Startsidan Blogg Fotoalbum THAI OCH EIKO Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2021)
>>


Puppy love!

Ronja är fortfarande kvar.

Kärleksparet....

..bits....,

....luggs,

...snusar...,

...busar...,

...Vilar,

..lekar....,

och tjusas....

....men ingen parning sker! Jag tror jag håller på att bryta ihop! Idag är hon på dag 21! Thais mamma parades förra vecka på dag 25, så det är bara att hålla ut! Pratade med en mycket erfaren Spets uppfödare och han sa att, så länge tiken godkänner att han är där bak o slickar och de fortfarande leker, är det inte försent. Han sa att jag inte skulle ge upp, så jag får väl stå ut ett tag till J

28 Februari 2011  | Länk | Thai | 0 kommentar
Jag känner mig oerhört....




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




En vecka....

har gått sedan Finnarna kom till Högland. Igår åkte dom hem.....

....utan Ronja!

Ronja är kvar här. Tydligen är paning av Finsk Spets en hel vetenskap! Nu är det bara att vänta o vänta och testa o testa...

Jag skall säga helt ärligt att jag är något less, men man får ju hoppas att det ger resultat =D

Jussi, Thai och Päiviö

27 Februari 2011  | Länk | Thai | 2 kommentarer
Finnarna......




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




Trött i huvudet.....

Var så trött i huvudet av dessa finnar och deras språk. Tänkte jag skulle bjuda dom på en KASK, så att jag fick vila mitt huvudet, men jag vet inte vad Kask heter på Finska.

Tog fram Google Translate (Svenska - Finska )...och Googlade....Ja, kolla själva...så får Ni se..

...Kanske inte lämpligt hjälpverktyg i alla lägen =D

25 Februari 2011  | Länk | Thai | 1 kommentar
Det tar tid!

I måndags ankom Päiviö med tiken Ronja. De ankom för tidigt för parningen.

Ronja, Aron och Päiviö

Thai var mycket sugen, men tiken var inte det minsta intresserad. Vi åkte till Vilhelmina för att ta ett blodprov och en strykning för att kolla hur långt Ronja hade kommit i löpningen.

Nu är dagen 17 för Ronja och vi börjar se att hon är mera redo, så nu är det spännande! Det blir mycket väntetid. Tydligen är parningen svårare för Finsk Spetsen än andra hundar.

Under tiden har vi pratat mycket jakt och skrattat mycket. Päiviö lånade injagningskompendiet av mig, för att kolla hur den såg ut. Han berättade att något sådant inte fanns inom Finska Spets klubben.

Skrattande och retfullt (mot sin kompis Jossi som äger Nobbs), kom han för att visa Jossi och mig två bilder ur kompendiet. -”Kolla Miranda, du ser att det är bättre att äga en Finsk Spets då får man skjuta mycket tjäder....

....men med nobbs får man ingen fågel!”

Bilder ur kompendiet

På kvällen gjorde jag en Kombigryta med tjäder, orre och ripa. -”Utmärkt mat, sa Jossi. Detta äter vi bara på julafton i Finland!”, -”Ja...” sa jag, “äger man en finsk Spets får man äta tjäder varje dag!”

Så nog blire det mycket skratt och prat J

Päiviö hade med lite presenter då han ankom. Till Aron hade han bygd en mårdfälla.

Till mig hade han en flaska rött.

Den är så fin, så den kommer jag nog aldrig att sprätta….jo, kanske....då Thai blir dubbelchampion J

och till Per-Ola en flaska Kosken Korva =S

I övrigt har jag börjat skolas in på det nya jobbet och varit på ett intervju på ett annat. Så jag får väl se, åt vilket håll det lutar. Spännande!

Ha det så gött nu allihopa!

24 Februari 2011  | Länk | Thai | 4 kommentarer
To Be Continued




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




Skygga ripor....

Fick besök av Mari-Anne Englund och Naira från Sorsele.

Vi packade kälken i fredags och åkte upp på Blaikfjället för att jaga ripa.

Väl framme gjorde vi upp eld i stugan. Termometern visade minus 19 ute. Det dröjde inte länge förrän stugan var varm och gosigt ♥

Vi gjorde oss en teknärt och vi babblade hundar, jakt, fåglar, livet i allmänhet, snö och vilken lycka det är att få leva som vi gör. Vi vet nog inte hur bra vi har det!

Vi klev upp dagen därpå till halvgrått väder och 19 minus. Vi avvaktade lite och det dröjde inte länge förrän kylan gav med sig, då solen så smått steg upp på horisonten. Vi packade säcken, tog på oss vår vackra mundering, laddade bössan och gick ut.

Riptrampe var det överallt, men ripan var skygg så fruktansvärt!

Oavsett riptillgången, så hade vi en underbar dag och hundarna var helt utslut (och vi med).

I kojan åt vi god mat och tog oss lite rött till maten. Sen gick vi ut för att skåda solnedgången.

Inkallning?

Det finns inte en solnedgång som är den andra lik. Man blir lika förvånad varje gång över hur vackert det är.

Måste säga att Naira är en otrolig positiv, nyfiken och glad pointer! Vilken charmig dam!

Vi somnade tidigt ovaggade. Klev upp tidigt dagen därpå. Vi provade lyckan längre upp, men där fanns det inte en tillstymmelse till ett fjun!

Träden var tunga av snön och utsikten var helt gudomligt.

Kolla fina pointer näsan!

Det var tungt före för hundarna och jag börjar märka att Wiggo blir äldre och äldre....

Han har värk i kroppen och stönar hela nätter. Han skriker då man hjälper han i sängen, för att han har ont.

Höfterna kanske har gjort sitt? Han har ju trots allt HD. Sen börjar jag att fundera på om han är halvdöv och lite snurrig. Gam´ Wiggo…..och matte som inte förstår någonting och bara blir arg! Förarfel?

Vi hade i alla fall en underbar helg i fjällen! På vägen hem visade jag Mari-Anne Nisses Boern´, Nisse Strys älskade ställe ♥ O, vad jag saknar Nisse....♥

Slutligen vill jag berätta att Silverforsens Naira gjorde ett apportprov hos mig, som de fick godkänt med sig hem!

Grattis!!! Imponerade vilken vilja Naira har att hitta fågel, trots tungt före! Tyckte det såg helhärligt ut då pointerrompa stack upp ur djupsnön av lycka, för att hon hittade alla fyra fåglar J

Är trött och belåten. Hundarna med. Nu skall jag lägga mig tidigt, för i morgon får vi främmande från Rovaniemi ♥ Thai skall få flickbesök J

Sov sött och händerna på täcket!

 

20 Februari 2011  | Länk | Jakten | 2 kommentarer
Antik Rundan....

Jag älskar att titta på Antik Rundan. Själv brukar jag åka på auktioner och leta efter vackra, annorlunda saker. Asta och Haldo Åslund, åkte tillsammans med mig, för många herrans år sedan, på en auktion i Folkets Hus, Hoting.

Där löste jag en Oljelampa för 250:- kronor, som saknade kupa, så jag fick köpa en ny kupa för 750:- på Lampkupan i Dorotea. Tror att lampan kostade mera att renovera, än det den är värd idag.

Men under auktionens gång, höll auktionisten upp något annat som föll i mitt tycke. Denna träbit.

Tyckte den var så oerhört vacker. Hade inte en aning om vad det var, men jag tyckte, som sagt var, att den var vacker. Föremålet var snidat ur en och samma träbit.

Jag lyckades lösa den för 80:-. Asta tyckte att det var skräp, men inte Haldo, som själv var en duktig och noggrann snickare. Han höll med mig, det var ett vackert hantverk!

Två veckor efter mitt “fynd” hade (otroligt nog) LAND, ett reportage om en samlare från Umeå, som berättade om sin samling, en samling som innehöll samma föremål, som mitt fynd jag gjorde två veckor innan.

Det var då jag fick veta vad det var jag hade löst för 80:-.

Detta fynd var tydligen ett bättre fynd än lampan. Det är en spinnrockshuvud! Jag vad är nu detta?

Spinnrockhuvudet är ett fäste för lin som var format som en spira. Det sattes fast på spinnrocken. På rockhuvudet hängdes linet trådrakt och lodrätt. Då kunde man dra ut linet från underkanten och börja spinna.

Förr i världen var det vanligt att fästmännen kom med fästmansgåvor till sin tillkommande och då kunde det bli till att snida ett vackert spinnrockshuvud som den här.

Då jag tittar på den och den lilla finurliga luckan som finns på den, undrar jag många gånger vem den lyckliga kvinnan var som hade en sådan händig och kär karl. Vad innehöll luckan? Vigselringen, nål och tråd.....ja det är bara att använda fantasien!

För nog älskade han sin kvinna, då han la ned så mycket tid på detta vackra hantverk. Det var lite annat förr än nu, betydligt lättsammare att gå till guldsmeden och beställa något vackert till sin framtida fru, än att sitta i snickarboa för att snida nåt vackert och funktionerande!

Ja, vad är då mitt fynd värd? Jag löste detta fina hantverk för 80:-. Kan säga att Asta hade fel och Haldo hade rätt! Som medveten hantverkare visste han, att det låg många timmar av svett och mycket kärlek bakom att framställa något så vackert ur en ända träbit.

Värdet ligger (enligt LAND) mellan 5 000:- till 10 000:-. Så jag kan gladligen säga, som de som är med i Antik Rundan:

-Nähä, du skojar…det kan inte vara möjligt!”

J

17 Februari 2011  | Länk | Smått o Gott | 2 kommentarer
Ja, vad blev resultatet?

Ja, det blev en mycket intressant debatt.

Tänkte svara på alla svar jag har fått:

Simone: Tyvärr hade du fel =(

Nina J: Instämmer helt på ditt svar!

Thore Sandström: Ja, dom är väldigt lika varandra och ja, vi känner igen våra egna, men nu är det domarna på provet jag tänkte på. Tror det är svårt för en domare att avgöra om det är Wiggo jag startar eller Baloo. Håller du inte med om det? Debatten är relevant, tycker jag, om varje distrikt (VBFK, NNFK etc.) köpte var sin chipläsare, varför skulle då inte varje hund kunna komma fram med intyg och allt och man läser hunden av på uppropet det? Alltså varje arrangerande klubb har en chipläsare. Det borde väl finnas ekonomi till det? I älghundsklubben är det den startande hundägare som får stå för chipläsare. Har personen inte med läsaren, får hunden inte startas! Det finns fuskare inom hundvärlden precis som på alla andra ställen. Vi svenskar är väl för godtrogna kanske? Håller helt och hållet med dig att man får hoppas på att de flesta som håller på med denna hobby, är seriösa och värnar om sina linjer och rasens överlevnad. Sen att domare dömer hunden och inte relationer till ägare, uppfödare osv. har jag sett båda sidorna av. Det är nog som David säger att en domare lätt faller för trycket när det är en storfräsare eller bästa vännen, som kommer med hunden på prov. Håller med dig att det skulle ta bort glädjen att hålla på med denna sport om man skulle slösa all tid på fuskare, men det var nog inte det jag menade med mitt inlägg. Jag bara undrar varför ståendefågelhunds klubben är den enda klubb, som inte chipkontrollerar hundarna innan start och att domaren får döma sin egen hund. För detta är absolut inte godkänd i dom övriga jakthundsklubbarna.

Eva Perman: Du känner igen din hund eller kanske en nära väns, men gör dom övriga deltagarna det eller domaren? Sen det med chipläsare, varför inte ha en för varje region? Så då dessa arrangerar ett prov, så skall alla hundar kollas på uppropet. Det kan väl inte vara helt omöjligt eller ta så lång tid? Då jag var på Åsele utställningen med Thai, var det 36 hundar och alla blev kollade vid insläppet. Det är kravet =)

Kerstin: Jo, det var ett tag sedan sist =D Har kvar termosen som jag fick av dig för att Wiggo var lydigaste hunden på provet =) Det ligger absolut något i det Stellan sa! För den hund man dömer och tar till pris, får priset registrerad på den hund som är anmäld och inte den som gick provet. Förstår fortfarande inte varför hundarna inte blir chipkollade. Hälsningar tillbaks till Er Östbergare. Hoppas vi träffs någon igen!

Kina: Du är som Stellan en mycket erfaren person som jag beundrar starkt! Ingen kan nog detta så bra som du o Stellan! Man vill ju gärna tror gott om alla, men är det inte så, att man många gånger har blivit lurad och att folk kanske inte är så ärliga som vi tror eller som de säger att de är. Kanske just då (spel för gallerian), men då det kommer till kritan är det inte många som stå för vad de säger/gör/tycker. Håller med att vi som äger en Gordon eller Setter känner igen vår, men det är dom som dömer, som jag har svårt att tro, skall känna igen min med någon annan setter. Då det gäller dömning av egen hund och reglerna som du nämner, så skulle det inte kännas bra att den etta jag fick, kommer från min uppfödare. Vi inom klubben känner förtroende för varandra och vet att de flesta dömer hunden efter dens jaktliga perspektiv, men jag tycker inte det ser bra ut på pappret. Som jag sa, så är det bara så inom stående, att man får döma sin egen uppföda hund. Detta med 6 månader känns på nåt sätt konstgjord andning, för man vill såklart att en hund från ens egen uppfödning skall ta pris. Tror det lätt kan bli jävt. Tack Kina för ditt svar och lycka till med den Röd Vita ♥

Roger: tack ♥

Anna Edvall: Stämmer att Finskspetsarna har en domare för varje hund. Detta med att ha 14 domare var inte det jag menade, men chipkoll innan start på uppropet borde väl inte vara stört omöjligt? Att det finns publik för den ståendefågelhunden gör många gånger inte saken bättre. De skall hålla sig 50 meter bakom förarna som har sina hundar ute i släpp och du vet att på många prov är det kullar emellan. Något som jag råkade utför. Det var den enda gången jag kände mig oerhört orättvist behandlad. Ifrågasatt domaren om bedömningen, men fick inget svar, fastän jag ställde frågan tre gånger. Domaren sa att om jag inte lugnade ned mig, fick jag gå ned från fjället. Jag sa till partiet: ”Ni såg väl vad som hände!?”, men det gjorde de tyvärr inte, för de var bakom kullen. Frågade min motpartner varför han inte försvarade mig, då svarade han att han var rädd att han skulle bli nedskickad från fjället!? Skulle aldrig falla mig in, att förstöra för min partner, ljuga mig fram till ett pris, då man har sett att ens egen hund hade förstört situationen och veta att även domaren såg det! Det är jädrigt lätt för en domare att säga: ”Det var inte det jag såg”. Så även där kan det bli ord mot ord. Men som sagt var, det var den enda gången jag kände mig oerhört orättvist behandlad och där jag såg en tydlig kompisbedömning. Håller helt med dig att det inte vore helt fel att få önska att man kunde arrangera ett eget prov, där man själv kan få stå för markerna och kunna gå ut på hemmaplan. Kanske något du kan jobba med i styrelsen? Det är inget som säger att proven alltid skall vara i Tärnafjällen!

Slutligen David: tack för din kloka kommentar. Jag har förtroende för dom flesta, men som jag har skrivit förut, så förstår jag inte varför hundar inte chipkollas inom stående. Tycker att det borde vara ett krav, precis som i andra jaktklubbar.

Slutligen vill jag säga att jag också tror att de flesta är ärliga, men jag tycker som Stellan…att hundarna borde kollas innan start. Det finns rävar överallt, även bland oss jägare =)

Tack allihopa för Era ärliga svar. Var roligt att få höra olika åsikter!

...och hur var det nu, vem är Wiggo?

...ingen av dessa tre hundar är Wiggo! 8 av 9, som har svarat på frågan, har träffat Wiggo flera gånger! Nu ser Ni...det är inte lätt att se skillnaden, inte ens för Er....hur är det då för en domare?

Och den här hunden heter Remkilens Baloo

och tillhör Thore Sandström (tack för lånet av bilden =D)

Inlägget gjordes inte för att provocera eller smutskasta domare eller dyl. men för att ge Er en aha upplevelse på hur lätt det är att...

fuska =)

17 Februari 2011  | Länk | Smått o Gott | 1 kommentar
Har jag fel?

Jag minns engång att min kursledare sa, att det var nyttigt att prova olika raser. Det ger mera erfarenheter, man får bättre insyn i olika sätt att fostra, olika raser och att se funktionen i olika klubbar. Jag håller med!

Wiggo är min först köpta hund. En Irländsk Röd Setter. Har velat ha en sådan hund sen barnsben och då jag började att jaga, köpte jag en. Det var 2002.

Visste inte så mycket om rasen och än mindre visste jag, om hur mycket tid och energi man fick lägga ned, innan han var en färdig jakthund.

Då jag hade fått hem min Wiggo, fanns det inte så mycket hjälpmedel att få inom klubben, så man fick snällt leta information själv och tricksa med olika inlärningsmetoder. Köpte Sten Christofferssons bok. Läste den, men jag tycker boken var mycket långdragen, men lärorik. Föredrar nog mera Bengt Rödseths bok.

Jag lyckades otroligt nog med att få till Wiggo. Många gånger, då jag startade honom på jaktprov och det inte var någon pippi hemma, fick Wiggo ofta ett tröstpris med sig hem för “lydigaste hund på provet” eller jag ett pris för “bästa hundförare“. Det var ju alltid trevligt.

2007 utbildade VBFK instruktörer, som skulle hjälpa alla nya och gamla hundägare att lyckas med sina hundar. Det var då man började märka skillnad på proven. Det fanns plötslig mycket mera lydigare hundar på fjällen och i skogen.

Maj 2007, hade klubbmedlemmar äntligen tillgång till information och hjälpmedel, instruktörer!

Efter några år tillkom en ny ras till familjen. Finsk Spetsen. Inom klubben för trädskällare fanns det ett injagningskompendie som man fick köpa för lite och ingenting. Läste den ut och in. Med tanke på vilken självständig ras det är ville jag ha så mycket information som möjligt, för att lyckas. Jag hatar att misslyckas!

Åkte med hunden på olika klubbdagar där det informerades om fostran, socialträning, jaktprov och utställningar etc. etc. Jättegivande. En sak som jag använde mycket av min tid på var, socialträning. Det slutade med att jag även lyckades med denna ras.

Nu har man varit med i två olika klubbar och blivit än hel del erfarningar rikare, men nu har det börjat komma upp en massa funderationer!

För några år sedan hade jag och Stellan Johansson ett väldigt intressant samtal. Stellan är en mycket erfaren och klok person, som jag gillar skarpt. Väldigt bestämda åsikter och ärlig i sitt framträdande. Han står för det han säger och gör, vilket jag beundrar hos honom. Det finns inte många av dessa individer. Han har varit aktiv i många herrans år i stående fågelhundsklubben och han är en mycket erfaren jaktprovsdomare.

Jo, åter till detta samtal…Jag skall strax berätta om den, men först vill jag att du svarar på en fråga; Vem av dessa tre hundar är min Wiggo?

Svara gärna i kommentar fältet tillsammans med åsikten om mitt inlägg. Jag återkommer om svaret, vem som är Wiggo, senare.

Nu åter till Stellans och mitt intressanta samtal....Den handlade om starter på jaktprov. Startande hundar blir ALDRIG kollade upp. Alltså, är det verkligen den hund som anmäls till provet, som är den som startas på provdagen?

Jag har startat Wiggo på några prov, båda i Sverige och i Norge. Wiggo har ALDRIG blivit kollad om han verkligen ÄR Wiggo...

eller denna hund...Baloo

Visst är dom lika?

Alltså, jag kan ta någon annans hund, som kanske är en superduktig hund, och starta den på ett jaktprov, så att jag får meriterna registrerad på Wiggo! Förstår Ni?

Nu skall jag inte säga att vi har en massa oärliga förare ute på fjäll- och skogsproven, men jag tycker faktiskt att Stellan hade ett poäng där!

Om Ni går på en utställning eller ett prov någongång och ser 20 pointrar/irländare/finsk spets..you name it, som står på rad, så är det jävelskt svårt att se skillnad på dem. Det kan skilja en fläck hit eller dit eller att den ena kanske är större än den andra, men i helhet är dom faktiskt VÄLDIGT lika varandra! Tänk på det någongång!

Det måste ju vara stört omöjligt för en domare att se, att det där är Wiggo, Alma, Rally, Blixztra, Dexter eller Spira!?

Ni som startar på prov, har Eran hund någongång blivit chip- eller tatueringskollad, innan start?

Jag har bara behövt visa upp vaccinationsintyget (utan hund) på ett prov och det var i Hattfjelldal, men inte på dom övriga proven jag har startat på!

Oftast skickar man med en kopia på stamtavla och vaccinationsintyget en god tid innan startdagen, så jag har inte ens behöva visa upp nåt på startdagen och ingen har kollat att jag startar den hund jag har anmält!?

Den enda gången jag har blivit kollad för något, var av Kerstin Frändegård. Hon kollade om Wiggo hade båda testiklarna (för en hund med en kula, får inte startas på prov, fick jag veta då!), men även då kollade inte hon om det var Wiggo som hade båda kullorna J

En annan sak som jag också reflekterade över, var att min f.d. uppfödare dömde min hund på prov. Alltså en hund jag hade köpt av honom. Frågade denna domare/uppfödare, om det verkligen var möjligt att han fick döma min hund från hans uppfödning. Som svar fick jag: -“Vi har domarbrist“. Det fanns ett blandparti till den dagen, så jag var lite förvånad över att inte jag och en kullbror till min, då ägda hund, inte gick i det andra partiet. Som tur var, fick ingen av hundarna till en fågelsituation, så det blev ingen premiëring. Skall ärligt säga att jag var glad för det! Inte för att jag anser den uppfödare som opålitligt eller oseriöst, men det skulle inte se bra ut i papperna (jäv), att den etta jag fick, var bedömd av min egen uppfödare! Håller ni inte med?

Ja, hur fungerar det då i Finsk Spets klubben.

Första utställningen jag var på med Thai, i Åsele, var första gången jag fick se en chipläsare!!!

Thai blev kollad! Wow! Thai var Thai! Thais kullsyster fick inte ställas ut, för matte var kommissarie....

Hur är det då med jaktprov?

Man anmäler sig till en provledare, som väljer ut en domare till min hund. Den domaren får INTE ha någon sorts relation med min hund. Den provledare som finns i mitt distrikt, hade en relation till Thai (hennes tik är en syster till Thai), så då blev jag tilldelad en extra “provledare“ bara av den anledningen. Väldigt seriöst!

Innan jaktprovens start, fick jag ta fram stamtavla och vaccinations intyget för domaren. Thai kollades och allt noterades på plats, innan start. Provblanketten fylldes i med hundens identitet i skogen.

Vi gick provet och jag fick åka hem utan att få veta resultatet, för det skulle sammanställas av mina två provledare, som i sin tur delade ut förtjänstpoäng, som inte får delas ut av domaren! Resultatet fick jag inte förrän två dagar senare!

I trädskällarklubben får inte en uppfödare döma sin egen hund och även den som har ett kullsyskon får inte döma. Alltså, det skall inte finnas en relation. Jag tycker att det är helt rätt!

Ni kanske tycker att jag kritiserar eller gör ett påhopp, men nog ligger det något i det Stellan sa!? Håller med Stellan att det är märkligt att det inte kollas vilken hund som startas! Jag menar inte att det finns en massa luringar, men det är faktiskt hur lätt som helst att fuska!

Vet du att din startande motpartner, verkligen är den hunden som står på startlistan? .....Tror inte det!

16 Februari 2011  | Länk | Smått o Gott | 9 kommentarer
Fetaste valpen jag har skådat!

Igår var Aron och jag till Jörg och Ursula Deutgen, för att titta hur mycket deras två grönlandsvalpar hade vuxit. Dom är nu fem veckor och så runda, så att de nästan inte kan gå =D Söta är dom.

Håller du inte med?

15 Februari 2011  | Länk | Aron | 2 kommentarer
Kommersiell påtvingad dag?

Jag tror att de som hatar alladag, inte har någon att älska eller ingen som älskar dom. Tycker personligen att det inte är en  kommersiell påtvingad dag. Varför inte göra en god middag istället för att köpa blommor? Jag tänker då bjuda min fam. på en trerättersmiddag, för det är dom då absolut värda! Att inte bli älskad är otur, men att inte kunna älska - det är olycka! Så njut av alladag mina vänner. Kram till Er alla på alla ♥ dag

14 Februari 2011  | Länk | Livets njutningar | 2 kommentarer
Bevis!

Var till Storuman idag på SSF:s årsmöte. Där fick jag hämta ut mina diplom J. Bevisen på det jobb, jag har lagt ned på hunden i 1½ år.

Diplomen är vackra. Fick ju som Ni vet, två ettor på jaktprov, med 82 poäng på båda proven, så då blev det två diplom.

Känner mig riktigt stolt, men då är ju Thai en duktig hund och jägare. Jo, Wiggo är duktig han också förståss! Nu får dessa diplom göra sällskap med Wiggos diplom ♥ Känns roligt att man har lyckat bra med två hundar av två olika raser, så man kan ju inte vara helt ute och cyklar med det man gör och dom beslut man tar! Har fått till Thai fortare, än nån av alla andra hundar jag har ägt. Det är nu jag inser att livet är för kort för att slösa på dåliga jakthundar!

I övrigt klubbades det på årsmötet, att min ritade logo kommer att bli Lappmarkens klubblogo, så jag känner mig dubbelt så stolt idag J

Det är den till höger som kommer att bli klubblogon =)

Ha en riktig fin kväll

12 Februari 2011  | Länk | Thai | 0 kommentar
Puppy love!

Thai kommer att få långväga flickbesök från Rovaniemi om två veckor.

Jihoooo!!

Den finska damen heter Kotirovans Ronja.

En jaktmeriterad, frisk och fin tik, med mycket goda friska-/ o jaktlinjer, även bak i leden. Hennes syster vann Finska Skallkungen 2010 och hennes andra två syskon är också hög jaktprovsmeriterade. Ep-talet på båda hundarna är mycket låga och inavelsgraden är nästan likamed noll! Dessutom har hon alla tänder, precis som Thai. Båda hundar är dessutom lugn och stabila ♥ Kan banna mig inte bli bättre!

Parningen är såklart godkänd av det svenska och finska avelsrådet! Hoppas bara att dom får tycke för varandra och att det blir små valpar. Tikägaren har ju en bit att köra! Tror det blir en superparning!

Endast det bästa duger till min duktiga vovve =D

10 Februari 2011  | Länk | Thai | 2 kommentarer
Checkpoint 4!




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord




Vilken underbar helg!

Åkte upp på fjället ensam med Wiggo o Thai. Aron åkte till Dorotea först med pappa, för att titta på Doroteadagen, sen skulle han göra mig sällskap på fjället.

Då jag var på plats, fick Thai vara kvar i kojan, medans Wiggo och jag skulle prova riplyckan. Inte långt efter det jag hade släppt Wiggo, hittade jag honom i stånd, i ganska så tätt terräng.

Två ripor fanns hemma och en fick följa med i säcken

apport!

Dom två, var dom ända ripor vi såg på fyra timmar. Det blåste och snöande mycket, så jag tror att det var därför vi inte hittade så många.

Tillbaks till kojan, gjorde jag upp eld och gjorde mysigt innan Aron skulle komma.

Thai var lite avis över vår jaktsväng. Han passade på att visa matte att han även kan ta ett ståndkall på en ripa =)

Man kan ha mysigt, även på fjällä. Har tänd marschaller tills drängen anländer 

Per-Ola var bortbjuden på kalas, så han kom med Aron upp på fjällä, så vi fick mysa.

Det blev UNO för hela slanten J

Aron skriver i gästboken

mys med Thai

Dagen efter fick Aron prova sina nya skidor, vilket han var så lycklig över.

Blaikfjället är så underbart vackert alla tider på året

Skogstrollet mitt

Aron följade först med på lite ripjakt och sedan åkte vi premiär i våran knöp.

Vi gjorde några fina snöänglar. Jag blev då barn på nytt. Vi skrattade och ojade J

Nu är vi hemma igen, röd om kinderna, nöjd och belåten. Båda två- och fyrbenta! Ha en fortsatt trevlig kväll!!!

Vill passa på att gratta Anders Ottosson med priset som årets Doroteabo! Det var du verkligen värd!!! Det och mera därtill!!! Stort grattis!!

6 Februari 2011  | Länk | Vinter | 5 kommentarer
Rabies!

Planerar att åka till Finland i sommar tillsammans med Fredrik Nyström på utställning. Fick erbjudandet av en Finne, att få bo i hans hus i Wasa. Inte långt därifrån skall det vara en utställning som jag gärna vill gå på.

Måste först ta sista Certet på Thai, innan jag skall ställa han i Finland. Jag var lite i valet och kvalet, men oavsett vad jag tänkas göra, måste Thai vaccineras mot rabies och det är inte nåt som man gör över en dag, så oavsett om han får Certet eller inte, måste jag vara ute i GOD tid!

Har bokad tid i Strömsund hos Fjällveterinaren på måndag. Han skall då få sin första rabiesspruta och göra ett hälsokoll (för nu skall han försäkras upp J ). Om en månad, skall han ha en spruta till.

Efter den skall vi vänta i 130 dagar då skall det tas blodprover för att kolla om Thai har skaffat sig antikroppar. Det är inte säkert att han har det! Har inte han fått antikroppar, skall det delvis göras om, så det är inte säkert att man kan åka till Finland, fastän man så gärna vill. Billigt är det inte heller!

Att åka till Wasa kostar också en del, men då man får grattis boende och vi är två som delar på resan, blir det inte alltför blodigt! Så håll tumma nu att Thai skaffar antikroppar mot rabies och att han får sitt sista CERT i juni!

Nu skall jag packa för en helg på fjällä med sonen och hunna. Han en trevlig helg allihopa!

4 Februari 2011  | Länk | Thai | 1 kommentar
R.I.P.

Då jag köpte Thai, köpte jag en höna som vi döpte till Mecky Meck.

Den har följd Thais liv i snart två år. Den har hamnat under “kirurgens” händer, där benen har blivit förkortad och sydd ihop med björntråd, den har åkt tvättmaskin ett antal ggr. varit med på valpkurser och varit på rymmen.

Nu i veckan, orkade Mecky Meck inte mera. Han hade tappat alla inälvor och näbben gick inte att göra någon plastikkirurgi på.

Han fick åka på sopptippen. Thai älskade den nallen, köpt på Granngården. Tror nog han kommer att sakna den =)

Då Wiggo var liten, var han aldrig intresserad av nallar,....

..men BOLLAR! Fastän det kanske inte är så lämplig leksak för en stående fågelhund, så har han fått jaga och gått efter dem precis som han har velat….fick ju till han för det, med en etta på jaktprov…!

Nu förtiden tar han det bara lugnt, gamlefar ♥

Vänner i vått och torrt ♥

Ja tiden går fort! Aron och Wiggo blir nio och Thai två.

Alla goda ting är tre ♥♥♥

3 Februari 2011  | Länk | Smått o Gott | 0 kommentar
Checkpoint 3!




För att läsa detta blogginlägg krävs att du loggar in med ett lösenord






12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Miranda Hendrika Frings Håf                                             Skaffa en gratis hemsida