Man får va som man är när man inte blev som man skulle!
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
20
21
23
24
25
27
28
29
30
31
<<
Juli (2018)
>>


11 tim.

Ryggen värker ihärdigt, stora delar av kroppen har dömnat bort...
Idag började jag 8 imorse och slutade nu vid 7, 11 tim. det hårdaste passet vi har. Jag är så trött så jag blivit pigg, eller halvdöd...

Jag vill ta till vara på tiden nu efter jobbet men jag orkar ingenting..
Jaja, jobb vill jag inte snacka mer :P

På lördag åker vi äntligen till gbg ska bli så jävla gött och komma iväg, se något annat, göra något annat, och det skönaste av allt, ingen press alls. Jag kan gå hur jag vill, jag kan titta på vad jag vill, jag kan vara fri...

Med min älskade mamma och min underbara syster. Jag har den bästa familjen, jag skulle absolut inte vilja ha någon annan.

Har skrattat massor på jobbet, vi har så jävla härlig personal, en del räcker det med att vi kollar på varandra så skrattar vi som fan. Så jävla klockrena kommentarer.

Ja ni nu ska jag äta innan jag dör, så fucking hungri broschan hehe :P
//Caroline


26 Juli 2007  | Länk | Tankar i vardagen | 0 kommentar
Sometimes I wish I were You

Gokväll.

Idag har jag skurit mig på skärmaskinen i jobbet, jag visste ju att det skulle komma, alla gör det förr eller senare. Idag var det min tur, jag kände något konstigt i fingret. Handsken var sönder, men jag hade änglavakt sa en kollega. Och det hade jag, för så som jag placerade handen så hande jag kunde ha varit av med halva handen.

Jag har börjat funderat starkt på att bli fadder också, jag undrar bara vad det kostar. Jag skulle verkligen vilja hjälpa till... Hm Måste forska i det där...

Ibland så bara bubblar jag av skratt andra sekunden sitter gråten i halsen och jag blir yr och det som jag beskrev tidigare idag blir verkligheten..
Jag förstår inte , eller gör jag verkligen inte det?? Det finns massor att erkänna för sig själv, men man måste ta det beslutet också.

Ja nej gott folk nu är det nog snart kvällen för idag...
Fast sömnen kommer inte ta tag i mig när jag lägger mig, jag kommer precis som jag har gjort i flera nätter i rad ligga och fundera på hur jag ska ha det, vad som ska få hända och inte...

Farmor jag hoppas att dagarna för dig uppe i himlen går fort, så du tycker att det bara gått några dagar sen vi sågs när vi äntligen får träffa dig igen...Behöver jag säga att jag saknar dig? Jag skulle behöva en av dina kramar nu, en lång, eller din hand som håller hårt i min....

//Caroline
24 Juli 2007  | Länk | Tankar i vardagen | 0 kommentar
Jordsnurren i huvudet

Jag har nästan blivit en aktiv bloggare här, känns faktiskt bra. Jag behöver inte bry mig om vilka som läser.

Det känns som att jag är helt någon annanstans än alla andra..Jag vet inte hur jag ska förklara det,inte riktigt som när man är glad och instängd i den där glasbubblan utan mer som om jag var osynlig eller död kanske, jag ser er och jag går omkring studerar saker och ting och reagerar inte på tilltal...

Det är inte flummigt utan helt korrekt fast väldigt suddigt och snurrigt allt jag ser..
Jag vet vad jag menar iaf, tror jag...

Man kan ju undra vart allt detta kommer ifrån...
Idag är en fin dag här i Skived, jag önskar du fick vara hos oss idag, vi kunde rensa rabatter tillsammans eller vad som hellst, bara du var här..nog för att du gillade att stöka i vår trädgård!

//Caroline

24 Juli 2007  | Länk | Tankar i vardagen | 0 kommentar
22:a Juli

Idag har varit en dag som fått mig att tappa andan...

Från början till slut.
22:a har alltid varit mitt favoritnummer men numera är det nummer som gör att jag bara gråter och gråter. Idag är det fyra månader sen hon gick ifrån oss. För fyra månader sen hade hon en timme och tio minuter kvar av sitt 77 åriga liv, hon blev nästan 78.

Jag trycker in och trycker in tills jag tror hjärtat spricker. Varje gång intalar jag mig själv att det är inte sant, det är bara en hemsk mardröm. Det känns som att ingen annan förstår, eller sörjer de så skickligt att jag inte ens märker det..

Det rasar över mig lite då och då. Jag vet inte vad jag ska säga...
Jag känner hennes hand när jag håller hårt om armbandet.

Jag är så orolig för dig så jag håller på att gå sönder.

Kolla denna låten http://www.youtube.com/watch?v=Dn51LxzSHf0 så grymt bra..lyssnar på om och om.
Snälla säg att detta går över..



På Lördag åker jag hur som hellst till Göteborg med Mamma och Syrran, ska bli skönt att komma iväg, göra något annat, få andas ledig luft. Sover där tills söndag!

Sometime´s i wish i was an Angel, somtime´s i wish i was you!!
//Caroline
22 Juli 2007  | Länk | Tankar i vardagen | 0 kommentar
Ett steg i taget!

Jag får nog ta ett steg i taget, jag är ju sådan som människa jag vill att allt ska gå fort, det ska hända när jag vill.

Jag har börjat fundera ganska mycket på mina framtidsplaner..
För en del går det på en natt att förändra allt som man hittils har varit van med men jag är rädd för förändringar, även om jag vill göra det mer än allt annat.

Idag började jag med mina situps och benövningar, kändes himla bra..Jag fick minnena tillbaka från den tiden jag hade den kropp jag ville ha, jag blev påmind av hur glad och lycklig jag var då..

Jag vill inte bli upplyst av någon annan om det, jag vill se det själv, jag vill förstå det själv...

Och på Lördag ska jag åka till Liseberg med fem damer från jobbet, ska bli himla skojj faktiskt, skönt att få göra något annat, kanske att man får känna att man lever för ett tag, och det vore ju ett lyft..

//Caroline
9 Juli 2007  | Länk | Tankar i vardagen | 0 kommentar
Ett strypgrepp!

Vuxenlivet har tagit ett strypgrepp om mig, jag sparkar och skriker men inget händer.

Jag jobbar, sover och äter. Jag jobbar med något som jag är utbildad till, jag jobbar med något som jag tycker det är så tråkigt att jag hellre skulle sitta och räkna grässtrån på en fotbollsarena!

Jag är trött på att ha ett jobb där folk alltid möter en med kritik, fräcka kommentarer, där alla du möter i din väg tror att du är lågbegåvad pga ditt val av arbete..

Jag är trött på att aldrig kunna träffa mina vänner...
Satt och läste brev/kommentarer från äldre dagar, vart har allt tagit vägen?

Är jag så långt bort från alla andra?
Körkort? Lägenhet? Byta jobb? Flytta? ja allt ska göras, men när? när jag bara sitter fast. Jag kan inte skylla det på någon men man måste ha krafter jämt...

Jag kvävs snart, jag får verkligen ingen luft. Jag måste komma ur denna dimman.. jag vill inte synas, jag vill inte att ni ska se.

På fredag, då är det dags, att göra det sista innan hon får sin totala frihet..Jag ser henne på kort och jag kan verkligen inte förstå...Men det är nog dags snart att låta det komma, låta det bomba ner mig...Jag sväljer och sväljer men endå så trycker det i ögonen..

Tålamodet är inte min bästa vän, men detta kommer att ta tid..Varken jag vill eller ej...

//Caroline
8 Juli 2007  | Länk | Tankar i vardagen | 0 kommentar
Då var jag här

Första inlägget jag skriver här, känns bra att skriva här, lite i smyg på något vis!

Nu förstår jag vad du pratade om, nu förstår jag hur kände. Nu sitter jag här. Jag känner troligtvis det du kände. Kanske har du rätt att göra igen, kanske har du rätt att göra så att jag får känna hur ont det gör/gjorde.

Du visste inte vad som hände, nu sitter jag här och vet inte heller vad som händer där, där 30 mil bort.

Kanske är det dags att inte hålla emot längre, kanske är det dags att låta det bara falla över mig.. Jag har skjutit på det så länge, så länge.


Lyssnar på Pink och bara avgudar, lyssnar på Dear Mr Prseident! Så förbannat bra, bästa jag hört på mkt länge!

//Caroline
7 Juli 2007  | Länk | Tankar i vardagen | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Caroline **                                             Skaffa en gratis hemsida