Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2019)
>>


Cause you left me just when I needed you most..

Jag vet inte alls vad jag ska skriva, jag känner mig så tom.. Jag vill få ner allting på papper med det är omöjligt att få ner så mycket känslor.. Jag tror detta är det värsta dagen i hela mitt liv, jag har aldrig kännt att allting är så meningslöst.

 

Du sa att du märkte hur gärna jag ville att det skulle funka, och du skiter i det... Du struntar i att jag vill det ska funka, du säger att jag är egoistisk men det känns som du glömmer bort mig. Jag ville bara att vi skulle vara lyckliga. Vi blev aldrig lyckliga, iallafall inte du. Vi kommer aldrig bli lyckliga heller om du får bestämma. Du sa att du hade gift dig utan tvekan om de sakerna aldrig hänt, men jag tror bara du ljuger. Du sa att från början var jag bara en i mängden, du hade haft andra tjejer där samma helg, du hade haft amanda och hanne där precis före mig.. Redan där verkade jag inte betyda något för dig. Jag var så naiv som trodde att du kunde tycka om mig

17 September 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
sista gången...

Hur mycket vi är bråkar, bryter jag aldrig mitt löfte.. jag vill att du ska veta det...

Ännu en dag i mitt liv, mitt liv som idag blev ett liv utan dig. Jag vet att vi bråkade hela dagen igår, att jag lovade dig dyrt och heligt, och jag svor för mig själv att aldrig såra dig igen. Jag vet även att du sa att det aldrig skulle funka, att det inte skulle hålla mellan oss om jag inte flyttade till dig. Du fick nog rätt denna gången, hur jävla ont det än gör, så fick du nog rätt.

 

När jag fick ditt sms idag hade jag varit utanför klassrummet i 5 minuter. Jag hade precis satt mig ner, delat fisken och till min stora fasa, hittat ett ben som jag skrek över. När jag fick ditt sms idag ville jag bara svara på det som om det vore ett annat vanligt sms från dig, men istället blir du arg och surar. Jag skriver sms efter sms till dig, och du svarar inte mig. Du vet att jag hatar när du inte svarar... Jag ber dig ringa mig, du ringer inte. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns i mig när du inte gör det, det gör så ont. Det gör det tydligen inte på dig...

 

Senast imorse skickade jag ett sms till dig som sade att jag älskar dig, för det gör jag. Du skickade tillbaka ett sms där det stod att du älskar mig, jag tror inte på dig. Jag tror inte på dig när du säger att du blir ledsen om det tar slut, att du nånsin tyckt om mig som du sagt du gjort. Jag gör inte det, inte nu iallafall. Jag kan inte. Jag har alltid älskat dig så det gjort ont i själen ibland, så mycket att jag kunnat gjort allt för dig. Jag ville bara inte stressa iväg.

 

Du blev arg på mig igår när jag undrade vem som kommer ersätta mig, och du hade kanske all rätt till det. Men jag undrar faktiskt, jag undrar om du bara ville vara vän med Amanda också. Jag undrar vem som hädanefter kommer sitta och mysa med dig i soffan, vem som kommer ligga med huvudet i ditt knä när du smeker hennes hår. Jag undrar vem som kommer ligga brevid dig på natten, vem du kommer hålla om och bli omhållen av. Jag undrar vem som kommer stå och vänta på dig när du slutar jobb och vara överlycklig för att du är hennes och inte min. Jag undrar vem som kommer laga mat åt dig, hjälpa dig att flytta, gå och handla mat med dig och gå på stan med dig. Vem som kommer sitta och fråga dig om mig och tycka jag är en ful bitch som hade dig före henne. Jag undrar vem som kommer kyssa dig, krama dig, ha sex med dig... För ja, det känns hemskt, jättehemskt. Du är lixom min min min min. Du är min att göra allt detdär med. Du är den som lärt mig allt jag kan, jag vill inte att du ska göra det med någon annan också. Jag vill inte ha den vetskapen att du sätter på någon annan precis om du gjort med mig, jag vill ha dig för mig själv...

 

Jag har alltid undrat över varför du vägrar gå ut med mig... Du säger att det är för du inte kan lita på mig, men jag tror inte hela sanningen ligger där. Jag tror du skäms över mig. Nej, jag är inte lika snygg som de flesta andra tjejerna, jag har inte lika snygga kläder, jag dansar inte lika bra, jag är inte lika smal som de andra, är kanske inte lika glad som andra tjejer men jag älskar iallafall dig, och ett tag trodde jag du älskade mig med. I början av vårt förhållande såg jag det framför mig, hur stolt du skulle vara för att jag var din och bara din. Jag hade kanske för höga förhoppningar, men jag trodde verkligen du tyckte om mig, och fallet ner från min lyckliga piedestal när jag märkte skillnaden, gjorde frukstansvärt ont, både i själ och hjärta. Det enda jag ville var att du skulle vara stolt över mig. Du hade hela tiden suttit och sagt hur söt och snygg jag var vilket fick mig att tro att jag kanske var lite söt ändå. Och med tanke på hur dåligt självförtroende jag hade då, trodde jag inte det kunde bli sämre. Jag ville att du skulle vara stolt över din söta flickvän, stolt över de saker jag kunde, stolt visa upp mig för dina föräldrar med armen runt mig och lysa av kärlek, men allt var en illusion.

 

Jag kan inte säga att jag hoppas du hittar en ny flickvän du trivs med bättre än du gjorde med mig, för det gör jag inte. Jag hoppas du hittar tillbaka till mig, och det är väl som att önska sig månen. Jag vill inte du ska vara olycklig, men jag vill inte du ska vara lycklig med någon annan heller, det fixar jag inte. Jag är kanske barnslig som du säger, men hellre det än olycklig, vilket är precis vad jag är om jag är utan dig...

 updat.

Pratade med dig för ett litet tag sedan. Du skrek åt mig som om jag vore invalid och efterbliven och allt vad det är... Du sa att jag kunde dra åt helvete, och vem vet, får jag inte illbaka dig är det kanske precis vad jag gör..

29 Augusti 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
Jag vet att det är stört..

.. För du har alltid varit sånhär. Du dumpar mig, jag älskar dig och vill inte det ska vara slut. Du säger, Okej, och gör mig glad igen enbart för att såga mig ännumer.Som förra helgen.

Du sårade mig så sjukt mycket, jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv. Du ille inte veta av mig längre, hatade mig, avskydde mig. Och nu gör du lika dant igen.

 

"Jag vill inte nått mer med dig. Du är inte min typ. Föredrar att spendera helgen utan dig"

Det var det jag fick av dig, så nej, du tycker väl inte om mig längre.. Jag kan bara inte, vill inte, kommer inte, acceptera att det inte är du och jag längre.. Det funkar bara inte..

10 Augusti 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
Slut återigen.

Vi skulle ut idag. Till Lilla Torg förmodligen, med Hanne och hennes vän.

 

Tommy dumpade mig precis. Sa att han var trött på mig Trött på att jag bodde i Lund och inte kunde flytta till honom. Trött på min jobbiga dator och mitt jobbiga nät. Trött på allt som har med mig att göra.

 

Jag vill bara ha en sista natt med dig, få bli omhållen av dig en sista natt, hålla om dig en sista natt. Prata igenom saker, minnen, gråta floder och vakna helt död. Men du ska ut med Hanne och hennes vän, för jag får inte följa med längre. Hörde du? Jag får inte följa med längre. Det låter som när man var liten och inte ville ha med någon att leka. Du får inte vara med längre...

 

Jag gråter snart så hjärtat slutar slå, men jag kan inte få stopp på tårarna. Det är omöjligt för mig att acceptera att det inte är du och jag längre, jag ville så mycket.

 

Du vet att vi hade vår 1 ½ års dag den 21a va? Då hade vi nått en gräns till som hade betytt lite. Jag antar att jag aldrig får uppleva den dagen med dig nu, men jag kommer göra det själv. Jag kommer tänka på dig extra mycket den dagen, även om du antagligen redan då har ny tjej. Jag bryr mig inte om världen längre, den lever ändå sitt tråkiga liv. Helt jävla omöjligt att finna någon som helst ro, alltid är där något som förstör.

3 Augusti 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 1 kommentar
This old (broken) heart of mine..

 This old heart of mine been broke a thousand times.
Each time you break away, feel youre gone to stay.
Lonely nights that come, memories that go,
bringing you back again, hurting me more and more.
Maybe its my mistake to show this love I feel inside,
cause each day that passes by
you got me never knowing if Im coming or going
but I love you, this old heart weeps for you.
I love you; yes I do.

I try hard to hide my hurt inside.
This old heart of mine always keeps me crying.
The way you treat me leaves me incomplete.
Youre here for the day, gone for the week.
But if you leave me a hundred times,
a hundred times I have you back.
Im yours whenever you want me;
I wanna shout about it, tell the world about it
cause I love you; this old heart weeps for you.
I love you, this old heart weeps for you.

Maybe its my mistake to show this love I feel inside,
cause each day that passes by
you got me never knowing if Im coming or going
but I love you, yes I do.
This old heart weeps for you.
I love you; this old heart weeps for you.
I love you; yes I do, yes I do.
I love you; this old heart weeps for you.
I love you; this old heart weeps for you.
I love you; yes I do, yes I do.

19 Juli 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
<3

http://www.youtube.com/watch?v=AsayLq8VnfM
18 Juli 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
Wow =)

Jaha, nu var man 18 då =) Känns rätt häftigt... Gick ut på Moosehead på kvällen med älskling, vad mysigt ^^ Haha man märker att jag är ovan, bli full på en halv liter starköl? W00t? =)

 

Idag är dagen före dagen vi åker. Dvs, vi åker till Alanya imorgon =) Har längtat så hett så länge, och nu är vi faktiskt snart påväg. Känns helt galet. Stora problemet är packningen för jag vet inte vad jag vill ha med mig.. Får gå igenom garderoben sen =)

20 Juni 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
Allt gammalt kommer upp på nytt

Har suttit och läst vissa gamla dagboksinkägg nu, de få jag sparade. Det försvann ju så många när jag var tvungen att ta bort mitt space, och det känns lite tomt, jag saknar dem. Men är glad över de få jag har kvar. Hittade även det enda Dagboksinlägget Tommy nånsin skrev, jag har det i ett Word-dokument, som om det skulle dö om jag tog bort den. Jag vill berätta det för honom, visa, och säga att jag vill få den uppskattningen igen, men för närvarande är jag glad som det är... Vi bråkar iallafall inte..

 

Ibland vill jag uppleva den nyförälskade kärleken igen, den hemliga och förväntansfulla. Jag vill att du ska värna om mig lika mycket nu, som du gjorde då. Inte ta mig så för givet som du gör nu, utan veta att jag närsomhelst kan försvinna. Jag vill få den uppskattning jag vet jag är värd...

 

Jag fick iallafall reda på idag att jag får väskan av dig =) Himla lycklig blev jag =) Andra materiella saken jag får av dig, på 16 månader =) Jag tror att det är bäst såhär, att inte slösa med presenter, för man uppskattar dem mest när de är få. och jag fyller ju faktiskt 18 ;) Där fanns två st kvar, och jag blir ägare till den ena Friis&Companyväskan för 700 pix ;) Wow vad den är fiiiiin ^^ Nästan lika fin som min älskade Tommy <3

4 Juni 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
Today is the day when the world ends.

Jag antar att alla kommer till en punkt i deras liv där de anser det inte värt att leva. Där är jag nu. Jag trodde väl aldrig att jag skulle älska någon så mycket att jag hellre dör än lever utan, men uppenbarligen gick det.

Jag vet inte riktigt ifall du bryr dig, du säger iaf att du inte gör det, vilket gör allt 30 ggr värre och det vet du. Jag kan omöjligt se mig i ett liv utan dig, speciellt inte på dessa grunderna... Speciellt när du säger saker som är osanna. Kom inte och säg att jag inte hade flyttat med dig till Ungern, för det hade jag. Jag hade fan följt vartenda lite fotspår efter dig. Och jag hade flyttat till dig i sommar, det hade jag faktiskt gjort, men nu ligger även det bakom mig, som så mycket annat underbart...

Du säger själv att det är till stor del tidsbrist det beror på, därför kan jag inte förstå varför du envisas med att göra detta mitt i sommar.. Att jag blir 18 borde du bara vara glad för, för då hade vi äntligen kunnat göra saker tillsammans istället, ute, för att sitta hemma och göra ingenting, även om jag älskar att bara ligga och mysa med dig.. Speciellt när du är på bushumör..=/ Och min mor.. jovisst, hon är rätt jobbig, jag vet, men jag tycker ändå inte det är ett skäl till att göra såhär.. För även om min bror flyttar så kan hon inte lägga hans sysslor på mig, när jag inte ens får överta hans rum. Hon kan inte bestämma över mih, hade hon blivit lack, hade hon fått ta de. Jag hade ju bara kunnat bo hos dig, eller hur? Hade jag haft dig hade jag inte behövt henne. Tillbaka på ruta 1 i självständighet..

Wow, nu loggade du tillochmed ut från mailen... Utan anledning.. Och inte fan loggar du in heller =( Jag vet fan inte vart jag ska ta vägen när du gör såhär.. Jag blir så ledsen så jag hellre hade hoppat ut genom fönstret än att må såhär, och hade jag sagt det till dig hade du bara sagt "fine, gör du det.." Senast igår sa du att du älskade mig och brydde dig om mig... Men visa det då =/ Lite jävla kärlek hade jag behövt från dig, inte att du loggar ut och ber mig dra åt helvete hela tiden..=/ Du klagar på mig och säger att jag inte klarar av saker, men du ser inte kopplingen mellan att jag inte klarar av saker, och du hela tiden påminner mig? Det jag hade behövt från dig är snälla ord, uppmuntrande ord eller inget alls. Jag vet att där är saker jag faktiskt inte klarar av, men du behöver inte berätta det för mig..Det enda jag vill är att få lov att prata med dig, få en chans att berätta hur jag känner om saker och ting utan att du ska såga mig totalt. Och det går inte när du loggar ut så fort jag försöker..

Du sa det själv att tid är det vi behöver, och tid är det som finns i sommar. Även om du jobbar, så jobbar du inte alltid och jag hade varit hos dig så fort du inte jobbat. När du jobbar hade jag funits på mailen, skickat sms eller gjort allt annat som stått i min makt, för att få dig att kunna lita på mig så mycket som möjligt. Jag vet att det hade gått, jag tror att du vet det med, men du vill inte inse det...

Jag vet knappast varför  jag skriver detta överhuvudtaget.. Jag behöver någon att klaga för, som inte avbryter eller kommer med dumma komentarer.. där är word bra. Men vadfan.. jag har spenderat hela gårdagskvällen med att gråta.. hela natten, och hela morgonen fram tills nu. Jag gråter nu med, fast tårarna har tagit slut för länge sen. Jag har inte sovit en blund inatt, mina ögon ser ut som jag gått igenom 30 plastikoperationer, svullna som fan och jag är allmänt.. blä. Och wow, gissa vem som inte bryr sig =( Den enda personen i hela jävla universum jag vill ska bry sig, gör det inte, och det får mitt hjärta att verkligen gå sönder. Det känns som för varje utbrot jag fåpr, slår det svagare, antagligen för jag är så utmattad... Jag vet att jag borde försöka somna, men jag vill inte missa en chans att få prata med dig.

Jättebr att du börjar igen.. Loggar in, räknar ner, och innan jag hunnit skriva klart det jag höll på att skriva sticker du igen.. Wow, storgråta IGEN! Det är så hemskt för det var så sjukt underbart i helgen, det är det varje helg.. det är alltid underbart när vi ses, det säger du själv.. Jag vill bara att du ska ge mig chansen att vis att det kommer vara det efter semestern också..

Du har inte sagt något och jag vågar inte fråga, men när du sätter ett såntädär specifikt datum, kan jag inte hjälpa att undra om du har hittat någon annan.. Det är precis som att du hela tiden letat en anledning att dumpa mig, för jag såg ju hur besviken du blev när Hanne inte kom i fredags.. Du säger att du inte vill ha henbne, och så är det kanske, men jag vet inte vad jag ska tro ibland.. Jag blir bara så himla ledsen för du har själv sagt att du bara säger det för jag stör mig... Wow, jag äslakr någon som tycker om att såra mig =(

jag kom ingen vart med detta.. jag bara grät iallafall.. vet int ehur många miljoner stavfel här är, för jag ser inte bokstäverna på tangentbordet längre..

27 Maj 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
Way

 

36

 himmelska dagar kvar

26 Maj 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar
So far away..

Satte mig och lyssnade på den låten nu. Bad idea. Tårarna har börjat skvala igen, och shit att dom aldrig slutar rinna heller... Jag älskar den låten himla mycket, det var lite vår låt för mig.. Jag lyssnade på den när vi precis blivit tillsammans, alltid när jag åkte tåget till dig innan, lyssnade jag på den. Jag hade playlisten "Tommy" där all musik jag hade fått från dig, kopplade till dig, fanns. Däribland "Far away". Numera kan jag inte ha den där, för varje gång jag lyssnar på den gråter jag. Innan, för ett år sedan, var jag lycklig när jag lyssnade på den, kände att vårt förhållande kunde hålla livet ut och skulle utan problem följt dig vart du än gått. Och nu bara gråter jag...

Cause I needed...I need to hear you say...
That I love you, Ive loved you all along
That I forgive you...

Jag kan se videon framför mig... Dom myser, han åker iväg till en stor brand.. Hon tror att han omkommer och bryter ihop totalt... Efter ett tag, hör hon någon utanför och går ut på verandan..
Där står han, som om inget har hänt, och ler. Hon springer ner på för trappan och kastar sig gråtandes och skrattandes i hans famn, han omfamnar henne och snurrar henne runt, runt...

Jag vill verkligen att det ska vara så för oss också, att du ska ge mig en anledning att bli så glad för något att jag kastar mig i din famn och tjuter att jag älskar dig. Att du kramar mig, snurrar runt av glädje och lovar att aldrig lämna mig. Men wow, jag tror nog allt var en stor fet jävla dröm. För vad jag än säger till dig nu, kvittar det. Jag var ju död för dig...

Jag blir så nostalgisk när jag tänker tillbaka på det. Hur jag satt förväntasfull på pågatåget, för wow, jag skulle ju träffa dig. Lyssnade på exakt denna låten, och önskade för allt i världen att du skulle tycka om mig. Jag fick tillochmed ringa min moster för att fråga varifrån 4an gick, för då hade jag aldrig lagt märke till hur det fungerade. Drog en lättnadens suck när hon berättade att den bara gick från ett ställe, och att jag inte kunde ta fel.. =) Satte mig på bussen, lyssnade fortfarande på låten, hade den på repeat, och längtade ännu mer. När jag gick av bussen, stängde jag av musiken, och väntade. Trodde lite att du skulle vänta på mig, men jag fick smsa efter dig, och be dig hämta mig.. Du tyckte att jag hade dåligt lokalsinne som inte visste vart jag skulle, när jag faktiskt hade gått där någon dag innan. Jag skämdes lite... Efter den dagen var jag helt betagen, tänkte, andades, levde dig, och gör det fortfarande.. Det enda jag hade i tankarna var att "wowhangillarmighangillarmighangillarmig!!!" Kommer även ihåg, precis efter att vi träffats för första gången, dagen efter antar jag, att du skickade ett sms där du frågade vad man kunde köpa till sin tjej i Alla Hjärtans dags-present... Jo, mitt hjärta slog en liten volt, och en liten gnista av hopp önskade att du skulle ge mig något, inte att du frågade å en kompis vägnar, vilket jag fick reda på sen... Jag kommer även ihåg den rosbuketten du gav mig på vår 2månadersdag...Så himla glad jag blev! Det är dock den enda saken jag fått av dig på 14 månader...
En annan speciell sak är när vi gick på Bio.. Vi såg V för Vendetta. Jag hade sagt till mina föräldrar att jag skulle på bio, men inte med vem.. Jag vågade inte säga något till dem, inte än, det var för hemligt och speciellt då. Jag ville ha det för mig själv. Jag kommer ihåg var vi parkerade,vid ditt gym ungefär, att du fick springa och växla pengar till biljetten, och sen när vi stod i lobbyn... Gud vad jag älskade varje liten sekund av det. När vi sen satt i salongen, satt du och upptäckte människor du kände, jag kände mig liten och obetydlig, för på något sätt kändes jag helt plötsligt som vilken tjej som helst för dig. Det släppte, och under filmen ville jag nästan bara pussas... Du var som vanligt centrum för all min koncentration, jag kommer knappt ihåg något av filmen. Du tyckte nog jag var lite jobbig, eller så bar jag bara pinsam, jag vet inte, men jag var helt betagen av dig. Sen minns jag bilresan hem, jag minns varenda bilresa hem... I början fick du alltid köra mig hem, hur motvillig du än var, men du gjorde det. Det betydde så himla mycket för mig, att du inte ville att jag skulle ta tåget hem själv, det betyder fortfarande massor. Speciellt de gånger mamma ringde efter mig, då kändes det extra spännande och hemligt, och jag bara älskade att vara med dig. Och när du skulle till Bulgarien... Shit. Jag åkte in till Malmö samma dag du skulle åka. Vi växlade pengar, handlade shampoo och solkräm, och hela tiden var jag en millimeter från gråten. Jag ville inte att du skulle åka!! När vi kom hem, blev det ändrade planer, och Göran fick köra dig till Linus istället. Det enda du gjorde, var att fixa med brev, papper och skit.. jag kommer ihåg känslan att vara ignorerad hur bråttom du än hade. Din resa var viktigare än mig då. Du packade, och tillslut kom Göran. jag kommer ihåg att jag gick och slängde två soppåsar medans du gick ut med väskan. Göran la in den i baggaget, du går fram till mig, kramar mig med en halv arm och säger "Jag ringer dig sen" och ger mig en puss på kinden, skuttar in i bilen, och ni kör iväg. Jag var helt förkrossad, satt på din trottoarkant i säkert 20 minuter efter det. Det har jag aldrig sagt, och du kommer nog aldrig få reda på det heller.. Men jag satt där, i 20 minuter, och grät, innan jag förmådde mig att ta mig till bussen. Du tänkte aldrig på att jag skulle behöva säga hejdå hemma hos dig, och hur jävla ont det skulle göra för mig att stå kvar på DIN trottoar och se dig åka iväg, för att åka till festparadiset Sunny Beach. Jag pallrade iväg mig till bussen, kom till centralen och när jag står där, är jag så ledsen och arg att jag inte kan hålla mig längre. Skickar ett halvargt sms till dig, och frågar om du inte visste att jag skulle behöva mer än en halv kram och ett "jag ringer dig sen" när du skulle vaar borta i två veckor.. Jag var så ledsen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, och jag tror inte ens du gav mig ett förlåt... Jag grät ännu mer på tåget kan jag säga, och spydde nästan när jag var hemma. Jag spenderade de flesta dagarna du var borta med att skriva i ett kollegieblock... Om vad jag kände, hur mycket jag älskade dig och saknade dig. jag tror nästan jag fyllde hela... Synd jag inte har kvar det nu, för jag hade velat se vad det var jag skrev... Jag tror jag la en våtservett över en upplsagen sida, som gjorde att bläcket flöt ut på alla sidorna. Det var halv oläsligt, men jag skulle sparat det...

Jag kommer även ihåg första gången jag träffade din mamma... Du lurade dit mig din buse, sa att vi inte skulle åka till henne, men det gjorde vi iallafall. Jag var osminkad, ofixad, slafsiga kläder, och var allmänt somrig, och din mor kommer ut i en tillsynes förliten jeansklänning... Kommer ihåg det så väl... Ni sitter och pratar om huset i grekland, och jag sitter där som ett jädra fån... Gud vad jag kände mig dum då, och inte blev det bättre med tiden. Det har aldrig känts som om hon gillat mig något vidare...

Och hela förra sommaren, wow, den var så underbar med dig. En speciell sak, var när vi gick till Limhamn C för att handla, det var soligt, jag hade grön kjol, ljusblått linne och mina vita numera döda, skor.. Jag minns hur skönt det var, hur genomlycklig jag var, för visst, jag hade ju dig hos mig. En annan sak är midsommaren... Westin och Lizette kom.. Vi grillade och sen gick vi på tivoli. Även det var en av de lyckligaste stunderna ever... Vi åkte den sjuka karusellen med Hulken i mitten, den som studsade något hysteriskt, men shit vad kul jag hade!Du höll om mig, var lite smått orolig om jag fick ont när jag trycktes in i kanten på sitsen...Vi pussades och kramades mycket den kvällen... Skickade en slängkyss till dig när ni stod på marken och jag och Lizette åkte... Du fotade oss...Jag tror inte ens bilderna finns kvar nu...


Det finns så mycket jag kommer ihåg med dig, saker vi gjort, saker du sagt. Som när du bråkade så mycket med Dustin, kommer ihåg när jag satt i din soffa, dörren var vidöppen, datorn stod på bordet och du satt och spelade in ett samtal.. Vi var på din pappas sida hela sommaren, för där var svalare sa du... Jag kommer ihåg den sängen.. På något sätt är den annorlunda än din, mjukar på något sätt. Sänglakanen var speciella, och den vita TVn.. Svärdet du hade där bakom.. Och det lilla trollet i bokhyllan därnere...


Jag kan inte tänka tillbaka hur mycket som helst nu, för nu har jag snart blött ner hela tangentbordet med salta tårar, tårar jag fäller för jag vill att vi ska komma dit igen, få vårt förhållande att bli så underbart igen. Jag klarar inte ett liv utan dig, och jag hoppas att du någon gång förstår det, för annars gör ditt hjärta en förlust. Jag har nu ringt dig i snart 3 timmar, utan någon respons. Skrivit på Gmail, utan att du svarat... Jag orkar inte gråta mer nu, jag har inga tårar kvar. Jag trodde aldrig de kunde ta slut faktiskr, jag har alltid trott att folk överdrev när de sa så, men nu gör det så ont i mina ögon av alla spänningar, att det inte kommer några tårar... Jag förstår lite mer av världen nu...


Jag hoppas att det blir du och jag som gifter oss med varandra, som blir föräldrar till gemensamma barn och begravs brevid varandra. Ponny och Panda. Tommy och Johanna. Jag vill att det ska vara så. Förevigt.

26 Maj 2007  | Länk | Tommy; mitt allt. | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Hanno                                              Skaffa en gratis hemsida