För ett tag sedan tog jag en biltur med en liten (inte så liten) valp och bytte honom mot min lilla Tassa som varit på kollo under vår utlandsresa.:) .....ja, alla tjänade på det bytet!
Jag har aldrig varit med om snurrigare vecka!! På söndag kväll hoppas jag att det stabiliserat sig en aning. Det blir galet lite sömn och mycket som prioriteras bort och hafsas över lite slarvigt. Nu fokuserar jag på att klara av grillkvällen med vännerna, morgondagens resa på lite drygt 100 mil, lördagens konfirmation och bjudning och söndagens heldags-vandring med storebror, brorson och Kira (i hällregn som det ser ut på väderprognosen) Här kommer lite söta bilder som jag tror att dottern fotat 13 maj?
Häromdagen var jag på klubben som anvarig för den öppna rallylydnadsträningen. Förra gången var vi nog uppåt 15 st, det var bara ett par dagar kvar till tävlingen då. Nu när tävlingen var över, så kom visst bara 3 personer till träningen..;-) Men vi fick ju mera träningstid på det viset. Jag byggde en nybörjarbana och la en kombination av dom skyltar jag tycker är svåra på sidan om. Kira tycker som vanligt att det är jobbigt att vara på klubben, men efter en stund kan jag i alla fall träna med henne, även om jag får ha låga krav. Jag lyckades i alla fall lösa mitt bekymmer med tysksvängen, jag har alltid tyckt att den är svår. Fick lite tips och vips, var skylten hur lätt som helst (även om Kira sackar efter lite)
Härjarö där rasträffen höll till var väldigt vackert! Dessutom uppskattade jag mycket att utställning och KM hölls på campingen, allt blev enkelt och det var lätt att trivas.
Dottern har som tradition att ta premiärbadet i samband med rasträffarna.
Ett stort tack till Eva Karlsson Myrbrink på Mårtensby gård. Hon brinner för kroppsvallande raser och har hjälpt klubben att komma igång med vallning och sprida vallningsintresset hos klubbens medlemmar! Tack även till Leffe som var domare på Km:et och är ett känt ansikte för oss som varit på vallningsläger.
Eva och Mårtensby gård hade skänkt det fina priset till dagens vinnare.
Monne var prisutdelare. Fint diplom, rosett och vattenskålen.
Här är hela gruppen av deltagande vid klubbens första KM i vallning!
Barbro och Yo-yo, Åsa och Jessie, Ulrika och Scandi, Domare Leffe, Anna och Dillie, Sara och Tummen.
Egentligen borde jag väl börja visa bilder från rasträffen, men det är såå många att jag inte riktigt vågat börja sortera. I stället får ni lite stämningsfyllda bilder på skog, mossa och Tassa :)
I går var jag på klubben och trännade rallylydnad med Kira. Parkeringen och planerna var fulla med folk, tre kurser igång. Jag tror aldrig jag har sett så mycket folk på klubben utan att det varit någon tävling. Kira tycker att klubben är jobbig, jättejobbig faktiskt så hon ville mest tillbaka till bilen. Men vi jobbade på och jag gick ett varv på tävlingsträningsbanan. Kira är duktig, men hon har svårt att sätta sig rakt framför mig, ju mer osäker hon blir, ju mer svänger rumpan in för att sträva mot utgångsposition. Jag fick också höra att jag håller för kort koppel och det har jag aldrig tänkt på. Jättebra med feedback! Om vi bortser från de grejerna och att jag godisbelönade ofta, så fixade vi banan tävlingsmässigt och det är stort med tanke på all störning som finns på klubben.
Snön är ju borta nu och det som göms i snö kommer fram i tö. Är det någon som vet vad det här kan vara för djur? Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska gissa på själv? Bitarna är ca: 25 cm långa. Kan det vara räv?
Nu är vi hemma från årets händelse. Rasträffen varade i fyra dagar i takterna Uppsala/Enköping. Vi var med på tre av de dagarna och har hunnit massor. Började med klubbmästerskapet i Herding (vallningstävling) och styrelsemöte. Dag två var det utställning (Tassa fick Exellent, men ingen av championtikarna fick ck) Gemensam middag med massor av klubbmedlemmar och en kväll som avlutades med glada skratt. Söndagen var det klubbmästerskap i lydnad, agillity och rallylydnad. Vädret var bra, så vi har snygg t-shirtbränna. mera bilder kommer upp framöver. Här nedan är det Far och son, Aston och Daston som deltog i parklass.
Jag önskar alla mina Norska vänner en härlig 17 maj! Jag är så glad över alla bekantskaper jag har fått i Norge - mest tack vare mitt hundintresse och Tassa. Peppans lilla La-Trix som flyttat till Else, får symbolisera Norge idag.
Det här blir kanske de sista bilderna ni ser på Kira med päls? Jag har nämligen klippt ner henne nu! Det är kastereringspälsen som är anledningen, helt omöjlig att sköta. Det är som att täckhåren försvunnit och pälsen består av enbart underull som inte släpper, utan bildar tovor som inte går att reda ut. Jag har tidigare himlat med ögonen när någon förfasat sig över hur pälsen förändrats sedan kastereringen, men jag kunde aldrig drömma om att det skulle vara så illa. Nu vet jag bättre.
Riktigt fullpälsad är hon inte på bilderna. Jag hade redan klippt fram på bogen, under magen, tassar och öron.
Den 19 april hade vi massor med snö kvar och vi lekte på skaren ute på åkrarna. Bäst att lägga upp de bilderna, för nu är det dags för lite vårigare foton snart.
Här kommer min gamla artikel som publicerades i vallhundsnytt 2010
Är det skillnad på hundägare och bergerägare?
Alla som läser den här tidningen vet att bergern är en väldigt speciell ras, men är det kanske så att även vi ägare är lite speciella? Berger des pyreéneés är en numerärt liten ras, jag vet inte exakt hur många som finns i Sverige eller övriga världen, men det är ju långt ifrån jämförbart med de i antalet stora raserna som t ex schäfer eller golden retriver.
Jag har en känsla av att vår speciella ras håller oss ägare samman. Det räcker liksom att vi har valt att dela våra liv med en sprallig berger, vi behöver inte ha några andra gemensamma intressen för att umgås och trivas med varandra.
Vi är som en stor familj och man har faktiskt koll på väldigt många av de svenska bergerhundarna. Det känns aldrig konstigt att det kommer fram folk till mig som har full koll på min hund och halva stamtavlan.
Jag kommer ofta på mig själv att presentera mig genom mina hundar. - Hej, det är jag som är Agneta – med Kira och Tassa (Inte med efternamnet eller något annat som är vanligt i presentationssammanhang.) På samma sätt kan det komma fram någon till mig och jag förstår snabbt vem det är när depresenterar sin hund.
Ser man en okänd berger ute på gatan, är det fullt legitimt att gå fram och hälsa på ägaren (och även hunden om man får tillåtelse förstås) Själv har jag varit i Rom på semester och stoppat en vilt främmande Italienare för att få tillfälle att diskutera hans berger och det var liksom inget konstigt med det.
Hur är då en ”typisk bergermänniska”? Jag är områdesansvarig för Norrland och brukar ordna gemensamma promenader och annat skoj. Jag har inte hittat någon annan gemensam nämnare förutom rasvalet. Vi har olika ålder, olika fritidssysselsättningar och yrken, olika familjesituationer, ekonomi, utbildning och framtidsplaner. Men vi har alltid trevligt på våra träffar och det fattas aldrig samtalsämnen.
Att vara områdesansvarig är inte betungande på något sätt, det ger mig bara fler anledningar för att ta kontakt med allehanda bergerägare som jag träffar. Sverige kan kännas väldigt avlångt när man har en liten ras, men med områdesansvariga på många orter kombinerat med hemsidor och internet så är det lätt att hålla kontakten med många i bergerfamiljen.
En gemensam sak är väl förstås att man har ett genuint intresse för rasen och dess karaktär. Det här är ingen ras man skaffar genom impulsköp och man har noga tänkt igenom sitt hundägande. Många av oss har väntat flera år på en valp och det faller sig naturligt att man läser på och skaffar sig mycket kunskap och information om rasen.
En annan gemensam nämnare skulle väl kunna vara att alla bergerägare utan tvekan skulle kan sättas in i facket som ”aktiv hundägare”. Vad som sedan menas med aktiv är väl olika beroende på vem man frågar. För mig betyder det helt enkelt att man deltar aktivt i sitt hundägande. Det behöver inte handla om tävlande och fina priser, inte heller hur många mil man springer med sin hund. Det finns så mycket man kan göra med sin hund som kan räknas som aktivt – bara man gör något tillsammans!
Bergern är en väldigt allsidig ras, vilket gör att dess ägare är en enda salig blandning av bruks-, utställnings-, vall-, lydnads- och agilitymänniskor tillsammans med vanliga svampplockande Svenssons bara för att nämna några exempel. Berger des pyreéneés är ju en ras där ingen hund är lik den andra, kanske är det därför vi bergerägare så lätt kan acceptera varandras olikheter?
Om jag går till mig själv, så har just valet av den här rasen gett mig vänner som jag aldrig skulle ha hittat om jag inte hade skaffat mig just en berger.
För drygt 4 år sedan hittade jag och Linda varandra på ett hundforum och enda anledningen var vår gemensamma ras. En tid senare fick vi möjlighet att träffas på riktigt i samband med en hundutställning. Efter det har vi träffats ett flertal gånger och även tillbringar några semesterdagar ihop. Det är 80 mil mellan oss men vi samtalar dagligen och jag räknar nu Linda till en av mina bästa väninnor. Det tackar jag våra hundar, Kira och Inez för!!
Linda säger med glimten i ögat, att hon tittat på sig själv när hon valde ras – uppfinningsrik, söt och full av skratt, sådan matte sådan hund liksom… ;-) Jag gjorde exakt likadant, jag är lagom osocial, väldigt störningskänslig och gillar inte när okända människor tar på mig… :O
Jag känner och vet med säkerhet att jag är en äkta bergermänniska. Jag kan inte tänka mig ett liv utan en (eller flera) bergers! Det betyder inte att andra hundraser är mindre värda i mina ögon. Jag är inte alls främmande för att äga andra raser, bara jag inte behöver välja bort bergern. Många i vår rasklubb är ju redan ägare till fler raser och det är inget som nedvärderar bergern på något vis.
Det här är ju mina högst personliga åsikter och tankar, kanske håller ni inte med, kanske är det lika för alla oavsett vilken ras man har valt? Men jag vill gärna se det som att vi är lite speciella..:)
Ni glömmer väl inte att anmäla till rasträffen? Sista anmälningsdag är 30/4 och det är ju helg nu..:) Jag har just klickat iväg min anmälan och betalt in till klubben. Vilka kommer jag att få träffa i år?
I dag har jag och hundarna varit på picknick med Ingela, hennes syster med barn och valparna förstås!! Har som vanligt miljoner bilder med mig hem, här är några..:)
Jag vet att det var något viktigt jag skulle göra, men så svävade tankarna iväg och tidigare prioriteringar omförhandlades..... Så nu har jag pratat med Ingela i telefon, gjort ett nytt kollage på valparna, pyntat i badrummet och lite annat som kändes väldigt viktigt för stunden. Kanske man skulle ta och betala den där räkningen då? ...Tråååk.
Hundfamiljen hemma hos Ingela har som vana att vila under köksstolarna. Hur kan det komma sig att alla hennes hundar gör lika? Hemma hos mig har jag aldrig sett den viloställningen.
Ni får helt enkelt stå ut med dessa veckor av outtröttligt valpsurr och miljoner av bilder på dessa söta små varelser. Snart flyttar dom och chansen att få följa en face rase-kull de första veckorna kommer kanske aldrig tillbaka?
Peppans valpkull blev 7 veckor i går. Tiden har gått så fort och jag är så glad över att ha fått träffa valparna så ofta. Nu är det bara en vecka kvar innan dom är leveransklara. Alla är inte tingade, intresserad? Kolla in Ingelas bloggsida för kontaktuppgifter.
Våren verkar vara i antågande. Nu har vi haft plusgrader på nätterna två dygn vilket innebär att snön sjunker ihop och vägar tinar fram. Bäst att skynda sig med bilderna från första vecka i mars innan de känns helt inaktuella.
Här kommer sista bilderna från vår gråa skoterspårspromenad. Har fått kommentarer om att vi har mycket snö och såg nu att bilderna är fotade 23 februari. Men vi har fortfarande lika mycket snö, det har bara sjunkit ihop lite nu när det varit plusgrader på dagarna.
I helgen ska jag till Stockholm och kommer säkert att förvånas över hur långt våren kommit. Faktiskt har jag sett bilder från Sundsvall i dag och där börjar åkrarna lysa igenom det tunna snötäcket. Sverge är längre än någonsin den här årstiden. Min vän i Skåne har sått frön i sina grönsaksland i veckan! Galet!
Skulle egentligen göra en massa viktiga saker, men så råkade jag få syn på dotterna bilder av valparna och blev inspirerad av att göra en liten filmsnutt...:)
I dag är det fint väder! Jag sitter och funderar på vart vi ska gå på promenad? Kanske går vi hit, på skoterspåren ner mot tjärnen? Förra gången vi var där var det lite mulet och trist - men nu är jag lite osäker på om spåren håller.
Nedersta bilden är Tassa i ett nötskal, hon försöker få igång Kira med skall.
Alla har vi våra problem som vi brottas med. Ett av mina större problem - är att jag har så svårt för att slänga bilder!! Jag vet att man inte behöver 200 bilder från samma promenad och för andra människor ser ju bilderna likadana ut..:/ Men för mig, så blir varje bild värdefull, alla bilder har något som talar till mig, ett öra som ser sött ut, ett ansiktsuttryck, ett annorlunda skutt, något vackert, en färg som blir bra, ett minne av en speciell stund helt enkelt! Nu bloggar jag ju inte för er skull, utan för min egen - så ni får helt enkelt stå ut..;-)
Varit på rallylydnadsträning idag. Jag tycker verkligen om rallylydnad, vet inte riktigt varför men en stor del är nog att hundarna tycker det är så kul! Jag hade bara Tassa med den här gången och hon förvånade mig verkligen. Hon klarade av flera skyltar typ en halv bana utan godisbelöning! Inget nosande, inget dragande i kopplet, bara följsamhet och kontakt! Mina hundar har en tendens att stressa upp varandra, så när man har båda går det inte riktigt så bra..:/
Tassa gick alltså som en klocka, fast när jag testade bana nummer två som hade svårare skyltar så gick det inte lika bra. Hon kan fortfarande inte sitt/stå och sitt/ligg gå runt. Fast jag är toppennöjd i alla fall, hon till och med kampade med leksaken och det har hon alltid svårt för vid miljöstörningar.
Det är en tävling här uppe i maj, jag måste åka och titta på den! (tävla är nog för tidigt för oss) Bilderna är från kursen vi gick i november.