TRÄDSKÄLLARJAKT
Av Miranda Frings Håf
Daggkåpor är fyllda av nattens regnvatten
Jag kliar mig i ansiktet och rättar till hatten
Mossan den frasar som skare under kängan
Jag väntar, lyssnar och spanar av längtan
Då plötsligt hör jag ett ettrigt skall
Jag täcker mitt ansikte och spanar mot tall
Jag trampar mig ned i en och annan vattenlok
Jag blir alldeles blöt och svär som ett tok
Ju närmare jag kommer, jag smyger och går
jag hör hur mitt hjärta dunkar och slår
Jag stannar tvärt av för att njuta ett tag
för att höra hundens sång som ger ro och välbehag
Vad finns väl inte ljuvligare än spetsens sång i skogen
och känslan av att lyfta på bössan då tiden är mogen
Sen att få trycka av och pricka fågeln rätt,
Det är inte så förbannande lätt!
Men då fågeln rullar ned och landar med en duns
då fattas det jägarlivet inte ett uns
Glädjen är enorm då spetsen luggar sitt byte
det kommer att hamna i min gjutjärnsgryte
Väl tillbaks i kojan är hunden helt slut
Jag eldar i spisen och ställer bössan på lut
Att vara jägare är då inte helt fel
Jag är efter dagen både öm och stel
Lyckan är väl en dag som den här
att vila i varm koja och bara ”är”
nu sover hunden och snart även jag
Imorgon så blir det en ny jaktdag.