Tjoho, nu är vi på G igen. Igår gick träningen lysande och det var en pigg alert och SAMARBETSVILLIG liten fröken som jag hade med mig till klubben. Härligt, det är så hundträning ska kännas:-) Tror att mycket ligger i mitt eget tänkande...och nu har jag tänkt om. Jag tror att jag helt omedvetet har haft prestationsångest och tänk att shit, hon är 1,5 år och vi har inte kommit nån stans... so what? Vi tränar för att det är roligt, om det dröjer 1 eller 5 år innan vi kan debutera i appellklass, vem bryr sig? Visst, jag är en obotlig tävlingsmänniska och suget att komma ut och tävla är enormt, MEN huvudsaken är att Jenta mår bra och att vi trivs tillsammans... Får väl tävla i något annat under tiden;-)

Istället för att se våra brister på lydnadsplanen som just nu framförallt är taskig position + att hon liksom skuttar omkring och inte riktigt klarar att hålla fokus så försöker jag tänka på allt som går bra:-) Hon är jätteduktig på sitt och ligg kvar, inkallning kommer hon som ett skott på, hoppet är det bästa som finns och apporteringen går framåt med stormsteg. Från att ha varit otroligt petig i fria följet kör vi nu mer bara på följsamhet under gång, så får vi tajta till allt eftersom sen...Jag märker en helt anna attityd hos Jenta när vi bara går ut och lattjar, mycket hopp och bus, bollek och lite trix och konster...Mattes pärla;-)

Innan lydnaden fick Jenta ett kort spår. Denna gång hade jag avancerat och lagt en apport för första gången sen bakslaget:-0 Det gick strålande! Två gånger svävade hon iväg men då stod jag bara kvar i spåret och höll emot...snabbt återupptog hon spåret och tuffade vidare med härlig entusiasm. Markerade pinnen fint, jag bytte mot köttbulle, kastade pinnen ett par gånger men gjorde inte fullt så stor affär av det som jag har gjort tidigare...tänker att det kanske stör spårarbetet onödigt mycket? Alltid en balansgång..hur mycket behöver man belöna apporterna..? I slutet låg Jentas nya favorit, "Bläckis";-)

Kort sagt, en mycket bra träningskväll och Jenta var riktigt harmonisk igår kväll;-) Ikväll får Jenta vara hemma med husse tillsammans med Dino eftersom jag och mamma ska iväg på klädparty;-) Sen blir det till att packa för imorgon drar jag och Jenta till Maja med Rex och Dixie i Hagfors. Förhoppningsvis hinner vi med lite hundträning i morgon em, sen blir det Rottweiler SM i Munkfors för hela slanten:-) Lycka till alla som ska tävla!

Fasen vad mycket jag tycker om min "hundvänner". Alla är vi i olika åldrar, har olika bakgrund och är nog i grund och botten väldigt olika... ändå har vi så fantastiskt roligt ihop:-)

I går var vi ett gäng som träffades hos Inger. I grunden var vi sökgänget, med några gästspel:-) Sara är hemma från sthlm, även om hon tyvärr åker tillbaks på torsdag... Hon hade tagit med sin Tina med Roxie och Wille, så himla go tjej, vi måste verkligen fortsätta ses även när Sara lämnar oss för de coola storstadsbrudarna;-) Anna var med med sin lilla Nitrobiten, kul att hon har valp och är på G igen:-) Hon har nogg förresten, kika in Drömma och Nitro 

Vi började med att lägga spår till samtliga hundar. Jag och Agneta lade spår till varandra och jag överskattade nog Jentas kapacitet lite... Ca 300 m med en hel del svårigheter, det var inte lillskrutt redo för idag kan jag ju säga. Hon var OTROLIGT speedad, har inte tränat någonting alls sen Skillingaryd och framförallt har jag inte spårat sedan i slutet på maj! Borde gjort något enklare...lätt att vara efterklok;-) Fort och fel är som vanligt Jentas ledord, hon liknade mer ett rådjur än en Rottweiler i spårskogen...Bitvis spårar hon bra, men däremellan gör hon tusen andra saker och klarar inte riktigt att hålla ihop koncentrationen. Blir det svårt och hon tappar, jag då skiter hon i det... Hon har helt enkelt inte tillräcklig motivation, är inte rädd om spåret utan tycker bara det är kul att lattja omkring lite:-o

På något sätt är detta Jenta i ett nötskal. Allt ska gå FORT, blir det svårt och det krävs att man lugnar ner sig och faktiskt koncentrerar sig, ja då är det inte lika kul längre...Jag tror och hoppas ju att detta är en mognadssak, men NÄR ska hon mogna då...? Suck, bara att kämpa på, kanske spåra med tätare intervaller än 3 mån kan vara en lösning?;-) Mer spår åt folket, till helgen blir det hårdträning.

Till Zicko la jag ett ca 500m långt spår med 5 apporter + lite gottaburkar...Har nog inte sett han spåra på säker 3 år, och oj vad fint det gick. Helt lagom tempo, noggrann med pinnarna, ja helt klart färdig för en högretävling;-)

Efter träningen åkte vi hem till Inger och dukade i hennes loge. Hon hade fixat med supergod potatissallad, grönsallad och bakat bröd, mums! Till detta hade vi med oss eget grilltillbehör och det blev en utsökt måltid:-) Jenta och Elvira racade runt på gården, så härligt att de två går så bra ihop och Jenta har sån skön inställning. Så fort Elvira muttrar lite, ja då springer Jenta ifrån henne:-) Min älskade lilla sprutt, måhända att hon kan vara lite splittrad och otålig i träningen men jag säger det igen, socialt är hon en HELT fantastisk hund. Så vänligt inställd till allt och alla, det är jag verkligen glad för:-)

Tiden går fort när man har roligt, hux flux var klockan över 23 och jag insåg att det var hög tid att åka hem, jag skulle ju till skillnad från vissa andra upp och jobba:-0 Mobilen hade lagt av, jag möttes av en någon upprörd (läs orolig) sambo när jag kom hem. Han hade räknat med en vanlig träningskväll då jag brukar vara hemma SENAST 22, och när han dessutom inte fick tag i mig...Sorry, såklart skulle jag ha ringt:-o Är så lätt att glömma när man har så himla trevligt...

Tack tjejer för en härlig afton, detta måste vi göra om snart igen:-) Snor ditt foto Sara...

Shit alltså, vet inte om jag har gjort något VÄLDIGT dumt. Förra helgen hade vi grillfest hemma och med några glas vin i kroppen, eller framförallt knoppen så "lovade " jag att springa tjejmilen! Suck, jag har inte tagit ett löparsteg (om inte språngmarsch eller spring fort och tyst ut till legan i söket räknas) på säker fyra år... Envis som jag är, skulle aldrig erkänna att jag lovade på fyllan, så nu är det bara att stå sitt kast. I går gjorde jag slag i saken, tog jag fram mina gamla, slitna och framförallt trasiga skor, limmade med Karlssons Klister och tog med mig Jentasprutt till motionsspåret.

Herre jösses säger jag bara, hade totalt glömt bort hur jobbigt det är att springa! Jag kände mig som en mycket tung och otymplig urtidsmänniska som hasade fram i spåret, Jenta däremot tyckte att det var en helfestlig grej...Slingan var 2,5 km, jag kanske orkade springa sammanlagt 1 km och var helt DÖD när vi kom i mål, Jenta flämtade knappt:-( Då vill jag tillägga att minst hälften av min energi gick åt till att belöna Jenta och få henne att förstå att vi springer i MIN takt, INTE full galopp med plötliga stopp;-) Hon var faktiskt jätteduktig och köpte helt det här med att när vi springer, då springer vi och det är = träning, inget nos och kiss...tycker det är lite viktigt att klargöra redan från början så vi slipper sådan konflikter när jag flyger fram i spåret;-)

På vägen till joggingrundan hade jag lagt tre korta spår, medvind och leksak i slutet. Alltså mycket basic... Har ju inte varit helt nöjd med hennes spårande det sista och vad gör man då om inte backar bandet... Är mycket nöjd med gårdagens resultat. Hon spårade bra och jag styrde ingenting. Hon gjorde några utsvävningar men jag släppte bara efter på linan och hon vände och hittade tillbaka helt på egen hand...me like. Klart man måste får tappa bort sig, det säger jag inget om, men man måste ju upptäcka att man är fel och leta sig tillbaks i såfall. Något jag oxå tyckte om var att intensiteten ökade för varje spår, utan att bli slarv *tummen upp* Får helt enkelt bli lite leksaker med jaktlekar i spåret framöver så vi får upp gaisten igen...

Ska oxå tillägga att hon ALLTID går bättre på mina spår än andra spårläggare. Ikväll är det tjänstehundskursen, perfekt! Då ska jag tvinga ut någon med paddis som som slut, så lillsprutt förstår att även okända människor lägger roliga spår...

Vilken överraskning va?? Önskar bara att poletten kunde trilla ner ordentligt hos lillsprutt nu så vi kan sluta tragglandet. Igår körde jag ut husse i skogen och han lade ett alldeles utmärkt spår;-) Ca 200m långt, lite böjar, tre snusdosor med kycklingfile och paddis i slutet...Alltså om man säger som så här, glädjen när hon hittar de där snusdosorna med kycklingfile går inte att jämföra med glädjen när hon hittar paddis! Då är det fest, jösses vad hon far rund, vilken lycka:-)

Vad ska man säga om spåret då...Alltså bitvis spårar hon riktigt bra, i spårkärnan och med låg näsa, men hon är liksom inget rädd om spåret. Rätt som det är så ser det ut som hon fortsätter spåra med det är käpp rätt åt h**vetet, å det bekommer henne inte...

Jag har två teorier...

1. Hon har helt enkelt inte tillräcklig motivation...konstigt eftersom hon var en spåridot som liten...Vad har jag gjort för fel???

2. Det är för lätt. Hon finner ingen utmaning, vet mycket väl vart spåret går men anser sig ha tid att kolla lite andra grejer, vilket iofs hänger ihop med motivationen... Stannar jag och håller emot så studsar hon tillbaks till spåret och fortsätter som inget har hänt. Lite farligt det där, det är ju inte JAG som ska spåra, men vad ska jag göra då? Hänga med och se vart vi hamnar...?

Åtgärd: Ska köra några lite kortare spår i dag med leksak på slutet, för att se om intensiteten ökar, backa tillbaks och göra raka spår i medvind då hon tenderar att vinda in föremålen...Ringa min spårguru Anna och se om hon kan hänga med ut och spåra någon dag...behöver andra ögon...

Ja, igår var det sökträning med gänget egentligen, men jag stod över...Var på möte sent i måndags och ikväll ska jag iväg på bevakningsskursen = sent. Var tvungen att handla och fixa lite hemma + att jag blir så jäklar trött av att hålla igång VARJE kväll och inte stupa i säng förrän efter 23. Eftersom jag ändå inte tränar sök när jag är med på sökträningen utan lägger spår kände jag att jag lika gärna kunde göra det hemma, så så fick det bli.

Det blev ett ca 200m långt spår med 2 snusdosor med rå köttfärs, en handske och ett avslut med köttfärsburk + leksak. Liggtiden blev lite över 2h och lilltjejen spårade jättebra. Lugnt och fint men ändå noggrant. Gick över andra snusdosan som iofs är av plåt... Dock skulle jag vilja ha ytterligare lite mer motivation...Hmm, får väl kanske ta till jaktkampen igen då, med risk för att blir lite hafsigt...Svår balansgång det där:-p Tror ju att det måste finnas rejält mycket motivation för att reda ut riktigt svåra spår i framtiden...samtidigt kanske motivationen kommer med tiden när hon blir säkrare och säkrare...? Kanske inte ska bry mig i dagsläget om att det inte är det där rätta draget i linan...? Åsikter?

Jag har iaf tagit ett beslut att köra i gång Jenta i söket igen. Jag ska bärga mig till vecka 24 och verkligen spåra som en tok fram tills dess...Sen ska vi börja med söket som jag vet är min favoritgren och är ganska säker på att det kommer bli Jentas oxå. Det lilla vi har kört har hon ju visat sig vara en naturbegåvning, så nu gäller det bara för matte att förvalta;-) V 29 åker vi ju till Skillingaryd och då blir det sök för hela slanten, då är det ju schysst om hon har ett par sökpass i kroppen och är med på banan igen...Känns bra att ha en plan:-)

Ikväll blir det som sagt bevakningskurs och om jag inte minns fel så skulle dagen lektion i huvudsak innehålla spårupptag. Perfekt!

Energi...var hon får hon alla ifrån??? Om hon bara kunde smitta av sig en liten smula till sin matte oxå så skulle vi bli SÅ mycket bättre synkade;-)

Igår packade vi ryggan och åkte till skogen, direkt efter jobbet. Det var asvarmt, men det bekom inte lillskrutt... Jag lade ut ett kort spårupptag i en hage och ett kort spår i skogen med 4 godisburkar. Därefter gick jag en rastrunda och tränade lite lydnad ute på ett gärde. Jenta var jätteduktig, ok vi har fortfarande inte riktigt kläm på det här med fot och fritt följ, men hon är fint med, vill jobba och har inga planer på att smita...Det är framsteg för oss iaf;-)

Därefter var jag jättesvett, anfådd och törstig...Jenta var uppvärmd och ville jobba mer...*suck* Jag satte mig i solen med min jordgubbssaft för att invänta sökgänget, Jenta band jag i skuggan och hon låg och käkade pinnar i väntan på nya uppdrag;-)

När dom andra kom hängde jag med och vallade och figgade för de två första hundarna, vipps så hade tiden runnit iväg och spåret hade redan legat 2h...

Igår gick spåret mycket bättre än i onsdags...mycket lugnare och när hon insåg att det var fläskfilé med kantarellsås i godisburkarna blev hon VÄLDIGT noggrann:-) Behöver nog backa bandet och lägga riktigt smaskiga saker i spåret ett tag fram över...Visst går det att få upp motivationen med jakt/kamp belöning men det känns som det blir hafsigt. Vill ha lugn och harmoni i spåret och då är godis SÅ mycket bättre. Sen tycker inte Jenta att korv/köttbullar är värt att stanna och ödsla energi på, så nu får det väl bli delikatesser då...bortskämda lilla fisfia;-) Vad gör man inte för att lilla prinsessan ska lyckas...

Nöjda och glada åkte vi hem, i tron om att Jenta kanske kunde tänka sig att ta det lite lugnt resten av kvällen. In your dreams...hon var helt överjävlig, eller oxå var det bara för jag hade en jävulusisk huvudvärk som jag uppfattade henne så... Hennes nya trick, mellan kattjakterna, är att ta ett märgben, sätta tassen på och "åka" runt på trägolvet....

Skönt med helg nu...Jenta har i stort löpt färdigt så nästa vecka kan hon terrorisera Dino igen:-)

I går var det spår på programmet. Gänget skulle träna sök men eftersom Dino var halt sist och Jenta står på tillväxt i söket så la jag spår till lillsprutt i stället. Under tiden spåret låg till sig så hjälpte jag till att valla och figga, det sög i söktarmen kan jag ju avslöja... Rolig ruta och bra vind, men nej, jag tog mitt förnuft till fånga och höll mig från att köra Jenta. 

Jag la fyra stycket upptag till Jenta, med varierande föremål. Ett upptag råkade Ann-Marie "förstöra" när hon letade efter oss i sökrutan men de resterande tre gick rätt ok. Det första tog hon megabakspår på... å hon är verkligen tvärsäker...Försökte att vänta ut henne genom att hålla emot men med hennes envishet hade jag stått där än:-0 Jag fick helt enkelt vända henne och tala om att häråt ska vi. Svårt det där, vet inte hur vi ska lösa dessa bakspår riktigt men hon behöver ju såklart rutin...men jag vill inte behöva tala om för henne åt vilket håll vi ska? Bakspårstips någon?

De andra två gick fint, även om jag "bjöd" henne åt rätt håll. Jag gjorde ett litet misstag som grämde mig på andra upptaget. Jag hade lagt ut en leksak med snöre, som jag hade gömt under lite gräs. Tänkte att jag skulle rycka lite i snöret när Jenta hittade den. Så gjorde jag oxå, bara det att Jenta inte riktigt hann med och uppfatta grejen, hon stod fortfarande kvar och nosade i gräset när jag tjoade och lekte med leksaken...Ja ja, inget som vi kommer sabba hela vår spårkarriär på precis men när man försöker att få till det...åh så funkar inte tajmingen riktigt, det STÖR mig, klantmatte!

Sista upptaget gick iaf finfint. Där var det en vanlig spårpinne som Jenta markerade bra och DÄR kom tajmingen helt rätt från matte:-) Skönt med ett bra avslut... Sen fick hon frispåra, lös, det sista upptaget där även Ann-Marie hade gått, precis som vi var på promenix. Å mycket riktigt, hon hittade allt sin boll och blev SÅ lycklig...Lilla spruttan;-)

Vad som är skönt att se är att hon arbetsmässigt funkar väldigt bra trots löpet. Förra löpet tyckte jag att hon blev så otroligt disträ, nu märks det att hon är lite äldre och att hon har lite mer koll på vad som händer. Hon är fortfarande otroligt disträ hemma och när man ute på promenad, men ska vi jobba, jag då jäklar tänder vi till:-)

Ännu en vacker bild på vår fina prinsessa, tagen av Sara Tranberg:

Ja, i helgen har vi inte legat på latsidan... I lördags gick vi en promenad på fm. Husse var med så då passade vi på att göra några markeringsövningar inför söket. Som vanligt har Jenta sådan fart och sådan enerig så man tappar hakan, shit pommes frites alltså... Första vändan gick husse lite väl långt, vilket innebär att det blir så OTROLIGT häftigt att både springa dit och framförallt när hon har tagit rullen. Då springer hon varv på varv och har inte minsta lust att komma tillbaks till matte med den. Mycket självständig dam med en stor portion föremålsintresse med ägandebehov. Aldrig i livet att Jenta byter den där fina rullen mot en sketen köttbulle;-) Nej, godis står på långa vägar inte lika högt i kurs som grejer...hmm

De andra två övningarna gick mycket bättre. Jag styrde upp henne lite mer och dessutom börjar det klicka att hon faktiskt då sin efterlängtade boll hos husse OM hon kommer till mig med rullen först. Ja, det är lite lurigt, många steg i kedjan innan poletten ska triilla ner men övning ger färdighet!

På em lade jag två korta spår till Jenta. Magnus har aldrig varit med när vi har spårat och nu var han lite nyfiken. Hon spårade superbra:-) Hade plockat bort godis i början av spåret, det låg bara en liten hög ungefär på mitten som hon hittade fint. Däremot har vi kvarstående problem med apporterna...får verkligen hålla emot och fråga -var är pinnen för att hon ska markera... Hade snören på pinnarna och busade som bara den med dom och då tycker hon att de är superroliga, det är bara just det där att markera dom spontant???

På söndag var det sökträning på schemat. Dock fick planerna ändras lite...Vi var hos Emma och Erik på lördagkvällen och spela singstar, klockan blev på tok förmycket och knasmatte fick i sig på tok för mycket vin ;-) Så jag vågade helt enkelt inte köra bil kl 9 dagen därpå... Fick ringa träningsgänget och krypa till korset, dom tyckte såklart att det var bättre jag tog det säkra före det osäkra, vore ju trist att bli av med körkortet eller hamna i finkan...Även om jag ÄLSKAR sök så är det ju inte värt det. Kvicknade till efter ett tag och tog med mig båda busarna till skogen lagom till att dom andra hade tränat klart. Gick ut spår till både Jenta och Dino och passade sen på att fika tillsammans med dom andra:-) Inger lade också spår till Bathko och Elvira så medan spåran låg fick Jenta och Elvira busa. Återigen, Jenta är HELT galen!

Spåren gick bra. Till Jenta hade jag lagt tre korta spår.

1.) 50 m - pinne - 20 m -pinne Gick jättebra, så fokuserad och hon tog första pinnen. Fest och kalas! Massa godis och bus

2.) 50m - paddis Gick oxå kanonfint. Som slut låg Jentas stora gröna sköldpadda och hon blev överlycklig:-)!

3.) 70m - pinne - pinne - pinne  Härligt avslut. Hade två garantier men Jenta tog första pinnen helt spontant. Fest och kalas och paddis, lyckan var total...

Dinos spår var ett rent motivationsspår i och med att han har haft lite problem men nosen. Ca 200m, 90 graders vinkel efter 50 m och sen tre gottaburkar. Han är så himla duktig min prins och spårade superbra. Första burken hittade han och blev jätteglad men de sista två gick han över...? Förstår inte riktigt varför men det kanske är luktsinnet som inte riktigt är helt bra ännu, känsliga grejer det där. Men å andra sidan borde han ju inte kunnat spåra heller då..? Ja ja, har tyckte det var skoj iaf, det är huvudsaken och matte hjälpte honom att hitta kattmatsburken i slutet;-)

Jättenöjd med helgens träning. Enda smolket i bägaren är att Jenta tass inte vill läka. Det har blivit betydligt sämre över helgen och idag blir det veterinären. Vill få ordning på den innan vi sticker på fredag... Återkommer när vi har varit där...