Erik Palmer frågade mig igår om jag var sugen på lite toppjakt och med tanke på vilken jaktidiot jag är, var det ju svårt att tacka nej....

Vi klev upp medans det fortfarande var mörkt och tog oss upp på fjället. Tungt skidföre, klubben...

Det dröjde dock inte länge förrän jag såg en tupp. Det blev en rejäl bomfilibom....Miranda var för het!

Inte länge efter fick Erik öga på en annan tupp. Han smög sig på den och jag stannade kvar med spänning för att se om den skulle ramla ned från kvisten den satt på. Passade samtidigt på att fota den.

Det blev ytterligen en bomfilibom, men eftersom jag höll koll på den, såg jag vart den träade.

Nu var det min tur igen....Smög utav bara det i djupsnön, tog jägarmässigt stöd och det hände igen, BOM! Va fan, tänkte jag och blev lite halv sur över min andra bom. Konstigt nog satt tuppen kvar och åt sin frukost, trots mitt skott.

Nu gäller det tänkte jag. Tog ett djupt andetag, höll andan och tryckte av. Äntligen vek bena sig på tuppen....

Den drygt 3,5 kilos bjässen fick följa med mig hem....

Vilket slut på år 2012...Nu hoppas jag bara att fågeltillgången blir bättre år 2013...

GOTT NYTT ÅR ALLA MINA LÄSARE!

...närmar sig.

Idag hade sonen fortfarande feber, men han ville ändå åka ut för att hugga/såga julgran i minus 16...brrrr

Jag har i många år tjatat på familjen att jag vill ha en plastgran, men Aron vägrar….

Minns Ni vad jag gjorde i höst då jag var ute och jagade? Kolla in HÄR

Nu står den i vardagsrummet =)

 Skall ärligt säga att nu då granen, fint pryder vårt vardagsrum och dessutom sprider en ljuvlig doft genom huset, att sonen har rätt! Det skall vara en äkta gran ♥

Såg några fåglar i topp och det får en att må än bättre…

Nu väntar vi bara på att tomten skall komma….

...och hans renar =)

Nu är regnbågen gravad...

älgköttet rökt och tunnbrödet bakat! Jag fryste in en bit grangravad älgfilé i somras. Receptet på den har Ni HÄR.

Mycket gott!

Imorgon blir det till att lägga in sill, hugga julgran, bädda för gäster och göra det sista inför julafton….

Ha det gött i julstöket…

Pratade med min väninna i telefon imorse och det pratades om gamla jaktminnen....

Wiggo Björkfjället 2007

Jag kom till att tänka på första gången jag gick jaktprov med Wiggo i Tärnafjällen.

Jag minns hur jag kände mig nedsläppt från himmelen i en folkmassa, där jag var från ett annat decennie.

Wiggo och jag på Blaikfjället 2011. Wiggos sista jakttur...Bilden tagen med tidsutlösare

Jag var utrustad med arméns snödräkt, Tegsnäsare, krusiga norskvantar och "ploppilue". Man såg lite ut som en byfåne, om man nu får skriva så....men jag skulle ju ut och jaga!

Alla mina startande motståndare hade på sig det nyaste inom jaktkläder och jag fick ibland roliga blickar på min mundering.

Då provet startades, hade jag såklart stora problem med att ta mig upp på fjället med mina stora klumpiga skidor som dessutom saknade stighudar!

Jag kämpade på och jag såg många gånger domarens uppgivna blick, då han stod på toppen och väntade in kämpande jag.

Bilder från en lyckad jaktdag 2009. Ser Ni ripan?

Då halva dagen hade gått och jag hade ett par mil i bena, var det en motståndare som snällt delade med sig en av sina två stighudar, så att jag inte behövde kämpa så mycket, det var den dagen jag lärde mig att stighudar är ett måste!

Hela partiet jobbade på och vi hade inga fåglar den dagen. Då kvällens jägermiddag serverades, delades det ut priser till andra hundar som hade haft framgångar i andra partier.

Det delades även ut ett pris till den bästa hundförare och det blev såklart ”byfånen” Miranda som fick den, med denna motiveringen:

-”Till hu där me di der jävla skia!  Måtte de få brinna på bål snart!” Stakkars jente kjempet hele dagen uten å klage! Snakk om god jaktlust! Sa den norska domaren

Wiggo gick bort påsk 2012 ♥

Ja, den dagen glömmer jag aldrig och jag minns väl hur gott jag sov den natten.

Jag och Wiggo då vi tog vår etta ÖKL april 2007 på Krutfjellet, med bättre skidor och stighudar. Min allra första jakthund ♥

Saknar Wiggo oerhört....

***

TIPS! Nu har nr 1 Svensk Jakt kommit ut med reportaget om mig...

...för Ni som vill läsa det...

Ha en fin kväll!

Igår var gubben och jag till Strömsund för att jul proviantera. Var inne hos Fjällveterinären för att kolla upp Thais rabiespass och kolla vilka regler som gäller för resa in i Finland. Väl klar med Thais pass kollade vi runt i butiken och jag fick syn på en mycket märklig matskål...

Anti glupsk heter den.

Eiko har en gigantisk matlust och maten äts alldeles för fort.

Min stora skräck är att han kommer att drabbas av tarmvred med det glupska sättet han har. Tyvärr hade butiken endast små skålar kvar för små raser. Gulliga Gunilla Jonsson gav mig ett provexemplar från Royal Canin =)

Nu har jag testat skålen och den fungerar utmärkt på Eiko, så nu blir det till att införskaffa en rejäl som inte är gjord av plast, men keramik.

Rekommenderar denna skål till alla hundägare som äger en glupsk hund!

Vi vill tacka alla för dom gratulationerna vi har fått dom senaste dagarna.

Det finns inga ord för hur tacksamma vi är....

Skulle önska att jag hade mera tid att skriva på bloggen, men det är fullt upp nu då det närmar sig jul med bakning, städning, jobb och....julfotografering.....

Det är en sådan dag som denna som får en att inse att man äger världens snällaste och duktigaste hundar ♥

Klart att man blir snygg i en tomtemössa då man är dubbelchampion! Håggingåsens Thai

....och jag är snygg fastän jag inte är en dubbelchampion, men jag skall göra mitt bästa 2013! Hunnlias Eiko

Här kommer bilden på katta, Lena =)

Olga två år julen 2012

♥

Det var på ett grillkalas, på andra sidan av Långseleån, Åbacka…

Pingst 1999, förändrade hela mitt liv. Jag har hörts talats om kärlek vid första ögonkast, men aldrig riktigt trott på det förrän då…

Där stod han med ett ödmjukt flin, mörka ögon och mörkt krulligt hår, mannen i mitt liv…

Den kvällen vi träffades för första gången hade vi svårt för att släppa blickarna från varandra bland grillande och pratglada vänner. Då kalaset började närma sig sitt slut frågade Per-Ola;

-"Tål du hunna?"

Jag svarade lite förvånad –”ja” . Vad menade han med det, tänkte jag i mitt stilla sinne? Men snart fick jag svaret;

-”Va bra, då följ du ve me him!”

På den vägen är det, nu har vi varit tillsammans i 13 år, snart 14! Vi har hunnit bo och jobba  i Norge, flytta hem till Per-Olas hembygd och fått sonen Aron, som nu snart är elva år, vårt kärleksbarn.

Resan till 13 har inte varit en dans på rosor alla gånger.

Ett förhållande utan gnabb, strider och diskussioner tror inte jag på. Det finns inget gullegull, år ut och år in, med ständigt mys och pysande. Visst, nog har vi mys hemma och vi piffar upp kärlekslivet med att göra myskvällar eller åka iväg till kojan med godsaker och en flaska rött, men jag tror att ett förhållande stärks av motgångar och att man skall acceptera varandras olikheter och intressen.

Vissa förhållanden klarar av motgångar och vissa splittras. Jag har alltid sagt att om man skall leva tillsammans hela livet, så hinner man nöta på varandra, så det är viktigt att låta varandra få vara den människa man är och ge varandra frihet. Det viktigaste för mig i ett förhållande är förtroende, ärlighet och humor.

Jag har aldrig trott på giftermål, så då Per-Ola friade till mig i jaktkojan i våras, blev jag stressad, så fruktansvärd stressad! Jag gav han faktiskt inte ens ett svar!

Fick på skallen av nära och kära för att jag inte sa ja…men jag vågade inte svara ja, för det skall enligt mig vara för evigt…Kan jag verkligen lova honom att vi skall leva och älska varandra tills döden skiljer oss åt? Hur många har väl inte lovat det, men har ändå skild sig?

Nu har det hunnit gå ett halvt år och jag har hunnit smälta frieriet.

Min magkänsla (den som jag alltid har trott på) säger att Per-Ola är den rätta…Vi har ju trots allt haft 13 underbara, spännande och lärorika år och jag hoppas att vi får många, många fler tillsammans.

Förlovningen sker idag 13/12-12, på svärmors namns- och födelsedag.

Jag är av den gamla stammen som tycker att giftermålet skall ske kort tid efter förlovning…När vigseln skall ske får endast våra nära och kära kännedom om

♥

Vill Ni läsa om hur min vigselring blev till klicka HÄR

Idag tog sonen, hunna och jag en söndagsutflykt. Gubben i huset ligger med feber…

Vi trampade skoterspåret upp till Nisses Boern. Det blåste lite lätt och det finns gott om pudersnö. Mellan fyra och fem decimeter. Bäckar har också hunnit frysa igen.

Att köra i orörd terräng är något jag verkligen älskar! Att vara först och att göra en väg åt andra, brädda, trampa och göra fint åt skoter körare, skidåkare och hundspannskörare....

Några skoteränglar lyckades jag såklart också med att göra, så lite motion fick man idag, då man fick gräva upp skotern =)

Mullvaden Eiko =)

Hunna fick också motionera lite idag med att springa efter. Det var ganska så tungt i den mjuka snön, men dom jobbade på bra. Då dom blev trötta fick dom åka hundpulka. Längtar tills man får spänna på skidorna och åka skidor mellan kojorna med hundarna.

Aron och jag gjorde ett stopp i Nisses Boern, eller som det står så fint på kartan, Tuvbäcken.

Sen vände vi hemåt igen. På vägen hem höll jag på att köra över två orrtuppar som hade gömt sig i snön. Vi fick även se två rejäla tjädertuppar som satt i topp♥

Nu sitter hela familjen och njutar av en kopp varm glögg till det andra tända ljuset…

Ha en fin 2:a advent!

Igår gjorde jag en tunnbrödsstöpä och idag har jag 139 kakor i frysen....

Världens Bästa Gubbe hjälpte mig, trots feber, med dom tre sista utbakningar.... ♥

Är helt SLUT efter 11-timmars bakning....

Vi hörs snart.....

Fem dagar kvar ♥

Ja livet rullar på och jag hinner inte med så mycket bloggande för tillfället....

Det skall bakas, städas, pyntas, jobbas och mycket...mycket mera...

Nu är det endast sex dagar kvar ♥

Mitt i allt stök hittade jag ett reportage i Svensk Jakt. Vad det handlar om får Ni läsa själva HÄR 

Återkommer snart med smarriga nyheter...

Vill tacka alla som hjälpte mig med att hitta älgen ♥

Nu har vi haft över 15 minus i flera dagar. Termometern visar för tillfället minus 20....

Jag sa det som senast igår till gubben att vi snart borde se fåglarna i träd och topp...och som sagt var, idag var det den dagen.

Först hittade jag ett par järpar som betade i den bitande kylan.

Jag tycker att järparna är så vackra då de "blåser" upp sig i den bitande kylan i sina pärlklädda fjäderdräkter.

Visste Ni att järpan lever i par hela sitt liv?

Sen fick jag se en hel hop med orrar, hela 13 stycken, men endast tuppar....

Tupparna njöt nog i fulla drag, liksom mig, av soluppgången...

Många gånger skulle jag önska att även jag kunde njuta av den, med att sitta i topp....

.....och sen bara flyga iväg på nya äventyr ♥

Jag minns ett samtal som jag hade med en i styrelsen för några år sedan. Jag hade tänkt starta Thai på jaktprov och hade dålig koll på jaktprovsreglerna. Jag frågade ledamoten om jag kunde anmäla mig till Skallkungen (SM). Ledamoten svarade med ett gott skratt att det inte gick att anmäla sig till det, att man endast kunde kvala in genom att ta höga poäng på utlysta prov. Detta var enligt ledamoten nästan stört omöjligt i Västerbotten.

-"Jaha", svarade jag lite kaxigt (men kände mig även lite dum över min fråga) och avslutade kommentaren med;

-" Det lugnt, jag får väl se till att fixa det då!"

Hade väl aldrig drömt för tre år sedan då jag hämtade hem min valp att jag skulle hamna här och dessutom äga en dubbelchampion ☺ Det som jag kan irritera mig på är, att jag inte upptäckte denna jaktformen tidigare!

Igår kom den efterlängtade tidningen Ståndskall i min brevlåda och fastän jag är väl medveten om att jag blev trea på SM:et och kvalade in till det Nordiska Mästerskapet 2013, kan jag inte riktigt smälta det än!

Bild ur Ståndskall Nr4 2012

Känner mig oerhört stolt och glad! Det har varit måååånga timmar i skogen, men det har gett belöning idag ♥

Igår kom lagets Landslags Jackor som är sponsrade av Chevalier och vi fick rabatt på brodyren av Svenska Formbolaget AB Ett STORT TACK!

Visst blev den fin?

Detta Kommer att bli en oförglömlig resa!

Natten till idag hade vi minus 17. Kändes lite halv hurvigt att kliva upp, men att göra upp en eld i kamin och njuta av morgon kaffet till ljuden av en knastrande eld var inte helt fy skam på en 1:a advents morgon ♥

Igår åkte grabbarna i huset till Östersund för att julhandla och införskaffa bastupanel. Själv stannade jag hemma för att storstäda.

Jag har verkligen njutit av mina ensamma två dagar. Städat med stereon på full volym, sjungit, druckit glögg, babblat i telefon med goda vänner, badat badkar, busat med hundarna och åkte premiärtur med den nya hundpulkan.

Ser Ni Thai? 

Eiko och Thai var inte så överförtjust av turen, men jag vet att dom kommer att älska det i framtiden! Att åka iväg i pulkan eller bilen, innebär att nåt kul är på G

Hade häromdagen tagit upp en tjäder och ripa ur frysen som jag saltade in. Idag blev det rökning av fågel.

Köpte mig en Doro Rök för inte så länge sedan, så det blev premiär rökning i den idag. Kan varmt rekommendera denna rök!

Jag lätt rökte fåglarna, för min tanke är att göra Souvas av dom till mellandagarna.

Receptet:

Du vet val att den gyllene regeln för oss fågeljägare är att man är ”skyldig” att ta lika många mårdar som skjutna fåglar?

Tyvärr är jag den ända i Högland som har mårdfällor ute. Kan känna att turistföretag och skogsbolag borde ta mera ansvar som säljer jaktkort, men tyvärr är intresset inte lika stort som att sälja jaktkort till gäst jägare….

Mina fällor är ute och jag tror att min fångst kommer att vara betydligt bättre i år än ifjol, då sorkstammen nu har rasat och det finns för lite föda åt mården. Här om dagen hade jag till och med en mård på gården som sprang träd upp och träd ned, för att leta en liten mat bit. Tror den kände doften av Eikos älghuvudet som ligger i hundgården.

Enkla tips för fällan:

• Trappern har bra doftlockmedel, så ett tips är att göra en beställning hos honom.
• Måla in fällan och stocken upp till fällan med sur blod som du kan spara från älg slakt

Älgblod från årets jakt 6/9-12 som jag sparar för spårning (Eiko) och fällor.

• Koka tamponger i honung. Dessa kan du hänga i kvistar runt fällan. Överdriv inte och häng dom tillräckligt högt upp, så att inte andra djur kan ta dessa.
• Spara inälvor från fågel under hela jakten. Gör små portionspåsar som är lämpliga att lägga i fällan och spara dessa i frysen tills det är dags.
• Makrill är också populärt, men överdriv inte. Riv frusen fisk på ett rivjärn och kast runt omkring fällan. Doften drar till sig nyfikna mårdar.
• Många lägger för mycket i fällan och överdriver med att det skall lukta så dåligt och surt som möjligt. Mården blir faktiskt skeptiskt om det är för överdrivet, så gillra lämpligt!
• Spara vingar/huvudet från skjutna fåglar. Dom kan man också hänga i kvistar runt fällan. Dessa kan väcka en passerande mårdens uppmärksamhet.
• Spara älg klövar/huvud. Dom kan man också använda vid fällan genom att knyta fast dessa runt stammen ovanför fällan, så att mården ”måste” dit.

Arons mårdfälla som han har fått av Päiviö Myllymäki i Finland insmetad med blod

• Spik fast en liten kvist i ingången, så slipper du att nån fågel går in och utlöser fällan.
• Vittja med lämpliga mellanrum, men inte för ofta, för då sprider du din vittring.
• Ta inte med hunden då du skall vittja, för hundens vittring får mården att inte vilja gå nära fällan på mycket lång tid.

Hoppas att jag har kunnat ge Er några nya och goda råd och jag hoppas verkligen att Ni hjälper vår fågelbestånd med att sätta ut fällor.

Hur många fällor har Ni ute?