helst inte rota för mycket i det, för det gör inget gott. Jag har ju aldrig varit bra på att ta saker som gjort ont. Nåväl, att bli lämnad där, på den maskeraden, utan något svar, men med insikten om hur fruktat ensam man trots allt var gjorde ont bara i sig. Och någons ord brände mig sönder och samman. Så jag har gett upp den formen av förhållanden, relationer som inte inger några krav, det är också därför som jag håller mig undan någon som helst närhet. Bara tanken i sig att hamna i fler smärtsamma situationen gör mig rädd för att någonsin våga ta någon i handen igen. Om han nu inte skulle få för sig att ringa och säga att det betydde något för honom. Då vet jag, att jag skulle bli den svaga och patetiska stereotypa femtiotalskvinnan som hängivet ger sig in i samma sorts relation igen. Och ändå, så känner jag ingenting egentligen. Mer än ett visst hat för att han inte gjort något, inte sagt något, bara ignorerat. Då inser man hur hemskt lite man betyder för någon. Det var också det som gjorde våren och alla andra post-perioder. Det gör ont nog att inse att man inte var så mycket mer än en tillfällig tillfredställare. Inte enbart kroppsligt, även om just det ordet kan tolkas på just det viset. Fast å andra sidan så kan man inte riktigt veta när det kommer till sånt. Skulle men tro på alla forum på /b/ så var jag nog ungefär i klass med något sånt, i plural av mina relationer. MEN nej, nu orkar jag inte skriva ett ord till. Så hej.
3 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar
it is all about whining.

och blir ledsen (igen) över det. inte det med D. inte alls det. utan det med tjejgänget. jag har ingen aning om vad som hände. men jag kom att tänka på det igen, för nu så inser man hur exkluderad man är ifrån allt, som man tidigare var en viktig del av.

och kom och tänka på en sak som jag fick reda på precis efter sommaren, när ellie och ida hade varit hos eva mitt under sommarlovet utan att ens fråga om jag ville med eller ej. då inser man att fan, det är ju precis lika illa som på högstadiet. jag lyckas ju inte behålla mina vänner hur jag än gör. och det gör så jävla ont. och den där festen som jag tror är nästa vecka, jag är mycket medveten om att jag _inte_ är bjuden. inte speciellt konstigt heller, jag passar ju fan inte in någonstans. usch, jag verkligen HATAR att vara ledsen över det här med vänner. jag kan ju inte sluta tänka på det på samma sätt som om det vore det med D - då är det bara att träffa någon vän. så funkar det ju inte med det här. vem ska jag vända mig till liksom?

ska försöka säga det till dem, någon gång. att jag känner mig inte mobbad, men utfryst, och det gör ont. riktigt jävla cp-ont.

but nevermind them.
never fucking mind them
they will never understand anyhow.
1 Mars 2008  | Länk | Ma vie | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Ano Nym                                             Skaffa en gratis hemsida