KAFFEELD

av Miranda Frings Håf

Vaknar av en surrig mygg

Sträcker på min onda rygg

Kryper ur min varma säck

Fyller pannan i en bäck

River lite torrt ett näver

och gör det som elden kräver

Att tända brasan med blött granris

är inte som att stå hemma vid en spis!

Rätt som det är, tar elden fart

och bränner bort närstående hjortronskart

Det ryker av elden jag nu har fått

mågen är svart där den har stått

Varsamt jag min panna på den hänger

från läderpungen jag kaffe i den slänger

Sent om sider det i pannan brusar

jag snabbt till sotig måg rusar

Sen fyller jag min indruckna kåsa

och kyler ned kaffet genom att blåsa

Äntligen det är dags att smaka

Det gäller att varje tillfälle bejaka

Nu ska jag njuta av kaffe från öppeneld

det behövs inte mer för att bli tillfredställd ♥