Dino, Jenta å ja´
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2021)
>>


Härlig ledighet

Påsken är över, vi har njutit av sol och fint väder dagarna i ända. Jenta har i stort sett bott utomhus och det är inte klokt vad det tar på henne att bara ligga ute på gräsmattan och ha koll på byn... En helt annan hund på kvällarna än när hon ligger inne och sover hela dagarna. Detta talar ännu mer för staket och ev även hundgård som hon kan vara i på dagarna...

Så mycket organiserad hundträning har det inte blivit...Sökgänget passade på att träna enda dagen jag hade andra planer men i går tog jag och Agneta oss samman och träffades för lite spårträning. Vi la var sitt spår med dubbla slut, sen fick Jenta och Zicco parallellspåra. Asså, va kul det är, båda hundarna blir astaggade men på ett bra sätt:-) Första spåret som Agneta hade lagt gick superbra! Jenta spårade sista delen och då hade hon liksom fått fäste på spåret genom att gå bakom Zicco, så när det väl var hennes tur var det mesta av överskottsenergin borta och hon spårade riktigt samlat och fint. Hon missade första pinnen men det är ett senare problem, bara hon spårar bra. Jag är jättenöjd över det spåret! Märktes däremot att hon inte har någon vidare uthållighet, hon blev trött och så fort hon tappar koncentrationen är hon helt borta...nyttigt för lillsprutt att koncentrera sig;-)

Nästa spår hade jag lagt och jag var väl redan innan lite förberedd på att det skulle bli problem eftersom jag såg två rådjur i spåret när jag gick ut det. Mycket riktigt var Jenta väldigt splittrad, både av viltdoften men oxå för att popcornhjärnan var trött tror jag. Missade båda pinnarna men skärpte till sig på slutet så hon hittade sin flodhäst;-) Vid ett tillfälle lyckades hon slita sig, eller jag släppte linan runt ett träd och då drog hon iväg, men när jag röt till vände hon och kom tillbaka...alltid något;-) Nä, det andra spåret kan vi glömma men det första ska få vara kvar på näthinnan ett tag till:-)

På vägen från det sista spåret kom dessutom de där jäkla rådjuren och gick över vägen kanske 30m framför oss. Jenta blev helt galen...hon bara skrek. Zicco såg helt förtvivlad ut och förstod inte alls vad det tog åt Jenta, Agneta fick äntligen se problemet i verkligheten och det var värre än hon någonsin kunnat ana... Helt blockerad och uppstressad till max, suck...

På påskafton hade Jenta oxå en jobbig dag, tyvärr:-( Vi var uppe hos mamma och pappa och Magnus gick ut en sväng med Jenta innan det mörknade för att slippa gå ut om det skulle börja skjutas raketer. Precis när de går utanför dörren är det typiskt nog någon som drar av en raket. Hade gått bra till en början men sen kom det någon till då och då och Jenta byggde på sig för varje raket... När de kom in var hon ett nervvrak...Usch så hemskt att se henne sådan, hon låg längst in i ett hörn under ett bord och bara dregglade och skakade. Vi åkte hem ganska omgående och väl hemma kunde hon koppla av igen. Tråkigt när de blir så rädda...Dino är inte rädd men han tycker det är obehagligt så han skäller på dom istället... Bara att hoppas att hon inte kommer att förknippa detta med vanliga skott vid ex platsliggningen...:-(

Idag gäller det. I kväll ska jag upp till examination för att bli SBK-instruktör... Spännande och lite nervöst men jag hoppas att det ska gå bra. Jenta måste hålla sig i skinnet oxå, minst betyg 7 måste vi få på fjärrdirigering enligt lydnadsklass II, annars blir jag inte godkänd... Ha tränat mycket på uppsättande i helgen och har börjat få problemet att hon förflyttar sig lite framåt, hmmm. Men det känns ändå bättre än att hon inte sätter sig alls som var problemet förra veckan. Så håll nu tummarna kära vänner att jag imorn kan titulera mig SBK instruktör, vore så GÖTT

;-)

14 April 2009  | Länk | Spårträning | 2 kommentarer
Utmärkt eftersökshund bortskänkes...

Nä, det var ett skämt...Jag skulle ALDRIG i livet lämna bort min lilla pärla men det där med utmärkt eftersökshund är inget skämt...För att förklara vad jag menar går jag rakt på sak.

I söndags träffades jag, Lisa och Anita för spårträningen. Lisa gick ut ett ganska långt spår 5-600m till Jenta med 4-5 apporter, en boll på mitten och kampstock och gotta i slutet. Jenta som verkligen är i en fysisk formtopp just nu, dvs helt sjövild och studsar fram i tillvaron var givetvis ASTAGGAD. Hon drar i väg med melodin fullt ös medvetslös och det går väl sådär. Hon gör av med så otoligt mycket energi på att bara ta sig fram eftersom jag håller emot i linan. Första 50-60 m spårar hon i Lisas fotspår, men sen...då var inte det intressant längre, däremot alla djurspår... Å hon är helt bombsäker och övertygande...inte liksom så att hon lite försiktigt trevande byter till viltspåren utan det är med otrolig beslutsamhet, hon SKA bara fram däråt. Fruktansvärt envis är hon oxå, men där har hon mött sin överkvinna;-) Att allt detta blir så otroligt tydligt just idag är ju att avtrycken syns tydligt i snön- så intressant! Lisa och Anita var med ute i spåret och vi diskuterar en hel del...Vi kommer fram till att den bästa lösningen är helt enkelt att hålla emot stenhårt när hon går i viltspår, passivitet är verkligen ett straff för överaktiva Jenta...hon blir frustrerad över att inte komma framåt, samtidigt måste hon tänka till själv och det är ju det hela spårarbetet går ut på...Så fort hon tänker till eller i vissa fall råkar halka in på människospåret igen släpper jag efter i linan... Jag är ju egentligen lite emot det här med att styra sin hund i spåret men i det här fallet ser jag ingen annan utväg. Hon måste ju lära sig var som är rätt och fel och jag tror INTE på att korrigera när hon spårar vilt, inte i detta läge under arbete i allafall. För henne är det ju en fruktansvär belöning att bara få spåra vilt, så det funkar liksom inte att tänka att hon inte får någon belöning genom att gå fel, för hon belönar sig själv för fullt redan då, så nä, jag tror faktiskt på den här metoden...Spårar man fel kommer man inte framåt, spårar man rätt får man fortsätta och då kommer gotta och kamp. Vad tror ni???

Vi slet lääänge ute i spåret. Ibland stod vi stilla i flera minuter och Jenta kämpade förtvivlat för att ta sig fram i rådjursspår men trägen vinner i längden...det gick bättre och bättre mot slutet. Det var bra att det faktiskt var ett såpass långt spår så hon verkligen hann att jobba in sig. Hon har verkligen inte dålig motivation för att jobba i spåret- bara det att motivationen att spåra vilt är större. När hon insåg att det inte gav utdelning riktade hon om och spårade jättefint mot slutet... Så de sista 100-150m var helt perfekt och då blev det ännu mer perfekt att megabelöningen i form av kampstocken låg där. Så även om jag var riktigt uppgiven ett tag där ute i spåret och var beredd att helt lägga ner och gå tillbaks till bilen så blev det himla bra tillslut och har vi tur kanske en liten liten polett föll ner även i Jentas popcornhjärna... Hon slutar verkligen aldrig att förvåna den damen, vilken jäkla näsa hon har och denna vilja...hon skulle lätt kunna spåra ett rådjur exakt 2 mil, det är jag övertygad om...

Annars har helgen varit bra och vi har haft ett underbart vinterväder. Lena och David från Göteborg kom upp i fredags och stannade till lördag. Fredagen bestod av god mat och dryck samt planering av skidresa:-) På lördag fm tog vi en långpromenad så Jenta fick sträcka på benen, vi har en så himla fin vinterrunda över öppna fält och kohagar där Jenta faktiskt får var lös eftersom man ser så långt... David hade med sig deras nya systemkamera och fotade en del, titta och njut...

Utanför på vår väg

 Hela ligan uppe i byn

 

Galen sprutt

 

Naturen är fantastisk

 

 Rundan går förbi mitt dröm hus...Tyvärr är det inte tillsalu, men det kanske kan bli;-)

 

Under kommando kan hon faktiskt vara stilla, då är hon oemotståndlig...

 

Princess of Karleby;-)

 

17 Februari 2009  | Länk | Spårträning | 2 kommentarer
Spontanträning

Efter att bara ha jobbat och jobbat den här veckan insåg jag att sprutt där hemma trippade på tårna, hon måste få använda hjärnan! På vägen upp till mamma och pappa stannade jag helt oplanerat till på en fotbollsplan. Ställde bilen med helljuset på, tog lite prylar som låg i baksätet och gick ut ett spår. Hade inga som helst förväntningar, jag hade Jenta i vanligt koppel och låtsades bara gå en promend. Hon tog upp spåret KLOCKRENT och tuffade på- HUR BRA SOM HELST! Åhh vad det värmer i hjärtat att se denna lilla dam i sitt rätta element, samtidigt får jag dåligt samvete att jag inte gör detta oftare...Men hur kul är det i detta ständiga mörker?

Det var nog ganska exakt ett appellspår och det inga problem, hon skulle fixa det galant på tävling...det är jag ganska säker på MEN det är ju som bekant ett moment i en appelltävling-det här med lydnat alltså... Jag hade inget godis med mig, men tänkte ändå, för skojs skull att jag kunde köra igenom appellydnaden där på fotbollsplanen, bara för att stämma av. Där har vi MYCKET kvar...mer än jag trodde faktisk. OK, inte riktigt rätt förutsättningar, på en tävling värmer man ju upp och belönar med godis osv, här körde jag bara på direkt efter spåret men OJ vad störd hon är av nya miljöer. Det kom cyklister, bilar och gående-alla var tvungna att uppmärksammas. Sen kom det dessutom ett tåg precis bredvid-det var läskigt. Momenten i sig, typ läggande, inkallning går fint men den här jäkla linförigheten...det är för svårt! Eller har jag för bråttom och vill se resultat;-) Så splittrad, växlar i position, tappar bort sig i svängar, sitter snett alt. sitter inte alls-här måste tränas! Vad som däremot är posititvt är att hon jobbade på bra trots att jag körde ganska långt mellan belöningarna som igår endast bestod av lek:-)

I går kväll tog vi hjälp av husse för att träna lite markeringsövningar igen. Det gick bättre än i tisdag så nu är det kanske inte så långt kvar innan lillsprutt tar sin egen rulle. Vi har hamnat lite i att hon blir passiv hos figgen och väntar på instruktioner...Svår avvägning det där hur länge figgen ska våga vara passiv utan att hon drar därifrån utan rulle. Svårt oxå eftersom man inte ser själv hur det går till utan helt få lita till figgens tajming, men husse är en utmärkt figurant som gör precis som jag säger;-) Efter tre repetitioner hade husse gömt sig för svårt, då hittade Jenta en tennisboll i trädgården och belönade sig själv istället för att fortsätta leta...? Sprutt i ett nötskal, inte helt fokuserad om man säger så. Avslutade iaf med en lyckad övning, sen var nog hennes lilla popcornhjärna trött;-)

Nu är det redan helg. Mamma pch pappa tog flyget till Lanzarote i morse, det är de SÅ välförtjänta av. Anton och Jennifer är hemma hos Dino i helgen, sen får vi flytta dit på söndag. I morn blir det sökträning, då får gamlemannen följa med och rusa av sig lite. Annars blir det lugnt i helgen, måste läsa på och komma ikapp lite på instruktörsutbildningen som är på söndag. Jag har som uppgift att komma med lösningar på en hund som växlar position i fria följet- passande va;-)? Sen måste jag fixa i ordning alla LO-papper inför årsmötet nästa vecka, suck...

Ha en skön helg alla bloggläsare!

23 Januari 2009  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Spår och hyfsträning

Åhh vad man längtar tillbaks till sommaren... Här är lite bilder från vår tältsemester på Brommö i somras:-)

Tiden rullar på vilket är tur för nu är det verkligen inget roligt ute. Hösten är underbar, de där riktigt fina dagarna men mornar och kvällar är inte direkt upplyftande. Jag känner redan att höstdepressionen är på gång, för att ha något att se fram emot har vi dels bokat en solsemester till Marocko i början på Januari men även en skidresa till Trysil i början av April;-) Båda två ska bli helt underbara, på olika sätt. Till Marocko är det bara jag och Magnus, lugnt och skönt och BARA VARA en hel vecka. Jenta får vara hemma hos mamma, pappa och Dino- där vet jag att hon har det toppen. Till Trysil får lillsprutt hänga med. Då åker vi hop med Lena och David och det ska oxå bli underbart kul:-) Har aldrig varit där tidigare men jag har hört att skidåkningen åtminstone är bättre än Sälen, så det blir nog toppen!

Annars är allt bra, full fart som vanligt. Jenta är mer vild än tam, men plastmormor Kerstin LOVAR att det kommer gå över, så vi känner förströstan...Tänk om hon bara kunde smitta av sig en lite liten smula enerig till sin matte, så mycket bättre det skulle gå då;-) Hon är en underbar hund på alla sätt men ibland önskar jag att man bara skulle kunna trycka på "paus";-)

I måndags var vi hos Magnus föräldrar en sväng. Där lyckades Jenta totaldemolera två utav Doris leksaker så vi fick leta snörstumpar i hela huset. Men hon är GLAD och det går superbra att ha Jenta och Doris ihop, man får se det possitiva!

I tisdags var vi och simmade. Tredje gången för Jenta och hon är fortfarande helt säker på att hon kommer att dö när jag lyfter i henne i vattnet. Väl i, så går det ok... hon har fin teknik och hon hämtar sin boll, men det är nog mer för att hon är rädd att bollen ska försvinna om hon inte plockar upp den än att hon tycker det är skoj. Ja, ja hon får faktiskt bita ihop och acceptera läget. Säger jag att vi ska simma så är det så, det är nyttigt för henne och hon får "blåsa" ur sig lite, jag ger det iaf ett par gånger till får vi se om vi får fart på det. Dinopojken var med oxå såklart. Han är piggare och tycker som vanligt att det är veckan höjdpunk att få plaska runt där med "Piggis" Härligt att se han leva upp så...:-) Jag råkade dessutom spontanshoppa en ridhjälm hos Nina:-0 Så nu måste jag ta tag i min ryttarkarriär. Får bli en tur i helgen ihop med Magnus mamma tänkte jag, så jag får inviga:-) Har tidigare använt Magnus gamla avdankade hjälm men nu har jag en egen, jättefin och jätteproffsig med ventilation och allt;-)

I går la jag ett spår till lillsprutt och under tiden tog vi en "hyfspromenad" i förhoppningen om att träffa på lite andra hundar. Det är ju konstigt, när man är som mest förberedd och laddad, då finns det knappt en enda hund att möta. Vi mötte en på 45 min promenad, och den tittar Jenta knappt på. Vad är problemet med hennes ursinnesutbrott på schäfern hemma...? (För övrigt lyckades Dino smita för mamma i tisdags och ge sig på schäfern...så förmodligen kommer vi väl bli polisanmälda eller åtminstone kommer det sitta varningslappar för familjen Rottweiler på ICA framöver...*grr*) Jag VILL IINTE ha någon mer hund som inte kan uppföra sig vid hundmöten, det ska väl inte vara så svårt!!! Men det blir ju svårt när man aldrig får chansen att träna, schäfergubben är nog knappast intresserad av att vara träningsobjekt, och jag tror att det är enda sättet att få bukt med problemet. för det är den och bara den som Jenta hatar... Har kommit på, efter att ha funderat ett tag, schäfergubben cyklar ofta med sin hund, är det därför tro som Jenta inte tål den...? Hon har ju ett minst sagt ansträngt förhållande till cyklar, kanske slår över på någon vis...vad vet jag.

Ja ja, åter till promixen. Hon sköter sig fint men vad mycket hon har att ta in när man går i bebyggda kvarter;-) Jag tycker jag har varit noga med miljöträning, men det verkar som bortblåst nu...Bara att jobba vidare på dessa "hyftspromenader" och fortsätta möta stavgångare, cyklister, "flockar" med barn, gräsklippare, bilar med släpvagnar..ja det finns ingen hejd på vad man stöter på i stan;-)

Som avslutning åkte vi och tog spåret som legat en dryg timma. Den här gången provade jag att öka längden lite, upp till ca 200m för att se om hon behöll motivationen. Hon var minst sagt laddad när jag släpte på henne och nog behöll hon motivationen alltid. Dock blev det lite för hafsigt för att matte skulle vara helt nöjd. Misstänket att det går en hel del vilt där spåret gick, plus att det var närmre motionsspåret än jag trodde. När vi närmade oss slutet kommer nämligen en hel trupp från Friskis och Svettis...lite mycket störning för Jenta som blev överlycklig över att finna 15 personer i skogen:-) Älskade lilla sprutta, vi fick samla ihop oss lite och göra ett nytt påsläpp, då gick det fint och hon hittade "Bläckis" i slutet. Min härliga lilla turborotta, det är verligen en fröjd att träna med henne:-)

Ikväll blir det torsdagsträning på klubben. Framförgående, apport och hopp står i planeringen och platsliggning såklart!

Se så söt och snäll hon är den lilla prinsessan;-) Här tillsammans med William

9 Oktober 2008  | Länk | Spårträning | 3 kommentarer
Funderingar + träning

I bland kan jag inte låta bli att fundera på hur Jenta hade varit om hon hade kommit någon helt annanstans... Till en vanlig familj, där man inte lägger någon större vikt vid träning, man går valpkurs, grundkurs och kanske fortsättning...sen blir det mest promenader kanske något spår då då, ja så som de flesta hundägare har det. Undrar om hon hade varit en mer harmonisk hund då...? Eller om hon hade varit ännu mer pain in the ass...? Missförstå mig inte nu, jag älskar Jenta, hon är en fantastisk hund och vi förstår in hur vi har klarat oss utan henne men vissa dagar är hon riktigt, riktigt jobbig. Det går inte en dag utan att jag sliter mitt hår och varje liten promenad eller rastrunda innebär någonform av träning....inte dra i kopplet, inte jaga grannens katt, inte flamsa fram till folk man möter, gå fint vid sidan när man möter bilar, gå förbi fårhagen utan att låsa sig totalt, inte jaga rådjur, ekorrar, löv...ja listan kan göras hur lång som helst. En "vanlig" hundägare går inte omkring med köttbullar i fickan, alltid fokuserad på vad hundens nästa reaktion är...hur hade det gått om jag hade varit en "vanlig" hundägare??? Hade hon varit en "vanlig" hund då? Vad har jag i såfall gjort för fel?

Samma sak inne...Hon har så jäkla svårt att bara koppla av. Vi var ute en rejäl sväng igår, (återkommer till det längre ner) när vi kom hem var Jenta trött och hungrig, hon åt och la hon sig och sov, i 20 min:-0 Sen var det full fart igen och hon kan bara inte slappna av. Visst om jag håller fast henne och klappar på henne så ligger hon still, men så fort jag slutar klappa henne studsar hon upp...hämtar sockor, ben som hon promt ska ha i mitt knä, jagar katterna, biter på mattan, ja you name it... Hon kopplar av om jag skulle stänga in henne i ett rum, eller sätta henne bakom galler men jag vill ju att hon ska kunna koppla av med oss...*suck* Sån här har hon varit från dag 1 och jag tycker verkligen att jag har försökt få det att fungera...hon får aldrig utdelning för sina påhitt, vi försöker nonchalera och tillrättavisa lugnt men jag erkänner att tålamodet ibland brister och jag blir totalt rasande, som igårkväll när vi hade gått och lagt oss och hon ställer sig och tokskäller på katterna som är på andra sidan kompostgallret...Hade hon mått bättre hos en kattlös pensionär där det verkligen inte händer nånting? Har sagt det igen och säger det igen...påminn mig nästa gång jag köper valp att jag ska ha den lugnaste i kullen!

Nu till något roligare, träning:-) Då är hon verkligen en klippa och kommer helt till sin rätt;-) Helt enligt planeran la jag ett spår på väg hem från jobbet. Vad som inte var enligt planerna var att jag hade glömt kängor + att skogen inte alls såg ut som jag mindes. Ett tips är att INTE försöka lägga spår i en risig, nyss avverkad skog, i högklackade stövlar! Ja,ja, bara att bita ihop och göra så gott man kan, bra för lillsprutt att variera skosulor lite;-)

Innan spåret tog vi en promenad i ett som jag trodde stans hundtätaste kvarter... Hur många hundar tror ni vi mötte? EN, och den vände när den fick syn på oss. Så gick det med den träningen av hundmöten...kan ju liksom inte jaga folk som uppenbarligen inte vill möta oss. Vi såg tre på håll, inklusive den som vände och Jenta bryr sig inte nämnvärt...det är tydligen bara de hundarna i hennes revir som ska DÖ...Hon skötte sig verkligen jättefint påhela promenaden förutom att hon tror att vissa påstlådor, staketstolpar m.m. ska anfalla.

Därefter tränade vi framförgående med våra nya bollhållare. Oj oj oj, det gick jättebra, poletten börjar sakta men säkert trilla ner. Hon visade fin attityd genom hela passet, trots att vi var på en helt ny plats, härligt!

Sen tog vi spåret som då hade legat ca 1,5 h. Det gick oxå jättebra, vilken motivation:-0 Märks att det var ett tag sen vi spårade nu, då är hon SÅ het. Roligt att se henne och hon löste flera klurigheter jättefint (jag gav henne lite mera lina än tidigare) och markerade båda apporterna. Nu är det verkligen dags att börja öka längden, igår var det ca 100m och Jenta ville spåra mer:-) Nöjd och glad efter ett bra pass går vi "slött" tillbaks till bilen och jag har famnen full med apporter, snittslar, Bläckis, lina och sele. Då kommer det såklart en katt! Slut på friden, tokarg matte som bara slänger alla saker huller om buller och Jenta inser att inte heller den här gången var det en bra idé att jag katt. In i bilen och skäms medan jag går tillbaks och samlar ihop alla pinaler...*suck igen*

Dinomannen är pigg! Idag ska han få följa med till klubben eftersom mamma är i Göteborg. Valberedningsmöte och torsdagsträning står på tapeten...

2 Oktober 2008  | Länk | Spårträning | 3 kommentarer
Parallellspår med Zicco

Igår stod spår på schemat. Eftersom vi har tävling till helgen och jag är spårläggare var jag tvungen att gå mitt spår och kolla läget lite. Samtidigt passade jag på att lägga ut lite apporter, godisburkar och bläckfiskar:-0 Ja, det är sant, Ziccos favvoleksak är nämligen oxå en bläckfisk men av lite finare ras, som piper;-)

När spåret hade legat en timma tog vi med oss både Jenta och Zicco ut på samma spår. Zicco fick börja spåra och Jenta var TAGGAD. Jösses, det var knappt jag kunde hålla henne. Zicco spårade de första 300-400 m, Jenta släpade runt mig bakom och även hon spårade varenda meter:-) Där ser man att hon både orkar och kan spåra länge, bara motivationen finns. När Zicco hade hittat sin Bläckfisk var det dags för Jenta. Hon klarade sin uppgift galant, förmodligen livrädd att Zicco skulle ta hennes grejer;-) En pinne, 90 graders vinkel på kalhygge och som avslut "Bläckis" såklart!

Detta är en jätterolig form att träna på tycker jag. Jenta tycker det är jättespännande, det blir lite konkurrens samtidigt som det såklart oxå blir lite störningsträning. Det tog ett tag för Zicco innan han insåg att han hade en snygg tjej efter sig i spåret. För ett ögonblick övervägde han har studsa fram till Jenta, men valde istället att fortsätta spåra. -Bra tänkt Zicco! Då ska ni veta att han är HELT tjejtokig;-) Han och Agneta tävlar högre i helgen, hoppas det går vägen!

Ikväll är det dags för valberedningen att dra igång verksamheten. Innan mötet på klubben tänkte jag försöka hinna med lite lydnadsträning och vara med på den allmänna platsliggningen.

18 September 2008  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Matte har tänkt till...

Tjoho, nu är vi på G igen. Igår gick träningen lysande och det var en pigg alert och SAMARBETSVILLIG liten fröken som jag hade med mig till klubben. Härligt, det är så hundträning ska kännas:-) Tror att mycket ligger i mitt eget tänkande...och nu har jag tänkt om. Jag tror att jag helt omedvetet har haft prestationsångest och tänk att shit, hon är 1,5 år och vi har inte kommit nån stans... so what? Vi tränar för att det är roligt, om det dröjer 1 eller 5 år innan vi kan debutera i appellklass, vem bryr sig? Visst, jag är en obotlig tävlingsmänniska och suget att komma ut och tävla är enormt, MEN huvudsaken är att Jenta mår bra och att vi trivs tillsammans... Får väl tävla i något annat under tiden;-)

Istället för att se våra brister på lydnadsplanen som just nu framförallt är taskig position + att hon liksom skuttar omkring och inte riktigt klarar att hålla fokus så försöker jag tänka på allt som går bra:-) Hon är jätteduktig på sitt och ligg kvar, inkallning kommer hon som ett skott på, hoppet är det bästa som finns och apporteringen går framåt med stormsteg. Från att ha varit otroligt petig i fria följet kör vi nu mer bara på följsamhet under gång, så får vi tajta till allt eftersom sen...Jag märker en helt anna attityd hos Jenta när vi bara går ut och lattjar, mycket hopp och bus, bollek och lite trix och konster...Mattes pärla;-)

Innan lydnaden fick Jenta ett kort spår. Denna gång hade jag avancerat och lagt en apport för första gången sen bakslaget:-0 Det gick strålande! Två gånger svävade hon iväg men då stod jag bara kvar i spåret och höll emot...snabbt återupptog hon spåret och tuffade vidare med härlig entusiasm. Markerade pinnen fint, jag bytte mot köttbulle, kastade pinnen ett par gånger men gjorde inte fullt så stor affär av det som jag har gjort tidigare...tänker att det kanske stör spårarbetet onödigt mycket? Alltid en balansgång..hur mycket behöver man belöna apporterna..? I slutet låg Jentas nya favorit, "Bläckis";-)

Kort sagt, en mycket bra träningskväll och Jenta var riktigt harmonisk igår kväll;-) Ikväll får Jenta vara hemma med husse tillsammans med Dino eftersom jag och mamma ska iväg på klädparty;-) Sen blir det till att packa för imorgon drar jag och Jenta till Maja med Rex och Dixie i Hagfors. Förhoppningsvis hinner vi med lite hundträning i morgon em, sen blir det Rottweiler SM i Munkfors för hela slanten:-) Lycka till alla som ska tävla!

11 September 2008  | Länk | Spårträning | 5 kommentarer
Regn och rusk

Usch sitter just nu framför OS och funderar på om jag ska ta steget, dra på mig alla regnkläder och ge mig ut... Det är så förbaskat skönt i TV-soffan...men Jenta behöver ut och jag har lovat Magnus att kika upp till ridklubben en sväng.

Jenta verkar inte heller helt sugen på att ge sig ut i regnet...

I fredags trotsade jag och Emma regnet och gick på en härlig långpromenad med Jenta och Ludde. Dom har så himla roligt ihop de där bägge busarna, det är verkligen en lisa för själen att se dom raca runt...Jenta tyckte dock att Ludde var lite märklig när han la sig i alla vattenpölar, men i slutet var minsann hon oxå i en gyttjebäck och badade;-) Alltid lika skoj att träffa Emma och få tjata lite...det här måste vi göra om SNART igen!

Igår var det spårträning på schemat. Jag, Inger, Ingrid och hennes tjeckiske kompis åkte ut till Brodderudskogen. Usch, inte helt lätt att prata hund på engelska, men vi förklarade så gott vi kunde och skicka ut honom ett spår till Dino. Ingrid och Inger gick varsitt KORT spår till Jenta med enbart leksak på slutet...

Dino var som vanligt helt galen när han får hänga med på spårträning. Han piper och gnäller oavbrutet i bilen och tokskäller när jag går iväg...Jag förstår inte, det är bara när vi ska spåra???

Jenta fick sitta i Ingers bil så hon slapp bli döv (plus lära sig massa dumheter). Dino när han väl kom ut och skulle spåra hade ju stressat upp sig så så han var jättedålig i magen, plus att han blev VÄLDIGT trött då han hade gjort av med massa energi på fel saker... Jaja, hur som helst, han är min spårprins och han är så säker. Även om han slarvar och inte går exakt i kärnan så skulle han ALDRIG tappa bort sig, näpp, han har järnkoll;-)

 

Jenta däremot har inte järnkoll. Vi är verkligen inne i spårsvacka och det känns som det är motivation som saknas...Första spåret gick helt ok, bra driv och hyfsat noggrann. Nu var ju spåret lätt, nästa helt rakt och ingen större ansträngning krävdes. Bus och skoj med leksaken, hon gillar ju sin belöning...:-0 Ändå, när det var dags för andra spåret verkade hon helt ointresserad och gick mer omkring och vädrade sådjur än spårade. Precis när jag var på väg att bryta, kanske 20 m från slutet, då stoppar hon ner näsan och spårar klockrent till slutet...Jag fattar ingenting, hon är en gåta för mig just nu...

Min plan är väl ändå att fortsätta med desa korta spår med leksak i slutet, plus inte lägga mer än ett spår vi varje träningstillfälle. Är det någon som har någon annan revolutionerande idé så är det bara att höra av sig...:-) Tips på motivationsökande övningar mottages tacksamt! Jag har funderat lite på synretning men tror inte det är rätt väg att gå på denna, förutom i spåret, speedade dam. Har oxå funderat lite på att kanske lägga en mänsklig figurant i slutet på spåret men är rädd att blanda ihop det med söket...? 

Efter spåret gjorde vi lite upplet och Jenta glänste;-) Då får man ju springa, då är det skoj igen;-) Vinden var sådär men jag testade ändå med att hon fick gå i koppel och vinda in föremålen, helt utan synretning. När jag såg att hon hade något förmål i näsan kopplade jag loss och hej vad det går;-) Bra koncentration och hon hittar snabbt och effektivt, kom även in hyfsat med föremålen till nöjd matte;-)

Näpp, nu är det väl ingen återvändo, ut i regnet!

Ha det gott!

10 Augusti 2008  | Länk | Spårträning | 3 kommentarer
Träning, mat och trevlig umgänge:-)

Fasen vad mycket jag tycker om min "hundvänner". Alla är vi i olika åldrar, har olika bakgrund och är nog i grund och botten väldigt olika... ändå har vi så fantastiskt roligt ihop:-)

I går var vi ett gäng som träffades hos Inger. I grunden var vi sökgänget, med några gästspel:-) Sara är hemma från sthlm, även om hon tyvärr åker tillbaks på torsdag... Hon hade tagit med sin Tina med Roxie och Wille, så himla go tjej, vi måste verkligen fortsätta ses även när Sara lämnar oss för de coola storstadsbrudarna;-) Anna var med med sin lilla Nitrobiten, kul att hon har valp och är på G igen:-) Hon har nogg förresten, kika in Drömma och Nitro 

Vi började med att lägga spår till samtliga hundar. Jag och Agneta lade spår till varandra och jag överskattade nog Jentas kapacitet lite... Ca 300 m med en hel del svårigheter, det var inte lillskrutt redo för idag kan jag ju säga. Hon var OTROLIGT speedad, har inte tränat någonting alls sen Skillingaryd och framförallt har jag inte spårat sedan i slutet på maj! Borde gjort något enklare...lätt att vara efterklok;-) Fort och fel är som vanligt Jentas ledord, hon liknade mer ett rådjur än en Rottweiler i spårskogen...Bitvis spårar hon bra, men däremellan gör hon tusen andra saker och klarar inte riktigt att hålla ihop koncentrationen. Blir det svårt och hon tappar, jag då skiter hon i det... Hon har helt enkelt inte tillräcklig motivation, är inte rädd om spåret utan tycker bara det är kul att lattja omkring lite:-o

På något sätt är detta Jenta i ett nötskal. Allt ska gå FORT, blir det svårt och det krävs att man lugnar ner sig och faktiskt koncentrerar sig, ja då är det inte lika kul längre...Jag tror och hoppas ju att detta är en mognadssak, men NÄR ska hon mogna då...? Suck, bara att kämpa på, kanske spåra med tätare intervaller än 3 mån kan vara en lösning?;-) Mer spår åt folket, till helgen blir det hårdträning.

Till Zicko la jag ett ca 500m långt spår med 5 apporter + lite gottaburkar...Har nog inte sett han spåra på säker 3 år, och oj vad fint det gick. Helt lagom tempo, noggrann med pinnarna, ja helt klart färdig för en högretävling;-)

Efter träningen åkte vi hem till Inger och dukade i hennes loge. Hon hade fixat med supergod potatissallad, grönsallad och bakat bröd, mums! Till detta hade vi med oss eget grilltillbehör och det blev en utsökt måltid:-) Jenta och Elvira racade runt på gården, så härligt att de två går så bra ihop och Jenta har sån skön inställning. Så fort Elvira muttrar lite, ja då springer Jenta ifrån henne:-) Min älskade lilla sprutt, måhända att hon kan vara lite splittrad och otålig i träningen men jag säger det igen, socialt är hon en HELT fantastisk hund. Så vänligt inställd till allt och alla, det är jag verkligen glad för:-)

Tiden går fort när man har roligt, hux flux var klockan över 23 och jag insåg att det var hög tid att åka hem, jag skulle ju till skillnad från vissa andra upp och jobba:-0 Mobilen hade lagt av, jag möttes av en någon upprörd (läs orolig) sambo när jag kom hem. Han hade räknat med en vanlig träningskväll då jag brukar vara hemma SENAST 22, och när han dessutom inte fick tag i mig...Sorry, såklart skulle jag ha ringt:-o Är så lätt att glömma när man har så himla trevligt...

Tack tjejer för en härlig afton, detta måste vi göra om snart igen:-) Snor ditt foto Sara...

6 Augusti 2008  | Länk | Spårträning | 0 kommentar
Träning, både för Jenta OCH Matte;-)

Shit alltså, vet inte om jag har gjort något VÄLDIGT dumt. Förra helgen hade vi grillfest hemma och med några glas vin i kroppen, eller framförallt knoppen så "lovade " jag att springa tjejmilen! Suck, jag har inte tagit ett löparsteg (om inte språngmarsch eller spring fort och tyst ut till legan i söket räknas) på säker fyra år... Envis som jag är, skulle aldrig erkänna att jag lovade på fyllan, så nu är det bara att stå sitt kast. I går gjorde jag slag i saken, tog jag fram mina gamla, slitna och framförallt trasiga skor, limmade med Karlssons Klister och tog med mig Jentasprutt till motionsspåret.

Herre jösses säger jag bara, hade totalt glömt bort hur jobbigt det är att springa! Jag kände mig som en mycket tung och otymplig urtidsmänniska som hasade fram i spåret, Jenta däremot tyckte att det var en helfestlig grej...Slingan var 2,5 km, jag kanske orkade springa sammanlagt 1 km och var helt DÖD när vi kom i mål, Jenta flämtade knappt:-( Då vill jag tillägga att minst hälften av min energi gick åt till att belöna Jenta och få henne att förstå att vi springer i MIN takt, INTE full galopp med plötliga stopp;-) Hon var faktiskt jätteduktig och köpte helt det här med att när vi springer, då springer vi och det är = träning, inget nos och kiss...tycker det är lite viktigt att klargöra redan från början så vi slipper sådan konflikter när jag flyger fram i spåret;-)

På vägen till joggingrundan hade jag lagt tre korta spår, medvind och leksak i slutet. Alltså mycket basic... Har ju inte varit helt nöjd med hennes spårande det sista och vad gör man då om inte backar bandet... Är mycket nöjd med gårdagens resultat. Hon spårade bra och jag styrde ingenting. Hon gjorde några utsvävningar men jag släppte bara efter på linan och hon vände och hittade tillbaka helt på egen hand...me like. Klart man måste får tappa bort sig, det säger jag inget om, men man måste ju upptäcka att man är fel och leta sig tillbaks i såfall. Något jag oxå tyckte om var att intensiteten ökade för varje spår, utan att bli slarv *tummen upp* Får helt enkelt bli lite leksaker med jaktlekar i spåret framöver så vi får upp gaisten igen...

Ska oxå tillägga att hon ALLTID går bättre på mina spår än andra spårläggare. Ikväll är det tjänstehundskursen, perfekt! Då ska jag tvinga ut någon med paddis som som slut, så lillsprutt förstår att även okända människor lägger roliga spår...

21 Maj 2008  | Länk | Spårträning | 2 kommentarer
Spårträning

Vilken överraskning va?? Önskar bara att poletten kunde trilla ner ordentligt hos lillsprutt nu så vi kan sluta tragglandet. Igår körde jag ut husse i skogen och han lade ett alldeles utmärkt spår;-) Ca 200m långt, lite böjar, tre snusdosor med kycklingfile och paddis i slutet...Alltså om man säger som så här, glädjen när hon hittar de där snusdosorna med kycklingfile går inte att jämföra med glädjen när hon hittar paddis! Då är det fest, jösses vad hon far rund, vilken lycka:-)

Vad ska man säga om spåret då...Alltså bitvis spårar hon riktigt bra, i spårkärnan och med låg näsa, men hon är liksom inget rädd om spåret. Rätt som det är så ser det ut som hon fortsätter spåra med det är käpp rätt åt h**vetet, å det bekommer henne inte...

Jag har två teorier...

1. Hon har helt enkelt inte tillräcklig motivation...konstigt eftersom hon var en spåridot som liten...Vad har jag gjort för fel???

2. Det är för lätt. Hon finner ingen utmaning, vet mycket väl vart spåret går men anser sig ha tid att kolla lite andra grejer, vilket iofs hänger ihop med motivationen... Stannar jag och håller emot så studsar hon tillbaks till spåret och fortsätter som inget har hänt. Lite farligt det där, det är ju inte JAG som ska spåra, men vad ska jag göra då? Hänga med och se vart vi hamnar...?

Åtgärd: Ska köra några lite kortare spår i dag med leksak på slutet, för att se om intensiteten ökar, backa tillbaks och göra raka spår i medvind då hon tenderar att vinda in föremålen...Ringa min spårguru Anna och se om hon kan hänga med ut och spåra någon dag...behöver andra ögon...

20 Maj 2008  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Spår + lite tankar och funderingar

Ja, igår var det sökträning med gänget egentligen, men jag stod över...Var på möte sent i måndags och ikväll ska jag iväg på bevakningsskursen = sent. Var tvungen att handla och fixa lite hemma + att jag blir så jäklar trött av att hålla igång VARJE kväll och inte stupa i säng förrän efter 23. Eftersom jag ändå inte tränar sök när jag är med på sökträningen utan lägger spår kände jag att jag lika gärna kunde göra det hemma, så så fick det bli.

Det blev ett ca 200m långt spår med 2 snusdosor med rå köttfärs, en handske och ett avslut med köttfärsburk + leksak. Liggtiden blev lite över 2h och lilltjejen spårade jättebra. Lugnt och fint men ändå noggrant. Gick över andra snusdosan som iofs är av plåt... Dock skulle jag vilja ha ytterligare lite mer motivation...Hmm, får väl kanske ta till jaktkampen igen då, med risk för att blir lite hafsigt...Svår balansgång det där:-p Tror ju att det måste finnas rejält mycket motivation för att reda ut riktigt svåra spår i framtiden...samtidigt kanske motivationen kommer med tiden när hon blir säkrare och säkrare...? Kanske inte ska bry mig i dagsläget om att det inte är det där rätta draget i linan...? Åsikter?

Jag har iaf tagit ett beslut att köra i gång Jenta i söket igen. Jag ska bärga mig till vecka 24 och verkligen spåra som en tok fram tills dess...Sen ska vi börja med söket som jag vet är min favoritgren och är ganska säker på att det kommer bli Jentas oxå. Det lilla vi har kört har hon ju visat sig vara en naturbegåvning, så nu gäller det bara för matte att förvalta;-) V 29 åker vi ju till Skillingaryd och då blir det sök för hela slanten, då är det ju schysst om hon har ett par sökpass i kroppen och är med på banan igen...Känns bra att ha en plan:-)

Ikväll blir det som sagt bevakningskurs och om jag inte minns fel så skulle dagen lektion i huvudsak innehålla spårupptag. Perfekt!

14 Maj 2008  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Sommarvärme :-D

Energi...var hon får hon alla ifrån??? Om hon bara kunde smitta av sig en liten smula till sin matte oxå så skulle vi bli SÅ mycket bättre synkade;-)

Igår packade vi ryggan och åkte till skogen, direkt efter jobbet. Det var asvarmt, men det bekom inte lillskrutt... Jag lade ut ett kort spårupptag i en hage och ett kort spår i skogen med 4 godisburkar. Därefter gick jag en rastrunda och tränade lite lydnad ute på ett gärde. Jenta var jätteduktig, ok vi har fortfarande inte riktigt kläm på det här med fot och fritt följ, men hon är fint med, vill jobba och har inga planer på att smita...Det är framsteg för oss iaf;-)

Därefter var jag jättesvett, anfådd och törstig...Jenta var uppvärmd och ville jobba mer...*suck* Jag satte mig i solen med min jordgubbssaft för att invänta sökgänget, Jenta band jag i skuggan och hon låg och käkade pinnar i väntan på nya uppdrag;-)

När dom andra kom hängde jag med och vallade och figgade för de två första hundarna, vipps så hade tiden runnit iväg och spåret hade redan legat 2h...

Igår gick spåret mycket bättre än i onsdags...mycket lugnare och när hon insåg att det var fläskfilé med kantarellsås i godisburkarna blev hon VÄLDIGT noggrann:-) Behöver nog backa bandet och lägga riktigt smaskiga saker i spåret ett tag fram över...Visst går det att få upp motivationen med jakt/kamp belöning men det känns som det blir hafsigt. Vill ha lugn och harmoni i spåret och då är godis SÅ mycket bättre. Sen tycker inte Jenta att korv/köttbullar är värt att stanna och ödsla energi på, så nu får det väl bli delikatesser då...bortskämda lilla fisfia;-) Vad gör man inte för att lilla prinsessan ska lyckas...

Nöjda och glada åkte vi hem, i tron om att Jenta kanske kunde tänka sig att ta det lite lugnt resten av kvällen. In your dreams...hon var helt överjävlig, eller oxå var det bara för jag hade en jävulusisk huvudvärk som jag uppfattade henne så... Hennes nya trick, mellan kattjakterna, är att ta ett märgben, sätta tassen på och "åka" runt på trägolvet....

Skönt med helg nu...Jenta har i stort löpt färdigt så nästa vecka kan hon terrorisera Dino igen:-)

9 Maj 2008  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Spår istället för sök...

I går var det spår på programmet. Gänget skulle träna sök men eftersom Dino var halt sist och Jenta står på tillväxt i söket så la jag spår till lillsprutt i stället. Under tiden spåret låg till sig så hjälpte jag till att valla och figga, det sög i söktarmen kan jag ju avslöja... Rolig ruta och bra vind, men nej, jag tog mitt förnuft till fånga och höll mig från att köra Jenta. 

Jag la fyra stycket upptag till Jenta, med varierande föremål. Ett upptag råkade Ann-Marie "förstöra" när hon letade efter oss i sökrutan men de resterande tre gick rätt ok. Det första tog hon megabakspår på... å hon är verkligen tvärsäker...Försökte att vänta ut henne genom att hålla emot men med hennes envishet hade jag stått där än:-0 Jag fick helt enkelt vända henne och tala om att häråt ska vi. Svårt det där, vet inte hur vi ska lösa dessa bakspår riktigt men hon behöver ju såklart rutin...men jag vill inte behöva tala om för henne åt vilket håll vi ska? Bakspårstips någon?

De andra två gick fint, även om jag "bjöd" henne åt rätt håll. Jag gjorde ett litet misstag som grämde mig på andra upptaget. Jag hade lagt ut en leksak med snöre, som jag hade gömt under lite gräs. Tänkte att jag skulle rycka lite i snöret när Jenta hittade den. Så gjorde jag oxå, bara det att Jenta inte riktigt hann med och uppfatta grejen, hon stod fortfarande kvar och nosade i gräset när jag tjoade och lekte med leksaken...Ja ja, inget som vi kommer sabba hela vår spårkarriär på precis men när man försöker att få till det...åh så funkar inte tajmingen riktigt, det STÖR mig, klantmatte!

Sista upptaget gick iaf finfint. Där var det en vanlig spårpinne som Jenta markerade bra och DÄR kom tajmingen helt rätt från matte:-) Skönt med ett bra avslut... Sen fick hon frispåra, lös, det sista upptaget där även Ann-Marie hade gått, precis som vi var på promenix. Å mycket riktigt, hon hittade allt sin boll och blev SÅ lycklig...Lilla spruttan;-)

Vad som är skönt att se är att hon arbetsmässigt funkar väldigt bra trots löpet. Förra löpet tyckte jag att hon blev så otroligt disträ, nu märks det att hon är lite äldre och att hon har lite mer koll på vad som händer. Hon är fortfarande otroligt disträ hemma och när man ute på promenad, men ska vi jobba, jag då jäklar tänder vi till:-)

Ännu en vacker bild på vår fina prinsessa, tagen av Sara Tranberg:

29 April 2008  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Popcorn i huvet

Ja, det kan nog inte vara lätt att vara en liten Jenta just nu...Undrar vad som försegår i hennes huvud??? Så mycket energi som bara måste ut och ibland tror jag allvarligt att hon har någon bokstavskombination;-)

Hur som helst, igår stod spår på programmet, för hur speedad hon än har varit så har hon ju ändå varit samlad och fokuserad när hon har spårat. Jag tvingade ut mina arbetskamrater, Jenny och Emma och lägga spår. Det tyckte det var ganska spännande och var otroligt fashinerade över att hon verkligen kunde känna att de hade gått där, eftersom de verkligen bara gick...Ja, konstigt att förstå det där tror jag om man inte är någon hundmänniska;-)

Det gick väl sådär...vi var nere vid Sandviken och Jenta var något splittrad. En hel del folk, precis innan vi skulle börja kom det två småhundar helt okontrollerat fram till Jenta, en från vart håll. Jenta hade absolut INTE tid att bry sig om dom medan matte grejade med sele och godis, dumheter...Skönt att se att hon är trygg och knappt noterar att hon har två okända hundar kring benen... Hon spårade väldigt hafsigt, stundtals med hög näsa och koncenrationen var inte på topp (nu heller). Inget att göra åt, hon hittade iaf pinnarna och plockade upp dom, skönt att se att det verkar funka iaf. Som avslut fick hon paddis i byte mot pinnen = GLAD Jenta:-)

Jag hann inte bråka mer med spåren igår eftersom vi skulle iväg och fika så jag fick ta tag i spårträningen idag igen...Ut innan frukost och la näringsspår på en gräsvall. Låg i ungefär 1,5h och jag försökte tänka på vinden...Det gick skitdåligt! Jenta betedde sig ungefär som hon aldrig hade spårat tidigare...Nosade lite här och lite där, käkade lite köttbulle men minst lika mycket harskit. Jag fick andas både två och tre gånger för att inte tappa behärskningen, vi fick avbryta.

Vägrar dock att avsluta med ett misslyckande...Gick vidare en bit och band Jenta långt in i skogen och gick ut ett nytt spår. Där måste hon dock få lite cred för att hon sitter jättesnällt och tyst trots att alla andra hundar skulle tro att de blir helt övergedda i skogen;-) Det bekommer INTE Jenta... Sen gick vi hem och passade då på med lite inkallningsövningar för söket vilka gick BRA. Sammanlagt var vi ute i över två timmar med div övningar när vi slutligen tog bilen tillbaks till spåret. DÅ gick det äntligen bra! Lugnt och fint tempo, noggrann OCH fokuserad. SKÖNT! Glad för pinnen blev hon oxå så nu känns det riktigt bra igen:-)

Helt klart är ju att det är lite mycket i Jentas hjärna för tillfället... Smartmatte kom på den ideén att introducera cykeln för Jenta idag..:-0 OTOLIGT korkat när hon är i det här tillståndet. Får nog vänta 2-3 år innan hon kan gå bredvid en cykel som rullar. Just nu står cykeln på gräsmattan och vi övar på att GÅ FÖRBI utan att attackera hjulen, svårt det där...Näpp det får nog bli en period nu där vi backar tillbaks i träningen och lägger fokus på ordning och reda istället för momentinlärning. Vill inte bråka med sådana saker som bara ska vara roligt. På måndag kör grundkursen igång igen, välbehövligt för lillsprutt att komma med och uppföra sig;-)

8 Mars 2008  | Länk | Spårträning | 4 kommentarer
Helgens träning

Ja, i helgen har vi inte legat på latsidan... I lördags gick vi en promenad på fm. Husse var med så då passade vi på att göra några markeringsövningar inför söket. Som vanligt har Jenta sådan fart och sådan enerig så man tappar hakan, shit pommes frites alltså... Första vändan gick husse lite väl långt, vilket innebär att det blir så OTROLIGT häftigt att både springa dit och framförallt när hon har tagit rullen. Då springer hon varv på varv och har inte minsta lust att komma tillbaks till matte med den. Mycket självständig dam med en stor portion föremålsintresse med ägandebehov. Aldrig i livet att Jenta byter den där fina rullen mot en sketen köttbulle;-) Nej, godis står på långa vägar inte lika högt i kurs som grejer...hmm

De andra två övningarna gick mycket bättre. Jag styrde upp henne lite mer och dessutom börjar det klicka att hon faktiskt då sin efterlängtade boll hos husse OM hon kommer till mig med rullen först. Ja, det är lite lurigt, många steg i kedjan innan poletten ska triilla ner men övning ger färdighet!

På em lade jag två korta spår till Jenta. Magnus har aldrig varit med när vi har spårat och nu var han lite nyfiken. Hon spårade superbra:-) Hade plockat bort godis i början av spåret, det låg bara en liten hög ungefär på mitten som hon hittade fint. Däremot har vi kvarstående problem med apporterna...får verkligen hålla emot och fråga -var är pinnen för att hon ska markera... Hade snören på pinnarna och busade som bara den med dom och då tycker hon att de är superroliga, det är bara just det där att markera dom spontant???

På söndag var det sökträning på schemat. Dock fick planerna ändras lite...Vi var hos Emma och Erik på lördagkvällen och spela singstar, klockan blev på tok förmycket och knasmatte fick i sig på tok för mycket vin ;-) Så jag vågade helt enkelt inte köra bil kl 9 dagen därpå... Fick ringa träningsgänget och krypa till korset, dom tyckte såklart att det var bättre jag tog det säkra före det osäkra, vore ju trist att bli av med körkortet eller hamna i finkan...Även om jag ÄLSKAR sök så är det ju inte värt det. Kvicknade till efter ett tag och tog med mig båda busarna till skogen lagom till att dom andra hade tränat klart. Gick ut spår till både Jenta och Dino och passade sen på att fika tillsammans med dom andra:-) Inger lade också spår till Bathko och Elvira så medan spåran låg fick Jenta och Elvira busa. Återigen, Jenta är HELT galen!

Spåren gick bra. Till Jenta hade jag lagt tre korta spår.

1.) 50 m - pinne - 20 m -pinne Gick jättebra, så fokuserad och hon tog första pinnen. Fest och kalas! Massa godis och bus

2.) 50m - paddis Gick oxå kanonfint. Som slut låg Jentas stora gröna sköldpadda och hon blev överlycklig:-)!

3.) 70m - pinne - pinne - pinne  Härligt avslut. Hade två garantier men Jenta tog första pinnen helt spontant. Fest och kalas och paddis, lyckan var total...

Dinos spår var ett rent motivationsspår i och med att han har haft lite problem men nosen. Ca 200m, 90 graders vinkel efter 50 m och sen tre gottaburkar. Han är så himla duktig min prins och spårade superbra. Första burken hittade han och blev jätteglad men de sista två gick han över...? Förstår inte riktigt varför men det kanske är luktsinnet som inte riktigt är helt bra ännu, känsliga grejer det där. Men å andra sidan borde han ju inte kunnat spåra heller då..? Ja ja, har tyckte det var skoj iaf, det är huvudsaken och matte hjälpte honom att hitta kattmatsburken i slutet;-)

Jättenöjd med helgens träning. Enda smolket i bägaren är att Jenta tass inte vill läka. Det har blivit betydligt sämre över helgen och idag blir det veterinären. Vill få ordning på den innan vi sticker på fredag... Återkommer när vi har varit där...

***Uppdatering***

Nu har Jenta varit hos veterinären. Mattes pärla, hon är ju helt underbar;-) Hon satt så fint på bordet medan vetten undersökte såret, lite godis fick hon oxå såklart. Vetten trodde att det var ett litet skärsår som blivit inflammerat av att hon har slickat på det, hon rakade rent det och så det blev en penicillinkur och tratt:-( Självklart tyckte dom att hon var den trevligaste rottisen de hade träffat, hon har ju varit där sedan hon var liten bebba, och hon är verkligen så kärvänlig. Tratten bryr hon sig inte ett skit om, "brötar" på precis som vanligt och innan vi ens hade kommit in gick den sönder då hon sprang rakt in i trappräcket:-0 Dino tycker att Jenta är skitläskig när hon ser ut som ett ufo och dessutom låter hon konstigt eftersom hon springer in i precis allting... Pappa suckade när han fick höra alla förhållningsorder som gäller på hunddagiset nu. Tablett, två gånger om dagen, tratt på och sårtvätt så fort hon har varit ute...bara att bita ihop sa jag;-)

Förresten vägde vi henne nu för att veta hur stor dos hon skulle ha. Knappt 33 kg väger hon, inte så mycket, min lilla sprutt. Men vetten tyckte absolut inte att hon var för tunn utan en alldeles lagom liten 10 mån fröken:-)

28 Januari 2008  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Lite spår för både stor och liten

Igår när jag kom hem från jobbet slängde jag in båda hundarna i bilen och åkte hem till mitt gärde och la spår. Helt skogtokig blev lillan i bilen när hon såg mig gå iväg...

Dino fick ca 50m på gärdet (högt gräs) och sen en vinkel in i skogen. En pinne på gärdet och en pinne som slut i skogen. På väg fanns dessutom div. korvar samt en gotta burk. Liggtid ca 1,5h

Resultat: Ett mycket bra spårarbete av gamleherrn:-) Noggrant men ändå HÖG intensitet, vek max 20 cm från fotspåren. Det är ju som vanligt pinnarna som är problemet. Nu hade jag garderat mig med korv under pinnen så då stannar han ju upp såklart, dock inte någon långsiktig lösning men nu är det långt till tävling, om det ens blir något mer spårtävling för han så nu kör vi mest för aktivering...Å han tycker det är SÅ kul, han kommer få spåra så länge han lever, vilket jag hoppas är åtminstone 5 år till:-) *love*

Lillsprutt då, hon fick ett ca 70 m långt spår på gärde. Oregelbundet med korv i fotspåren. En rund 90graders vinkel:-0? (ähh, ni förstår hur jag menar) och i dom stegen tätare med korv. Spårslut en gottaburk med pinne på. Liggtid drygt 1h.

Resultat: Även Jenta spårade jättefint. Hon börjar verkligen fatta vad det hela går ut på. Största problemet är att få henne att förstå att det är slut och att man ska plocka pinne, byta mot godis och sen leka. Psfst, varför då, när man kan fortsätta spåra...Helst skulle man ha en lyftkran som kan lyfta upp en där spåret är slut eftersom det är helt OMÖJLIGT att ta sig ifrån spårslutet utan att det blir ett spår...Hmm, en annan lösning är kanske att bli lite tydligare på när det är arbete och inte, en sele kanske skulle var en bra början;-)

Nöjd med dagens övningar åkte jag hem och somnade i soffan framför Idol. Känner mig otroligt trött för tillfället, är kanske hösten och mörkret som gör det. Det är kennelträff i Norge i helgen. Jag har stått i valet och kvalet länge hur jag skulle göra men jag kommer inte att åka. Vore så himla kul att träffa Nina och alla Jentas syskon men samtidigt tar det nästan 6h att köra dit...Bara tanken på att sätta mig i bilen nu och köra upp gör mig sömnfärdig, att stiga upp kl 05:00 imorgon känns inte heller lockande. Samtidigt känner jag mig lite taskig, kunde jag köra 75 mil t.o.r. för att hämta Jenta borde jag ju kunna göra det för att komma på träffen. Ja ja, jag hoppas att det blir fler gånger, är ju egentligen roligare att träffas när de är lite äldre så man verkligen kan träna tillsammans, fast det klart det är ju nu de kan leka och ha skoj tillsammans... Hoppas att de får en kanonhelg iaf, jag och Jenta kommer att tänka på er!!!
Är väl bara att inse att man inte kan vara överallt. Var borta hela förra helgen (på ett fantastikst lydnadsläger), ska iväg hela nästa helg och träffa mina älsklingstjejer i Gbg och helgen därpå ska jag, Jenta och fyra tjejkompisar till en stuga på västkusten och ha hemmaspa. Nångång borde man kanske vara hemma...?

Ha en bra helg!
28 September 2007  | Länk | Spårträning | 0 kommentar
Viltsafarie

På mina och Jentas morgonpromenader ser vi, eller iaf jag, ALLTID minst 2 rådjur. I går fick Jenta syn på dom när de sprang över åkern...Hon funderade på att jaga dom och sprang efter några meter men när matte ropade var det dock bättre att vända om och springa tillbaks till matte. *ler*
I dag när vi var ute så racade Jenta på ett stort gärde med högt gräs. Jag är på väg därifrån och när jag vänder mig om för att se om hon kommer efter mig ser jag två stora älgar trava i väg över gärdet. Mäktiga djur...Förmodligen har de legat i det höga gräset och blivit uppjagade när Jenta kom farande. Jag vet inte om hon såg dem eller ej, hon kom iaf till mig som en kanonkula när jag ropade:-)

I går kunde man nästan tro att Jenta hade läst mitt blogginlägg;-) Hon var from som ett lamm hela kvällen och inte det minsta stökig. Iofs fick hon spåra lite så hjärnan var aktiverad men även innan spåret var hon ganska lugn och låg och vilade medan vi fixade med maten.

Spåret då? Gick alldeles strålande, vilken spårnäsa tösen har. Jag gick ut ett "vanligt" spår utan massa korv. Ca 60-70 m med en 135 graders vinkel. På tre ställen la jag baconbitar(:-0) och som slut la jag en gottaburk med pinne på. Liggtid ca 1 h.
Det är en fröjd att gå bakom henne i spåret...Jag gick bara vinkelrätt på det, hon analyserade upptaget ett tag och sen drog hon iväg. Noggrant och intensivt, bra tempo. Baconbitarna tog hon, vinkel gick kanonfint och *klick* vid pinnen. Hon tycker fortfarande att det är ganska tramsigt att stanna och äta godis och leka med pinnen, försöker rymma vidare i spåret men det går INTE för sig. Den dagen hon spontant plockar upp pinnen och inte har någon förväntning att fortsätta i spåret, ja då kanske hon kan få fortsätta;-)

I dag bär det av på lydnadshelg till Kil. Ska bli superkul:-)! Jag, Dino och Jenta ska åka ihop med + dela stuga med Inger och Elvira. Tror att det kommer bli toppen. Jag ska bara träna Dino, han kvala in till denna lydnadshelg när han var så duktig på tävlingen förra helgen;-) Innan den hade jag tänkt att lämna Dino hemma och bara ta med Jenta men nu får hon bara vara med, se och lära brukar man ju säga...

Återkommer efter helgen, förhoppningsvis full av inspiration och nya ideer:-)
Ha det så gott fram tills dess!
21 September 2007  | Länk | Spårträning | 2 kommentarer
Spår, sök och valpkurs...

...på samma helg. Ja det har varit fullt upp på hundfronten, som vanligt.

I fredagskväll skulle vi få hem ett gäng kompisar och spela spel och käka thaimat. För att Jenta skulle vara trött och inte överfalla alla våra gäster i soffan hela kvällen tog jag med henne ut och spårade. För första gången la jag spåret på gärde och jag la ett såkallat näringsspår. Den lilla damen har börjat fatta vad spår handlar om och har därmed oxå ökat farten betydligt! Därför tror jag det är bra med lite näringsspår för att få ner tempot och öka noggrannheten...

Spåret var ganska långt (iaf för att vara näringsspår, kramp i vaderna av att pilla med godis i varje fotsteg;-)) ca 50 steg kanske och avslut med godisburk + pinne. Hon spårade kanonfint, här missas inte en korvbit inte!:-) Lite trött blev hon väl oxå, även om hon har helt otroligt mycket energi och en återhämtningsfas på max 30 min...

Lördagen gick i ett. Vi åkte ner till Magnus föräldrar, Jenta var med och va stallhund men fick stanna hos Magnus föräldrar och Doris när vi gav oss ut och red. Var riktigt roligt att rida i lördags, försökte tänka på allt som Linda-Mari tjatade på mig om på lektionen + att vi galopperade på de nyslagna åkrarna:-) Jag älskar allt som går fort!

Vidare på barnkalas där Jenta fick vara med en stund och "barnträna" sen grillning hos mamma och pappa på kvällen.

Igår var det dags för spårning på valpkursen. Det är så roligt, absolut den roligaste av alla gånger om ni frågar mig. Alla valparna gjorde ett bra jobb och blev trötta sen. Jag la ett litet spår till Jenta som hon tog med stor iver...Lite för fort och slarvigt för att matte ska vara nöjd, men men... Mer näringsspår!

Jag passade även på att köra ut en av valpkursarna i skogen för att lägga ett spår till Dino. Börjar ju dra ihop sig inför lördag och tyckte det var skönt att få ett icke-känd-spårläggare-spår. Det är roligt när man går spår som någon som inte "kan" spår har lagt, det var verkligen hur klurigt som helst. Jag hade inga direkta instruktioner till spårläggaren mer än att det skulle vara ca 250m, inga spetsvinklar, 5 apporter och snittsel vid varje apport. Det gick SKITBRA! Han hade lagt värsta serpentinspåret, liggtid ca 2h och Dino spårade jättefint i kärnan. Inget fladdrande och samtliga apporter markerade bra. Skönt, nu ska vi vila oss i form i veckan tror jag. Lite motivationsträning i lydnaden bara och pinnträning.

För säkerhetsskull tränade vi även sök igår. Jag tänkte att Dino kommer vara helt slut men inte, tvärtom. Han var supertaggad och det gick riktigt bra. Körde första figgen heldold och sen två popups. Hos samtliga figgar gick det bra med rullen och inget "trams" på tilbakavägen. Jag var tydlig och bestämd och ropade in honom så fort han hade tagit rullen, får väl köra så här ett tag får vi se om han slutar tramsa...Kändes kul igen igår iaf.

Den outtröttliga Jenta var även hon med på dagens andra pass. Hon fick vara med och valla tillsammans med Loke och de sprang som galningar. Sen fick hon även kika när Stina och Saga körde och hon tyckte det så VÄLDIGT kul ut...Ska hon bli en sökhund mån tro;-)?

 

10 September 2007  | Länk | Spårträning | 1 kommentar
Dino, min prins;-)

I går var det träningsdags. Fokus låg på Dino men Jenta fick såklart hänga med:-) Jag börjar bli lite nojjig inför tävlingen nästa lördag eftersom jag knappt har tränat Dino det senaste men va f**n, det får gå som det går. Klaffar allt så har vi en uppflytt och om inte annat så är det jättenyttigt för MIG att komma ut och tävla...

La ut två spår till Dino innan jag åkte ner till klubben. Där gick jag rundan med Dino och passade då på att lägga ett pyttespår med en pinne som slut till Jenta. Ordinarie platsliggning på torsdagar, det var SÅ mycket folk! Bra träning för Dino och han var inget muppig, skönt! Jag lämnade honom 50m eftersom jag hade ställt dit Stina som vakt (litar på att Dino inte hittar på tokigheter men med så många hundar FÅR det inte hända något). Han lågt lugnt och tryggt MEN SATTE sig upp efter 2 min ###dumheter!### Stina kommenderade ligg och han la sig igen. Sen fick han ligga plats medan jag prate med lite folk och det gick fint.

Lite senare gjorde vi i träningsgänget en ny platsliggning i 5 min, då gick jag tillbaks och belönade efter halva tiden men f.ö. inga problem, känns bra inför lördag! Visst han är inte 100% men jag vet att han aldrig kommer stöka till det för någon annan, så jag tänker faktiskt lägga honom och "chansa". Hade aldrig gjort det för ett år sedan, då han fortfarande kunde muppa sig...Nu har jag VÄLDIGT svårt att tro att han skulle göra det, utan det som händer är i såfall att han sätter sig upp och möjligen kommer smygandes till mig...
Tränade lite linförighet men det gick otroligt segt, inte riktigt på G...Körde mycket språngmarsh med snabba belöningar. Sen avslutade vi med hopp sitt hopp. Då vaknar han till liv och tycker det är ett helfestligt moment. Måste hjärntvätta sättandet på andra sidan, har kört mycket uthopp med boll kastandes över huvudet.

Åkte iväg till skogen för att ta spåren som då hade legat drygt 1,5 h. Första spåret var 150m och 4 apporter. Jag släppte på, Jenta var stökig i bilen, skällde och gnällde + att det kom massa folk på vägen 20 m ifrån. Blev lite mycket störning för Dino som slarva iväg. Jag blev förbannad (egentligen både på Jenta som inte kunde sköta sig och på Dino såklart) och röt till på honom att han minsann fick skärpa till sig om vi skulle fortsätta med det här... Visar på honom igen och det går som en dans:-) Slitet med pinnar verkar ha gett resultat, nu ser man att han jobbar när han får vittring på pinnen och verkligen tar sig tid att leta reda den. Klick-klick-klick och massa kattmat! Markerade alla fyra pinnarna FIIINT och spårade bra->tummen upp!
Nästa spår var bara max 50m och två apporter. I börjarn hade jag lagt 3 frolicar som han noggrant letade reda på, bra så jag vill ha noggrannhet från början! Även detta spår gick superbra och apporterna markerades:-) *Mycket nöjd matte, (och hund)* Bara att jobba på med pinnarna i veckan nu så borde iaf spåret gå vägen:-)

Jenta då, jag hon hade väl inte sin bästa kväll. Är lite på kollisionskurs med henne över lag just nu eftersom hon i onsdags tuggade av hörnet på mamma och pappas antika ekskåp och igår rök hörnet på vår nytapetserade vägg...Är helt enkelt lite popcorn i huvudet på henne och det bästa är väl egentligen att bara låta henne va. Hur som helst tänkte jag att hon åtminstone kunde få ett litet spår...Spåret gick hur bra som helst, noggrann och behagligt tempo men när hon kom fram till pinnen var det som hon ALDRIG hade sett en sån tidigare..? Hallå matte, vad menar du? Hon skulle inte byta den mot blodpudding, nej hon skulle inte ens äta blodpudding, och hon skulle ABSOLUT INTE leka. Hon stirrade bara på mig som om jag vore från en annan planet när jag skuttade runt med pinnen... Ja ja, lika bra att lägga ner. Hon fick vara med och mingla istället och det är hon fortfarande en stjärna på...Helst upp i knät och mysa med ALLA och görtrevlig mot alla hundar, får väl trösta mig med det...

Oj vad långt det här blev, trevlig helg iaf till er som orkat läsa ända hit!
7 September 2007  | Länk | Spårträning | 1 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Karin Glans                                             Skaffa en gratis hemsida