Startsidan Blogg Fotoalbum THAI OCH EIKO Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Maj (2019)
>>


Lappsjukan!

Efter tre dryga dagar på NUS i Umeå, kändes det helt underbart att få komma hem. Stressen i stan och lasarett är verkligen inget för mig och jag skulle nog aldrig palla att bo i en stor stad. Då vi kom hem nappade jag på Arons förslag att åka till jaktkojan för övernattning, skönt att få komma från allt stress till lugnet, så att man får vädra tankarna….

"Vill du åka med matte?"

Vi packade med oss nån snabbmat, vin och annat gott, sen blåste vi på skotrarna upp. Thai åker som vanligt villigt frampå med mig, men jag har börjat fundera över på hur skoteråkningen påverkar hans öron, så jag drog på han min pälsmössa (= Inga protester blev det, han bara satt där och njöt över att få följa med!

Thai o Aron i jaktkojan. Lördagsmys ♥

Väl i kojan spelade vi kort, skrattade, pratade och myste. Aron sa innan han somnade;

Mamma och pappa, mina kompisar brukar säga att dom har det bättre än mig, men det kan dom glömma!

Kan inte annat än hålla med, för nog fasiken har man det bra, som får leva så här….

morgen fick vi än en dag kliva upp till strålande sol. Det hade varit lite nattfrost, så jag bestämde mig för att åka lite skidor med Thai.

Fotografpassä

Underbart skidföre var det! Då jag kom på Högdalsmyra, såg jag att vi hade skrämt en järv. Inte så underligt att han fanns i närheten för det fanns ren precis överallt!

Sen då jag kom på Stutvattenmyra blev jag så glad då jag hörde storspovens sång. Spovens sång väcker många fina gamla minnen. Med ett flin på munnen skidade jag vidare och fick inte nog av att titta mig omkring. Porlande fjällbäckar, små myrtuvor som hade tinat fram, knopp på björkarna, istappar som glänste i solen, ja, det är som att allt börjar leva och blir glad då solen tittar fram. Alla älskar våren, så är det bara!

Tranor på Stutvattenmyra

Fick syn på dessa tranor som även dom, var glada över att det nu äntligen fanns en öppen glugg med nåt ätbart på, på den stora myran. Tycker att tranor ser ut som Can Can flickor, med deras långa lurviga stylen (=

Solen sken, den värmde gott, det var uti hållet för varmt….plötsligt får jag syn på nåt brunt som röres bakom en liten myrholme på Gam Flon….

JÄRVEN!....

.....tänkte jag snabbt och började på engång att leta desperat efter kameran och tror ni inte på fan, att han stannade till då han fick syn på mig och Thai, så att jag lyckades ta dessa två bilder på den.

Men, finns det folke här!?

Det blev väl inte det bästa bildkvalitén, men Ni skall veta vad jag jublade då jag nu fick se den för tredje gången!

Nu fick man bråttom!

Nej, lappsjukan är nåt jag aldrig kommer att drabbas av, man har det alldeles för bra för det!

Ha en fin kväll

 

29 April 2012  | Länk | Livets njutningar | 15 kommentarer
Symptom.....

...för björnfrossa och gåshud uppstår lätt då skogens största rovdjur passerar genom kameragluggen.

2007

Jag har haft turen att fått fotografera detta vackra rovdjur två gånger av dom Nio gånger jag har fått ögonen på den.

Hur det kändes? Helt otroligt!

2010

Värre var det då jag nästan fick den på mig i Stuttvattenberget för två år sedan. Thai var lös och jag plockade trattkantareller. Det var dagen innan Björnjakten. Det enda jag minns av detta björnmöte var att allt gick jädrigt fort!

  • jag hörde Thai skrika
  • kollade vad som var fel
  • såg en rädd Thai
  • och en björn efter

Avstånd, ca 50 meter....

Det gick så fort, så jag hann inte tänka mera än att jag måtte få lös en vidja från björken bredvid mig. Där stod jag med böjda knän, med en vidja högt i ena handen och en svampkniv i den andra, men björnen och Thai hade gått upp i rök! Där stod jag i stora skogen och väntade...Då jag insåg att ingen björn eller hund var på intågande, tog jag raska steg mot bilen och det blev trosbyte då jag kom hem J

Hur gick det med Thai då? Jo han kom tillbaks efter tio minuter och var inte det minsta brydd över händelsen.

För att få bort björnfrossan, gick jag direkt till skogs ensamen dagen efter. Jag tycks mig se björn precis överallt den dagen, men nu känns det riktigt bra igen!

Har du träffat på björn nån gång?

26 April 2012  | Länk | Skogen & Fjället | 8 kommentarer
Tiburtius....

....var för tio dagar sedan och är ett riktmärke för då björn skall kliva upp. Det brukar stämma något så nära. Det var fortfarande nattkallt Tiburtiusdagen, vilket gör att björnidet inte har börjat ta in vatten.

Jag har den sista veckan varit ute och letat efter björnspår. Helgen som var såg jag att det hade börjat bli mörka fläckar ute på myren, vilket tyder på att det börjar pressas upp myrvatten upptill isskorpan. Detta är det första täcken på att det inte är länge kvar innan björnen skall kliva upp.

Inatt/imorse var det dags!

Ni ser våran gård i bakgrunden

Årets första björnspår hittade jag vid vårt fiskdamm som ligger ca 300 meter från vårt hus.

En hyfsat stor nalle.

Spåren hade tinat upp lite, så då ser dom förvisso lite större ut, men nog är det underligt att man blir lika förvånad varje år över att få se spåren J

24 April 2012  | Länk | Skogen & Fjället | 7 kommentarer
Kött som kött…eller?

Jag blir så otroligt less då jag får frågan hur jag kan döda ett djur. Jag som kvinna skall vara ödmjuk, ha känslor och inte kunna döda. En gång sprang en kvinna på mig och var mycket upprörd över att jag jagade, eller dödade, som hon uttryckligen sa det.

“Kvinnor skall rädda, inte döda“

....sa hon med en ilsken blick.

Alla dessa som kritiserar mig mest som jägerska, äter kött, men ser mig som en känslokall kvinna!? Dessa som kritiserar mig, är för det mesta köttätare och inte veganer. Dom veganer jag känner, har oftast samma tankegång som mig. Dom vill inte äta kött för att djuren behandlas illa. Många veganer som jag har träffat vill äta älg eller gör det, om det bjuds.

Är ändå förvånad över att majoriteten som kritiserar/ifrågasätter mig som jägare, är köttätare.

Jag har jobbat inom lantbruk och har sett det mesta som gäller djurhållning. Många gånger har det runnit tårar då jag har sett hur bönder behandlar sina djur. Man skall inte dra alla bönder över samma kam, men om jag skall vara helt ärlig, är det faktiskt bara ett fåtal bönder som jag har jobbat hos, som behandlar sina djur med respekt. Allt blir industriellt i deras ögon.

  • Vad äter du?
  • Hur blir din köttbit till?
  • Är du verkligen ärlig mot dig själv?
  • Är JAG som jägerska en känslokall mörderska?

En kossa får aldrig para sig. Hon insemineras. Kossan vrider och vänder sig i båsen, då veterinären trycker halva armen upp i ändtarmen. Jag kan inte se att hon njuter av det!

Foto: Carro Nordström

Jag ser det mera som en våldtäkt!

En älg däremot, får gå i skogen och träffa sin partner i en harmonisk parningsceremoni, brunsten.

Foto: Jägareförbundet

Dom paras på det mest naturligaste sätt.

Sen skall kon kalva. Kalven födds på en kall betonggolv täckt av spån, hö och halm. Nästan så gott som alla kalvar skiljas från sina mödrar direkt efter födseln och sätts i bås (inte kalvar som blir slaktfe, dom får gå med amningskossor).

Foto: bondbloggen.fi

Det är bonden som “slickar” kalven ren med hö och halm för att sätta igång blodcirkulationen. Kalven får råmjölk, som sätter igång deras magar och att dom får ett bra immunförsvar. Det är det endaste, nästan intill (med flaska), naturligaste mål dom bjuds på efter födseln.

Foto: rolfsbild.se

Hos älgkalven är det kon som slickar ren kalven efter det att det födds på grönt mossa i skogen. Sen får den äta direkt från mamman. Den diar hos kon i 7-8 månader och följer kon i upptill ett år.

Så blir det slakt. Kossan får åka lastbil för första gången i hela sitt liv.

Foto: sundweb.com

Efter det skjuts hon och andra djur, en efter en med en slaktmask. Dom står på rad och väntar. Stressigt?

Älgen går för det mesta helt oberörd och ovetandes genom skogen och anar inte att dens sista stund nu har kommit.

Foto: Miranda Frings

Den jagas av älghundar, det kan i vissa lägen också vara ett stressmoment, men i slutändan är nog älgen mindre stressad än kossan på väg till slakt. Av alla älgar jag har skjutit, så är det bara EN som jag har skjutit för hunden. Dom övriga har jag skjutit på postarställe, där älgen helt ovetandes skjuts av mig.

Foto: Per-Ola Håf

Älgen var alltså helt oberörd vid skottet och i sin egen biotop.

Även kötthantering ser olika ut. Vi har urtagning i skogen.

Foto: Miranda Frings

Vi lämnar rester till andra djur. Allt är harmonisk, i ett med naturen.

Foto: Miranda Frings

Annat tycker jag om ett slakteri, som är kall och nästan intill skräckfilmsinjagande, där alla djur hänger på rad.

Foto: skovdeslakteri.se

Paketeringen känns också bättre som älgjägerska.

Per-Ola och Aron (=

Foto: Miranda Frings

Jag vet vad jag har i mina fryspåsar och vilket datum det har, men är du säker på, att det du har köpt innehåller det som anges på paketet och att det har det datum som anges? Är det kvalité från början till slut? Många ggr. får man höra på TV:n och i radion om djur som missköts och butiker som har ompacketerad kött som har gått ut på datum.....

Foto: svt.se

Älgen har många fördelar jämförd med kossan. Den får även byta bete varje dag samt slippa bli behandlad/utfodrad med konstgjorda ämnen/föda och antibiotika.

Jag vet att många jordbruk idag har öppna ladugårdar, där kossor/kalvar/grisar slipper stå i trånga båsar, men ni får säga vad Ni vill;

Jag äter hellre en älgbiff än en kobiff!

Det är inte själva skottet som får mig att älska jakten, det är helheten.

Foto: sollefteamuseum.com

Att jaga är nåt vi människor har gjort i alla tider,

sluta fråga mig hur jag kan döda ett djur, bara för att Ni själva inte trycker på avtryckaren!

Va ärliga med Er själva!

Jag ser inte dödandet som ett nöje, men att äta naturligt är ett nöje, att veta att djuret jag äter, har haft det bra. Denna känslan får mig att känna mig stolt...

....riktigt stolt, skall jag säga...

... att vara jägerska!

20 April 2012  | Länk | Livet | 27 kommentarer
Dammråttor

....är nåt som jag nästan aldrig jagar. Jag jagar älg, fågel, räv m.m. men dammråttor är verkligen nåt jag hatar att jaga!

Idag skall jag testa dammråttsjakt och se om jag lyckas ta dom riktigt stora som bor under min säng och andra gömställen, men jag känner att jag helst av allt har lust att skita i det. Det är ingen lockandejakt (=

Eftersom min beställning kom med posten igår, vill jag nog sanera huset på dessa lurviga saker innan "installering"...

En liten sneak peak skall Ni få vad som kom med posten igår, men vart det hamnar och hur det kommer att se ut, får Ni se efter det att dammråttorna är infångade ;-*

269:- var det verkligen värd...per meter (=

Önska mig skitjakt!

19 April 2012  | Länk | Husä | 4 kommentarer
Saltsten och kojliv

Skoterföre är på topp och vädret har varit likaså.

Högdalsmyra med utsikt mot Jämtland

Det har blåst en hel del, men helgen som var, har bjudit på en hel del värme. Det var verkligen varmt att sitta bakom skoterrutan.

Saltsten på Rishögen

Thai är min följeslagare i alla lägen. Då jag skulle köra ut saltstenar hoppade han villigt upp på skotern. Medans Thai och jag körde ut stenar var dom övriga familjemedlemmarna i jaktkojan för att restaurera.

Snickaren Aron med pappa o gu´far i jaktkojan

Det är så fridfullt i skogen och vackert. Ibland lägger jag mig ned på skoterdynan, stänger ögonen och bara njuter av tystnaden...Lycka?

Trött röding

Att vara ute hela dagen, är tröttande och då är det skönt att få somna till i en varm skogskoja. Värmen i kojan fick till och med spindeln att kliva upp ur sin vinterdvala i tron om att våren kanske hade kommit.

Imse Vimse

Uggleholkarna är också på plats utanför båda jaktkojorna...

"Råttfällan" är nu på plats

Tanken med dom är att hyresgästerna skall rensa sork runt kojorna. Jag vet att ugglor tar kycklingar och att många säkert dumförklarar min idé, men man skall vara vän med naturen och inte vara enbart en egoist.

Jag vill tacka Sören Erlingsson för dom fina holkarna han har gjort till mig, då jag inte orkade Vill även passa på att gratulera Ann-Kristine, Egon och Tikka Persson med dubbelchampionatet

18 April 2012  | Länk | Skogen & Fjället | 4 kommentarer
God mORRon!

Jag hör på morgonen hur orrarna spelar bara några hundra meter från mitt hus.

Varje morgon, samma tid spelar dom och varje morgon, ca 07:30, landar dom i björkarna runt mitt hus för att avsluta dagens spel med en frukost.

Det fanns endast två tuppar bland minst 10 hönor, så jag hoppas att alla hönor blir befruktade, så att det blir många kycklingar till hösten

17 April 2012  | Länk | Skogen & Fjället | 13 kommentarer
Valparna fem veckor...

Fick nya bilder från Norge igår och det finns inga ord för hur söta jag tycker dom är 

Foto Jens Torp

Mera bilder finns HÄR

16 April 2012  | Länk | Thai | 4 kommentarer
Då man vill så mycket, men inte orkar....

Jag har alltid haft många järn i elden och haft svårt för att sitta still, så nu då kroppen inte riktigt orkar med farten, känns det riktigt åt h-vete!

Jag vill göra det jag alltid har gjort, men kroppen vill annat och det gör mig oerhört frustrerad, men det ger faktiskt positiva upplevelser också!

Eftersom allt går saktigare nu, hinner ögonen observera det jag förut bara har “flugit” förbi.

Till exempel;

Jag ser hur duktig Aron har blivit på att skata...

Hur vacker utsikt det är på Högdalsmyra mot Borgahällan och hur vacker Thai är i sin vinterdräkt...

Hur björken är vackert dekorerad med lav....

Hur roliga hackspettsmedjor ser ut...

Hur VÄL kamouflerad tretåig hackspett är....

Hur lätt svanor kan ta till vingarna, så att jag inte hinner ta en bra bild....

....men det finaste av allt som jag mer och mer ser är….

....vilken fin dräng jag har

13 April 2012  | Länk | Livet | 7 kommentarer
Dagar att minnas.....

.....hade en nostalgi dag för Wiggo i helgen. I säcken fanns fika och en ½ Jägermeister, framför mig hade jag Kajsa och Thai som drog mig runt halva fjällen och bredvid mig hade jag Susanne som drogs av Spira.

Modins Kuja

Vi åkte i lugna mak till Modins stuga, genom jaktmarkerna som Wiggo och jag har jagat i, i så många år. Vi pratade om Wiggo, jakten, grät, skrattade och grät.

Pisspaus =)

Sen träffade vi en massa vänner som kondolerade och vi grät lite till.....

Så blev det måndag och huset blev tomt på folk. Det blev så tyst i huset, så att man nästan blev rädd. Jag är inte rädd tystnaden, men jag kände att jag helst inte ville vara ensam, för då hinner tankarna ikapp en...

Tystnaden förvandlades snart över till skratt...

Monika

Vi var bjudna till Borgafjäll. Skotrarna packades och vi begav oss av till Daima....inte så mycket fisk som man hade hoppats på, men det finns så mycket mera än fisk än sådan dag....

Såhär såg det till exempel ut på Saxåern kl.07:00...

Saxåern

.....och innan vi hann titta på åern, hittade jag denna stilliga herren i topp =)

Stillig herre

På Daima njöt vi av solen och god fika som gjordes i grillen som jag fick i 40-årspresent av Geir-Arne med familj ifjol...

Lve in my live X 2

En som alltid är nöjd av att vara med på våra strapatser är Thai och som jag säkert har skrivit (tusen ggr.) förut, det finaste jag ser är en nöjd/trött och belåten unge eller hund ♥

Snygging

På vägen hem såg vi en svanfamilj som var halv skeptisk på oss skoteråkare =)

Svanfamilj

Nu ligger jag hemma och kurerar min förkylning med en kopp glögg och hoppas på bättre dagar.

Än en gång vill jag tacka alla för all omtanke samt gratulationerna som jag fick på min 41-årsdag

Extra tack till Monica & Lage för ullstrumporna och mycket mera.....

Fånga dagen...

för det gör jag...

....just nu snögä lappvanta utä

Jo, förresten......Ni funderar kanske vart Aron var...jo, han fick vara i hunngår´n medans vi var borta ;-)

12 April 2012  | Länk | Wiggo | 5 kommentarer
Ensamen uppe i byn

Påsken blev sig som inte likt iår.

Solen sken som vanligt, huset var fullt av folk, bordet var fullt med mat och fika, men Wiggo är borta.

Då vårsolen värmer och skidföret är som bäst, brukar jag och Wiggo alltid åka skidor ensamen på fjället, men i år blev det inte så. Jag har gråtit många tårar och påsken i år har varit riktigt tung.

Så fort vi åkte skoter förbi nåt ställe, blev jag påmind om våra underbara stunder i skogen/fjällen och tårarna bara trillade. Trodde aldrig att det skulle vara så tungt....

Känns underbart att man har vänner som bryr sig, så jag vill verkligen tacka alla för dom fina mail, sms och telefonsamtal som jag har fått. Det som värmde oerhört och var mycket oväntad var då Kristina och Emma kom på besök i fredags med Waldemar, Viktor och Leah.

Med dom hade Kristina en underbar vacker bukett. Trodde den var från Kristina, eftersom hon jobbar på Blomster i Dorotea, men nej, det var från underbara Therese

Fjädern är från Wiggos sista ripa

Tusen tack för den fina Wiggobuketten. Sådana saker glömmer man aldrig! Det värmer nåt oerhört!

Fastän påsken blev tom, var det inte tomt i huset. Det har sprungit en massa små fötter och det är så härligt!

Det har målats ägg,

sprungits påskkärringar,

letats ägg,

grillats pinnbröd,

åkts skidor och bob...

postats på orrspel...

i bitande kyla...

....ätits, skrattats och gråtits och solen sken som sagt var som vanligt....

Ja, man är då allt annat en ensamen uppe i byn, så det kommer att kännas tomt imorgon, då alla åker hem…skall avnjuta mitt morgon kaffe innan huset vaknar och det blir full rulle igen

Lägger in bilder på några underbara påskhälsningar jag har fått...

Från Amanda

Amandas nedränkning =)

Från familjen Zakrisson

Kolla in äggskalen =)

Från Lena Östling och Stefan Nygård

Den kommer jag att hänga upp vid jaktkojan

Jette Jacobsen 

Vinkar till alla mina läsare och önskar dom en fortsatt fin påsk! Vinkivink ;-)

8 April 2012  | Länk | Livet | 8 kommentarer
Sov gott....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min

allra första hund

otroligaste hund

lydigaste hund

bästa vän

finaste familjemedlem

och

 bästa jaktkamrat i tio år

Tack för alla fina stunder. Kommer att sakna dig och våra äventyr så ini bomben, men vi gör om det där uppe!

Vi ses

Aron och Wiggo vid Birgerskoja

Wiggo på Gallo

Wiggo på Blaikfjället

Trött Wiggo i jaktmarkerna

Wiggo och jag då han fick sin första etta på jaktprov ÖKL, Hattfjelldal

Wiggos sista ripa

Wiggo skulle ha fylld 10 till sommaren....

 

4 April 2012  | Länk | Wiggo | 18 kommentarer
Kacklande hönor!

Tänk Er två pratkvarnar som pratar oavbrutet utan att andas mellan meningarna....Dessa två hade bestämt sig för att idag, sitta under ett camonät för att titta på ett orrspel!

Hur tror Ni det gick?

Igår åkte jag upp med skotern för att sätta upp kamouflagenätet på ett lämpligt ställe som jag vet alltid används som orrspelplan.

Foto: Therese Bjärstig

La mig efter det nästan samtidigt som Aron för att orka kliva upp till kl.03:30. Sen ankom den andra pratkvarnen till Högland 04:00.

Vi kokade kaffe och gjorde tunnbrödsmörgåsar med rökt älghjärta på, som vi skulle ha till fika

Foto: Therese Bjärstig

Sen var det bara till att bege sig av till orrspelplan. Kl.05:30 var vi på plats. Vi väntade, spanade, väntande, lydde och hopades på att några spelglada orrar snart skulle anlända.

Plötsligt kom dom. Först en orrtupp och bara några sekunder efter, en hel flock. Några träade i träd runt om och några tuppar landade två meter från nätet och började spela med detsamma.

Men då hände nåt som bara händer då det inte får hända! En höna träade i granen som jag hade knutit camonätet i!!!

En meter ovanför mitt huvudet, där satte hon sig och var inte det minsta brydd.

Nu var det till att vara tyst och inte gör sig avslöjad....

Hur tror Ni det gick? Jo, nog var vi tysta. Vi sa inte ett ord,....men avslöjade vart vi!

Jag gjorde det som en jägare aldrig får glömma, att slå av mobilen! Ok, den stod på ljudlöst, men med vibrationer, så det lät inte så mycket, men hur smart var jag som la den på skoterhuven!? Då lät den ju hur mycket som helst!

Hönan tyckte “trädet” under henne, gav ifrån sig underliga ljud och började misstänksamt sträcka på halsen för att undersöka vart ljudet kom ifrån.

Therese som såg sin chans att få fånga en bra bild, fick spasmiska ryckningar i avtryckarfingret och myror i brallan J Hon kunde inte hålla sig *ler*

Foto: Therese Bjärstig

Hon tryckte av en bild på hönan och klev upp för att ta ytterligare en bild...

Foto: Therese Bjärstig

...men råkade då kliva på ett liggunderlag som gav ifrån sig ett underligt knarrande, det blev för mycket för hönan! Hon kacklade till några ord till alla spelglada och kärgalna pojkar och tjop, så for dom!

Ja, Therese lyckades som sagt va, ta två bilder, jag en (efter det att dom flög iväg).

Vi skrattade gott åt våra misstag och konstaterade att vi hade lyckats med nåt som vi inte trodde vi skulle lyckas med; att vara tyst och det, i nästan tre timmar!!!!

Det lilla vi såg idag var oavsett en mycket trevlig upplevelse, ett minne för livet som jag skall lägga till i “hårddisken“.

Att titta på orr- och tjäderspel är verkligen en vacker upplevelse och att göra det med en god vän är ju inte helt fel det heller

Hoppas på bättre tur imorgon

Tack Therese för det fina ägget och en super trevlig morgon! Stor kramen från mig och familjen... tokfia J

4 April 2012  | Länk | Skogen & Fjället | 5 kommentarer
Från deg till kaka...

Att baka tunnbröd är ansträngande, men verkligen något jag älskar att göra. Eftersom jag har en egen bagarugn/bagarstuga nere i källaren, kan jag baka då det passar mig. Jag tänkte dela med mig tunnbrödsbakningsprocessen, en dag i bagarstugan. För Ni som inte vet, så finns det en hel del moment, innan kakan är klar.

Jag brukar stöpa degen kvällen innan bakning. Receptet är min svärmors. Hon är känd för att ha haft underbart gott bröd. Höglands bästa anser jag och det kan jag stolt säga att hennes recept ger det bästa brödet jag någonsin har smakat, så prova gärna den.

Efter jäsning skall det eldas i bagarugnen och rullas kusar.

Sen tar man en kuse och sopar ned den i mjölet som är blandat med hjorthornsalt på bakbordet.

Kusen skall nu kavlas tunnt...tunnt...tunnt....

Efter det skall kakan sopas och....

...naggas.

Det är viktigt att man sopar kakan ordentligt, så att det inte blir "mjölfisen" på tunnbrödskakan. Det är en såkallad gul-brun fläck som uppkommer under gräddning p.g.a. att man inte har sopat brödet ordentligt.

Efter sopning skall kakan lyftas på bakspade och sopas igen.

Nu skall den skjutas ini bagarugnen, vändas och stekas snabbt. Skall säga att jag fick vara snabb då jag skulle ta denna bild!

Då den har gräddats färdigt, skall den sopas igen...

och delas/kylas.

Färdigt att avnjutas med Bregott, getost från Jette eller rökt älgkött

Under hela processen skall det hela tiden eldas och paketeras, så det blir svettigt ibland =)

Skall avsluta dagens inlägg med en bild på dom vackra påskliljor familjen fick av svägerskan och svågern i söndags.

Vilken färg och vilken vacker blomma!

Tänk att det redan är påsk! Tyckte det nyss var jul!

Nu skall jag ordna lite inför morgondagen. Om allt går som det skall, kommer det att finnas fina bilder på sidan i morgon ;-)

3 April 2012  | Länk | Godsaker från Mirandas kök | 12 kommentarer
Gårdagens inlägg...

...var som Therese och Päiviö skrev, ett aprilskämt ;-) Fågeljakten är sedan länge slut. Denna bild är faktiskt över två år gammal. Det var då jag sköt första fågeln för Thai. Han var då bara 10 månader ung

Orrspelsbilden tog jag ifjol =)

Igår fick jag bilder från norge på Pirkko och Thais valpar som föddes den 10/3.

Flera bilder finns HÄR för Er att skåda!

Ha en bra dag! Själv står jag i bagarstugan bagar några kakor tunnbröd, så att jag har till påsk

2 April 2012  | Länk | Jakten | 4 kommentarer
Vilken dag jag hade igår!!!

Skrev ju igår att jag skulle ut. Eftersom orrarna nu har börjat spela, passade jag på att jaga lite med Thai. Laddade bössan och begav mig av till skogs.

Då jag kom upp på Kallkällsmyra, hittade jag några spelsugna orrar.

Thai blev ivrig som bara det, så jag släppte han och efter ett 40 minuters ståndskall och smygande fick jag en fin tupp!

 

 

Härligt vad det kan gå bra ibland!

1 April 2012  | Länk | Jakten | 6 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Miranda Hendrika Frings Håf                                             Skaffa en gratis hemsida