När jag dör är jag inte alls långt borta
När jag dör är jag inte alls långt borta,
fast min kropp i jorden är, min vän.
Genom allting som susar och sjunger,
skall jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden,
genom fjärilarnas fladdrande slag.
Genom flingornas dans mot din ruta,
skall jag ge er en hälsning var dag.
Och när björksaven stiger om våren
och ni känner en varmare vind,
skall ni ana min själs odödlighet,
då jag dunlätt kysser er kind.
Och då vet ni, jag är inte långt borta,
nej mer nära än ni kan förstå.
För genom allting som susar och sjunger,
skall min hälsning med kärlek er nå.
*******